MOTHERS DAY

Höll nästan på att glömma att det var "Morsdag" idag!
Men jag fick en påminnelse av Sofia som skickade ett sms om att jag hade ett blomsterbud att vänta mig!
Hon är för go den där jäntan!

Och som hon kostar på mig!
Värsta buketten från Blomster Snäckan!
Ganska avslagen idag, så den kunde inte komma lämpligare, ty jag har haft en lååååång weekend med systeryster på havet, närmare bestämt två dygn på Cinderella.
Därefter avslutade vi helgen med finalen av "Livet är en schlager" på Cirkus, Djurgården!

Så med min obligatoriska blomsterbukett, ilade vi i ösregnet till spårvagnen nr 7 mot Hasselbacken, Cirkus!

Knökfullt, totalt knökfullt, ja ungefär som på dansgolvet på Cinderella på torsdagskvällen, packade som sillar och absolut omöjligt att ta ut svängarna.
"Det var ju "Vinylkryssning", vi tillhör ju den åldersgruppen gudbevars!
Så hytten precis under bildäck fick besök av mig betydligt tidigare än planerat.
Fredagskvällen lämnade inte heller något intryck för "lång natt mot dag", så nu får det vara bra med det här för ett tag!"

Så åter till Cirkus och trängseln där, som förövrigt gjorde mig inget besvär!



Första rad, mitt fram, en armlängd från Candy Darlings nätstrumpklädda vrist!
Javisst, tänk om djävulen endast fick tala, ja då hade jag.....fantasin sätter gränsen här..............
Men tack o lov så har jag ängeln som skärper upp mig! Jag bara skojar!
Jag är såååå beskedlig och harmlös så det är nästan löjligt!
Där hade han tur!!! *blink*

Det tar ett tag innan jag landar efter den här storslagna musikalen!

Jubel, applåder och stående ovationer lyfte taket på Cirkus i gårkväll!

Tusen tack Candy Darling/ Peter Jöback och hela den underbara ensemblen och naturligtvis Jonas Gardell och Fredrik Kempe för att ni gjorde detta möjligt!




Och som sagt, idag var det jag som fick blommor!
Tack älskade Sofia!

World MS Day 2015

Färggrant så det förslår, som om det är något att fira och vara stolt över!

Saliga mor, ja hon som heter Kerstin, hon stackars människan diagnostiserades MS strax före 50, så hon levde med det i över ca 35 år, dessutom hade hon KOL de sista åren av sitt liv, som den inbitna rökare hon var, men va fan, något kul måste hon ju ha i väntan på.......

MS är verkligen en lömsk och oberäknelig sjukdom!
För många kan förloppet gå väldigt sakta, ja som för mamma, med som för en granne till mig i Umeå, tog det knappt fem år innan hon gick bort!
Eller som min vän Eva som fick diagnosen och bara ett par år senare dog i hjärntumör, som tydligen var en direkt orsak och biverkning av bromsmedicinen mot MS, enligt henne!

När jag fick min diagnos Skelrodermi, frågade min läkare om vilka eventuella sjukdomar som fanns i min släkt. MS hade tydligen inget släktskap med Sklerodermi.
Tack o lov!
Multipel skleros är en autoimmun sjukdom och angriper kroppens immunförsvar, precis om Sklerodermi.

Men det räcker så bra ändå!

Vackra färger är det ändå och det påminner om regnbågen och regnbågsflaggan som står för stolthet och mångfald hos homosexuella, bisexuella och transpersoner. Regnbågsflaggan står även för respekt för medmänniskor och tolerans.

KAFFEPAUS, I LOVE MUSICALS!

Helt omedveten, fram till bara för några år sedan!
Det är ju det som är så fantastiskt, att jag fortfarande lär mig och utforskar nya saker!
Vidgar mina vyer och är öppen för nya intryck!

Bara en sån sak att jag alldeles själv har köpt den här alldeles underbara muggen i presentshoppen på Majestic Theatre, Broadway i New York!
Nä nu måste jag nypa mig i armen igen, detta är för f.n inte klokt!

Så att återgå till föregående inlägg hoppas jag att jag får hänga med många år till!

Hela mitt liv har jag försökt hitta lyckan!
Tänk om jag hela tiden försökte hitta mig själv!

Jag är på god väg!

LIKHETEN ÄR JU SLÅENDE!

Min älskade gamla mor på hennes 80-års dag!
Nå det är ett tag sedan nu och sällat sig till Erik för två år sedan, som tyvärr blev tvungen att gå före henne, ja, lite för att möta upp henne och visa vägen till min far som gick omkring med händerna bakom ryggen och njöt av att vara själv, lite som jag faktiskt!
Hoppsan, där hittade jag en likhet till pappa också, lite till sättet, den där lite livsnjutaren-typen!

Men nu tillbaka till mamma erstin, K-t då? ja lite grann, som hon brukade säga! Hon var väl en lite spelevink hon, men mest pedant av rang!
Stackars lilla mamma, men nu förstår jag min likhet till henne, ty jag börjar mer och mer att ta efter hennes beteende!
Böjer mig ner till golvet och duttar upp minsta lilla prick från golvet med en salivfuktad fingertopp, märktväl inte mitt högra pekfinger, ty det är till hälften avlägsnat.
Till skillnad från mamma, så sköljer jag av fingret under kranen, mamma stoppade in det i munnen.
Saken är att jag också lider av bacillskräck, det gjorde inte mamma uppenbarligen!
Huva, va läskigt att allt går i arv, eller åtminstone lite i alla fall!
Inte något får hänga, ligga eller stå snett!
Sopsorteringen är rigoröst noggrann, osv, osv!
Fan ta dig gunsan!
Skärpning!!!
Och inte nog med det, jag har inget underhudsfett i örsnibbarna heller, precis som erstin, Visst ja, Kerstin!

Så om jag får bli 20 år till, så ser jag förmodligen ut så här, fast det gör jag nästa reda!

Förresten, idag är det precis fem och ett halvt år sedan Erik lämnade den här dementionen, men han finns här omkring mig som min Guardian Angel!
Hoppas att saliga mor och far har accepterat Erik och alla hans "avvikelse" vid det här laget, annars blir det ganska torftigt där de är nu!
Där skiljer jag mig med hästlängder från mina föräldrar!

I am proud to be different!

SÅ HÄNDE DET IGEN!

Missbruk eller inte, ja det är frågan!

Men visst är det okej att ta sig en återställare en helt vanlig torsdagskväll?

För om det hade handlat om vanliga droger, typ alkohol, narkotiska preparat och för den del också toback och dylikt, så räknas tydligen även musikaliska nöjen och upplevelser dit och likasinnade umgängen, så ses det inte med blida ögon!

Snabbare än blixten omvandlades en ganska så sunkig och oinspirerad gunsan till en konsertstinn, förvirrad och glad liten tant!
För plötsligt fanns det en billig biljett på Cirkus "Livet är en schlager" som det stod Gun på!

Så stirrig och överrumplad, när jag landade med andan i halsen, på pendeltåget, upptäckte jag till min förskräckelse att jag glömt min mobil som låg hemma på laddning!
Har aldrig hänt!
Så under min timme på pendeln, förbannade jag mig, min glömska!
Hur överlever man ca åtta timmar utan mobiltelefon?
Där har vi ännu ett addiction!

Nåväl, när jag var framme på Centralstationen så började jag slappna av och släppte taget om mobilen och koncentrerade mig på den kommande kvällen istället!
Tvärköpte en liten blombukett till Candy Darling/Peter Jöback hos Spångbergs blommor, tog mina vanliga jättekliv till Kungsträdgården därifrån 7:ans spårvagn går ut till Djurgården.
Knökfullt men trivsamt, "precis som vanligt"!


Föreställningen/musikalen och hela ensemblen var precis lika underbar nu igen, inte helt oväntat och jag fick äntligen stilla mitt missbruk!
Efter publiktacket, då jag förresten plötsligt saknade min mobil, gick jag till sceningången och väntade på Peter.
Jodå, där kom han, avsminkad, lika generös och enkel som alltid i sin urläckra röda skinnjacka och med blommor i handen och visst fick jag mitt program signerat och några sekunders närhet!
Kvällen slutade ca 01:40, avsminkad även jag efter att ha kollat in min mobil som varit välbesökt under min bortavaro!

I morse talade jag med syrran som hade försökt nå mig under kvällen på mobilen!
"Vad har du varit, i stan eller?"
Så talade jag om hur och vad och att jag hade glömt mobilen hemma!
"Men herre gud, nu igen! Jag tycker att Peter borde bjuda dig på en gratiskonsert snart, så mycket som du har varit på hans föreställningar"!

Och nu kommer jag till "pudelns kärna"!
Borde inte systembolaget, tobacksjättarna, spelbolagen och narkotikalangarna också skänka bort lite av sina artiklar i såfall!
Bara en liten reflektion!


Nä, jag kan gott unna mig det här helt utan dåligt samvete, ty jag tar tillvara på de sinnen som jag har kvar!

FÖNSTERTVÄTT!

Nä fy fan säger jag, nu får det räcka för ett tag, så jävla tråkigt!
Idag har det faktiskt vräkt ner från skyn, så jag knappt sett ut över vyn!
Eller varför inte se det som något positivt!

En utmärkt dag att ta och bjuda upp min dammsugare till dans, dammtorka och läsa några kapitel i min bok "Öppnas i händelse av min död"!

Att med gott samvete avstå från promenad och glädjas över att naturen får behövlig rotblöta inför värmen som nalkas, kanske redan i slutet av veckan!

Så nu är det rent både ute och inne och jag känner frid och lugn både i hjärta och sinne!
(Fan, måste hon alltid slänga in lite rim i sin text?)

Förresten var jag på yoga igår och känner av det både i axlar och lår! hi hi hi hi

ERIK

Namnsdag 18 maj!
Urgammalt nordiskt namn som betyder "den ensam härskaren".
Gammalt svenskt kunganamn.
En Erik är ett levande maktcentrum.
Van att styra och bestämma och ofta en klok person.
Ensam är stark, liksom Erik!

Ju mer jag ser på den här texten, ju mer ser jag att den stämmer alltför väl med min Erik!

Hur hade det gått för honom, om han fått ett annat namn den där gången när vi möttes för första gången?
När vi var i domstolen, den där dagen på Sri Lanka stod inför domaren och lovade och svor på att vårda och älska Erik av hela vårt hjärta.
Ty, just där och då var även val av namn tvunget att uppges!

Some die Young!



Älskar dig ERIK och saknar dig såååå! ❤️

17:e MAI

Norges största fest. Den 17 maj firas den norska nationaldagen med barnparader, mat, dryck och andra festligheter.

Och jag har deltagit på avstånd, närmare bestämt toksuttit-legat i tv-soffan.
Mina tankar har varit hos mina nabovänner som firat stort med bløtkake och jordebär i finaste festdrakten!

Det påminner mig förresten att jag måste boka ett flyg

med norwegian inför premiären på I ♥ MUSICALS som går av stapeln den 25 september!
En resa till naboland är en tradition numera sedan 2008 när jag första gången blev inbjuden till Norge och konserten "Människor som du och jag".
"Denna konsert och skiva är tillägnad alla
som någon gång känt sig annorlunda och känt
utanförskap.
Till dom som gått vilse i sökandet efter
meningen med livet och kärleken till sig
själv.
Människor som du och jag"

ÖGONGODIS!

Och med betoning på "godis"!
För fy fan så torftigt mitt liv hade varit om det inte fanns ögon och örongodis!

Vilken tur att jag har allt det inom räckhåll, eftersom det fortfarande är och föresten har blivit ännu sämre med min smak, doft och salivutsöndringen är i det närmaste obefintlig.
Ytterst besvärande och handikappande, som ett funktionshinder i det närmaste!
Som t.ex när jag talar med någon, fastnar läpparna på tänderna och tungan känns torr, svullen och stel, vilket gör att jag avstår från att utsätta mig för samtal på nära håll.

Att fixa mig en måltid är ett tvång och ångestladdat, istället för en njutning för näsa och gom och det vattnas i munnen av vällust!

Så därför tänker jag inte längre skämmas, guilty pleasure, för att jag finner njutning i allt det som berör mig, oavsett vad!
Blommor och blader och vackra, starka musikaler, solstänkta klippor och varma ögon som gör mig glader!

"Annars vore jag inte jag"
Allt vad jag har är en bön, en dröm om att en gång få duga.
Att få leva mitt liv som jag vill, utan att tvingas att ljuga om vem jag älskar, om vad jag är.
Det jublar, det rasar, det smärtar, det kvider annars vore jag inte jag!

Så om jag inte ligger innanför min dörr som en liten hög benrester *identifieras av mina två tattoos, ängeln och djävulen på två små papperslappar bland benresterna och lite mer papper* innan hösten, så beger jag mig ut på turnèn I ♥ MUSICALS!

LEDIGHETSKOMITTÈN

Klockans visare står på strax efter 15:00 och jag sitter med min kaffemugg och kollar in dagens reklam som låg innanför dörren när jag kom hem efter några timmar ute på promenad med Mia, som förresten hade packat med sig fika i sin ryggsäck.

Så tittar jag ut genom fönstret och förundras än en gång över detta fenomen, att åtta hormonstinna, arbetsdugliga och i sina bästa år, unga män, är "lediga" så här mitt i dagen, när det finns, i mitt tycke massor av skräp som ligger häromkrig, som inte får göra det enligt lagen.
Varför kan inte grabbarna få varsin plockpinne i ena handen och en soppåse i den andra och hjälpa varandra att göra vår vackra lilla stad prydligt och en glädje för alla andra!

Men som kontrast till det här, så lägger jag in en bild på "Blodboken" på Nynäsgården här i Nynäshamn, det var nämligen där vi hittade en liten parkbänk och packade upp vår picknick till lunch och njöt av lugnet, solen och enda vindstilla platsen för dagen!

LÄSA I VÄNTNA PÅ ATT PÄREN KOKAR

Nu har det hänt igen tydligen, att jag har glömt att kryssa i den lilla rutan och postat tillbax!
Så kom det "häromdan när jag var ung" en försändelse från Bonniers bokklubb!
Snopet, jag trodde att det var den fina pläden från ICA kuriren!

Nåväl, här kom det en bok och ett inbetalningskort 196:-, det är bara att betala!

"Öppnas i händelse av min död" av Liane Moriarty!

Fast det kanske inte är en sån dum ide ändå, för nu har jag kommit till en period av leda vad det gäller tv och dess utbud!
Ett evigt zappande mellan kanalerna men allt känns bara som ett brus!

SUNDAY MIRROR:
"Drar in läsarna från första sidan."

PUBLISHERS WEEKLY:
"Både en bladvändare och en bok man då och då måste lägga åt sidan för att fundera över.... Moriarty utmanar såväl sina läsare som sina romanfigurer, på bästa tänkbara sätt."

SUN ON SUNDAY:
"Fängslande....måste-läsning."

KIRKUS REVIEWS:
"Här finns verklig svärta, men den balanseras av författarens självklara humor och otvivelaktiga kärlek till sina romanfigurer."

ENTERTAINMENT WEEKLY:
"Känslomässigt skarpsynt och fantastiskt smart."

Dessutom är det en smärre tegelsten, så därför har jag arangerat ett bokstöd eftersom jag inte orkar hålla den i händerna och att hålla huvudet lutat neråt, ja typ som då man sitter och leker med sin smartphone och får SMS-nacke!

BOSTADSBRIST I HAMNEN

Fast egentligen borde dagens bild vara en "Öken", för fy fasiken, nu är det öken!

Kanske det är som jag trodde, att det här med "Sjögrens syndrom" går i skov.
De senaste två dagarna har jag befunnit mig mitt ute i Sahara öknen, ingen räddning åt något håll, inte en endaste liten oas eller källa av fukt!

Hur tråkigt kan det vara att fixa mat, sitta ensam och tugga på något, som jag kan minnas smakade si eller så, men ändå ingenting ändå!
Jag måste ha ett stort glas vatten på nära räckhåll för att kunna svälja, vad det nu var?!!!

Jag tappade liksom "sugen" som vi säger, vi i tandvårdsträsket!
Orkade liksom inte ta mig för något annat än att städa, tvätta och sitta och sura.
Idag är det precis lika jävligt torrt och ödsligt, men som tur var, så lyckades jag ta mig ut på en promenad i det vackra vädret!
Termometern visade närmare 15 grader+, typ ungefär lika varmt/kallt som när jag var på Dunas Maspalomas i januari!

I vilket fall som helst, det blev en mjukglass ner i hamnen, som förövrigt inte smakade ett dyft.
På min väg hem mötte jag det här fina Andparet som flyttat in i centrum, fint ska det va!

Härligt att jag fortfarande har ögonen och öronen i behåll,

så jag kan se det vackra och det fula och framför allt lyssna på naturen som vaknat upp efter vinterns dvala.
Men framför allt, till mitt eget hjärtas röst!

GLADIATORERNA

Egentligen tycker jag att det här är de verkliga Gladiatorerna, inte de som just nu sänds på TV4, en hormonstinna muskelknuttarna som använder all sin lediga tid och mer därtill på gym m m!

Idag tog jag och systeryster en biltur, helt apropå, eller nu ljuger jag en liten smula. Vi hade naturligtvis planerat en liten överraskning för jäntan min, som med möda hade fixat och trixat så att hon kunde delta i en rullstolsinnebandyturnering. PHU vilket långt ord det där är och inte vet jag om det är korrekt heller, skit samma, det finns väsentligare saker att hänga upp sig på!
Med på vår resa passade vi på att låta Sofias lilla kusinbarn Molly få följa med samt vår kompis Mia.
I vilket fall som helst, där var hon nu med dubbel assistans, tågresa från Umeå, inkvartering på hotell och redo att spela skiten av Nacka och några fler hjulbenta gladiatorer!
Vi kom precis när Sofia hade lunchpaus och gissa om hon blev snopen när vi kom, likaså assistenterna!

Läktarna i hallen gapade tomma, inte helt oväntat och med lite sorg i hjärtat, för dessa ungdomar är verkligen hjältar som trots olika funktionsnedsättningar och handikapp ändå kämpar med och i synnerhet mot fördomar och nedlåtenhet!
Att få ingå i ett sammanhang, få tillhöra och glädjas tillsammans. Okej, ibland sura i underläge, men ändock tillsammans!
När vi lämnade idrottshallen, Sofia och hennes vänner efter några timmar inför hemfärd igen, skälvde det till i modershjärtat och det dåliga samvetet pockade på igen!

En känsla som jag aldrig kan bli vän med, än mer kunna borsta bort vare sig från djävulen på höger axel eller ängeln på den andra!

SKÖNA MAJ VÄLKOMMEN!

Men fy fan va kallt det har varit idag!
Så den vackra blommiga bilden gör inte dagen rättvis.

Dagen började i slowmotion, lite lätt tussande i mjukiskläder, blomvattning, små pyssel och mys, sånt där som förr var en omöjlighet en ledig 1:a Maj!
Men nu njuter jag verkligen av att kunna ta dagen i min egen takt, osminkad i mjukiskläder ända tills kvällningen.
Demonstrationståg och dylikt är liksom inte min melodi, typ, "Upp till kamp"!

Nä, för mig gäller det någon helt annan musik, någon som alltid håller det den lovar.
Dopamin frigörs i hjärnan av musik.
Dopamin är hjärnans glädjemolekyl, det ämne som gör att vi mår bra och livet leker. Om vi äter när vi är hungriga, söker upp värme när vi är frusna, går på toa när vi är nödiga eller uppfyller något annat av vår kropps elementära behov, då belönar vi oss själva med en dos dopamin. Det känns skönt.

När vi löst en svår uppgift på jobbet, köpt något vi behöver till ett bra pris eller lagat något trasigt därhemma känner vi tillfredsställelse. Åter är det hjärnan som sprider ut lite dopamin.

När vi lever i goda relationer med människor runt omkring oss, när kärleken blommar upp, när vi tar hand om våra barn eller när vi upplever ett andligt möte/KONSERTER - då är dopaminet också inblandat. Det ger oss glädje och tillfredsställelse.