Det känns som om jag har spårat ur lite, tappat farten, eller den där rätta känslan av att det är härligt att ta tag i en ny dag. Trögt som fn att komma igång på morgonen, ångesten grabbar tag i magen och gör att frukosten bara växer i munnen. DN bläddrar jag igenom ostrukturerat och minns inget av vad jag läst. jag måste fort ut, ut, ut, skyndar mej att bädda ihop sängen, fixar till mej lite hjälpligt, åtminstone så att jag inte skrämmer ihjäl någon. Idag blev det en till sväng runt Ringvägen som föresten egentligen heter Strandvägen, fast idag så tog jag stavarna för att plåga skiten ur mej. Det var liksom tvunget att få ut något som fastnat i mellangärdet. Startade 11.10 samtidigt som iPoden rullade igång och exakt 12.00 var jag framme vid vägskälet till Lövhagens konferans och kaffé-anläggning, okej, jag stannade några gånger och tog lite bilder av den otroligt vackra utsikten. Vände och med raska steg var jag åter hemma kl. 12.45. Helt slut men glad över att jag lyckades trots den sega starten. Ja sedan så blev det inget mer, luften gick liksom ur mej igen.
Idag är det nio månader sedan Erik lämnade jordelivet, det är kanske därför jag kände mej så olustig och orolig i själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar