Det är just det här som gör att jag kan härda ut den här hösten, att jag har allt det här vackra alldeles i min närhet och därtill att jag även har närheten till systrarna inom räckhåll utifallatt!
Eller som igår, närheten till storstaden och dess möjligheter endast en timma bort med pendeltåget!
Allt som kan stärka mig och ge tröst i tristessen från avsaknad av konserter i mitt tycke!
Men mest av allt handlar mitt behov av styrka och tröst av frusterationen och oron uppe i Umeå.
Nu är det jättelånga telefonsamtal med Sofia som gäller, uppdateringar om nya läkarbesök, oro, planering inför nya undersökningar, väntan på resultat och ännu mer oro! Samtidigt låta henne få snacka av sig angående sin alltför frånvarande och alkoholiserade pappa, som inte varken kan eller orkar finnas till för henne, trots att han bor endast tio minuters promenad från henne!
Så när jag vandrar omkring här i skogen, eller utmed havet likaså, så är det som ett jättestort plåster som lägger sig över det tunga tankarna!
Så tack vare skön musik i hörlurarna och vackra höstfärger, så lyckades den här söndagen ge mig lite hopp!
Den kommande veckan har många vägbulor att ta sig över!
Fy fan, oj oj oj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar