POSTÅNGEST

Jag har skapat ett nytt ord, för posttraumatiskt stresssyndrom kan jag inte kalla det!
Om det inte är ett skov, så måste det vara postflyttångest.
För hur ända in i hellskotta mådde jag precis den här veckan för ett år sedan?
Sömnlös, utmattad och helt förvirrad inför flytten och allt det som den orsakade med mig en lång tid innan, omedvetet.
Det är väl som ett sorgeår, när man ska försöka hålla upp garden och leva som vanligt fast det är en kamp som pågår inom sig.
Det här året, en positiv kamp, men som ändå kostat på.
Att så fort som möjligt utan att ändå stressa, fixa ett hem, för man vet ju inte vad som händer härnäst! Hinner jag?
Det är tur att jag inte ska flytta imorgon igen, skulle aldrig orka!
Skönt att ha en massa härliga minne från det gångna året, som t.ex en Black taxi-färd utmed Themsen på skärtorsdagsnatten tillsammans med lillasyster, så vackert!

SISTA MINUTEN

Om inte OM fanns, så hade allt sett annorlunda ut, då hade jag inte suttit på hela ryggen här i soffan och degat och halvsovit en helt vanlig torsdag eftermiddag i månaden majs absolut sista dag.
Nä då hade jag tagit en "sista minuten" till London, kanske vandrat gata upp och gata ner utan att bli trött och nästan svimfärdig. Shoppat loss på alla exklusiva butiker på Oxford street, skådat allt från London Eye, m m!
Och avslutat dagen på Her Majesty’s Theatre.
Men verkligheten är en annan.......
Efter ännu en liten tripp i skogen här brevid så landande jag under filten med lilla arne i famnen och kaffet kallnade för jag somnade "precis som vanligt".

SKA DET VARA SÅ HÄR?

Tredje dagen i rad som jag är så jäkla trött, orkar inget, eller bara lite, så pass att jag känner att jag lever.
En känsla av att jag skulle kunna sova hur mycket som helst.
Herrgud gunsan, har du alldeles glömt bort att du är en gammal sjuk liten skrynklig gumma, som dessutom har tappat minnet och tror att allt är som för 30 år sedan när jag lätt som en plätt svängde mina lurviga över sängkanten, trippade in i duschen, därefter tog emot dagen med ett skutt och leende på läpparna, ovetandes om vad som skulle komma därnäst.
I söndags tog jag en långpromenad i sakta, lagom lunk och den hänger fortfarnade kvar i kroppen. Där och då kändes det ju jättebra, men nu sliter jag med sviterna från då.
Läste någonstans! "Det är bättre med korta snabba promenader ungefär tre gånger i veckan, än en lång och långsam i veckan".
Jag har börjat med det idag, alltså en kort snabb, får se i morgon om jag överlever det. Just nu är jag redan tveksam, Nickstaskogen på 27 minuter.
Gillar inte det här!
Som min läkare sa när jag fick diagnosen för snart 30 år sedan,
"gå nu inte hem och läs om det här i någon läkarbok, för då blir du rädd"
Vilket jag naturligtvis gjorde och har nu överlistat sjukdomen med minst 20 år
Irroniskt nog, just i denna stund har jag av telefonförsäljare godkännt att ta emot ett gratispaket av Alovera och Strandnypon, som att lura mig själv kan tyckas, men ännu ett rop på hjälp.
http://netdoktorpro.se/reumatologi/medicinska-oversikter/Systemisk-sklerossklerodermi

Det är inte bara Phantomen som bär mask!

HÖTORGET JUST NU!

Just nu hyllas Loreen på Hötorget av tusentals människor!
Vilken fest, vilket jubel och vilket väder!
Välkommen hem och grattis Loreen!

Euphoria!

KOL

Dagens inlägg vill jag tillägna min goda vän här i Nynäshamn, min vän och "sös" i naboland samt min gamla mor och naturligtvis alla andra hundratusentals drabbade av denna sjukdom!

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL är en gåtfull och mycket besvärlig sjukdom. Den angriper lungorna och skadar kroppens förmåga att syresätta blodet. Minst en halv miljon personer beräknas ha KOL i Sverige. Hälften av dessa är kvinnor och de drabbas hårdare av KOL än män. Varför det är så vet man inte idag. Nu pågår kampanjen till förmån för forskning om KOL.
Eller SMS:a LUNGA till 72 901 så går 50 kronor till KOL-forskningen!

Vad är KOL?
KOL är en sjukdom i luftvägar och lungor. Den som drabbas får svårt att andas normalt och blir ofta andfådd av minsta ansträngning. Sjukdomen blir en begränsning i den drabbades vardag.

Hit går pengarna
Målet med 2011 års kampanj är att samla in pengar för att finansiera forskning som ökar förståelsen för varför vissa drabbas av KOL. Varför drabbas kvinnor oftare än män och varför drabbas vissa rökare medan andra klarar sig?

Tack vare svenska folkets gåvor till kampanjen förra året är två intressanta forskningsprojekt nu igång. Det ena leds av Arne Egestens och syftar till att öka kunskapen om mekanismer som startar inflammationen vid KOL. Målet med forskningen är effektivare behandling som kan förbättra livskvalitet och öka överlevnad. Det andra projeketet leds av Anne Lindberg. Genom att studera sjukdomsförloppet vid KOL hoppas hon få ökad kunskap som stärker möjligheterna för tidig identifikation, riskbedömning och preventiva insatser.

Långsiktigt mål
Över en halv miljon svenska lever med KOL och ungefär 3 000 dör varje år. Hjärt-Lungfondens mål är att halvera detta dödstal.

Andas Ut
Förutom Hjärt-Lungfondens egen kampanj engagerar sig fonden tillsammans med AstraZeneca i kampanjen Andas Ut. Det är en nationell manifestation för att uppmärksamma och sprida kunskap om sjukdomen KOL. Syftet är att:
•Informera politiker och beslutsfattare om KOL och dess konsekvenser för samhället.
•Öka förståelsen för hur ett strukturerat omhändertagande kan hjälpa oss att komma till rätta med problemet.
•Förespråka en likvärdig vård för alla KOL-patienter oavsett var i Sverige de bor.


Kampanjens kontaktperson: daniel.edelsvard@hjart-lungfonden.se, tel. 08-566 24

WINNER Eurovision 2012 Sweden: Loreen - Euphoria (Live Second Semi-Final)

MORSDAG OCH PINGSTDAG

Men dagen började redan vid midnatt i ren eufori efter Loreens seger i Eurovision Song Contest. Jag satt ju och såg musikcirkusen tills den slutade med överlägsen seger för Loreen.

Åtta och en halv timma senare vaknade jag efter en, tror jag helt okej natt, eftersom jag inte minns något av den.
Morsdagspresenten som Sofia skickat till mig, som legat och väntat på mig sedan i börja av veckan, packade jag upp i all hast under tiden jag drack mitt morgontea och firade med två rostade med marmelad, det luktar så gott!
Sofia hade skickat mig ett fint halsband med tillhörande örhängen och så fick jag ett fint morsdagskort som hon skrivit i till sin gamla mor. Gulljäntan min!

Dagen fortlöpte ute i det fria bland blommor och blader och havets svaga bris.
En mjukglass ner på Havstrappan nere i hamnen tillsammans med Expressens söndagsbilaga där det var en stor jättefin artikel med Peter Jöback i London.

Efter två timmar på vift på egen hand, så plockade jag en bukett liljekonvaljer till mig själv.
Väl hemma, dax för trekaffet ute på balkongen med skön musik i öronen. Det sistnämnda är en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna sitta där ute och koppla av. Den som aldrig bott alldeles i närheten av en skapligt stor lekpark, kan omöjligt förstå vilka ljud det kommer från en sådan en solig, varm söndaeftermiddag i slutet av maj!
"Livet, Kärleken och Döden"!

"Musik kan rensa system från missär och ge ny energi"!
Så sant!
"Euphoria"
Grattis Loreen!

DIREKT FRÅN HJÄRTAT!!!

När jag ibland sitt och funderar på vad jag ska skriv om, så är det bara det som precis är alldelse in vid huden, just nu, som finns vid fingertopparna och hamnar på tangentbordet.
Just nu är det, ååååå va skönt jag har det här hemma!
Sitter och ser på kvällens Eurovision-final och är nått så in i helskotta trött efter ett dygn med onaturligt lite sömn.
Fredakvällen var lilla jag på Paddy`s Pub i Sollentuna och lyssnade på "Cometogether".
Varför? Jo, svåger Per spelar keyboard där och varför inte tillbringa en fredakväll i sommarens absoluta intåg på en pub i Sollentuna.
Somnade strax för 03:30, en riktig nostalgitripp i både musik och tid och i synnerhet sänggåendetid en försommarnatt.
Det började ljusna och fåglarna kvittrade precis när jag landade på kudden och resultatet visade sig direkt, näst intill omöjligt att sova.
Så trött att jag nästa höll på att glömma att det dessutom är Pingstafton.

Men varför firar vi Pingst?
Väl hemma i Nynäshamn satt det gott med en Landsort Lager på restaurang "Freja" i goda vänners sällskap.
I skrivandes stund vet jag ännu inte vem som släcker min Tv-apparat om jag råkar somna mitt i mellon, vaknar kanske i morgon med tummarna hårt hållna för Loreen i soffan.

912 DAGAR SENARE

Och allt är helt annorlunda mot hur det var då, en total förändring!
Livet har gått vidare, men jag tar mina promenader och ofta, som till exempel idag så styrde jag min lekamen ner mot centrum och hamnade inne i kyrkan där jag ännu en gång tände ett ljus för Erik och skrev några rader i den lilla bok som ligger där alldeles innanför dörren.
Det är inte alltid det känns så svårt, men idag fick jag lov att bita min i kinden för att avleda smärtan, men mina tårar i ögonen gick inte att hindra.
Konstigt, när jag kom ut ur kyrkan, så var världen där utanför "precis som vanligt", solen sken, livet gick i sin gilla gång, som om han inte fattades! Men för mig har han fattats i 912 dagar och kommer så att göra tills vi ses igen.
Saknar dig Erik!

GOKVÄLL I SOLEN

Äntligen har jag fått möjlighet att rusta iordning ute på min balkong.
Eftersom jag är så in i helskotta frusen av mig, så behövs det minst 20 graders värme innan jag kan vara ute och fixa i skuggan, vilket det är på min balkong ända till eftermiddagen.
Jag fick besök idag av min kompis Mia precis lagom till solen började komma så saktelig dit ut och vi kunde ta en fika där ute.
Sedan landade vi i min soffa för att tillsammans besluta och därefter boka vårt flyg till London i slutet av augusti. Så nu är allt klart med den trippen, härligt, härligt, härligt!!!
Men med hopp om en strålande, varm och underbar sommar innan dess.

BARNDOP I SLOTTSKYRKAN

En vacker dag vid slottet och jag står och trängs redan tillsammans med likasinnade nyfikna på slottsbacken.
Det är ju prinsessan Estelles dopdag idag
Nä det är inte sant!
Jag sitter i tv-soffan och följer med och ser hur den ena dopgästen efter den andra anländer till Slottskyrkan. Omkring 400 gäster kommer att delta vid prinsessans dop.
En gäst som knappast är bjuden till denna händelse är troligast Herman Lindqvist, som hade lite synpunkter på val av namn på vår lilla prinsessa.

PROVA PÅ!

Idag blev det en liten golfrunda i Körunda-Ösmo där Nynäshamns golfklubb ligger endast 30 minuter från Globen och 1½ mil från Nynäshamn. Banorna har 27 hål fördelade på tre slingor - Sjö, Berg och Dal med stort närspelsområde.
Ett "prova på golf" erbjudande som lockade ett trettiotal nyfikan och kanske nya medlemmar hade slutit upp i det vackra vädret och vi med dem. Vi bestämde oss för att anta utmaningen, åtminstone för att göra något annorlunda en helt vanlig söndag i maj.
Ett tiotal hängivna och villiga medlemmar, tillika instruktörer hjälpte oss att flytta bollarna över de välklippta gräsmattorna.
Allternativet var ju att promenera runt Strandvägen hemma i Nynäshamn.
Efter lite introduktion och puttövningar samt utslag på rangen, så fick vi i samlad tropp vandra vidare ut till en av banorna.
Efter ca två timmar avslutade vi vår provapågolfrunda och jag insåg ganska direkt att detta var inte min cup of tea. Mina händer fixade inte att hålla i golfklubban helt enkelt, så var det med det!
Hur tänkte jag där egentligen? Inte alls tydligen!

STOCKHOLM I MITT ♥

Vilken storslagen och vacker stad det här är och vad jag är glad att jag har möjlighet att besöka denna vackra stad inom en timma om andan faller på.
Och så hände det sig i dag tillsammans med syster Pia och svåger Ove.
Vi tog en sväng med luftballong right over pärlanne och landade lite käckt på Djurgårdens norra udde. Där dukade Pia upp den medhavda matsäcken bland all klorofyll och inloppet till stan-Saltsjön i förgrunden och allt var så vacker att jag nästan tappade andan.
Upprepning av "andan" inom samma stycke, måste slipa på det här med att finna de rätta orden, men just här och nu har jag inget val!
Allt hade kunnat blivit en riktigt skitdag, för undertecknad vaknade med sjuhelsikes ont i ryggen nu igen, troligas på grund av att jag har sovit dåligt under tiden jag var i Umeå och legat illa i synnerhet.
Som tur var hade jag ju värktabletter kvar sedan förra gången när jag var tvungen att åka på akuten av samma orsak. Precis när vi landade på Djurgården hade smärtan lagt sig och jag kunde utan större besvär kravla mig ut ur bilen.
För det var ju naturligtvis inte luftballong vi färdades med, utan lilla fina "Fabia(n).

ERIK

Idag är det Erik som har namnsdag!
Kan tyckas fånigt och omoget, men jag har faktiskt sparat ganska mycket av Eriks dagisalster och det är jag så otroligt glad över nu.
Jag uppmanar alla mammor och pappor, försök att ha överseende med alla flörtkulor med piprensare instuckna och egenhändigt täljda pinnar, trolldegsljusstakar och tummade lerskålar. En vacker dag kan de betyda så innerligt mycket att bara kunna lägga dem i handen och minnas när du fick dem av ditt älskade barn som stolt överräckte det till dig när du dödstrött stod på knä på dagis och ni tillsammans försökte snabbt och smidigt få på ytterkläderna, utan att inte verka alltför stressad att vilja komma hem och få göra kväll och landa i tv-soffan.
Tiden var alltför kort och den kommer aldrig tillbaka.

17:e MAJ

Hipp hipp hurra för mitt kära naboland idag och till mina otroligt fina vänner som jag har där på andra sidan gränsen!
Som jag kanske redan skrivit här inne, så har cirkeln slutits, från den dagen när jag var en lite jänta som satt inne på tågstationen i Nyland och lyssnade på några norrmän som talade med varandra.
Glad och exalterad rusade jag hem och talade om det för mamma och pappa.
Tjugo år senare målade pappa den här tavlan till mig som ett minne från den händelsen.
Längst ner på tavlan har pappa målat en text: HÄR INNE SÅG DU DIN FÖRSTE ÄKTA "NORSKARE"
Signerad: SoP82
Jag tillägnar den mina nya vänner som jag fått och allt tack vare Mr Peter Jöback.

Okej, det är ju Kristi himmelsfärds dag idag också, men eftersom jag inte är särskilt religiös av mig, så lägger jag inte någon större vikt på det firandet.

Dessutom är det ju Folknykterhetens dag, det däremot kan jag respektera och sälla mig vid.
Hurra hurra för tranbärsdryck idag!

WILLOW TREE

Nu har jag kompletterat min lilla samling av de här vackra figurerna!
När jag var i Umeå hittade jag den lilla flickan, "the Roses in my Garden,
Spirited Child, nurtured by your loving care" som passar perfekt tillsammans med mor och son.
Det känns som om samlingen är komplett nu!
Apropå den lilla flickan, så kan jag meddela att Sofia är utskriven från sjukhuset
och att hon mår efter omständigheterna bra och glad över att vara hemma igen.
Så nu kan hennes gamla mor pusta ut och hoppas att läkningen fortsätter utan missöden.
http://willow-tree.se/

GRATTISROPEN SKALLAR

Så var det då dags för namnsdagshyllning igen till min SOFIA och dessutom till gamla mor som fyller 83 idag.
Jag avslutade mitt förra inlägg med just "hemma igen"!
Det kan kännas lite märkligt ibland med just ordet "hemma"
och i synnerhet efter att jag varit ute på vift som nu.
Var hör jag egentligen hemma någonstans?
Jag har irrat omkring så mycket den sista tiden, så jag känner mig nästan rotlös.
På min väg ner till hamnen idag, gick jag som vanligt förbi min förra adress här i Nynäs och kom just då att tänka på att, i fjol den här tiden hade jag bara två veckor kvar att bo där.
Det är modigt att göra stora förändringar men det tar en stund att smälta allt, i synnerhet vid så hög ålder! *ler*
Nu ska det bli spännande att se vad som händer med den här nya bänken på den gamla platsen, apropå förändringar, jag kommer att följa den med stort intresse! Välkommen bänken!

GLASSPREMIÄR

Efter nästan tio timmars sömn och en skön känsla i kroppen, så tog jag mig en uppfriskande promenad ner till hamnen och köpte min första mjukglass som jag glupskade i mig sittande på Hamntrappan.
Solen värmde faktiskt lite, men inte tillräckligt för att jag skulle kunna sitta så länge, dessutom så hade jag en åskådare några meter bort på min högra sida som stirrade nått så in i helskotta. Jag kände ett visst obehag och lämnade hamnen efter uppäten glass.

Jag vandrade vidare och kom tillslut till Göstas trädgårg i hopp om att rhododendron blommade. Vilken tur, några av buskarna hade redan börjat blomma och mycket snart är det ett fyrverkeri av blommor och färger där.
Några som också hade slagit ut där i trädgården var stadens trogna besökare på en viss butik med grön skyllt.
I allafall, så är det skönt att vara hemma igen!

HEMFÄRD!

Lämnade ett regnigt Umeå i morse och anlände Nynäshamn 3½ timma senare efter att "Jag for med plan och buss och tunnelbana" utan minsta tidförspillan, allt gick som på räls.
Underbart att komma hem och allt var "Precis som vanligt" som jag lämnade det.
Nu ska jag sova i en vecka känns det som och när jag vaknar kan "Jag blundar i solens sken".

EN TRÅKIG DAG

Nu längtar jag hem, till mitt lilla hem där hemma!
Efter fem nätter med dålig sömn ska det bli riktigt skönt att få tumla runt i min egna 120 säng och i synnerhet till mina kuddar.
Hade ställ väckaren på 06:30, men strax före 05:30 gav jag upp, nu sitter jag här, packad och klar.
Ringde just till sjukhuset och fick morgonens, mellan tummen och pekfingret, status!
Fortfarande feber, dålig sömn fram till ca 04:00, men har sovit därifrån till nu.
Blodtrycket är bättre, blodsockret har gått ner något.

Moget att stoppa huvudet i sanden och bara lämna ett regnigt och jäkligt trist Umeå och sjuk dotter på sjukhuset kan man tycka!
Men jag intalar mig själv att jag kan inte tillföra något mer här för tillfället och hon har ju trots allt en far och ett antal assistenter i sin närhet.

MEN DET VAR INTE SLUT DÄR

Den här söndagen hade mer i sitt sköte!
Som om jag inte var nöjd hittills med dagen, så blev det ett bakslag för Sofia.
Precis efter att jag postade sista inlägget, ringde jag till Sofias assistent och fick veta att Sofia blivit sämre, fått hög feber och frossade.
Snabbt som en iller tog jag cabben tillbaka upp till sjukhuset och hittade en liten tilltuffsad, huttrande och rödblommig liten Saggiiiiii under ett berg av täcken.
Nya prover var tagna och röntgen var beställd på lungor, så det var bara att vänta, "precis som vanligt".
Klockan sex var jag tillbaka hos X-et efter ytterligare några timmar vid Sofias sjuksäng och två vändor till röntgen.
I skrivandes stund har jag just precis haft kontakt med ass, som meddelade status. Fortfarande hög feber, har inte fått provsvaren ännu.
Är jag en dålig mor, eller?
Jag har en flygbiljett till tidig måndagmorgon!

ETT BESÖK I RÖBÄCKSKOGEN

Fast han är ju inte här, "precis som vanligt"!
Men ändå är det liksom en plats som jag alltid känner att jag vill gå till när jag är här uppe.
Vintern har varit extra lång och hård här upp i år och våren sen, så när jag kom hit fick jag börja med att röjja undan och kasta några bruna väl uttjänade ljung och lite annat odefinierbart, samt kvarlämnade gravljus som gömts under snön.
Det är alltid så vackert och stilla i den här skogen, en perfekt skog att ha en gravplats för Erik i. Vi hade vår husvagn på en camping i en tallskog när han var barn och han sa "det här är paradiset". Så nu vilar han i paradiset!
Fast han är ju inte här, han är lite här och där och lite hursomhelst, men mest av allt är han där han behövs som mest just nu, som en skyddsängel åt sina nära och kära och i synnerhet åt Sofia.
Efter mitt förvärv med att plantera i den iskalla jorden och lagt snö på den i stället för vatten som tyvärr inte var tillgängligt ännu, så värmde jag mina stelfrusna händer på baksidan av stenen som var uppvärmd av solstrålarna, eller var det av honom!
Såja Erik, nu är det fint här igen!
Älskar Dig! (om du mot förmodan skulle läsa det här)

SVÅRT ATT SOVA

Nog har jag blivit bortskämd alltid!
Efter två nätter hos Sofia på sjukhuset är jag riktigt trött både i kropp och själ.
Det känns att jag inte är helt 100 längre och ingen ungdom i synnerhet och dessutom lagt till mig en massa later.
Att sova helt ostört från minsta knyst har blivit en självklarhet för mig och nu uppskattar jag det än mer än någonsin efter dessa nätter utan riktig sömn.

Sofias andning är inte som andras, om jag säger så! Korta, snabba och med lite inslag av snarkning i mellanåt, samt lite andra knepiga ljud från henne som jag ligger och funderar på vad det kan vara!
Och om inte det vore nog, så kommer ambulanshelikoptern susande ett par gånger också under natten, samt en massa andra ljud och tassande i korridoren som det alltid är på ett sjukhus om natten.
MEN, bortsett från alla störande moment, så borde jag absolut hålla käften! För den som borde klaga det är ju Sofia som så tappert genomgår ännu en kamp för att kravla sig upp ur ännu en operationen med vad det innebär och efterspelet är säkert heller ingen dans på rosor.
https://www.google.se/#hl=sv&sclient=psy-ab&q=struma+operation&oq=struma&aq=2&aqi=g4&aql=&gs_l=hp.1.2.0l4.0.0.1.1702.0.0.0.0.0.0.0.0..0.0...0.0.G0dHouIRmVU&pbx=1&bav=on.2,or.r_gc.r_pw.r_qf.,cf.osb&fp=eb8954ead2cd7e92&biw=1080&bih=481
Nu när jag lämnade över henne till sin assisten var hon på riktigt dåligt humör och ville bara fara hem från sjukhuset. Förhoppningsvis får hon det också redan i morgon om allt ser hyfsat ut.

TIDIG SÖNDAGFÖRMIDDAG I UMEÅ

Så har några dagar fortskridit här i Björkarnas stad, eller jag har på eget bevåg döpt om den här mycket snabbt expanderande staden till Rondellernas stad.
Eftersom Umeå har utsetts till Europas kulturhuvudstad 2014, så har potentaterna här fått lite hybris och håller på att uppdatera staden i rasande fart.
Under de här två åren som gått har mer hänt här än under de förtio år som jag bodde här känns det som.

Knappt en gata har gått obemärkt förbi, nästan varje kvarter håller på att rustas.
Igår fick jag tillgång till en bil och körde omkring lite på måfå och bitvis svor jag alla helvetiska ramsor över krånglet och avstängda vägar som just håller på att grävas om och oranga hänvisningspilar härs och tvärs.
Riktigt skönt att jag inte behöver leva i allt detta någon längre tid, utan kan i lugn och ro återgår till min lugna värld nere i Nynäs inom kort.

Men nu på morgonen när jag tog mig en promenad "hem" från att ha "sovit" hos Sofia, så var det lugnt och skönt inne i centrum i allafall och Umeälven visade sig från sin absolut vackra sida helt solindränkt och med staden som inramning på båda sidorna.
Vackert men kallt och blåsigt!

JAHA DÅ VAR MAN I NORRLAND IGEN

Det har varit mycket resande den sista tiden, upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka!
Och nu är jag tillbaka på brottsplatsen, eller rättare sagt där allting hände.
Så varför inte göra som alla norrlänningar gör, lägga in en snus, på med fleeströjan och mysbyxorna och sedan öppna en Norrlands Guld tillsammans med X-et.
Det där med snuset var bara på skoj, skulle aldrig funka för min del. Tviii vaale!!!
Nä men skämt åtsido, efter ännu en dag på resande fot, så är det skönt att sitta och slapp med en kall och kolla på ishocky Sverige-Tyskland. Alltså, valet av tv-program är naturligtvis inte mitt, utan X-et, det är ju trots allt han som bor här och måste ju få bestämma över fjärrkontrollen.
Det känns att vi levt nästan ett helt liv tillsamman och skildes som vänner, för här sitter vi som om det vore som vanligt. Just i skrivandes stund sitter han och skypar!
Jag måste göra skapligt tidig kväll, för tidigt i morgon ska jag möta upp Sofia på sjukhuset inför hennes operation.
Problemet är att jag ligger på soffan här där tv:n står och Stig vill väl se matchen klart.
Plötsligt ser jag bara fördelar med att vara själv! hi hi hi hi hi

TÄNK OM!

Lite tankar om!

Det snart blir badväder, eller åtminstone så pass att jag kan ta min filt och lägga mig nere på Nickstabadet.
Men mitt stora OM riktar jag direkt till en känd svensk sångerska,
som nyligen adopterat en liten flicka och med det snaraste lät uppdatera henne med hårförlängningar eftersom "en prinsessa aldrig har kort hår".
Vad ger det för signaler till alla de som inte har, eller kan få långt hår.
Som av olika orsaker saknar möjlighet att få känna sig som en prinsessa, till exempel på grund av sjukdom eller liknande.
Irroniskt nog, så är denna kändismamma, min dotters största idol.
Och hur kan man lämna ut ett barn offentligt och gör det till en accessoar i sitt eget kändisskap?

Tänk om den lilla flickan inte var frisk, hade hon blivit utbytt då?
Bara en tanke!

EN HAVSNÄRA PÄRLA

Ville inte alls gå ut, ville bara chilla i soffan framför Morgontv, "Efter tio" och "Hem till Gården" med laptoppen i knä.
Men nu var det ängelen som fick sista ordet, efter en hård kamp med djävulen!
Solen värmde, så där!

Men med raska steg så fick jag upp värmen och beslutade mig för att premiära nere vid hamnen med en fisksoppa från Nynäs Rökeri.
Alltså, om man har vägarna förbi Nynäshamn, så får man helt enkelt inte missa den utmärkta soppan som avnjuts ute i det fria med vattnet och båtarna i förgrunden.
Eftersom jag inom kort ska bege mig uppöver, så behöver jag verkligen ladda batterierna från havet. Fast om sanningen ska fram, så har jag faktiskt varit inne på webbkameran och kollat och det är redan ljusa kvällar där uppe, hur konstigt som helst!
Jag hade nästan glömt bort hur det var och nu ska jag få uppleva det igen, härligt! *LER*

Nå, jag fick sällskap av min kompis Mia som också tog en soppa där i solens sken.
Därefter gick vi till hennes båt "Julia" och vilade en stund innan vi skildes åt.
Ja så kan man fördriva några timmar i lilla Havsnära Nynäshamn, inte illa!

THE PERFECT LIFE

Hej igen!
Har just sett en film med Pia och Ove, "Hangover 2"!
En riktigt skruvad och helt absurb film som dessbättre inte alls stämmer in på mitt liv, tack och lov!
Men det var inte det jag tänkte tala om idag, utan!
Jag vill sända en extra hälsning till min Guardian angel som faktiskt finns där ute och fixar så att allt ordnar sig för mig.
För när jag tittar tillbaka, så ser jag att du med all säkerhet har haft ett finger med i spelet den sista tiden.
Jag hann bli fri min förkylning innan jag reste till London igen. Peter var frisk och spelade de två kvällar jag var på teatern. Jag hann hem för att vila upp mig innan jag tar nästa tripp upp till Umeå.
Så därför vädjar jag till dig också om att jag kommer igång med lite mer motion framöver.
Gamla mor har nämligen tänkt försöka ta sig runt, åtminstone 5 km promenad på "Blodomlottet" som går av stapeln den 7/6.
För visst finns du alldeles precis brevid mig?
Livet ska ju vara en berg-och-dal-bana och innehålla lite spänning i tillvaron, men ändå med måtta.

EN SOLIG DAG

Men ack så blåsigt!
Fast ibland är jag tvungen att trotsa vinden och ändå gå ut på en ordentlig promenad och så blev det idag.

Efter några dygns vila och återhämtning efter Londontrippen, så slog vi följe min lilla kamera, ipod och jag för att se hur långt våren kommit här hemma.
Konstigt att skriva "här hemma", för just nu har jag även tankarna uppe i Umeå, eftersom jag är snart på väg dit upp, närmare bestämt på onsdag.

Min tuffa "lilla" dotter ska genomgå en operation redan på torsdag och jag känner att jag vill finnas där för henne, eller av gammal vana för mig själv antagligen.
Hur många gånger vi har varit på operation är alldeles omöjligt att minnas, i synnerhet eftersom Sofia är bokstavligen uppväxt på sjukan. Så nu ska vi återuppleva gamla barndomsminnen tillsammans!
Som om det inte vore nog, så ska hon nu operera struma också! Det borde räcka snart för henne, hon har verkligen fått kämpa min lilla hjälte.

DAG TRE I LONDON

Kikade ut genom fönstret och såg att det regnade. Genast tog jag det modiga beslutet att inte utmana ödet med att vistas ute i onödan med risk för att bli kall och sliten, som i sin tur med all säkerhet skulle leda till ännu en förkylning.

Istället tog jag och familjen Andresen en Black Taxi till Harrods och slog bort några timmar inne i den lilla butiken.

Alltså vilken butik! Overkligt och jäkligt dyrt, tur att det var gratis entrè och ögonshopping.

Inte ens kaffet hade acceptabelt pris, så vi taxade "hem" igen och hamnade på vår restaurang en stund innan det var dags att åter igen ta en liten vila på rummen inför kvällens begivenhet tillsammans med The Phantom of the Opera på Her Majesty’s Theatre.

Teatern var fullsatt även den här kvällen Och Peter var precis lika underbar igen och fick stående ovationer, så taket nästan lyfte.

Och ut genom Stage Door kom så min "Räddare i Nöden och Ögon-och-Örongodis, avsminkad efter ungefär 20 minuter, lika glad, enkel och generös, "Precis som Vanligt". Helt gratis signerar han allt man har i händerna och kramen bjuder han också på, som den stora artist han är. Där du, Erik Saade!

Dag fyra, hemfärd!
Med tidigt morgontåg reste jag mot Heathrow igen och

vidare mot Arlanda, Stockholm, Nynäshamn och Backlura.
Nu är det fyra månader kvar till nästa gång.
Däremellan hoppas jag på en riktigt härlig sommar!

HEJ IGEN LILLA DAGBOK

Nu har jag varit hemma i ett dygn och försöker landa efter en verkligt trevlig tripp till London i glada vänners lag, både norska och svenska Peter-fans.
Och än en gång har jag rest ensam, den här gången med SAS från Arlanda till Heathrow och tillbaka.
När jag landade på Heathrow, stod mina norska vänner där och väntade på mig, så slog i följe in till London-Paddington med tåg till slutstationen där vårt hotell var alldeles nära. www.mercurepaddington.com. Så praktiskt och smidigt.

I väntan på att vi skulle få checka in käkade vi en välbehövlig lunch på en restaurang i direkt anslutning till hotellet.
Efter vi installerat oss på respektive rum, tog 5/6 av gänget en

långpromenad till bla Hyde Park och gick en bit utefter Oxford Street, sedan "hem" igen.
Somnade en liten stund, duschade och begav oss sedan till en annan restaurang alldeles right over the street och käkade middag, sedan var det dags för sängen, helt slut.

Måndag, vaknade till en blå himmel och då splittade vi gänget på mitten, varav jag hörde till de som föredrog att upptäcka London i en av alla dessa The Big Bus Tour.

Vi valde den blå linjen och det visade sig att den turen tog fyra timmar och missade inte en enda sevärdhet av rang. Klockan fyra samlades vi alla för att åka in till Piccadilly Circus med the Tube.
I samlad tropp gick vi och käkade middag innan det var dags att gå till Her Majesty’s Theatre.

Föreställningen var om möjligt ännu mer magiskt underbar den här gången, antagligen pga att nu fick jag även se vad som skedde på scenen och dessutom utan kikare.

Mr Jöback him self, har verkligen vuxit in i sin roll och gestalltar den stackare Phantomen med bravur och på sitt unika och ödmjuka sätt. Det känns att han satt sig in i den tragiska historien med hjärtat och igenkännande för utanförskap.
Jag känner mig sååå stolt över Peter.
Fortsättning följer i dag tre!