UT MOT ETT HAV!

Helt apropå!
Igår morse, "vi ska ut och segla, hänger du med? Ta med sovsäck om råkar vi stanna övernatten?"
Får jag en timma på mig att bestämma mig?
"Okej!"

Jag går omkring och suckar, tänker på Sofia och utfallet från senaste undersökningen, som hon ska få besked från i morgon torsdag!
Så jag beslutar mig för att tackla nej till seglatsen, vill liksom finnas på plats när Sofia ringer och berättar om svaret!
Jag ringer och tackar nej, men blir övertalad att hoppa på ändå, "du behöver få komma iväg och få något annat att tänka på"!
Okej, jag rafsar ihop en trunk med det mest nödvändigaste samt sovsäck och en kudde!
Blir hämtad med bil en timma senare och saken är avgjord, det blir seglats!

Tillsammans bestämmer vi att segla mot Utö, en tur på ungefär tre timmar!

Min mobil ringer ute till havs, det är Sofia!
"Hej mamma, läkaren har ringt, de hade konferensen redan i går kväll, så jag har fått besked alldeles nyss redan!
Det är samma tumör, den som jag hade förra gången, den har vaknat till liv igen!"
Helvetes jävlar, det var de jag förstod, nu börjas helvetet igen!

När vi äntligen kommer fram vid tretiden, så är det knökfullt med båtar där inne,

men efter en stund så har vi lyckats klämma in oss och får ta av oss flytvästarna och vindtäta överdragskläder, därefter en välförtjänt "kommaframmare" och lite gott och blandat,

sött och salt!
Därefter en promenad till bekvämlighetsinrättningen och incheckningen!


Sedan en god middag i båten, torskrygg, gräddsås och färskpotatis och ett glas rött, mumsfillebabba!




En skön kvällspromenad fick avsluta den dagen, innan det var dags att skaka ut sovsäcken och lägga in kudden i densamma!
Behöver jag säga, att jag somnade ovaggad!

Efter en god natts sömn, så tog vi ännu en promenad och kollade in den andra sidan av Utö,



för att få en lite hint om hur havet såg ut inför våg seglats hemåt!



Friska vindar, vita gäss på vågorna och ännu mer vindtäta överdrag!

Skönt att se Nynäshamn låååångt bort i horisonten närma sig, om än sakta men säkert!

Tack Mia och Hasse för att ni tog med mig ut till havs ändå, för trots det smärtsamma samtalet med Sofia och konstaterandet om vad som komma skall, så lyckades jag ändå skingra tankarna emellanåt, bland himmel och hav och brusande vågor!