Bokstavligen talat!
Kanske inte för normala människor, men jag är långt ifrån normal!
Precis så här kan mitt välmående se ut, blåfrusen och när jag ligger med droppet, ännu värre!
När jag tog den här bilden idag, så hade jag fruktansvärt ont i infusionsområdet, så ont att jag knappt stod ut och ändå var det tre timmar kvar!
När det var ungefär en timma kvar, hade jag en telefonkontakt med min Reuma läkare och då berättade jag om hur det kändes och frågade om möjlighet till att få någon sorts infart inopererad, typ Portacat eller Venport, en som Sofia nyss fått pga alla provtagningar och undersökningar hon nu går genom!
Till min glädje lät det som en bra ide och hon skulle genast höra sig för och lägga in en planering om det, så kanske det går fort och att jag har fått en infart innan nästa Ilomedinbehandling!
Idag hade jag tur ändå, jag fick vara själv på rummet, så jag kunde grymta och oja mig best jag ville utan att störa och behöva ta hänsyn!
Men allt är inte bekymmersfritt ens för mig, ty igår kväll ringde Sofia och berättade att Försäkringskassan tänker dra in timmar från hennes assistans!
Så nu har orosspöket vaknat och krafsar på Sofias trygghet också och naturligtvis påverkar det även mig, för kan inte Sofia få hjälp med det mest elementära under ett dygn, ja då måste jag antingen flytta upp till henne och vårda henne, eller att hon flyttar ner till mig och då måste jag byta bostad för att kunna vårda henne!
Så nu ligger bollen hos vårt assistansföretag tillsammans med kommunen att överklaga Försäkringskassans tänkta förslag inför Sofias vidare väl och leverne!
Förskräcklingskassan har inget hjärta och kalla som isberg, ingen värme där inte, det är ett som är säkert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar