Igår var det sista dagen med droppet för den här gången, så när jag kom hem vid fyratiden, var jag helt slut, nästan till bristningsgränsen, det här med resandet emellan. sliter verkligen på mig, jag får skärpa mig till tusen, så att jag inte missar att kliva av pendeln på min station!
Så efter ett lååååångt telefonsamta med Sofia på kvällskvisten, om ditt och datt, så stängde jag av mobilen, tog en välförtjänt whisky och sedan släckte ner och somnade gott bland mina kuddar!
Vaknad i morse vid niotiden utvilad men ändå inte direkt på humör att orka göra något, ville liksom bara mysa i soffan framför tv-n!
Men när klockan började närma sig eftermiddagen, fick jag såååå himla dåligt samvete att jag inte utnyttjade det vackra höstvädret, framför allt nu när jag har leget inne i tre dagar och trynat!
Okej, en liten sväng runt vildsvinsskogen kan jag väl ta, det borde jag väl orka!
Men va fasiken, det är ju helt omöjligt att bara gå en lite kortis!
Hamnade först högst uppe på Svedviksvägen och kollad ut över Nickstavikens silverblänkande vatten, ja sedan bara gick jag vidare och plötsligt hade jag varit ute i nästan två timmar, nu igen!
Längst där borta, högt uppe på berget, knappt att man ser husen där,
det var där jag stod och tittade ut över Nickstavikens silverblänkande vatten!
Det är ju det jag har sagt förut, det går nästan inte att promenera bara en lite stund, man ska ju gå tillbaka också!
Så nu är jag väl pågång igen!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar