Det är så jäkla vackert, så jag blir nästan arg!
Skit också, hur gick det här till?
Hur länge har jag kvar att uppleva det?
Det var väl själva fan också, att jag lyckades öppna alla sinnen först i elfte timman!
Eller, att den där bubblan krackelerade så sent i livet.
Fast tänk om det inte hänt då det hände, den där gången. Hur hade jag då lyckats ta mig ända hit?
Ödet är min tro och att allt har en mening.
Idag för fyra år sedan, var jag ovetande om att hela mitt liv och tillvaro skulle förändras i morgon.
Vilken himla tur att man inte vet något om morgondagen och vilken himla tur att jag redan då hade fått lite mod under vingarna.
För jag vågade flyga och jag hoppas att landningssträckan är oändligt lång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar