ADVENTPYNTAT

Hemma på min gata! Nä jag bara skojar, hos mig på den multikulturella gatan, där är det inte pyntat, där slåss parabolantennerna med varandra och en och annan adventsstake som äntligen har fått tändas, efter att ha stått släckt bakom gardinerna sedan sist.
Fast kanske jag överdriver något, för visst finns det också fönster som pyntats för just nu.

Men från det ena till det andra, fasiken vilken märklig kyla det är här och då tänker jag inte bland folket på min gata utan här nere i Nynäshamn. Isvindarna från havet riktigt klöser sig in under huden och när den väl kommit in, så släpper den inte taget.
Min dagliga promenad sved, fast jag var klädd för antarktisk. Så nu förstår jag verkligen vad Stockholmskyla kontra Umekyla är.
Snön lyser ju fortfarande med sin frånvaro och jag tror att det kanske är just det som är orsaken till den här fuktiga kylan. Som om snön liksom isolerar på något sätt. Bara en tanke!
Men inte klaga nu gunsan, det var ju det här jag ville ha när jag flyttade ner till sydligare breddgrader. Eller är jag grundlurad? Troligast!
2-grader här är som 10-grader i Ume!

Den vackra adventsdekorationen på bilden är förövrigt fotad nere i hamnen, närmare bestämt utanför Rökeriet, Kök, butik och restaurang. Ett bra val att besöka om det kurrar i magen och man är sugen på en riktigt varm och mustig fisksoppa och vill känna doften av havets läckerheter året om.

PROPPMÄTT!

Ja då har jag varit och ätit "julbordet" och nu känns det som om jag verkligen har ätit julbordet, alltså hela jävla bordet!
Mätt som ett tok och 400:- fattigare!
Tänk, nästa hela veckodramaten, så när som ca 80 spänn!
Detta är inte klokt!


Nä, det blir inge mer julbord för mig, ett räcker och blir över. Fan, jag kan ju inte äta för så mycket pengar på en och samma gång. Och inte kan man konvertera till hamster bara för ett tag heller.

ISTÄLLET FÖR INDOOR WALKING

En riktigt härlig omväg till gymmet istället för Indoor Walking som annars står på programmet.
Då, för snart ett år sedan, när jag började på Friskis & Svettis fick jag rådet att börja uppvärmningen med just Indoor Walking i ca 5-6 minuter åtminstone.
Skittråkigt!!!
Löpbandet fick överta min lekamen istället.
Men helst av allt när humöret och vädret tillåter så tar jag en riktigt härlig och uppfriskande promenad, eller om man vill, omväg till gymmet. Som tex igår!
Så när jag väl kom fram hade det gått en timma med ett litet uppehåll ner vid hamnen.

Pssst! Säg det inte till någon, det är jag som går omkring och sjunger, kanske lite för högt ibland! Jag brukar försöka komma ihåg att titta mig omkring för att försäkra mig om att jag inte har någon publik, men kan råka glömma bort mig när jag kommer till "Why God Why", "The Phantom Of The Opera", "Music Of The Night" OSV.
Och avslutar med "Annars Vore Jag Inte Jag".
Så har min konsertpromenad bara svischa iväg och jag är framme redan uppvärmd och kanske lite hes!

Idag har jag tagit en välförtjänt vilodag, för det tog mig tre timmar från dörr till dörr en helt vanlig dag i november!
Föresten helt vila blev det inte, jag har botaniserat i klädkammaren efter mina adventsgrejer och fixat lite inför söndag och 1:a advent!

Snart är det "Jul Nu Igen"!

TILL MINNE AV ERIK

Fyra år har gått sedan Erik gick bort!
Då, när vi satt hemma i vårt kök och skulle just äta middag och det var en helt vanlig tisdagkväll runt fyra, halvfem och inte ett ont anande om att hans hjärta slutade att slå i en sjukhussäng i Sundsvall, just då!
Och att vi dessutom inte fick vetskapen förrän halvtolv på natten. Skämmes tamefan!!!
"Här kan inget ont hända honom" var det tröstande besked vi fick när han blev tvångsintagen på Rättspsyk för sitt självdestruktiva beteende.
Jo pyttsan!!!
Ännu en i statistiken och som föll mellan stolarna och inte fick adekvat hjälp för sina diagnoser och hamnade dessvärre inlåst bland mördare och grovt kriminella.

Ofattbart och fullständigt obeskrivligt hur detta kan få hända och händer fortfarande trots mer upplysning och kunskap om just psykiska sjukdomar och självskadeproblematik i synnerhet.
Lås in dom bara, så är problemen ur världen!

Gråt inte för jag är inte död, jag finns inom dig alltid.

I VÄNTAN PÅ NÅGOT

Det är så jäkla vackert, så jag blir nästan arg!
Skit också, hur gick det här till?
Hur länge har jag kvar att uppleva det?
Det var väl själva fan också, att jag lyckades öppna alla sinnen först i elfte timman!
Eller, att den där bubblan krackelerade så sent i livet.

Fast tänk om det inte hänt då det hände, den där gången. Hur hade jag då lyckats ta mig ända hit?
Ödet är min tro och att allt har en mening.

Idag för fyra år sedan, var jag ovetande om att hela mitt liv och tillvaro skulle förändras i morgon.

Vilken himla tur att man inte vet något om morgondagen och vilken himla tur att jag redan då hade fått lite mod under vingarna.
För jag vågade flyga och jag hoppas att landningssträckan är oändligt lång!

ATT GÖRA FRAMSTEG

Jag är stark, eftersom jag är sårbar.

Jag är klok, för jag har gjort massor av misstag.

Jag är lycklig, eftersom livet har gjort riktigt ont ibland.

Jag älskar, för att jag vet hur det känns att förlora någon nära.

Jag har medkänsla, eftersom jag har upplevt lidande.

Jag skrattar, för att livet har varit tufft ibland.

Jag lever, för att livet inte är någon självklarhet.

/av Jesper Caron

YOU`LL NERVER WALK ALONE

Idag har jag färdats fram och tillbaka till sjukhuset i Huddinge för min årliga besiktning.
Tänk att det tog mig drygt fem timmar inklusive en välgörande lunch, bestående av den årliga laxpuddingen.
Pendeltåget var i det närmaste knökfullt på vägen dit med till 95% mobilstirrande resenärer och alla hade lurar i öronen, jag med! *LER*
Väl framme i Flemmingsberg traskade jag upp till sjukhuset och reumatologavdelningen. Gratis idag, vilken tur, en vecka kvart på frikortet!
Fortfarande med lurarna på!

Ett kort, "precis som vanligt", möte med för dagen en ny ST-läkare, som sa att hon hade läst på, så jag behövde inte dra hela historien igen, sköööööönt!!!
Jag gick, så när som, genom besiktningen.

På vägen hem i pendeln var det ommöjligt ännu trängre än ditvägen!
Mittemot mig satt det en kille och hans tjej och hånglade hejvilt ända ner till Hemfosa.
Då tänkte jag, "tänk om det hade varit ett HBTQ-par som hade gjort detsamma" då hade det säkert blivit protester i vagnen!
Tyvärr!
I Segersäng var pendeln nästan tom och just då kändes det lite ödsligt, kanske till och med sorgligt och ensamt och tänkte, "hur hamnade jag här?" där jag satt och såg ut på en tom perrong och ett tomt mötande tåg.
Men samtidigt "rullade" just in i mina öron, som på beställning, YOU´LL NERVER WALK ALONE, direkt följd av CLIMB EVERY MOUNTAIN från CD-n I❤️MUSICALS och ensamheten försvann.
"ANNARS VORE JAG INTE JAG"

HUAWEI

Idag är det första dagen på mitt nya mobila bredband HUAWEI och kan man tänka sig, inte en enda gång har jag blivit "utslängd" från internet, otroligt!!!
Under 24 månader har jag varit bunden till Telenor och det har varit ett rent helvete här på min adress.
Jag har hela tiden legat i en "mastskugga" fick jag veta när jag ringde och klagade på uppkoppling.
Tyvärr kunde de inte göra något åt det, utan bara beklagade att försäljaren hade sagt att det skulle var helt okej för min del att teckna ett abonnemang med dem.
Skit också!
Men till min lycka så verkar det här funka så här långt!
Man ska inte lita på att det finns

SMS:a TYFON TILL 72900

Jag är så ledsen över att se förödelsen från Typhoon Haiyan i Filippinerna. Vi vet att landet kämpar för att få det stöd de behöver just nu, och vi vill hjälpa till på något sätt.
En av de stora saker vi kan göra är att visa vårt stöd och solidaritet med de många människor som drabbats av denna fruktansvärda tragedi.

Okej, nu hör vi att hjälpsändningarna har börjat komma fram, men långt ifrån är faran över och efterdyningarna av sjukdomar och undernäring kommer att fortsätta under en lång tid framöver.

Vad har nu detta med Tupperware att göra?
En helt vanlig lördag och jag har nyss kommit hem från ett Tupperwareparty, ja just ett sånt där, när man sitter i någons vardagsrumssoffa, känner förväntansfullt att det luktar gott från det närliggande köket, av något som vankas under kvällen och blir förevisad den ena produkten som man absolut inte kan vara utan, efter den andra. Bytta hit och bytta dit!
Pyslock!!!
Men under tiden jag satt där, började jag få sååååå dåligt samvete.
Det här kändes inte okej för mig!
När jag började titta i katalogen hittade jag en Snacksbägare 1,2 dl som kostade 119:-, det var en av få produkter som kostade runt hundringen endast, då stockades det i halsen för mig.
Så mitt beslut, där och då blev, sms:a TYFON till 72900 när jag kommer hem.
Sagt och gjort!

FRISKIS & SVETTIS

Hjälp!!!
Jag behöver en PT!!!
Två dagar sedan jag sist var och styrketränade och jag har fortfarande träningsvärk, eller vad det är.
Skittrist, att kärringen inte kan ta det lite lugnt.
Men herregud, när det känns så bra just då och det bara flyter på.

Rutorna på magen lyser med sin frånvaro, trots 90 situps och räknar till 30 på plankan och precis som Kristin Kaspersens överarmar, rygg och nacke, för visst är det snyggt?
Fast hur dum är jag egentligen? Hon är väl typ nästan 20 år yngre än jag och förmodligen helt frisk.
Ja, där har vi mig i ett nötskal.
Alltid jämför mig med de som är mycket yngre och fräschare än det här gamla skrället, som dessutom tror att tiden står stilla, ända till jag kommer med mitt lilla face strax intill en spegel och inte så här lite på avstånd.

SKOGSRÅET!

"Häromdan när jag var ung", då minns jag alldeles tydligt att mina föräldrar skojade med mig och sa att jag var ett skogsrå, något som de hade fått på halsen att förbarma sig över.
Jag minns att jag tyckte att det lät lite suspekt och inte helt bekvämt faktiskt.
Och kanske att jag till och med trodde på det för en kort stund.
Ty, om jag inte missminner mig, så hade jag just som "skogsrået", ett stort och yvigt rött hår, (som täckte hålet bak på min rygg).


Nä men skämt åtsido! Men jag var nog som ett skogsrå också eftersom jag för det mesta befann mig i den närliggande skogen och klättrade på allt som var högre än jag och skuttade omkring som, just ett skogsrå.

Skogsrået är skogens kvinnliga härskarinna över de vilda djuren, som hon ibland skänker till dem hon behagar.
Hon lockar vandrare vilse och förför män som hon fattar tycke för.
Framifrån är hon skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd.
Längre norrut, har hon istället en rävsvans som ibland sticker ut under klänningen. Den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig – hans själ har stannat hos henne.

Inte blev det bättre när min lärare på låg och mellanstadiet kallade mig för rödrumpan eller rävrumpan.
Så det fanns nog lite sanning i det ändå, att mamma och pappa hittade mig någonstans.

Jag hamnade mitt i en John Bauer skog häromdan, som påminde mig om min barndom, eller åtminstone kändes det som den, för allt var ju så stort och vidunderligt då.
Och så sant jag hade, livet är fortfarande stort och vidunderligt och lika vackert som då, om man bara omfamnar det och öppnar hjärtat!

NO COMMENTS!

Nämen uppriktigt, behövs det sägas något mer om denna storslagna utsikt?

Vilken lycka att jag har ögon som ser allt det vackra i min omgivning och har möjlighet att ta tillvara på dessa underbara dagar.
Samtidigt så finns det något vackert i allt här ute oavsett väder och årstid!
Jag tror att den här är en av Sveriges absolut vackraste platser och jag önskar att alla fick chans att åtminstone en gång få komma hit.
Jag har det inom promenadavstånd, vilken gåva!

Egentligen skulle jag gå till Friskis & Svettis idag, men va fasiken, snacka om friskis och svettis!
Tids nog hinner jag dit, nu gäller det att ta tillvara på alla D-vitaminer dessutom inför den kommande solfattiga och mörka vintern.
Okej, D-vitaminerna finns även på burk, men det här känns bättre så länge jag orkar.

SÅ MYCKET BÄTTRE!

I kväll var det Ken Rings dag!
Jag har absolut ingen anknytning till honom eller ens hört några av hans låtar, tror jag, ska jag väl tillägga!
Det var inte alltid jag kunde urskilja musiken som ljöd ut från Eriks rum där hemma på Bigarråvägen.

"Vi kommer aldrig att dö" tolkades av Titiyo

Och då kunde jag inte längre hålla tillbaka tårarna!

När Ken berättade om hur den låten kom till och när han knäböjde vid sin väns grav, då var jag förlorad och släppte på garden för en stund!

Herregud vad jag saknar Erik och om jag åtminstone hade varit där då och fått hålla honom i min famn när stunden var inne!
Nä, vi fick veta det nästan åtta timmar senare av två uniformerade poliser som väckte oss en sen novembernatt!

Helvetes jävla skit!

DROTTNINGVIKEN

En av mina favoritställen här utmed Strandvägen! Drottningviken.
Men idag fick jag lite skrämselhicka just som jag gick ner till den här stenstranden.

Jag har ju lite problem med mina glasögon som åker upp och ner från ögon till huvudknoppen, ett irriterande synfel, eller? Ja i vilket fall som helst, så hade jag under min promenad hit tagit av och på glasögonen typ 100 gånger för att fota, "precis som vanligt"!
På grund av vinden hade jag dessutom haft dom nere i ena fickan för att jag ville dra upp jackhuvan över huvudet.

Nå, till saken!
Jo, när jag nu äntligen kom ner här på stranden och kronglade på mig glasögonen igen för 101 gången så trodde jag att, nä nu håller jag på att tappa synen helt och hållet, eller så är det en akut hjärntumör. Hur jag än försökte fokusera och hitta horisonten så att den blev skapligt vågrät, så var det alldeles omöjligt.
Men smarta gunsan tog en liten koll på glasögonen och tänka sig, ena glaset saknades! Tror väl fan att jag såg dåligt!
Och till min tur och lycka, låg det lösa glaset i fickan. PHU!!!
Slutfotat för den här gången och med raska steg tog jag mig tillbaka till civilisationen igen och min optiker, ah Optik, som snabbt och gratis fixade mitt dilemma!
Gratis är gott!

STRANDVÄGEN

Vilken tur att jag har det här vackra scenariot inom gångavstånd!
Jag såg på väderleksrapporten i morgontv och insåg att nu är det snart slut på härligheten.
Men en snabbt ihopfixad omelett med makrill och en halv avokado, ett glas tranbärsdryck, så var jag precis lagom mätt för att anta utmaningen att traska runt Strandvägen. En nätt liten promenad på ca två timmar + 30 minuter för fotografering och eftertanke i den helt otroligt natursköna omgivningen och närheten till livet och havet.
Herregud vad det är vackert här ute, det tar nästan andan ur mig!
Fast den är ju som sagt, redan tagen!

Mäktigt att samtidigt lyssna på CD:n I ❤️ MUSICALS, det liksom förhöjde det storslagna och gav det en musikalisk inramning!

Nu har jag, från det ena till det andra, gjort en Carola Häggkvist, eller om man vill, en Anders Borg, som den androgyna gamla gunsan jag är.
Förändrat min frilla!
Nu var jag modig igen! Tjjhhoooooooooooo!!!

"LIVET ÄR EN SCHLAGER"

Jonas Gardell samlar ihop sin drömensemble när "Livet är en schlager" blir musikal på Cirkus i Stockholm. — Det är modigt, ambitiöst, svårt och dyrt, säger Jonas Gardell som dock vägrar att känna av någon press eller oro inför mastodontprojektet.

När Jonas Gardell tar sitt eget manus upp på musikalscenen tar han med sig den kanske mest imponerande ensemblen i svenskt mannaminne. På scen står namn som Helen Sjöholm, Peter Jöback, Johan Glans, Katarina Ewerlöf och Måns Möller.

Och, som inte det var nog, bakom kulisserna jobbar Fredrik Kempe med nyskriven musik, Christer Lindarw med kostymer och för scenografi står ingen mindre än Oscarsvinnaren Anna Asp (Fanny och Alexander, 1983).
Det här verkligen dreamteam för alla våra första val har tackat ja, avslöjar Jonas Gardell.

Men med stora ambitioner kommer stora risker.
Visst, det här kostar miljoner och det är nu som våra producenter pantsätter sina hus, säger Jonas Gardell och skrattar.

Faktum kvarstår dock att pressen kommer vara oerhört hög på att en denna ensemble ror projektet i hamn. Men sådana tankegångar vill inte Jonas Gardell kännas vid.
Jag har en fantastisk förmåga att förtränga det. I stället är jag bara lycklig.

På torsdagen presenterades för första gången skådespelarna i föreställningens bärande roller. Men att uppsättningen förenar Peter Jöback och Helen Sjöholm för första gången sedan "Kristina från Duvemåla" är känt sedan länge.

För Helen innebär rollen som den schlagertokiga Mona ett avbräck från rollerna hon brukar spela.
Jag har jämnt spelat "sympatiska-det-är-synd-om-mej-karaktärer" - varför vet jag inte. Mona däremot är taskig och ganska egoistisk och gör en hel del tvivelaktiga val. Och därför är hon intressant.

Några likheter mellan Mona och Helen finns dock inte.
Haha nej vi är inte lika. Och jag kommer aldrig ställa upp i Melodifestivalen. Jag är livrädd för det där. Att gå in och maxa på 3,5 minut är inte min grej.



Även Peter Jöback får i rollen som transsexuella Candy något nytt att bita i - trots att han vid det här laget har gjort det mesta.
Men jag har aldrig spelat transsexuell och det ska bli skitspännande att spela en karaktär som bejakar sitt utanförskap och som känns viktig för mina egna värderingar. Dessutom blir det en grym kontrast till mina senaste roller som Sweeney Todd och "Fantomen på operan".

TT

Premiären är utsatt till den 11 september 2014

Biljettsläpp den 19 november hos ticnet.se eller 0771-707070!
Löp å köp!!!
http://www.livetarenschlager.se/

UR DEN RENA TRUTENS TANKAR

Ja här står jag nu och tänk!
Solen värmer fortfarande när det inte blåser, det glittrar från vattenspegeln och truten fick godkänt idag igen, skönt!!!
För innan jag gick ner och ställde mig här på bryggan, så var jag till trutdoktorn, eller som jag brukar säga, oralspa!
För visst är det underbart att ligga där i behandlingsstolen och bara njuta av närkontakten.
Knäppa gunsan! Ja jag vet!

Men där jag står, mår jag alldeles prima!
Vill liksom stanna tiden och att vinterstormarna inte ska nå ända hit!

WHO AM I?

Independent thinker, that's me!

När huvudlinjen är helt oberoende, och inte röra livlinan alls,
detta kallas för en självständig tänkare.

Avståndet mellan din huvudlinje och din livlina visar hur självständig du är i ditt tänkande från gruppen du tillhör, detta inkluderar familjen.
Vanligtvis är huvudlinjen (hur du tänker) och livlina (släktgren) anslutna på något sätt innan de skiljer sig åt.
Men ibland är detta sammanhang mycket längre än normalt.
Huvudlinjen är blått och livlinan är lila.

När linjerna rör vid varandra kallas det ett beroende tänkare. Personen tänker som den grupp de tillhör. Tradition, och att vara i linje med familj, och vad gruppen tycker är viktigt.
Nu tittar du på dina egna händer.
Vilken stämmer in på dina händer?
När linjerna är separata är du en självständig tänkare, inte mycket influerad av "grupptänkande" eller traditioner eller familj.
När linjerna körs tillsammans under en lång tid detta tyder på att din stil av tänkande är mer traditionella och familjeorienterade.

NIKSTASKOGEN INNAN SNÖN

Ingen vacker syn kan tyckas, men på något sätt och om jag vill, så finns det någon sorts skönhet i det här också, med lite fantasi!
Han som sprutmålade bänken tyckte säkert detsamma när han var klar.

Nä men skämt åtsido, skönheten består mest av lugnet som infinner sig i en vildsvinsskog en helt vanlig sketen tisdag i väntan på att Lotta Bromè på p4 extra!
När jag går här inne lyssnar jag endast på naturen och ljud efter grenar som knäcks under klövarna på vildsvinen.

Svandammen.

En timma senare har landskapet öppnat sig och även Lottas sköna radioröst välkomnats in i mina krumelurer i öronen.


Plötsligt känner jag att, jävlar jag har ingenting i magen och klockan börjar närma eftermiddag! Typiskt mig, jag borde verkligen ha en sån där mat-och-sov-klocka som Skalman.
Så det blev en kombinerad lunchmiddag idag igen och somna i soffan framför en svartvit svensk film och en MUGG kallt kaffe utmed.

MOT ALLA ODDS!

Bakom det här fotot står det skriver juni 1987, men en något sirlig handstil, på snudden asiatisk, av någon på Sofias barnhem på Sri Lanka!
Idag fyller min jänta 26 år, helt oförklarligt och alldeles otroligt och mot alla odds!

"Nämen det där går ju inte ihop!", tänker den uppmärksamme!

Men saken är den att när Sofia kom hem tillsammans med oss, så var tanken att hon skulle få genomgå en åldersbestämning på grund av att hon var så liten och hade utvecklats så liten, trots att hon då var över två år gammal.
Låter det snurrigt?
Allt är snurrigt när man får barn och i synnerhet när man får adoptivbarn!
Då har man inget att luta sig emot, inga mödravårdsbesök och ultraljud, bara det faktum att det finns ett barn som behöver föräldrar.

Och snurrigare blev det ju nästan direkt vid hemkomsten när det dessutom upptäcktes att hon var svårt sjuk och allt annat fick läggas åt sidan för att hon måste påbörja sitt krig mot cancerdjävulen.

Under en kort period, när vi trodde att faran var över, gjordes så den där åldersbestämningen och resultatet blev att Sofia fick bli ett år yngre, alltså en 87:a.
Är det fortfarande snurrigt?
Det gör inget!
För det blev ännu snurrigare för Sofia och oss de kommande 20 åren.

Alltså, på bilen är Sofia ca 7 månader och lyckligt ovetande om sitt tuffa liv som väntade!
Men som sagt, idag fyller Sofia Sagarika 26 år, hon vann kriget mot alla odds!
Hipp hipp hurra för världens modigaste Sofia idag ♥♥♥! Kram / mamma gun

ALLHELGONADAGEN

Och nu har vi kommit oss till Allhelgonadagen!
En dag som jag tidigare inte hade någon särskild förhållande till, annat än att jag kunde känna respekt och sympati med de som mist någon nära anhörig eller kär vän.
Men borstat av mig de obehagliga och närgångna känslorna som det väcktes hos mig fortast möjligt, av självbevarelsedrift eller förnekelse om att det faktiskt kunde hända även mig.
Nu har det hänt och de senaste tre Alla helgonshelgerna har jag haft en sorgsen klump i magen. Aldrig tidigare hade jag besökt en Minneslund, men nu har det blivit en naturlig plats för mig att gå till emellanåt och i synnerhet just den här helgen.

Här i Nynäshamn har vi en otroligt vacker och stämningsfull minneslund, som omfattar alla de tre elementen, mark, vatten och luft
Idag hade även min saliga mor sällats sig till min sorg och saknad och som jag tände ett extra ljus för.
Så Erik, pappa och mamma, jag sänder er även en hälsning den här vägen.
För man vet aldrig så noga!
Men ni är ju lite här och lite där, men helst här alldeles bredvid!

NALEN-STACKEN

Sådärja, nu har jag varit och lyssnat på Soul också!
Gårkvällen åkte jag med systrar och svågrar upp till Hufvudstaden där det var dags för soulsångaren med den fantastiska rösten, direkt från Indianapolis, USA...

Tad Robinson!
Som uppbackades av ett 6-manna band med blåssektion och hammond-stomp...på gamla anrika Nalen, scen Stacken!

Självklart är jag öppen för olika musikstilar, det är ju därför jag älskar Peter Jöback, för han behärskar ju de flesta genrer.
Soul är skön och medryckande musik som är lätt att ta till sig och svårt att vara stilla till.
Men jag har haft ryggont sedan snart en vecka tillbaks, så jag tog det lilla lugna dessutom hade jag en liten räddare i nöden med mig, min trebenta fällstol, som liknar en käpp med handtag i hoppfällt läge.
Herregud, det låter som om jag är riktigt gammal och sliten!!!
Men icke!
TY!!!
Musiken är något av en universalmedicin!
Vänligen läs denna länk!

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/11/01/musik-ar-battre-halsan-idrott?fb_action_ids=10201734732823572&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582

Det var ju det jag redan visste!