Om en vecka fyller den här underbara jäntan 28 år, hon övervann cancern, mot alla odds, som hennes läkare sa till oss!
En tidig morgon på "strålis", inför det första besöket när det var dags för tuschpennan att märka upp strålningsytorna, ja, det var både, rygg och skalle som skulle strålas!
Erik följde oftast med som den stolta storebror han precis nyss blivit!
Och som sagt, oddsen var små att detta skulle gå vägen, men tji fick cancerdjävulen!
Nu, 28 år senare, ser bilden helt annorlunda ut, Erik finns inte längre med oss, jag har blivit rynkigare, betydande inslag av grått, i mitt då tidigare svallande rödblonda hårsvall, ett halvt finger kortare och starkare än jag trodde var möjligt, för det stämmer nog, det man inte dör av, gör oss starkare.
Eller som jag ofta fick höra, "hur orkar du?", men vad hade jag för val?
Alla drabbas vi av cancer på något sätt!
Men framför allt Sofia lever och livet rullar bokstavligen på för henne, om ändock med hjälp av assistans och mitt stöd på distans!
Va tomt det hade varit om hon inte fanns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar