ALLAHELGONSDAG!

Lugnet har lagt sig efter allt spökande och bökande igår.
Här hos mig är det ju porttelefon så risken att det skulle ringa på min dörr var ju tack och lov minimal
Så inget Trick or treaters här inte!

Idag hade jag tänkt gå till minneslunden i vanlig ordning men regnet har strilat precis hela dagen och fortfarande gör, så jag ordnade en egen minnesplats här hemma på balkongen.
En helg för frid, saknad och eftertanke!

Men så hände det som jag verkligen avskyr, jag drabbades av hypokondri!
Sedan några dagar har jag ett känselbortfall på en tå, det kom bara sådär och sitter tyvärr kvar och ger en obehaglig känsla, tankarna snurrar och arbetar upp ett skräckscenario.
Dessutom har jag fått kallelse till datortomografi av lungor till nästa fredag, jag hinner precis hem från London.
Lilla födelsemärket bak på ryggen kliar och hjärtat bultar onödigt hårt!
NU, när jag är i färd med att packa inför min resa!
Nu vill jag inte ha en massa skit som oroar och förstör min härliga känsla av resfeber, för det är ju också en del av resandet.
Å så tänker jag, "jaha, det kanske tänds ljus för mig också nästa Allahelgonsdag!"
Ängsliga gunsan har krupit fram ur vråna!
Är det mörkret eller den krassa verkligheten att jag inte är någon ungdom längre och kvalar in bland de hädangångna!
Den som lever får se!

Allahelgonsdag för precis fem år sedan tände jag den här lyktan hemma i Umeå på Bigarråvägen.
Då var jag lyckligt ovetande om vad som skulle komma bara 24 dagar senare.
Nu har den fått sin naturliga plats, fortfarande i Umeå men på Röbäcks kyrkogård.
Sofia var dit igår och tände ett ljus i den!