Jag det blev väl lite mer än några dagar det här avbrottet. Men va fasiken, när man liks reser, så är det väl lika bra att ta några extra dagar, så att man åtminstone får anledning att hänga in kläderna i garderoben.
Vi var ett litet gäng på åtta personer som begav oss den där dagen och mycket var väl på grund av att jag skulle fylla år där på nyårsdagen. Systrar, svågrar och sist men inte minst min supercoola jänta
Sofia och hennes två assistenter. Så nu kanske det är läge att jag inom kort uppdaterar min status från ca 27 sisådär, till, jaaa, få se nu, äsch, jag slår väl till med 30 för ordningens skull. Nån dag!
Vi landade i ett blåsigt och inte allför varmt Gran Canaria och solen lyste med sin frånvaro i det närmaste. Men jag tröstade mig med att det säkert var bätter än hemma i allafall.
Nu kommer jag inte att skriva ner allt som hänt under de här två veckorna, mycket med hänsyn till alla medföljande som drabbades av förkylning m m.
Första kvällen samlades vi i allafall under en gemensam middag,
sedan var det mycket hopp och lek med diverse utflyker på tu man hand osv.
Nyårsaftonen däremot hade syster Pia bokat bord för oss alla på en restaurang i San Agustin som heter Tre Hjärtan. Där frossade vi en trerätters middag och käkade de traditionella tolv vindruvorna vid det Canariska tovlslaget. Därefter, när det gått ytterliggare en timma, så var det då dags för mig att bli gratulerad av mina kära familjemedlemmar.
Jag fick ett vackert halssmycke, signerad Efva Attling, med texten, AMOR FATI- Kärleken till vårt öde.
Sedär, jag har ju redan tillryggalagt fyra dagar. Här går det undan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar