Tänk att en liten ceris iPod kan ha en så stor betydelse i en gamla kvinnas liv.
Min ständiga följeslagare på mina långpromenader och resor, fick spunk igår.
Jag stängde av den i torsdag när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen på Arlanda.
I går kväll kom jag på att jag kanske skulle ladda den inför min hemresa senare nästa vecka. Plötsligt var den bara död, tvärdöd, alltså ingen signal alls när jag satte i laddaren! Det där lilla äpplet på skärmen lyste med sin frånvaro!
Detta får helt enkelt inte hända!
Sofias assistent trodde att hon kunde hjälpa mig med det eftersom hon hade jobbat med, just sådant i butik tidigare, men nix, det gick inte!
Nu var gamla gunsan ledsen, riktigt sur faktiskt och stressad!
Så det första jag hade på agendan i dag var att bege mig ner till stan och besöka en butik, typ expert, där den faktiskt var inhandlad för 2½ år sedan av x:et och Sofia till min födelsedag.
Mitt hjärta bultade av nervositet när jag klev av bussen och på skakiga ben gick till butiken.
Ett nummer före mig i kön bara, så var det min tur!
Jag gick fram till disken och berättade om min problem.
Den unga expediten tog min iPod och min laddare, kopplade den till ett uttag och vips, så funkade den igen, bara så där!
Lycklig stod jag där och bara gapade, "det är inte helt ovanligt att sånt här händer" sa killen. Jag tackade hjärtligt med ett varmt handslag och nästan svävade ut ur butiken.
Bara för att en liten iPod plötsligt fick liv igen!
Resten av dagen har fortsatt i glädjens tecken, lite småshopping, lunch med Sofia och assisten på stan och sedan på kvällskvisten en timmas bussresa till en kompiskille till Sofia, där hon var bjudenn på middag.
I skrivandes stund sussar hon så gott och jag också nästan för den delen, med ett nöjt leende på läpparna att allt är i sin ordning igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar