Fast egentligen borde dagens bild vara en "Öken", för fy fasiken, nu är det öken!
Kanske det är som jag trodde, att det här med "Sjögrens syndrom" går i skov.
De senaste två dagarna har jag befunnit mig mitt ute i Sahara öknen, ingen räddning åt något håll, inte en endaste liten oas eller källa av fukt!
Hur tråkigt kan det vara att fixa mat, sitta ensam och tugga på något, som jag kan minnas smakade si eller så, men ändå ingenting ändå!
Jag måste ha ett stort glas vatten på nära räckhåll för att kunna svälja, vad det nu var?!!!
Jag tappade liksom "sugen" som vi säger, vi i tandvårdsträsket!
Orkade liksom inte ta mig för något annat än att städa, tvätta och sitta och sura.
Idag är det precis lika jävligt torrt och ödsligt, men som tur var, så lyckades jag ta mig ut på en promenad i det vackra vädret!
Termometern visade närmare 15 grader+, typ ungefär lika varmt/kallt som när jag var på Dunas Maspalomas i januari!
I vilket fall som helst, det blev en mjukglass ner i hamnen, som förövrigt inte smakade ett dyft.
På min väg hem mötte jag det här fina Andparet som flyttat in i centrum, fint ska det va!
Härligt att jag fortfarande har ögonen och öronen i behåll,
så jag kan se det vackra och det fula och framför allt lyssna på naturen som vaknat upp efter vinterns dvala.
Men framför allt, till mitt eget hjärtas röst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar