Jag har tagit med mig min naggade kavel hit, den som jag kavlar ut degen till havrekexen med, Både Sofia och X:et, ville ju sååå gärna att jag skull baka havrekex åt dem, så idag blev det gjort, 63 stycken!
Sofia och assistenten stack ner på stan igen!
Det var en annan assistent idag, en tjej utan hund och andra distraktioner, så jag kunde helt ägna mig åt havrekexen!
Som jag stod där och kavlade och stansade ut, så började jag fantisera om hur det skulle vara om jag fortfarande hade bott kvar här i Umeå, kanske tillsammans med Sofia, bara hon och jag!
Plötsligt insåg jag att det skulle vara helt otänkbart, jag skulle troligast utplåna mig själv fullständigt!
Inget eget liv, ständigt inhoppare/vikarie som assistent åt Sofia, om hon överhuvud taget hade fått behålla någon assistans LSS!
Dessutom hade jag nog också råddat som oavlönad hemtjänst, städkärring och godeman hos X:et, minst tre dagar i veckan!
Nä, det här beslutet som jag tog för snart åtta år sedan, det var det absolut bästa jag har gjort, både för mig och i synnerhet för Sofia, för de gånger jag är här hos henne, kan jag vara en gladare och nöjdare mamma, orka med hennes alla behov bättre och minder risk för tjat och konflikter, som självklar uppstår mellan mor och dotter som alltid är med varandra!
Så trots hennes svåra situation, så känner jag att jag borde tillåta mig att borsta bort det där dåliga samvetet som skaver och skammen över att jag valt mig själv och mina egna behov, äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar