TIDSFÖRDRIV

Tidsfördriv i väntan på utlåtande och svar från "de lärda", läkarna på sjukhuset som har till uppgift att granska och utvärdera provsvar på biopsi och den sista MR-undersökningen!
Spänningen är olidlig, så därför är det skönt att ha något rogivande att pyssla med, inget som kräver mycket tankeverksamhet, utan bara kontemplation!

Någon gång under morgondagen kommer vi att få besked, är det sagt, om hur det ligger till och vad som står i deras makt att göra, så hoppet ligger i deras händer och forskningens framsteg i allmänhet och behandling inom cancervård i synnerhet!

Att känna sig fnuttig och hjälplös som mamma är en underdrift i det här läget, det gäller bara att finnas till och vara ett bollplank för tankar och frågor, som jag tyvärr inte har några svar på, men jag är en god lyssnare och det har jag användning av nu!

I LOVE MUSICALS ALLSTARS - ULLEVI 17 JUNI 2017

I Love Musicals, Peter Jöbacks egen hyllning till musikalgenren, är tillbaka i ett större format än någonsin tidigare! Den 17 juni uppträder Peter Jöback tillsammans med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och gästartister i en galakväll på Ullevi i Göteborg.
KÖP BILJETTER HÄR https://www.livenation

NORRLANDS UNIVERSITETSSJUKHUS

Mitt hopp i eländet är att Sofia hör hemma på det här sjukhuset, åtminstone en tröst att hon känner sig trygg här och är van lokaliteterna och omgivningarna och framför allt har nära hit, endast ca tio minuter med lokalbussen!
I den här situationen som jag och hon i synnerhet, befinner oss i, så behöver vi inget krångel med långväga sjukhus och nya miljöer!

För tillfället är vi hemma på permission i väntan på provsvar och ett inbokat återbesök!

Så vad passar väl inte bättre än att återgå till det vanliga, såsom pyssel och dagliga rutiner medan chansen finns, tids nog blir det nya tider och restriktioner!

RUM A 10 ONKOLOGEN

Nu har hon gjort sig hemmastadd på onkologen, jäntan min!
Fy tusan, jag hade aldrig trott, men ändå tänkt, att, tänk om!
Och nu är vi här igen, efter ca 20 år, så har det lugn som vi vilat i, plötsligt slitit loss oss ur något som liknat förnekelse, till fullständig förtvivlan och hat mot cancerdjävulen!

Tidig morgon, kommer jag in på rummet, en nyvaken assistent i sängen bredvid Sofia, som ligger och tittar på tv!
Solen strålar in genom fönstren och försommaren!
Timmar av lättsamt snack om hur och vad och hur ska det gå!
Att föra en konversation, utan att falla i gråt och skrika rakt ut på den här avdelningen är inte lätt, men med lång erfarenhet, så klarade vi det även den här gången!

Det är tur att vi har våra "Räddare i nöden" som vi kan luta oss emot, när nöden är som störst!

SOLNEDGÅNG ÖVER UMEÅ

En lång dag är över!
Och extra lång är det här upp, ty nu börjar vi närmas oss midnattssol, redan om ca två veckor infaller denna härliga tid här upp!

När jag tittar upp på himlen på himlaskenet tänker jag på vår Guardian Angel och hoppas att han inte är alltför upptagen och får tid att lägga en extra skyddande hand över syster Sofia, det skadar inte!

EN GLÄDJENS DAG, ELLER?

Medans jag låg där och sussade på mitt lilla rosenöra i natt, så tog Sverige VM-GULD i ishockey och precis som jag förstod, så var de det första som jag läste om i min mobil när jag vaknade efter 11 timmars sömn, ja jag var väldigt trött igår!
Glädjen gick inte att ta miste på även hos mig, fast jag egentligen inte är så värst intresserad, men det kändes väldigt trevligt faktiskt!
En bra börja på en bra dag, utvilad och beredd att ta mig an en ny dag!
På agendan hade jag ett läkarbesök efter lunch, men det var det enda, sååå skönt!
Läkarbesöket gick snabbt och smärtfritt, sedan en sen lunch med min kompis!

Just som vi skiljdes åt, så brakade helvetet loss!
Min dotter Sofia ringde mig, saken är den att hon under en tid känt sig dålig, trött, febrig och orkeslös och nu har det tagits en massa prover och röntgen som hon idag fått ett preliminärt svar på vad som fattas henne, cancern, ependymom är tillbaka!
Hon är av förklarliga skäl redan inlagd på sjukhuset för vidare undersökningar och planering!
Så nu är tillvaron helt upp-och-nedvänd igen!

Vänta inte med att göra, det du kan göra idag, man vet inget om morgondagen!
Det har varit mitt mantra i många år nu, av erfarenhet!
Älskade jänta, jag kommer att finnas med dig den här gången också!
Nu jävlar ska cancerdjävulen också få sig en ordentlig match!

ISHOCKEY - VM 2017

Finalen från Lanxess arena i Köln Sverige - Kanada!
Jag har lyckats se första perioden nu, som slutade 0-0 och med noga övervägande, så inser jag att jag kommer inte att orka se något mer och förresten så kommer säkert grabbarna att spela ändå och oavsett hur det går, så lär jag nog få både se och höra resultatet imorgon!
Gunsan tackar för sig för idag och går och kramar kudden, tjingeling!

SOMMAR???

Ja det vete fasiken, hoppas kan man ju alltid, men med tanke på alla bakslag av plötsliga hagelskurar, svinkalla vindar och frostnätter för bara någon vecka sedan, så är det här friskt vågat för att vara jag, den lilla Sklerodermikärringen!
Termometern visade sina modiga + 17 grader redan på förmiddagen, ändå frös jag som en toka här hemma, så valet av kläder inför min cykeltur var jättesvårt!
Men varför chansa, så i vana troget tog jag mina merinoullstrumpbyxor under jeansen och dubbla tröjor under vindjackan, för säkerhets skull packade jag med ett par handskar också!
Självklart cykelhjälmen, inte för att det är så mycket att vara rädd om, mera för att den värmer en aning!
Å så bar det iväg på min "Vita Springare"!
Och tog sikte på Kalvö koloniby där syster och svåger tillbringar massor av tid nu i börja av odlingssäsongen!
Väl framme, fick jag börja skala av mig lager efter lager av kläder, ja till och med strumpor och skor!
Underbart att släppa ut tårna i det gröna och samsas med tusenskönorna!

Det var hög UV-strålning idag och det syntes väldigt väl på min vinterbleka kropp när jag kom hem efter dryga fyra timmar i solen!

NAMNSDAGSBARNET ERIK

Aldrig, aldrig någonsin kan man vänja sig med att inte kunna ringa till sitt barn eller åtminstone skicka ett sms på namnsdagen!
Nu händer det iallafall och för sjunde året går jag till Minneslunden som ligger bara en kort bit härifrån!
Det är alltid lika vackert här ute och solen har också strålat varje gång, lugnet går inte att ta fel på, det enda som stör tystnaden är vattenstrålarna som bryter vattenspegeln på dammen och några fåglar som drillar i skyn!
Jag tände ett gravljus och satte mig ner på en bänk som står där i lunden och bara lyssnade, plötsligt fladdrade en vit fjäril förbi mig, gjorde en gir och kom tillbaka och snuddade mitt ansikte!
Han är alltid med mig och visar det allt tydligare för varje år som går, lite som att påminna mig om att han finns där för mig utifallatt!
Ofta när jag tittar i mobilen och råkar slänga en blick på hur många % det är kvar på laddningen, så står det 84 %, Erik var född 1984, eller som idag, en vit fjäril, eller en vit fjäder som singlar ner från skyn!

Efter mitt besök i Minneslunden, så tog jag en lugn promenad i vindsvinskogen och lyckades plocka ihop vårens första bukett!
Som en kuriosa i sammanhanget så kan jag nämna att Fantomen också har namnsdag idag,
han heter egentligen Erik alltså, vilket sammanträffande, man skulle nästan tro att jag döpte Erik efter honom, men nej!
När min Erik var två år, så hade The Phantom of the Opera premiär på Her Majesty’s Theatre i London den 9 oktober, alltså 1986!

ÄNNU MER MINNEN!

Höll alldeles på att glömma den här DVD:n som jag köpte på Majestic Theatre, Broadway och fick signerad av Phantom him self / Peter Jöback vid stagedoor en av de tropiskt varma kvällarna den där underbara veckan i juli 2013!
Jag nyper mig fortfarande i armen, när jag tänker på att jag har varit där och allt tack vare honom!
Eller var det vid stagedoor utanför Her Majesty's Theatre i London's West End vid någon av de fyra gångerna jag var där under den perioden som Peter spelade där 2012?
Att jag hamnade i London för första gången i mitt då 60-åriga liv, var tack vare Peter Jöback!
Tack för att Du gav mig modet att våga ta steget ut ur bubblan och ut i världen!

Ja där ser man, minnet börjar redan svika mig, men minnena finns kvar, tack o lov!

The Phantom of the Opera last performance in Stockholm

Idag ägnade jag mig åt vila och återblickar samt minnen från mina Fantomenäventyr!
Det mesta finns i hjärtat, men även souvenirer som jag inhandlat från West End i London 2012 och från Broadway i New York 2013, då var det ju dessutom 25 års jubileum!
Så även härifrån Cirkus i Stockholm!
Många fina och kära saker har det blivit genom åren!

Så när minnet börjar svika mig och åldern tar ut sin rätt, då har jag de här att titta på och hoppas att jag får en tillbakablick och minns det som var!

SISTA FANTOMEN!

Så var jag framme vid min sista bokade Fantomen, jag bokade den 25 november -16, samma dag som det släpptes nya biljetter och ett nytt sistadatum för den Grande Final!

Jag är såå himla glad att jag har gjort den här resan och följt med Peter Jöback på hans Fantomenäventyr ända från West End i London till Broadway och nu sist men inte minst här hemma på Cirkus!

Jag har ju aldrig sett någon annan i den rollen, ja då ska det väl vara den gången jag såg John Martin Bengtsson som ersättare för Peter, han var ju också bra, men ingen kan beröra mig som Peter gör!


Hans närvaro, känsla, kroppsspråk ända ut i fingertopparna och för att inte tala om rösten, så många nyanser av sorg och smärta på en och samma gång, magiskt och unikt!
Emmi Christensson är alldeles underbar som Christine, ståpäls är bara förnamnet!
En härlig bekantskap, som jag dessutom kommer att få återse den 17 juni på I LOVE MUSICALS Allstars på Ullevi i Göteborg!
Anton Zetterholm som Raoul har också varit helt makalöst duktig, en ära att fått uppleva!


Förresten hela ensamblen är så otroligt samspelta och proffsiga så det finns inte maken till uppsättning!
Jag kan lätt säga, att det här har varit det mest fantastiska jag har upplevt på scen någon gång!

Så med ett rungande stort tack och stående ovation i skrivandes stund, helt omtumlad, vemodig men lycklig över att jag har fått varit med om detta storverk så många gånger, så från djupet av mitt hjärta och i ett fång av blommor, tusen tack än en gång!

LÄTT ATT ÄLSKA NYNÄSHAMMN

Idag är det precis sju år sedan jag kom hit med mitt flyttlass, eller, jag kom med flyg och bil, mitt bohag med lastbil!
Slutdestinationen var en andrahandslägenhet på Centralgatan, mitt första egna hem, all by myself!

Å tänk så bra det blev och som jag trivs, som en stor lottovinst!
Så vad passade väl inte bättre än att ta en promenad i vårsolen, skönt att sträcka ut och röra på kroppen efter tre dagar i horisontellt läge och i nästan total stillhet!
Påväg ner till centrum, passerade jag min gamla balkong som såg öde och övergiven ut, kanske den saknar mig.

Mina steg tog mig ner till Hamnen, Göstas trädgård och Svandammen, där jag träffade den här vackra svanen som kändes som en kär vän, som ville säga "grattis på sjuårsdagen"!
Firade även med min första "Knäckis" för säsongen, som smakade alldeles utmärkt!


Men Norrland då, saknar jag inte Umeå och Sofia då?
Självklart saknar jag Sofia, hon finns i mina tankar hela tiden och skuld och skam över att jag har lämnat henne där uppe och ständigt kommer egoistspöket och räcker lång näsa åt mig!
Fast jag försöker intala mig själv, att det var ett bra beslut att ta steget ut ur bubblan och även släppa henne fri, för vem vet om jag hade varit den där käcka, starka och godmodiga mamman i alla mina dar!
Nä, jag hade säkert blivit en trött, bitter gammal kärring som bara gnatat och hållit tillbaka Sofia!
Är det starkt av mig att inse mina begränsningar, eller är det självbevarelsedrift och en klapp på båda axlarna, alltså min djävul och ängel?
Vem har svaret och rätt att döma?

SUNRISE

Solen stiger upp klockan 04:30 nu, tack o lov att jag blev tvungen att ha väckarklockan ställd på just den tidiga timman, så jag fick uppleva ljuset, lugnet och tystnaden just då, både i går och idag!
För aldrig i livet att jag skulle ha klivit upp så tidigt, om jag inte måste förstås!

Min säng på M 88, dagvården, Reuamtologen, Huddinge står och väntar på mig, att bara krypa ner under täcket igen och förhoppningsvis få fortsätta sova bort några timmar emellanåt, det går liksom lite fortare då!

Med god tidsmarginal går jag ner till pendeltåget 05:56 och sätter mig tillsammans med de andra pendlarna och bara sänker ner axlarna, andas in den nya dagen och bara är!
Ganska befriande att åka med den här tidiga turen, inga skolungdomar som "hon ba, han ba" hela tiden eller att man behöver se alla dessa kalkonnackar!
Idel knegare som laddar för att göra dagens gärning, våra hjältar som får samhället, vården och omsorgen att fungera!
Idag var det förresten Internationella sjuksköterskedagen!



En dryg timma senare, en välbehövlig morgonpromenad från Flemingsbergs pendelstation till sjukhuset och min väntande säng, nålsättning och sedan den obligatoriska kaffemuggen innan jag kryper ner under täcket och somnar!

Vaknar, fikar, snackar en stund med min rumskompis, läser några kapitel i min bok, äter lunch, somnar igen, mer kaffe!
Ja lite så rullar det på inne på M 88!
Sex timmar senare, hemgång!

Idag när jag kom hem, så hängde det en blomförsändelse på min dörr, spännande!
Under dagen hade jag fått telefon från en blomsterbutik hemma i Nynäshamn, "Hej, vi har blommor som vi vill leverera till dig under dagen, är du hemma då?"
Jag talade om att jag kommer inte hem förrän senare på eftermiddagen, men ring så släpper jag in er och ni kan hänga blomman på min dörr!
Blomma nu, vem kan det vara ifrån, Sofia, morsdag? Nä det stämmer inte!
Så spänningen och nyfikenheten var olidlig!

Väl hemma, så öppnar jag omslagspapperet om buketten och ser att det är från en ny bekantskap, en kvinna som likt mig, är hängiven Jöback-fan!
Vi träffades på en Fantomenföreställning på Cirkus rätt nyligt och fann varandra, bara sådär!
Som hon sa, "det måste vara bara snälla människor här", så sant!
När man sätter sig där, så sänker man axlarna och infinner sig i ett speciellt lugn, en trygghet från allt ont!
Man bara hänger sig till maximal njutning och låter alla känslor få flöda fritt!
Bästa medicinen ever!
Jag vet!

TIDIG MORGON!

Ibland uppskattar jag att kliva upp riktigt tidigt, som idag till exempel, redan 05:30, då sken solen in i mitt gavelfönster och lyser upp på ett magiskt sätt i Mitt Mysiga Krypin!
Det var en litet snötäcke och frost som reflekterade i snön och gjorde det än mer krispigt och vackert!
När jag sedan tittade på termometern så visade den -5!

Klockan 07:15, gick jag ner till pendeln, som tog mig vidare, med ett byte, till Karolinska sjukhuset i Huddinge!
Läkemedelsbehandling i sex timmar och sedan hem igen, så även två dagar till!

Dags att krama kudden, för imorgon ringer väckarklockan redan 04:30!
Tjingeling!

GE INTE UPP, DET FINNS HOPP

Det som började så bra och nu vet man varken ut eller in, ska man vara ute eller inne?

Den här charmiga Systemiska Sklerosen får verkligen en bundsförvant nu med att jävlas med kroppen, för det är precis det här som ställer till det extra mycket för mig, ena stunden sol och sedan snö, hagel, kraftig vind och sen är jag där igen, under värmefilten!
Jag orkar inte!

Dessutom var jag tvungen att proviantera nu igen, å det grövsta!
Så strax efter tio på förmiddagen checkade jag in på ICA MAXI och började mata av min inköpslista och lite till som vanligt, för visst blir det så, alltid råkar det slinka med mer än vad man hade tänkt sig!
Direkt efter ICA, gick jag, tyngd av min skittunga dramaten, in till apoteket strax bredvid, för att hämta ut mediciner, som dessvärre inte hade kommit in dit ännu, trots att det var över tre veckor jag beställde nya recept!
Skit oxå!
ICA MAXI ligger ett stenkast ifrån hamnen och idag låg säsongens första kryssare inne Regal Princess, ståtlig så det förslår!

Åtminstone ett litet inslag av den kommande sommaren, med lite fantasi!

Att det är kuperat här i Nynäshamn känner man sannerligen, när man ska släpa med sig en överfull dramaten hem igen, men jag får lägga det till träningskontot för dagen!
Väl hemma, hann jag precis plocka i ordning allt inhandlat och sedan välförtjänt landa i soffan för att se på Hem Till Gården-Emmerdale i en timma!

Innan det var dags att fixa med luncherna till mina tre dagar på Reumatens dagvård för ännu en omgång Ilomedininfution som inleds tidigt i morgon!
Konstgjord kärlvidgning,när det finns ett ännu bättre sätt, men det får jag vänta med tills på söndag!

Nåväl, vädret spelar oss ett spratt nu, men det finns ljuspunkter i eländet, häggen blommar utmed återvinningscontainerna!

MITT ANDRA HEM!

Det gick helt enkelt inte att vänta till den 14 maj, jag var bara tvungen att boka en till innan den sista skälvande föreställningen!
Ja, jag vet, jag är knäpp, jätteknäpp, men någon ska ju vara det också!
I torsdagskväll, precis innan jag skulle släcka sänglampan, det var då jag bara fick den där sorgsna känslan över att det snart är slut, snart sista chansen att se The Phantom of the Opera här hemma på Cirkus!
Känslan, som att skiljas från en älskad vän, så jag öppnade mobilen och surfade in på ticketmaster.se och kollade på ev biljett i helgen!
Och där var den, ett alldeles lagom pris, plats och perfekt dag, en söndag klockan 15:00, perfekt, bokad!

Och "precis som vanligt", jag får ståpäls av den magnifika musiken och gråter precis på samma ställen i handlingen, fortfarande!

Stående ovationer även i kväll, "precis som vanligt"!

Efter föreställningen gick jag till stage door och väntade på att få tack ensamblen personligt, när de var på väg hem från jobbet!
Och då jag står där, så känner jag mig så ledsen och vemodig över att deet snart är slut på denna fantastiska resa med The Phantom of the Opera!
Självklart var mitt huvudsyfte att få möta Peter Jöback, Fantomen him self och efter ca 25 minuter kom han äntligen ut, med mössan på huvudet och såg ut "precis som vanligt", tack o lov!
Att äntligen få se hans vackra face utan smink och mask igen!
Lättad och med kram och en tröstande kommentar från Peter, "Inte behöver du vara ledsen Gunsan, det kommer snart mera!

BALKONGHÄNG

all by myself!
Men alltså, på riktigt, jag orkade inte vara ute idag, gick endast med grovsoporna här strax intill!

Efter fyra dagars aktiviteter, ont på sittknölarna och solsveda, så gick det inte längre, jag bara strejkade, eller rättare sagt kroppen sa stopp
Fast solen strålade där ut och kvicksilvret steg på termometern utanför köksfönstret, så beslutade jag mig för att vara hemma!
Skönt att jag fixade ute på balkongen igår, så nu var det bara att landa i soffan bland kuddarna med en god bok!
Jag måste lyssna på kroppen innan den slår undan benen på mig!

ÄLSKADE STOCKHOLM

Stockholm, Mariaberget med utsikt över hela härligheten!
Ibland är det helt befogat att nypa sig i armen, ja precis som jag brukar göra när jag inser att jag har varit i New York!
Men även den här underbara utsikten och insikten om att jag har vår vackra huvudstad inom räckhåll, endast en timma med pendeltåget, så vips, så är jag här!
Efter två strålande dagar hemma i Nynäshamnssolen, så beslutade jag mig för att följa med min kompis Mia upp till storstan!
Mia skulle på ett läkarbesök och ville ha sällskap, lite mystid några timmar innan, så att säga!
Skynda, skynda, Körsbärsträden blommar på sista versen i Kungsträdgården!

Solen strålar från en klarblå himmel och Stockholm visar upp sig från sig bästa sida, ja jag är så stolt över vår vackra huvudstad!
Vi klev av pendeltåget på Södra station och tog en stilla promenad ner mot Gamla stan,




med ett litet stopp för att äta lunch på vägen ner!
Sedan landade vi på Kungsträdgården för en Latte!

När vi sedan var på väg därifrån, så hörde jag en röst som ropade, "Gun!"!
Det påminde mig om när jag och Mia var i Covent Garden i London 2 september 2012, då var det också en som ropade, "Gun!", The Phantom från West End!
Den här gången var det en, för länge sedan, grannflicka och klasskompis till min son Erik, Josefin!
Det är säkert 20 år sedan jag sist såg henne och att hon råkade se mig i folkvimlet och kände igen mig, är helt otroligt!
Ett kärt och glatt möte, som samtidigt kändes lite vemodigt, helst med tanke på att hon och Erik hade växt upp tillsammans där hemma i vårt radhusområde!
Nu var hon Psykläkare och Erik död på grund av psykisk ohälsa!
Olika är våra öden!