Jag har ju nyss varit uppe i Umeå hos jäntan min, mitt älskade Umeå, som jag aldrig skulle lämna, var det ju meningen, paradiset på jorden!
Men nu när jag går omkring här i vackra Nynäshamn bland blommor och blader och berg i dagen som är sååå vackert att ögonen blör.
Så inser jag att det var nog det absolut bästa jag har gjort på gamla dar, att tillåta mig en förändring, fast jag inte ville och vågade egentligen och inte förtjänade det i synnerhet.
Nu är det Storspovens tid i Umeå, precis där ute på ängarna där jag bodde, längst ute på Böleäng. Men va då, dom är ju alltid där och livet är här,
just nu, bland Rhododendron i "Göstas trädgård"
och glittrande vatten i vårsolen i en alldeles lagom stor stad för en gammal norrländska och som älska min egen takt, lugnet och friheten att ta tillvara livet!
Skönt att tillåta mig säga, "det är min tur nu"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar