PÅ ÅTERSEENDE!

London!

Hoppas jag!
Men nu tar jag det från the very beginning!

Jag fixade det hela vägen, tur och retur, men lite hjälp, eller egentligen jäkligt mycket hjälp från min ena syster hemma i Nynäs, som tack och lov har en nyckel hem till mig.
För när jag äntligen anlände till mitt hotell fick jag lära mig en läxa som jag hoppas att jag kommer att få användning av fler gånger, cross the fingers!
Jag har checkat in på många hotell tidigare, men aldrig behövt visa upp mitt betalkort, som jag betalat hotellet med.
Nu hände det och dessvärre hade jag det inte med mig.
Efter en hel timma med huvudbry och telefon till syster som snabb som en iller rusade ner till mig, fotade av mitt kort, mailade över det till mig, så fick jag äntligen ta mitt rum i besittning efter åtta timmar på resande fot.
Security!
PHU!!!

Men nu till väsentligheter!


Tänk dig att sitta i ett stort mysigt vardagsrum där en liten upphöjning och stort som, ja typ min balkong ungefär, där har det klämts in instrument av varierande art och storlek samt stativ och sittplatser för fyra, helt bananas!

Äntligen har jag fått uppleva en riktig intimkonsert med Peter Jöback och hans band och med poängtering på intim, för närmare än så här kan man inte komma. I was in heaven!

18 stycken härliga pärlor från Peters hela karriär blandades snyggt och ibland oväntat med mellansnack av Peter om resa genom livet, från A till Ö, allt på engelska! Stående ovationer till Peter och bandet!
Och såklart blev det en kväll till på St. James Theatre, ty jag reser ju inte till London för en enda kväll!

Torsdagen var hemresa och då flöt timmarna i en jämn takt utan att stöta på några hinder förutom otroligt ont i fötterna.



Så några pauser med matintag och vätskekontroll blev en nödvändighet i sällskap av me, I and myself och ett leende på läpparna!