"Häromdan när jag var ung", då minns jag alldeles tydligt att mina föräldrar skojade med mig och sa att jag var ett skogsrå, något som de hade fått på halsen att förbarma sig över.
Jag minns att jag tyckte att det lät lite suspekt och inte helt bekvämt faktiskt.
Och kanske att jag till och med trodde på det för en kort stund.
Ty, om jag inte missminner mig, så hade jag just som "skogsrået", ett stort och yvigt rött hår, (som täckte hålet bak på min rygg).
Nä men skämt åtsido! Men jag var nog som ett skogsrå också eftersom jag för det mesta befann mig i den närliggande skogen och klättrade på allt som var högre än jag och skuttade omkring som, just ett skogsrå.
Skogsrået är skogens kvinnliga härskarinna över de vilda djuren, som hon ibland skänker till dem hon behagar.
Hon lockar vandrare vilse och förför män som hon fattar tycke för.
Framifrån är hon skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd.
Längre norrut, har hon istället en rävsvans som ibland sticker ut under klänningen. Den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig – hans själ har stannat hos henne.
Inte blev det bättre när min lärare på låg och mellanstadiet kallade mig för rödrumpan eller rävrumpan.
Så det fanns nog lite sanning i det ändå, att mamma och pappa hittade mig någonstans.
Jag hamnade mitt i en John Bauer skog häromdan, som påminde mig om min barndom, eller åtminstone kändes det som den, för allt var ju så stort och vidunderligt då.
Och så sant jag hade, livet är fortfarande stort och vidunderligt och lika vackert som då, om man bara omfamnar det och öppnar hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar