Mitt hopp i eländet är att Sofia hör hemma på det här sjukhuset, åtminstone en tröst att hon känner sig trygg här och är van lokaliteterna och omgivningarna och framför allt har nära hit, endast ca tio minuter med lokalbussen!
I den här situationen som jag och hon i synnerhet, befinner oss i, så behöver vi inget krångel med långväga sjukhus och nya miljöer!
För tillfället är vi hemma på permission i väntan på provsvar och ett inbokat återbesök!
Så vad passar väl inte bättre än att återgå till det vanliga, såsom pyssel och dagliga rutiner medan chansen finns, tids nog blir det nya tider och restriktioner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar