Det här är det enda som är vitt här ner i Nynäshamn nu, vitsipporna!
Nu är jag hemma igen efter att jag firat Påsken tillsammans med Sofia och en Påskmiddag med X-et!
"mamma, ta med dig saxen, jag är så långhårig"!
Saken är ju den, jag har ju alltid klippt henne, likaså Erik och Stig, så nu blev det klippning igen av henne och Stig på Påskaftonen.
Nå, det var då, nu är det nu och jag är sååå himla nöjd med att vara hemma igen i min lilla lya, där allt är som jag vill ha det, inget jag behöver tjata om och irritera mig på, rutiner som haltar och snuskig golvbrunn som aldrig blir rengjord, förutom de gånger jag kommer, typ fyra gånger om år!
Typ, som om Sofia ska lyftas ner på golvet och själv, men sina förlamade händer ska rensa bort snusket och sedan bli lyft upp tillbaka till permon efter mödosamt uträttad bedrift.
"Du måste ju vara delaktig och hjälpa till själv"
Nä nu ska jag inte vara sån igen, men mycket kan göras bättre och assistenternas egentliga uppgift är väl ändå att vara brukarens händer och fötter!
Som sagt, det är skönt att vara hemma igen, men alltid gnager det dåliga samvetet av att jag har liksom svikit, dragit, flytt fältet och lämnat Sofia, till förmån för mitt eget välmående!
Egoist? Javisst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar