Den blå klockan, där den står så blygt och bugar sin tunna nacke!
Precis som den gjorde idag för åtta år sedan, en tidig morgon på en äng i Umeå, strax innan jag skulle bege mig på min andra bilfärd ner till Dalhalla!
Jag plockade mig en stor härlig bukett, det fanns massor just där, så jag behövde inte skämmas ett dugg, sedan ställde den i en plastbägare med vatten så att de skulle klara av den långa bilfärden!
Jag skulle på en konsert med Peter Jöback och Sissel Kyrkebö tillsammans med några av mina allra käraste norgevänner, Mona och Kjell samt Kari och Roger!
Just ja, det var mina alldeles nya och efterlängtade tatueringars första konsert dessutom!
Idag mötte jag dessa små skönheter påväg till min kompis här hemma i Nynäshamn, jag blev helt apropå inbjuden på matjessill och färskpotatis!
Tur att min promenadväg dit bjuder på mestadels vacker utsikt, ty ledsamt nog finns det individer som inte värnar om vårt vackra land, än mindre har koll på vad som är okej eller inte!
Hur tänkte dom här, vem brukar plocka upp efter hen, mamma, eller vi skattebetalare över lag?
Skämmes tamefan!!!
Det är tur att det vackra finns kvar på näthinnan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar