En riktigt gemytlig film!
En varm, rolig men också lite vemodig berättelse, baserad på verkliga händelser.
Den utspelar sig år 1984, då tv-programmet Rekord-Magazinet utser Köping till Sveriges tråkigaste stad. Medan bygden lamslås och ett helt land skrattar bestämmer sig Hasse P – nyinflyttad, skuldsatt, möjligen alkoholiserad – för att motbevisa "Stockholmsjävlarna" genom att bygga världens längsta smörgåstårta!
Skönt att få skratta lite, ett skratt som jag upptäckte kom otvingat och från hjärtat, det var alltför länge sedan!
Tredje filmen inom, för min del, relativt kort tid!
Först filmen om Björn Borg, inga skratt!
Sedan Om Teg Gärdestad, absolut inga skratt!
Så efter de, sa syrran och jag, att nästa gång vi går på bio, då måste vi få skratta, annars få de va!
Önskan slog in i kväll!
Härligt att få se Mikael Persbrandt i en mer mänsklig skepnad och inte i de typiska hårdkokta rollerna som jag förknippar honom med!
Livet är alltför ruggigt i verkligheten, så att få drömma sig bort, om dock bara för ett filmbesöks stund, kan lätta trycket och sudda ut den sura munnen och bekymmersrynkorna, innan de blir alltför permanenta!
Ikväll köpte jag popcorn, dumt av mig, för de där jäkla skalen har en förmåga att slinka ner i tandköttsfickorna, med finare namn periodontalspalt!
På grund av min grundsjukdom Systemisk Skleros, så har jag något vidgad periodontalspalt generellt i hela bettet!
Men tack vare vetskapen och kunskapen, så är jag maniskt noggrann med tandhälsan!
Så nu har jag borstat, fixat med mina "julgranar" och plackers väl och länge!
Skiter i popcorn nästa film!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar