Tolfte juni förra året, det var då jag cyklade omkull på Centralgatan och otroligt nog klarade jag mig med bara några små blessyrer, det kunde ha slutat betydligt värre!
Nu har jag lite motvilligt tagit fram cykeln igen, pumpat däcken och skruvat lite här och där!
Motvilligt, på grund av lite rädsla som uppkom efter vurpan och insikten om att jag inte är odödlig!
Hur är det möjligt, att en vuxen qwinna, i den högre medelåldern måste trilla innan hon skaffar sitt livs första cykelhjälm?
Så idag gjorde jag slag i saken och svängde in på vår lokala Intersportbutik!
En medelålderman med långa fagra lockar hjälpte mig att prova ut en hjälm, som inte helt oväntat var av den mindre storleken, ty gunsan har ett väldigt litet huvud, har jag redan fått klart för mig!
Vi började med barnhjälm, men till min lättnad kunde jag glänsa med en ungdomsstorlek. Ja jäklar anamma, tänk va, ungdom!!!
Och som en lite extra present till min rumpa fick ett sadelskydd slinka med, det känns som att sitta på ett moln av skumpa! WOW!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar