Fast han är ju inte här, "precis som vanligt"!
Men ändå är det liksom en plats som jag alltid känner att jag vill gå till när jag är här uppe.
Vintern har varit extra lång och hård här upp i år och våren sen, så när jag kom hit fick jag börja med att röjja undan och kasta några bruna väl uttjänade ljung och lite annat odefinierbart, samt kvarlämnade gravljus som gömts under snön.
Det är alltid så vackert och stilla i den här skogen, en perfekt skog att ha en gravplats för Erik i. Vi hade vår husvagn på en camping i en tallskog när han var barn och han sa "det här är paradiset". Så nu vilar han i paradiset!
Fast han är ju inte här, han är lite här och där och lite hursomhelst, men mest av allt är han där han behövs som mest just nu, som en skyddsängel åt sina nära och kära och i synnerhet åt Sofia.
Efter mitt förvärv med att plantera i den iskalla jorden och lagt snö på den i stället för vatten som tyvärr inte var tillgängligt ännu, så värmde jag mina stelfrusna händer på baksidan av stenen som var uppvärmd av solstrålarna, eller var det av honom!
Såja Erik, nu är det fint här igen!
Älskar Dig! (om du mot förmodan skulle läsa det här)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar