Och var kan man inte göra det på bättre ställe än här nere i hamnen, vandra omkring på bryggorna och bland annat på Nordens längsta pir, Jubileumspiren!
Nå, jag gick inte hela vägen, det gungade alltför mycket, men ändå, bra där gunsan!
Just innan jag begav mig, stod jag lutande mot mitt matbord och tvärkollade i mobilen, plötsligt snurrade det till riktigt mycket i huvudet, så jag fick släppa mobilen och hålla mig med båda händerna i bordet tills det stannade och sedan skynda mig att sitta ner en stund.
Vax i öronen? Jo pyttsan!!!
Nåväl, jag tog mig ut på en promenad ner till hamnen som sagt och där var det folkligt och båtligt värre. En kryssare låg på redden också, så många turister flankerade staden och hamnen i det vackra vädret.
En och annan glass slank ner också, liksom restaurangernas utbud längst hamnen.
Jag tog, "precis som vanligt" en mjukglass, vanilj i våffla, för varför överila sig!
Där jag satt, lyssnade jag på folks konversationer och möten.
"Nämen hej, så länge sedan! Hur är det för er, bor ni kvar på samma ställe? Hur är det med era barn? Hur många barnbarn har ni nu?" Osv, osv!
Aldrig är det någon som kommer fram till mig och frågar detsamma nu för tiden!
Här sitter jag fortfarande helt anonym, ingen undrar eller frågar, inte ett igenkännande "hej"!
Min fjärde sommar i Nynäshamn!
Och tänk, jag trivs med att vara anonym fortfarande!
Kanske det även betyder att jag inte har gjort bort mig här än, åtminstone inte så pass att det har satt spår i medborgarnas minne.
Alltid nått!
Jo, jag kom hem också med livet i behåll, inga fler knäckta revben eller blåmärken.
Landade på min härliga balkong bland blommor, dynor, kuddar och en välgörande MUGG kaffe och I LOVE MUSICALS i lurarna, ty barnen på lekparken precis bredvid skrek "precis som vanligt"
Tack min "Räddare i Nöden"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar