Den 21 januari 2002 dödades tjugosexåriga Fadime Sahindal i sin systers lägenhet. Mördaren var hennes far. Hedersmord hade skapat rubriker tidigare då nittonåriga Pela Atroshi, en flicka från Farsta, mördades i Irak.
Men den här gången skedde det i Sverige.
Debatten tog snabbt fart, men strandade ofta på frågan om vad hedersmord egentligen är och hur de kan ska. Vad kan få en far att döda sitt barn, eller en bror sin syster, för hederns skull? Hur kan en människa drivas så långt att mord känns som enda utvägen?
Efter Fadimes död bestämde sig Unni Wikan för att närmare granska företeelsen hedersrelaterat våld. Hon försöker lyfta fram de alternativa lösningar till hedersrelaterade konflikter som förekommit i olika tider och kulturer och gör även ett försök att klarare definiera begreppet hedersmord. Skiljer det sig från annat våld mot kvinnor och i så fall hur?
Nu är det tio år sedan och minnet är fortfarande väldigt starkt från den morgonen när jag såg på tvnyheterna inslaget om mordet som inträffat i Uppsala kvällen innan.
Det kom som ett slag i magen och jag blev alldeles skakis minns jag, för jag förstod genast vad det var jag hade hört.
Systern som Fadime var hos, var en ung kvinna som det senaste halvåret hade jobbat hos oss som assistent till Sofia. Hon hade slutat strax efter julen och återvänt till sin släkt ner i Uppsala.
Hon talade ofta om sin syster och hennes kamp om att få leva ett eget liv som en fri kvinna och hur hon stod fast vid sin kärlek till sin döda svenska pojkvän och även om konflikten inom familjen.
Vi i familjen hade fortsatt kontakt med Sonny, som vi kallade henne, under en lång tid även efter mordet, men nu har vi tappat den tyvärr, men jag tänker ofta på hur det har gått för henne. Kanske dags att söka fram hennes mobilnr och ta tag i saken.
Sist vi sågs fick jag den här boken av henne med hennes namnteckning i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar