Tredje dagen i rad som jag är så jäkla trött, orkar inget, eller bara lite, så pass att jag känner att jag lever.
En känsla av att jag skulle kunna sova hur mycket som helst.
Herrgud gunsan, har du alldeles glömt bort att du är en gammal sjuk liten skrynklig gumma, som dessutom har tappat minnet och tror att allt är som för 30 år sedan när jag lätt som en plätt svängde mina lurviga över sängkanten, trippade in i duschen, därefter tog emot dagen med ett skutt och leende på läpparna, ovetandes om vad som skulle komma därnäst.
I söndags tog jag en långpromenad i sakta, lagom lunk och den hänger fortfarnade kvar i kroppen. Där och då kändes det ju jättebra, men nu sliter jag med sviterna från då.
Läste någonstans! "Det är bättre med korta snabba promenader ungefär tre gånger i veckan, än en lång och långsam i veckan".
Jag har börjat med det idag, alltså en kort snabb, får se i morgon om jag överlever det. Just nu är jag redan tveksam, Nickstaskogen på 27 minuter.
Gillar inte det här!
Som min läkare sa när jag fick diagnosen för snart 30 år sedan,
"gå nu inte hem och läs om det här i någon läkarbok, för då blir du rädd"
Vilket jag naturligtvis gjorde och har nu överlistat sjukdomen med minst 20 år
Irroniskt nog, just i denna stund har jag av telefonförsäljare godkännt att ta emot ett gratispaket av Alovera och Strandnypon, som att lura mig själv kan tyckas, men ännu ett rop på hjälp.
http://netdoktorpro.se/reumatologi/medicinska-oversikter/Systemisk-sklerossklerodermi
Det är inte bara Phantomen som bär mask!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar