Men vi börjar väl från början, direkt ur min dagbok från då det begav sig!
5 september 1984. Pappa har sin lediga dag och mamma ligger hemma i förkylning.
Vid lunchtid ringer telefonen, pappa svarar och efter en stund kommer han upp till mamma i sovrummet, säger, "grattis mamma" och säger att det var från Piteå och att de sa att vi hade fått en son som var född den 24/6-84 och heter Samantha.
Hur det kändes i det ögonblicket när man ligger i sängen och är jätteförkyld och knappt orkar tänka på barn och resor överhuvudtagit det är svårt att säga, men efter en stund börjar det klarna och då börjar tankarna sväva hit och dit.
Plötsligt hade Du blivit verklig, en levande varelse med snopp och allt.
De följande dagarna som återstår före avresa gäller det att försöka inhandla de sista sakerna från listan som vi fått från adoptionsförmedlingen Sri Lanka Barns vänner, samt kläder till dig som du ska ha vid domstolen och kläder inför hemfärden och passande blöjor.
Det är under sådana här veckor man kan bli gråhårig.
Som tur var kom mormor och morfar redan den 12 september, så de fick hjälpa oss med mat och andra livsnödvändiga detaljer som vi inte kunde tänka på.
Mormor och morfar skulle ju bo här hemma hela tiden medan vi var borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar