EN LISA FÖR SJÄLEN

Strandvägen/Ringvägen!

Jag älskar verkligen en här delen av kustremsan här i Nynäshamns kommun!
Alla årstider har en tjusning här ute och alltid kan jag finna ro i sinnet här, även om havet är i uppror, så blir jag lugn här och alltid ser jag något som kan tyckas fnuttigt, men inget är för obetydligt för att inte hamna i min kameralins.
Som till exempel här, klipporna som glaserats av vågorna som sköljts över dem. Och med närmare betraktande, så blev det en "ta 3, betala för 2", som oftast.

När jag så småningom kom hem hade jag vistats ute i drygt två timmar och kände mig nöjd med dagens gympapass både för kropp och själ.

Men nu till en daglig händelse som utspelar sig en våning, snett ovanför mig, mellan klockan 17:15-18:00 ca.
Det har nämligen flyttat in en familj av okänd ursprung, med en liten gosse, ca 2-3 år gammal.
Den lilla killen springer fram och tillbaka över golvet där upp, fort, envetet och utan minsta uppehåll och med hälarna taktfast i.
Nu har jag kanske tidigare tala om hundarna som skäller tätt som oftast direkt ovanför mig, men det är faktiskt en västanvind i jämförelse med detta kutande av ung...vu.eln.
I eftermiddags när han var i sitt esse, tog gunsan till sitt busvisslingsknep.
Jag har ju hört talas om att det kan väcka döda och ödelägga hörseln.
Så med hopp om att det skulle hjälpa mot marodören, visslade jag allt vad jag kunde, men nix!
Så då tog jag till mina röstresurser istället, men nix även då.
Men nu har jag förstått varför det inte funkar, jag kan bara skrika och vissla på svenska.
Så tänkte jag, vilken tur för dom där uppe att jag har varit ute och tankat god energi idag, annars hade jag nog inte kunnat behärskat mig, utan gått upp och busvisslat i brevinkastet, fortfarande på svenska.

Nu är jag här igen, klockan har nu 19:49 och ung...vulen har börjat kuta och hoppa igen, Nu jävlar tar det snart hus i helvetet!