PROVA PÅ YOGA

Ska jag, eller inte, gå på det där "Prova på Yoga" som jag såg på Facebook i gårkväll?

Värmen var redan tidigt på morgonen tryckande, näst intill kvävande, likt åskvärme!
Klassen skulle börja REDAN 10:30, okristligt tidigt!
Regn var väntad till ca 14:00, så jag skulle hinna dit, köra den lovade 75 minuter långa yogaklassen, sedan fortsätta direkt därifrån in till centrum och proviantera på den systemiska butiken. Jag har ju ändå ryggsäcken att packa i!
Nu låter det som om jag skulle köpa mycket alkohol, men icke sa Nicke, bara till husbehov!

Jomenvisst, jag kom i god tid till Friskis & Svettis och mötte en något äldre, korpulent dam som också skulle testa Yoga. "Det kan ju inte vara så ansträngande" sa damen!
Nja, jag vet inte det, sa jag, av erfarenhet, sedan jag hösten -09 idkade Yoga på IKSU i Umeå en säsong.
Yoga kategoriseras från 1-3 och vår ledare, som förövrigt var en utmärkt duktig tjej från Östersund som var på besök i Nynäshamn, var en Yoga-2 ledare.
Jag hamnade i frontledet och kunde se damen i spegeln, strax bakom mig!
Om jag säger så här, hon hängde inte med alls!
Jag har förövrigt aldrig tidigare känt en svettdroppen rinna ner från hårfästet, sakta ner mellan ögonen, ta riktning vänster och rinna ner i ögat. Jäsikten vad svett svider när den blandas med, fåfänga jag, mascara!

När vi låg där på rygg, de sista skälvande minuterna av passet och hade avslappning, DÅ brakade åskan lös och himlen öppnade sig!
Nöden har ingen lag, jag ringde efter skjuts! Lillasyster kom och hämtade mig och skjutsade mig till systemiska butiken och sedan hem igen!
En helt "vanlig dag" kan man tycka, men ingen dag är den andra lik!

STOCKHOLM PRIDE 2014

Med anledning av att det är Pridefestival i Stockholm den här veckan, så har jag uppdaterat mina tånaglar för att åtminstone manifestera mitt deltagande på avstånd!
Ty i år varken orkar jag, på grund av värmen, än mindre hinner jag åka upp till huvudstaden och kolla in festligheterna.
Pridetåget som går av stapeln på lördag den 2/8, är ju höjdpunkten, men då är jag ju uppe i Umeå hos dotra.
Hon och jag får väl vara stolt mor och syster där tillsammans, vi kanske kan ta en sväng till graven och hälsa på Erik med en stor färggrann blombukett istället!

Ja, lite så tänker jag!
Fast han är ju inte där, i graven menar jag!
Han är lite här och lite där och lite varstans, men mest här i mitt hjärta!

Älskar och saknar dig Erik!

EN KVÄLL I HAMNEN

Nyheter om algblomningar
2014-07-28
Stora ytansamlingar kom in till kusten i helgen
Enligt kustbevakningsflyget så kom det i helgen in stora ytansamlingar till Östergötlands skärgård, Oxelösund-Landsort och på Gotska sandön. Enligt SMHIs tolkade satellitbilder så fannns det som tidigare stora ytansamlingar i hela norra och mellersta Egentliga Östersjön. På dagens tolkade satellitbild var dessvärre större delen av Egentliga Östersjön molntäckt. Endast ytansamlingarna i yttre Finska viken var synliga. Det råder troligen en fortsatt risk att ytansamlingar kan komma in till kusten i de områden i norra och mellersta Östersjön som tidigare haft ytansamlingar utanför kusten.

Men förutom det, så strax intill, närmare bestämt på restaurangbåten Freja, käkade jag en god middag tillsammans med systrar och svågrar, som en god avslutning på en ännu en strålande dag i solen och badets tecken, en helt vanlig sketen måndag i slutet av juli månad 2014!
Skaplig känsla att tillbringa mina ålderns sista somrar (?) i denna pittoreska lilla skärgårdsstad!

I VÄNTAN PÅ REGNET

Och tillslut kom det och det med råge!
Uppfriskande, välbehövligt och svalkande för både kropp och själ!

Men innan dess!
Vaknade upp, som vanligt kladdig och med alltför dålig sömn på grund av ännu en natt med tropisk värme.
Knäna böj, krasch och knaster, för att plocka upp DN som ligger alldeles innanför dörren.
Rättar till trosorna som fastnat i rumpan, kastar en snabb blick i spegeln på väggen i hallen och förfäras av den inte alltför muntra anblicken och går vidare mot köket, vickar igen persiennen i fönstret eftersom jag inte har något på överkroppen.
Fixar en rejäl mugg kaffe, en lingongrova med ett tjockt lager räkost på och ett glas Proviva.
Till min förvåning ser jag att det är mulet ute, när jag öppnar balkongdörren för att släppa in lite luft.
Men värmen är redan, trots molnen, bedövande och inte en minsta vindpust.

Idag kommer det att hända, regnet och åskan!

Jag läser DN samtidigt som jag fikar och hamnade på familjesidorna och Dödsfall i synnerhet, det har blivit allt vanligare på sista tiden.
Kan tyckas märkligt, för jag känner ju ingen i 08-området som kan tänkas ha dött, men jag kollar födelseåret på de avlidna och inser att det är många i min åldersgrupp som står på tur nu. För att sedan glädjas åt att jag just idag har klivit upp igen för egen maskin. Tjhhoooo!!!

Men varför vara alltför övermodig?
Så därför, eftersom jag förstår att det ska börja regna, rusar iväg och bokar en tvättstuga!
Jag ska ju inom kort resa upp till Umeå igen och jag vill ju som alltid ha fixat och trixat här hemma innan jag lämnar Mitt Mysiga Krypin, utifallatt flyget störtar och jag går hädan.
Kan ju inte lämna skiten efter mig, någon ordning får det väl ändå vara, jag menar, utifallatt!

Och mycket riktigt, regnet kom och gud va det var skönt, om ändå bara för en kort stund!

MED VIND I SEGLEN

Klyschigt så det förslår, men ibland passar vissa uttryck riktigt bra!
För igår var jag ute på mitt livs första seglats tillsammans men mina nyvunna vänner Mia och Hasse som har den här härliga motorseglaren. Någonting om 11,4 meter, typ Concubin 38 och nu får jag stå vid rodret på denna skönhet och känna vinden som sliter i seglen.
Min erfarenhet av att färdas på vatten är Finlandsfärjan mellan Umeå och Vasa, kanotsafari i Sävarån hemmavid i Umeåtrakterna och ännu tidigare än så, rodd med eka på Ångermanälven mellan kajen och Lilla Norge, den lilla ön som ligger precis mitt på älven, mittemot mitt barndomshem.

Dragets kanal!

Och nu står jag och rattar en segelbåt i Stockholms sydligaste archipelag.
Dåtid, nutid och vad kommer härnäst?
Om framtiden finns det inget att spörja, det enda är att inget av någotdera sörja, endast att leva här och nu vid rodret och hålla rätt kurs mot det okända, kan hända en atlantångare, eller tillbaka till ekan och det kända!

UMEÅ BY NIGHT!

RECYCLING 30 YEARS OLD DRESS

För precis så var det, det här är jag för precis 30 år sedan!
Svalkar fötterna i Indiska oceanen, precis blivit mor till en vacker och välskapt lite son och lyckligt ovetande om framtiden.


Och idag kom strandklänningen äntligen till användning igen.
På förmiddagen tog jag en promenad ner till hamnen och värmen var bedövande men välkommen på min annars så frusna lekamen.
När jag kom hem vid lunchtid helt genomsvettig, kändes det som om jag inte orkade vara ute något mer idag, synd på så rara ärtor, alltså, synd att inte ta vara på det vackra vädret, menar jag ju!
Satte mig ute på min skuggiga balkong en stund, pustade ut och funderade med ett stort glas kylskåpskallt tranbärsdryck.
Om jag går ut, vad kan jag ha på mig som svalkar och som bara viftar lite försiktig och knapp nuddar huden, hmmmmm???
Det var då jag kom ihåg min gamla Sri Lanka batikklänning som jag var tvungen att inhandla med det snaraste när vi anlände denna vackra pärla i Indiska oceanen. Ty, allt vårt bagage hade ju försvunnit under resan dit, så vi stod ju bara i det vi just då hade haft på oss under resan dit.
Och som den nostalgiska och sparsamma lilla kärring jag är, så hittade jag den genast bland mitt förflutna.

Så här är resultatet, 30 år senare och på väg ner till stranden för att återigen utmana solstrålarna med en bok i handen, kepan på huvudet och insmord i solfaktor 30!

UMEÅ BADAR I SOL

Håller tummarna att vädret håller i sig ytterligare en vecka och lite till, för då kommer jag att vara där uppe några dagar. Längtar efter de ljusa sommarnätterna, att sitta på Sofias balkong, tills solen går ner strax före midnatt.
X-et Stickan fyller 70 och jag vill vara där och uppvakta honom tillsammans med Sofia, han har ju trots allt bara hon kvar som sin familj och jag har ju inga bad feelings för honom trots allt.

BOW BRIGDE CENTRAL PARK

Jag visste väl att det var något speciellt med den här dagen också!
Alla dagar är speciella, eller har något som drar sig till minnet om en alldeles speciell händelse,
låt, färg eller doft.
Jag tog med mig en kepa ner till stranden idag, glömde det igår och höll väl så när på att få solsting.
Och när jag satt där nere, slog det mig, att det var precis i dag för ett år sedan som jag reste hem från New York efter en hel vecka med otrolig hetta och solen som gassade rakt ner mellan skyskraporna på Manhattan, på min lilla hjässa.
Och det första, ja förutom då musikalföreställningen The Phantom of the Opera på The Majestic Theatre Broadway New York City, för där hade jag ju biljett redan första kvällen direkt efter ankomst, (hur tänkte hon där), så köpte jag den här kepsen för att härda ut och inte få kokt hjärna.
Tänk vad tiden går fort, att det redan är ett år sedan jag gjorde mitt livs resa och i det närmaste helt allena och utan skyddsnät, men ett stort mod och beslutsamhet.


Mina guldtior i petflaskan, som jag förövrigt har skrivit NY och en glad mun på, dom är inte många, måste skärpa mig på den fronten!
2015 kanske jag får lust att resa över Atlanten igen, vem vet!!!

SOLFAKTOR 50

Nu har jag kommit på en sak som ligger på minussidan med att vara singel!
Smörja in solkräm på ryggen, det är knepigt, men skam den som ger sig!

KNAPPT ETT MOLN PÅ HIMLEN

Men vad hände i huset mittemot?

På badstranden!
Där går dom, grannen mittemot och hennes boyfriend, de satt på balkonge på förmiddagen, i badkläder!
Jag satt också på min balkong i förmiddagsskuggan och käkade en tallrik havrefras med kylskåpskall mjölk, därför råkade jag observera dem, bara lite flyktigt.

Nu kommer de upp från vattnet och sätter sig på sin gemensamma filt och jag fortsätter mitt lyssnande på "Sommar" och skänker dem inte en endaste tanke mer, möjligtvis att, jaha dom gick hit ner också!
Vid tretiden, råkar jag se att dom håller på att packa sitt tillfälliga bohag och mödosamt, ty det är otroligt varmt och traskar hemåt.
Jag ligger kvar en liten stund till, men måste kapitulera och packa även jag, i den obarmhärtiga värmen.
När jag kommer hem är det tack o lov fortfarande skugga på min balkong, så jag sätter mig ner där en liten stund med en mugg kaffe och pustar ut.
Då ser jag att balkongdörren är öppen i lägenheten mittemot och att de tu sitter där ute nu igen och fortfarande i badkläder, precis som jag, också i skuggan.

Efter någon timma eller så, så är dom borta från balkongen och jag fantiserar om att de kanske gick in och tog sig ett eftermiddagsnyp innan det är dags att fixa något ätbart, eftersom balkongdörren fortfarande är öppen.

Strax före sextiden, ser jag att boyfrienden, med snabba steg beger sig iväg, mot pendeltåget må hända!
Men efter det har jag inte sett till henne, inte heller att balkongdörren har stängts, hon gick liksom upp i rök!
Det var tydligen inte bara på stranden det var hett idag, utan även inne hos grannen mittemot.

Nu när jag publicerar detta inlägg är klockan 20:00 och nu är dörren stängd,
Hon lever!!!

MUSIKQUIZ OCH ALLSÅNG

Varför inte avsluta den här veckan med ännu mer musik, den här gången på hemmaplan, ute på koloniområdet Kalvö endast en lagom cykeltur bort, när sommarkvällen lockar och balkongmyset överröstas av brölande vuxna och skrikande skitungar ute på gården och lekparken strax utanför. För egentligen hade tänkt sitta hemma och bara njuta av, ja just det, att bara vara hemma!
Läste klart boken "Ett Ufo gör entrè" av Jonas Gardell.
Gud va han skriver bra förresten, han berör och rör vid hjärtat och smärtan och sätter ord på det omöjliga!
Käkade en bit mat och tänkte sedan njuta av kvällsolen hemmavid på balkongen, som gick av intet, pga.........

Så därför, utan direkt betänketid sadlade jag min bicycle, lagade ett litet missöde med silvertejp och begav mig.

Kom precis lagom fram till ett soligt och välkomnande Kalvö, musikquiz och efterföljande allsång.
Som arrangerats av två gamla SHIVERS-medlemmar, Per "Pirre" Malmsten, förövrigt storasysters man, min svåger, samt Terje Cambrand. En liten lapsus, SHIVERS vann Nalens popbandstävling 1966, bra att veta för alla poppbandsnördar och onödigt-vetande-nördar.

Eftersom jag hade glömt mina cykellysen hemma, blev jag illa tvungen att fara hem innan mörkrets inbrott, som här nere i 08-land infaller redan någon gång mellan 22:00-22:30.
Jag hann precis!
Det blev en trevlig kväll med mycket sång, skratt och värme.

Musik skall byggas utav glädje
av glädje bygger man musik.
Musik, det får ni ändå medge
gör glädjen ännu mera glädjerik.

BRYGGHÄNG!

Ja då sitter hon där på bryggan igen, Havstrappen, den lokala lite pittoreska skärgårdsbryggan med sina alldeles lagom stora segelbåtar och Gotlandsfärjan i bakgrunden med sin karaktäristiska röda skorsten och Polenfärjan skymtar strax bakom. Folkligt och mysigt och en mjukglass i handen.

Något minder än Akers brygge, som dagens bild föreställer.
Där går det vackra folket, de välbärgade norska lunchgästerna och turister från när och fjärran, även de uppenbarligen välbärgade, ty ack och oj vad en enkel måltid kostar i världens rikaste land, gott och väl det dubbla mot här hemma. Smaka på den du!
De söker efter ett ledigt bord i någon av de oändliga restaurangerna utefter promenaden.

Fixar med några billiga pelargoner på balkongen, som inköptes idag på ICA, två för 49:-!

"Hallå där uppe!
Är du hemma nu?"
Egentligen fattar jag inte hur hon kunde se mig, för jag stod ju på knä på balkonggolvet och höll på som värst med jord, lecakulor och plantorna.
Reste mig upp och där nere satt hon! Vi hejade, snackade lite och ganska genast insåg jag att mitt projekt får vänta! Ska vi gå en promenad? frågade jag!
"Ja väldigt gärna!"
Så jag lämnade stöket som jag hade påbörjat, tvättade händerna, skodde mig, tog nycklarna och skyndade ner till henne.

För vad är viktigare, plantera några pelargoner, okej även några murgrönor som hade fått perfekta små rötter och ville komma i jord nu. Än att gå på promenad med en granne som håller på att gå under av dödsångest inför en omfattande operation och behövde få prata och få någon sorts förströelse och avledning från ångesten som river i varje cell hos henne.
Så därav hamnade vi i hamnen, grannen och jag med varsin glass i handen!

När jag två timmar senare kom hem till mitt projekt, låg murgrönorna och kippade efter andan på mina gamla DN och de små tunna rötterna såg bedrövligt törstiga ut, men vad gör det?
Det som är menat att överleva, gör det, annars kan det kvitta!
Huvudsaken att grannen fick må lite bättre de två timmar som vi promenerade omkring i vår vackra lilla skärgårdsstad, med alldeles lagom stora segelbåtar och Gotlandsfärjan i bakgrunden.

TALL SHIPS RACES

Jodå, jag har varit till och återkommit från noboland/Norge!

Så nu har jag ingått i den behövliga dvalan, trött som fn!
Jag kom hem i tisdagskväll efter sju timmars färd, från dörr till dörr!
Man skulle nästa kunna tro att jag har rest "on the sea" faktiskt!

Det är just vid sådana här tillfällen som jag känner av min begränsning och trötthet, jag har sovit mig fram nästan hela vägen!

Men från det ena till det andra, det har varit ett otroligt givande avbrott i min annars så triviala vardag här hemma. Det är just sådana här små, men välgörande utflykter i glada vänners lag och ögon och örongodis som gör livet värt att leva på gamla dar.



Mitt härliga värdfolk Mona och Kjell tog mig ännu en gång till Holmenkollen, som nu står klar i all sin värdighet.

Sist vi var där var i slutet av augusti 2011 och då var det en byggarbetsplats och i full färd med att färdigställas inför VM.
En dag i byn hann vi också med, med promenad på Karl Johan, Akers brygge och lite varstans i strålande solsken.

Höjdpunketn på min vistelse i naboland var avslutningskonserten till Tall Ships Races i Fredrikstad med Peter Jöback och Heidi Gjermundsen Broch och stor 33-manna symfoniorkester.
Det hela avslutades med ett specialkomponerat fyrverkeri!
Kommentaren om konserten: Underbar, precis som vanligt när Peter står på scenen och Heidi, hon var en alldeles bedårande lokal sångerska som passade jättebra i duetterna med Peter och även när hon sjöng sina solonummer!
Det bjöds på allsköns musikaler, så som:
Why God, Why? ur Miss Saigon.
Guldet blev till sand, ur Kristina från Duvemåla.
Du måste finnas, ur Kristina från Duvemåla.
Gethsemane, ur Jesus Christ Superstar.
Music of The Night, ur Phantom of The Opera.
Anything You can do, ur Annie Get Your Gun. (Där fick jag också vara med på ett hörn!)
Annars vore jag inte jag, ur Livet är en schlager.
Och många, många fler musikalpärlor!
Konserten avslutades med en av mina absoluta favoriter,
Come What May, ur Moulin Rouge!
STÅPÄLS!!!

Fredrikstad-Isegran ligger omkring 10 mil från Karihaugen, så klockans visare stod på 02:45 när jag släckte lampan något övertrött och proppfull av endorfiner, så när det var dags att ta första kaffemuggen vid åttasnåret, visste jag knappt var jag var någonstans, som om jag var bakis, fast jag var spiknykter, ja, du vet hur det känns!

I god tid innan avgång skjutsades jag i spöregn ännu en gång till Gardermoen.
Och nu fick jag återigen skanna mitt bagage på rullbandet, det går framåt med utvecklingen, inte bara med mig utan även hos Norwegian, det gäller att inte stagnera!

MOT OKÄNDA VATTEN

Ja, nu låter det ju väldigt högtravande och spännande, man kan till och med tro att det är jag som sitter där i segelbåten och är på väg ut mot horisonten, men icke sa Nicke!
Men jag är på väg ändå och till en okänd strand, Fredrikstad i Norge!

http://www.visitoslofjord.no/en/fredrikstad-and-hvaler/whats-on/events/?TLp=798933&Peter-Joback--Tall-Ships-Races-2014

För ett år sedan stod jag också i startgroparna, då inför min New York resa.
En något mer nervpirrande resa, som jag aldrig kommer att glömma och hoppas att jag får anledning att återuppleva.

Det är verkligen otroligt va mycket jag har tillåtet mig att göra och vågat göra i synnerhet de senaste sju åren. En helt ny värld har öppnat sig för mig och allt tack vare.......................................

I morgon kommer jag att återse min nyvunna låtsassyster/sös i Norge och henne har jag också känt i sju år.
Jag tror att just siffran 7 är min lyckosiffra dessutom!

ME, I AND MYSELF!

Det är verkligen inte ofta jag slår till, alltså inte slår till någon, utan slår till och köper mig något nytt att drapera min enkla lekamen med!
Jag får faktiskt ofta höra att jag är hopplös när det gäller shopping till mig själv.
Kanske därför jag mest som oftast går i gamla invanda paltor eller avlagda efter någon vänlig systerdotter som förbarmar sig.
Saken är den att jag hatar provhytter och tycker att jag ser allmänt anskrämlig ut i det mesta.
Idag fick jag höra att jag har helt fel kroppsuppfattning och självbild och borde börja jobba på det.
"Tänk om Trinny & Susannah skulle få tag i och styla om dig, då skulle de få kul!"
Stackars dom, säger jag bara!!!

Men idag råkade jag slinka in i en av våra lokala butiker, "Ohlèns Diversehandel", Fredsgatan 11, här i Nynäshamn, tillsammans med hon som tycker att jag borde börja jobba på, osv....................
Och där på en docka hängde jag, GUN och jag kunde inte motstå linnet!
En tribute till mitt otroligt sexiga namn och hjärtat, som i sina olika former och betydelser är så viktigt för mig och nära och kära!
Undra vad Trinny & Susannah skulle säga om de såg mitt köp idag?
"Den där Gun, hon har verkligen problem med att finna sin stil!"

HORISONTALLÄGE

Angenämt!
Igår tillbringade jag och min lekamen på Kalvö kolonilott där det skulle spelas Bingo!
Mina systrar och svågrar umgicks under gemytliga former över grillad mat och dryck innan det begav sig med brickor och penna.

Min lyckas stjärna i spel har nog gjort sitt för min del.
Precis 30 år sedan sist, när Sticka och jag vann 50.000:-, precis lagom tills vi skulle resa till Sri Lanka och hämta hem vår, då endast 3 månader gamla son Erik Samanthe!

Nu ligger gamla morsan här som en övermogen och alldeles onödig tant och bara väntar på att grillglöden ska bli perfekt och tankarna är alldeles ofokuserad, sånär som på att magen kurrar och det kanske är en aning för varmt i solen, äntligen!

Stora tankar i en mycket liten hjärna!

Och idag när jag vandrade omkring här i vackra Nynäshamn, än en gång för att utmana balansen, som tyvärr inte är helt okej, trots Revaxör, så kom jag åter till sans och började tänka, nu i betydligt allvarligare termer.
"Vem är jag till för här där jag går? Om jag inte fanns, gjorde det ju ingen skillnad! Jag är ju bara en liten obetydlig prick i förskingringen!"
Jag gör ju egentligen ingen nytta, jag är ju bara, så länge!

Ty, hur fort kan inte allt bara förändras och ta slut, bara så där!
Skönt att man inte vet något om morgondagen och när man egentligen ska bli den där utfyllnaden som fort glöms bort. Men i väntan på det, förpassar jag mig nu ut på min balkong igen!

UTMANAR BALANSEN

Och var kan man inte göra det på bättre ställe än här nere i hamnen, vandra omkring på bryggorna och bland annat på Nordens längsta pir, Jubileumspiren!
Nå, jag gick inte hela vägen, det gungade alltför mycket, men ändå, bra där gunsan!

Just innan jag begav mig, stod jag lutande mot mitt matbord och tvärkollade i mobilen, plötsligt snurrade det till riktigt mycket i huvudet, så jag fick släppa mobilen och hålla mig med båda händerna i bordet tills det stannade och sedan skynda mig att sitta ner en stund.
Vax i öronen? Jo pyttsan!!!

Nåväl, jag tog mig ut på en promenad ner till hamnen som sagt och där var det folkligt och båtligt värre. En kryssare låg på redden också, så många turister flankerade staden och hamnen i det vackra vädret.
En och annan glass slank ner också, liksom restaurangernas utbud längst hamnen.
Jag tog, "precis som vanligt" en mjukglass, vanilj i våffla, för varför överila sig!

Där jag satt, lyssnade jag på folks konversationer och möten.
"Nämen hej, så länge sedan! Hur är det för er, bor ni kvar på samma ställe? Hur är det med era barn? Hur många barnbarn har ni nu?" Osv, osv!
Aldrig är det någon som kommer fram till mig och frågar detsamma nu för tiden!
Här sitter jag fortfarande helt anonym, ingen undrar eller frågar, inte ett igenkännande "hej"!
Min fjärde sommar i Nynäshamn!
Och tänk, jag trivs med att vara anonym fortfarande!
Kanske det även betyder att jag inte har gjort bort mig här än, åtminstone inte så pass att det har satt spår i medborgarnas minne.
Alltid nått!

Jo, jag kom hem också med livet i behåll, inga fler knäckta revben eller blåmärken.
Landade på min härliga balkong bland blommor, dynor, kuddar och en välgörande MUGG kaffe och I LOVE MUSICALS i lurarna, ty barnen på lekparken precis bredvid skrek "precis som vanligt"
Tack min "Räddare i Nöden"!

VILA PÅ HÖGER SIDA

Det här är en helt ny upplevels och erfarenhet, att blogga liggandes med höger öra ner i en kudde och vänster öra fullproppat med Revaxör!
För att fördriva tiden ser jag på "Mia på Grötö" på 4:an, en repris, lättsamt och precis lagom länge, för att sedan spola ur örat med ljummet vatten.
Efter att jag har gjort det här, hoppas jag att jag slipper vara den där ofrivillige seglaren.
Just nu är det Erik Hamrèn som sitter och samtalar med Mia, men jag hör inte ett dugg av vad dom säger, bara ett mummel.


En timma senare:
Nu är det spolat och glasklart från örat, eller egentligen såg jag knappt något komma därifrån, endast en liiiiiten gul prick som seglade ner i handfatet.
Och allt känns "precis som vanligt" med eller utan flytväst!

VAX I ÖRAT!

Nu vet jag varför jag upplever att jag går på en flytbrygga hela tiden, jag har lite vax i vänster öra! "Inte peta med något, utan ta Revaxör", var läkarens rekommendation!

Det konstaterade i alla fall dagen doktor "George" på VC, efter att han läst mina journalanteckningar från SÖS, gjort ännu ett test med pekfingret/långfingret på näsan med stängda ögon, balansövning samt kollat blodtrycket, som i dag var på den något lägre skalan.

Nu har jag just sovit en stund i min soffa, vaknade till regnets skvalnade på rutan och plötsligt kom det som en befrielse. Nu kan jag inte gå på ICA, gud va skönt, ty tröttheten har doktorn inte trollat bort. Nu kan jag med gott samvete fortsätta att se på ännu en gammal Svensk film "Taxi 13" från -54!