En sådan jäkla tur att jag verkligen tog vara på lördagens underbara väder, för nu är det hur tråkigt som helst. Igår regnade det hela dagen, så jag tokskolkade från att gå ut över huvudtaget. Hade inte dåligt samvete heller, tänkte, det tar jag igen i morgon, vilket det troligast inte blir. Här sitter jag i soffan och tänker inte gå ut idag heller. Vädret är precis som mitt sinne, tungt, grått och när jag tittar i spegeln, så ser jag en riktigt trött, gammal kärring som dessutom snart blir hundra. Vilken strålande inledning på den här veckans blogginlägg! Men om sanningen ska fram, så är det en ångestfylld vecka jag går till mötes. Vaknade i god tid innan två servicekillar från Nynäshamnsbostäder skulle komma, en som kollar värmen och den andra ventilationen. Slutresultat, godkänt! I morgon är det två år sedan jag sist talade med Erik och han avslutade vårt samtal med "Jag älskar dig mamma!". Önskar att jag kunde ring honom, bara för en kort minut åtminstone. Sorgen kan man aldrig springa ifrån, bara ta sig igenom och lära sig att leva med, oavsett tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar