SISTA AUGUSTI

i morse drog jag igen dragkedjan på min resväska, kramade om min starka och modiga dotter Sofia och tackade för den här gången, så begav jag mig på min långa resa mot Nynäshamn och Mitt Mysiga Krypin, gud vad jag längtade hem!
För att inte göra pinan värre, eftersom Sofia var väldigt ledsen, så begav jag mig onödigt tidigt mot flyget!
Två timmar innan avgång, anlände jag Umeå Airport, solen gassade från en klarblå himmel, så jag placerade min trötta lekamen/rumpa på de här lite väl ventilerade stolarna en godan stund och käkade medhavd frukost!
Ja, sedan blev det många timmar sittande innan jag äntligen klev innanför min dörr!
Tio dagar uppe i Umeå hos min dotter Sofia, dela husrum med henne och assistenter, vara delaktig i hennes cytostatikabehandling, hålla reda på olika mediciner, klockslag, rutiner, samt även varit assistent och mamma, sliter på mig, men jag överlever!
Nu ska jag tänka på mig själv och ladda batterierna några dagar, innan det är dags för min egen behandling på Reumatologen Huddinge!

HÖSTPLANTERING PÅ GRAVEN

Denna mamman hon ska vandra, från den ena till den andra, låt hon gå, låt hon gå, låt hon aldrig stilla stå....
Egentligen var det meningen att jag skulle få låna en bil idag, så att jag skulle kunna fara ut till Röbäcks kyrkogård och plantera tre stycken ljung, som jag köpte igår när Sofia, assistenten och jag var på IKEA igår, men bilen visade sig vara out of order!
Lyckligtvis vaknade vi till en alldeles strålande dag, så problemet löste sig ändå!
Assistentcykeln fick bli min springare idag!
Tydligen var det alldeles för länge sedan jag cyklat här i Umeå och glömt hur vidsträckt det är, hur långt det är från Mariehem till Röbäck och framför allt hur tar man sig fram bland alla ombyggnationer inne i centrum!
Och för att inte glömma, alla dessa nytillkomna studenter som virrar omkring på alla cykelbanor, hit och dit, utan självbevarelsedrift!
Efter ca 75 minuter var jag framme i lugnet på kyrkogården och kunde börja avlägsna, för länge sedan nedvissnade sommarblommor och sedan plantera och piffa till det inför hösten!
Alltid talar jag till Erik under tiden jag är där vid graven, trots att jag vet att han inte är där, utan lite här och där och överallt, men mest i mina tankar ändå, trots att det har gått snart åtta år sedan han lämnade oss!
Så var det dags att vända åter, över Röbäcksslätten, där gässen hade samlats för att, i vanlig ordning käka och ladda inför den långa flytten till varmare breddgrader!



Vidare över Umeälven och genom Umeå centrum och allt krångel med övergångställen, virriga cyklister och avstängningar!
I morgon kommer jag att ha ont på rumpenstumpen!

FÖDELSEDAGSKANINEN

Hipp, hipp hurra för lilla fina Electra idag!
Nåja, det var igår som barnbarnet fyllde sju år, tror vi, ska jag väl tillägga!
Så det bjöds på äpple, morot och maskrosblad, dagen till ära!

Mitt senaste pärlalater, ett hjärta i sanden, var väl inte direkt det mest inspirerande hittills men det får duga!

Hjärtat ritade jag själv i sanden med en pinne, vid en speciell sträcka utmed Ringvägen, just när det råkade vara ljusrosa sand i strandkanten!

Ikväll är det sista medicinintaget av cytostatikan för den här omgången och till vår och i synnerhet till Sofias lättnad, så har det gått över förväntan de här dygnen!

UT I DET FRIA!

Strålande, jäntan klarar det här mycket bättre än förra gången, så idag har vi varit på en långpromenad, efterlängtad både för henne och mig!
Efter en lång och behövlig sovmorgon för henne, så käkade vi lunch och hon fick behålla den, lycka, sedan gjorde vi oss redo, väl påpylsade med varma kläder, ty nu är som sagt hösten här!
Vi blev överaskade av en regnskur, men lyckligtvis hann vi precis klämma in oss i en av H4-gårdens djurstallar, så vi klarade oss skapligt!
Vi passade på att snacka med en ensam kanin där inne i väntan på att regnskuren skulle dra förbi, sedan gick vi vidare ut mot Mariehemsängarna och snackade med ett gäng änder, som nyfiket kom fram till oss!
Ja det blev en rejäl promenad, som tröttade ut oss båda ordentligt, så pass att jag fick snålåka bak på permobilen den sista biten hem!
De obligatoriska maskrosbladen till vår egen kanin Electra, plockade vi med oss så klart!

Sofia tog en välförtjänt tupplur i väntan på assistentbyte när vi kom hem!

En ganska så vanlig lördag, trots allt!

SOMMARENS SISTA BLOMSTER

Mot alla odds, så vaknade Sofia relativt pigg, trots påbörjad medicinering, så vi kunde ta en promenad till ICA och köpa oss lite gott till middag!
Vi hann precis hem innan regnet överaskade oss och sedan kändes det som om hösten kom farandes, så nu är det nog slut på sommaren här i norr!
Nu håller assistenten på att hjälpa Sofia i säng, tabletterna är intagna för natten, så nu får vi hoppas att hon får en lugn natt med god sömn, slippa oro och smärtor!

Jippppi, jag slipper sova på golvet ännu en natt, assistenten tar madrassen på golvet bredvid Sofias säng och jag får sova på bäddsoffan i vardagsrummet, det är lyx!
Imorgon klockan 07:15 tar jag över assistansjobbet till 16:15, så jag hoppas hon får må skapligt då också, nu är det dags att sova, gonatt världen!

LIVETS EFTERRÄTT!

Ba ba ba ba ba!
Ständigt får man höra det, barnbarnen är livets efterrätt, som om det är en självklarhet att alla får barnbarn och att alla har det så himlastormande gossigt och mysigt med dem!
Någon att skämma bort, vara barnvakt till och uppvakta på bemärkelsedagar, examen och trösta när föräldrarna är orättvisa och snåla!
Och här kommer jag till mitt lilla barnbarn, som nu håller på att blir riktigt tjenis med mig, hon liksom hoppar och skuttar av glädje när jag dyker upp där i hallen, "nu kommer hon, nu kommer hon, hon som alltid har med sig något gott att käka på"!
För alltid har jag med mig några fräscha maskrosblad eller en lite morot eller så till henne, nu vet hon det!
Idag hade vi "egentid" hon och jag, för Sofia ville fara till sitt jobb på dagcentrat i Holmsund några timma idag, för ikväll, eller nu precis faktiskt, tog hon sina första två av tio cytostatikatabletter inför den här omgång, så det gäller att passa på att umgås och träffa arbetskompisarna innan hon går in i dimman igen!

Här står Electra, alltså barnbarnet och småskäms lite, "Tjabba mormor, raaaap, tack för maskrosbladen, raaaaap!
Tyvärr så har jag råkat skita lite till i min nystädade bur!

UPP, UPP I DET BLÅ!

Med lite oro i magen kan jag inte förneka, inte för att flyga, det bekommer mig inte ett dugg, "är det nu det ska hända, så okej då, jag lever ändå på övertid"!
Och om himlen ser lite orolig ut, så blir det väl en lite guppigare uppstigning innan det planar ut!
Nä oron kommer från vad jag kommer att mötas av när jag kommer fram till målet, hur kommer jag att reagera när jag träffar Sofia, sorg och smärta, eller glädje och förhoppning?
Är hon den vanliga kvittriga jäntan med glimten i ögonen, eller tärd och håglös med sorg i blicken?

Lyckligtvis möttes jag av en härlig liten sprudlande tjej, precis som vanlig!
Tack o lov, för jag kände inte att jag var riktigt i fas själv pga av att jag just varit förkyld och hängig!

När jag kom, var Sofia inte hemma ännu, men jag har ju egen nyckel och visste att hon alldeles strax skulle komma!
Jag tvärfixade en mugg kaffe och två hårdmackor med ost, klockan var 13:00 och jag var hungrig efter en lång resa, men endast en banan och ett äpple imagen!
Mobilen ringer; "mamma kan du komma ner?", ta med dej två bananer!
Alltså hon och assistenten satt nere i trapphusets entrè och väntade på mig!
Så jag han endast gå på toaletten, dricka halva muggen kaffe och äta en macka, så var det dags igen!
Nu skulle vi direkt vidare till sjukhuset, onkologmottagningen för provtagning innan läkarbesök klockan 16:00!
Så iväg det bar med buss, tack o lov att det är nära till sjukhuset!

Besöket hos läkaren gick riktigt bra, mycket för att läkaren var korrekt och tydlig med oss och i synnerhet mot Sofia! Hon fick tala om vad hon hade på hjärtat, tankar, känslor och hur hon hade mått under den första cytostatikabehandlingen!
Jag och assistenten fick också framföra våra åsikter och erfarenheter av Sofias mående!
Läkare lyssnade och förstod precis och föreslog en del ändringar i medicineringen inför den kommande behandlingen nu på torsdag till måndag!
Så med det lugnande mottagandet och gensvaret, så var Sofia lugn och redo att försöka en gång till på hemmaplan, istället för som hon egentligen önskat, att få vara inlagd, eftersom det var alldeles för tufft förra gången!
"Mamma, nu när du är här så tror jag att jag vill vara hemma istället, det känns bättre så"!
Det värmer, när man får känna det förtroendet från henne, då har jag nog ändå lyckats någonstans med att ge henne kärlek, trygghet och tillit!
Du och jag Sofia, vi ska fixa det här!

FYRPLATSEN LANDSORT

Det är Internationella fyrdagen idag!
Den här vackra lilla ön Öja besökte jag bara några år efter att jag flyttade hit ner till Nynäshamn!
Det var den första av skärgårdsöarna här och nu har jag tillryggalagt några till av pärlor längst Stockholms södra skärgård!
Nästa sommar får jag ta mig en tripp med båt från Nynäshamn till Sandhamn

Landsort – skärgårdens sydligaste utpost och starkaste fyr

Landsort är en genuin gammal lots- och fyrplats på ön Öja. Som den sydligaste utposten i Stockholms skärgård fick ön stor betydelse redan på Gustav Vasas tid.

Den lilla byn, med ca 35 bofasta och många sommargäster, är väl bevarad. Fyren som byggdes på 1670-talet är idag Sveriges äldsta bevarade fyrtorn och dessutom skärgårdens starkaste fyr. Öja är en långsmal ö, dryga 4 km lång och cirka 600 meter bred som mest.

En promenadväg tar dig mellan södra och norra ön, längs fina badklippor och spännande historia. Strax norr om byn ligger t ex pestkyrkogården och labyrinten som fiskarna trodde gav skydd mot havets faror. På den tiden tog sjöfolket på Öja gärna alla krafter till hjälp, så även de övernaturliga. I jättegrytan Helvitteskällan t ex, lämnades offer för att blidka den onde.

BARCELONA ❤

Fuck terror!
Jag är inte rädd, terror och ondska skrämmer mig inte!

"Tanten" viker sig inte för terrorister och galenskap!
Kärlek och respekt för mäniskors rätt och lika värde oavsett, kommer att vinna över hat och fundamentalism!

Med andra ord, ynkryggar och neandertalare kryp tillbaka under stenen!

Tillsammans står vi starka och enade mot terrorismen!

SURSTRÖMMINGSPREMIÄR

Ett av årets viktigaste premiär är absolut Surströmmingens, denna delikatess som måste inmundigas med obligatoriska tillbehös, rödlök, potatis, gräddfil eller Cream fresh, tunnbröd, en liten snaps och Norrlands Guld!
Nu är det gjort och guddddd va gott deet var, trots förkylningen och nedsatt smak, men jag kände saltet och "starktet"!

Tyvärr grusades den trevliga stämningen tillsammans med systeryster Pia på grund av ännu ett tragiskt terrorbrott på La Rambla i Barcelona, som inträffade vid halvsex tiden i kväll!
Hittills tolv döda och 80 skadade!

Strax innan syrra kom till mig, så plockade jag fram en vit-blårandig skjorta som jag slängde på mig över en vit t-shirt som hängt med i min garderob sedan -09, sist jag hade den var när jag reste till just Barcelona tillsammans med Sofia och assistansföretaget augusti -09!

Nästan kusligt, för det hände ganska precis vid halvsex tiden ikväll!

UNG MAN MED GITARR

Filmtajm i tv-soffan, för idag strejkade jag helt och hållet!
SVT sände, med anledning av att det är idag precis 40 år sedan The King of rock Elvis Presley dog, en gammal film från 1957 "Ung man med gitarr"!
Han var endast 42 år gammal när han dog och 22 år när filmen gjordes!
Tragiskt att hans liv fick ett sånt tragiskt slut!

Jag minns än idag, när man fick höra talas om det och tänkte, att han var en sån som alltid skulle finnas, ungefär som när Michael Jackson och Ted Gärdestad dog!

Förövrigt, vid närmare eftertanke under filmens gång, så tyckte jag mig känna igen en viss likhet med en nu alldeles otroligt levande, vacker och skönsjungande Kung, The King of Musicals samt en otrolig bredd bland mängder av andra genrer, min Kung!
I ❤️ Musicals och mångsidighet/olika

EN HELT VANLIG TISDAG?

Absolut inte, den här tisdagen är för mig den officiellt sista sommardagen eftersom det är sista Allsång på Skansen!
För så minns jag det från länge sedan och jag har tittat på Allsången så länge jag kan minnas!

För tre år sedan var jag på sista kvällen dessutom, då var ju Peter Jöback och Helen Sjöholm där och jag rusade upp precis när grindarna öppnades klockan 10:00 till min plats nära scenen, som blev min hemvist i elva timmar!


Så är det att vara ett riktigt blodsfan!

Lillasyster messade mig på förmiddagen och kollade mitt status, "behöver du handla något, ska vill du hänga med ner till centrum en sväng?" Får jag en halvtimma? "Okej jag kommer till Rumba om 30 minuter"-
Näsdroppar, slemlösande, Alvedon och lite smink, så var jag redo att borsta av mig sänghalmen!
En snabb tur till ICA MAXI, sedan ner till hamnen för att inta säsongens sista mjukglass, förmodligen, i fjol blev det 26 stycken, i år endast 10!

Och en dyrkaffe på Havstrappan!

Vi avslutade med den obligatoriska bilturen runt Ringvägen/Strandvägen!

Där tog mina krafter slut, gunsan mår fortfarande skrutt, mera näsdroppar, slemlösande och Alvedon, så att jag orkar se sista Allsång på Skansen och till min förvåning, så är det inget "Morden i Midsomer" precis som vanligt!
Inget är "Precis som vanligt" numera!

VÄRME I DUBBEL BEMÄRKELSE

Tussiga gunsan håller på att frysa ihjäl, feberfrossa och allmänt jäkligt!
Och vad passar väl inte bättre än att dra på mig mina nya handledsvärmare i Alpacka, som jag fick i gåva av min norska kompis som var här för två veckor sedan, det är hennes gamla 88-åriga mor som har strikke dom, oslagbart de varmaste jag har haft runt mina frusna handleder!

Det värmer verkligen, när ens vänner vet precis vad jag trenger, det är vänskap det!

Förkylningen tog en oväntad vändning idag förövrigt, åt det sämre hållet dessvärre!
Jag hade bokat frissan på förmiddagen, men innan dess, loggade jag in på Konsument föreningen Stockholm och bokade biljetter till The Show of Christmas
Peter Jöback, Wiktoria, Sabina Ddumba, Magnus Carlson (från Weeping Willows), Martin Stenmarck, Lill-Babs i Globen 15 december 2017.

Eftersom det har varit alldeles obehagligt tunnsått på Peterfronten den senaste tiden, så hoppas jag verkligen att detta blir något som jag kan få uppleva innan året tar slut!
Det är tur att jag har både Ögon och Örongodis här hemma, till mångas förtret förmodligen, men vem bryr sig, det är mitt liv!

Jo, jag tog mig till frissan och hem igen med möda, sedan blev det soffakroken under värmefilten igen, två Alvedon och Alpackorna!

DAGENS SELFIE

Passande, så vaknade jag av att regnet skvalade utanför mitt sovrumsfönster och smattrade på fönsterbläcket!
Mysigt, då kan jag med gott samvete kurera mig ännu en dag, ty förkylningen är ett faktum!

Men en liten nypa friskluft mellan störtskurarna fick det bli likväl, fast endast en snabbis ute på balkongen!

SOFFLÄGE FRAMFÖR TV:N

Sport, sport och åter sport!
Nämen skämt åsido, jag vet att det bara är att zappa vidare, men ibland kan det ju vara lite kul att kolla på friidrott, speciellt VM, som nu från London!
Idag kurrerar jag mig, ty förkylningen är ett faktum, jag har åkt dit, så jag har tillbringar mesta delen av dagen under min värmefilt i soffan framför tv-n!
Gunsan är tydligen lite skör nu, i tisdags hamnade jag på akuten pga urinvägsinflammation, så jag käkar penicillin för närvarande mot det, sista dagen i morgon och nu som sagt har en förkylning invaderat mig!
Orsaken kan vara att det är alltför länge sedan som jag fick min läkemedelsbehandling Ilomedin!
Det är tolv veckor sedan sist, eftersom det är sommaruppehåll, så blev jag inbokad först efter femton veckor, som jag nu har måsta flytta fram ytterligare en vecka, för att finnas till hos Sofia under cytostatikabehandlingen vecka 35!
Det är vid sådana här tillfällen som jag önskar att mitt helt odugliga X kunde skärpa till sig och visa att han är en pappa att lita på, i synnerhet eftersom han bor endast tio minuters gångväg till Sofia!

Giv mig kraft!

JAG ÄR TILLBAKA!

Kanske lite omskakad och tilltufsad ska jag tillägga!
För det händer både trevliga saker och jobbiga i mitt liv nu, knappt att jag klarar av omsvängningarna!
"Du måste lära dig att säga NEJ Gun", om det ändå vore så enkelt, som att, nu vill jag inte göra det alla förvänta sig av mig!
För om jag inte kan klona mig, hur gör jag då?
Sofia behöver mig vid sin sida nu, i synnerhet under cytostatikabehandlingen Temodal, som varar i fem dagar plus ungefär fem dagar efter, när hon håller på att tillfriskna efter sviterna!
Dessutom behöver jag ta hand om mig själv och mina behov och min hälsa, ty om jag slarvar med det, så orkar jag inte finnas till för henne!
Avståndet Nynäshamn och Umeå gör det inte lättare, så därför önskar jag att jag kunde kolna mig!

Nog om självömkan!
Utan att känna skuldkänslor, vilket jag naturligtvis gjorde och gör hela tiden, så begav jag mig till Allsången på Skansen tisdagen den 1 augusti tillsammans med lillasyster och en god vän, hitrest från Norge och vara gäst hos mig hela den veckan!

Kvällens begivenhet var Lisa Nilsson, som råkade vara mina följeslagares idol, nåväl, jag kunde också lyssna på henne en timma, vad gör man inte för att vara social för en kväll!



Himlen visade upp sina vackraste sida, det var för mig kvällens höjdpunkt!

Lördagen den 5:e augusti gick Prideparaden av stapeln inne i Stockholm och jag hade för länge sedan en önskan om att få delta i paraden i år igen bland Stolta Föräldrar, så sagt och gjort, efter en hektisk morgon och förmiddag med frukost, dusch och kraschade blomkrukor, så hjälptes vi åt att packa ihop hennes tillhörigheter, kastade oss på pendeltåget och precis i grevens tid, lyckades ansluta oss till Stolta Föräldrar i Pridetåget!

Söndagen gick åt till att röja efter oss, tvätta, städa och packa min resväska inför resan upp till Umeå och Sofia!
Och det är här mitt dåliga samvete kommer in, hela den veckan som jag hade min gäst hos mig och vi hade trevligt, både på Skansen, däremellan och på Prideparaden,då genomled Sofia sin första cytostatikabehandling på hemmafronten endast understödd av sina, icke sjukvårdsutbildade assistenter!
Apropå det, min reflektion är, hur kan sjukvården överlåta ett sådant ansvar till assistenterna, respektlöst och nonchalant både mot patienten Sofia och assistenterna!
Sofias önskan var att få sjukhusvård under cytostatikan men, "det finns ingen plats och det är semestertider, dåligt med personal"!
Vart är vi på väg!

Måndag 7/8 reste jag upp med fakiren/morgonflyget till Sofia, som fortfarande led av sviterna från behandlingen, men med sakta tillfrisknande!
Så igår beslöt jag mig för att återvända hemåt, för att sova på en madrass bredvid hennes säng och vakna vi minsta lilla knyst från henne och vara tillhanda, sliter på en gammal Sklerodrmikärring!

Och vilken tur att jag reste hem, för nu känner jag av en begynnande förkylning, som jag måste kurera med det snaraste!
Dessutom har jag precis bokat ännu en resa upp till Sofia, nu under hela hennes nästa behandling plus återhämtningen!
Giv mig kraft!!!

KÄRLEK OCH ACCEPTANS STOCKHOLM PRIDE 2017