Å kan man tänka sig, jag hade fått med mig mina gamla broddar från mitt tidigare kapitel, livet uppe i Umeå, då jag hade dom på mig ute på skaren på åkrarna på Röbäcksslätten, när jag åkte spark med min älskade storpudel Ludde, å hej va det gick undan!
Idag tänkte jag utmana mig igen, typ funkar det här, utan att jag drattar på arselet och gör mig illa, ja då kanske jag kan börja packa lite, eller åtminstone plocka fram vad jag kan tänkas behöva på andra sidan Atlanten under en vecka!
Hujedamej va halt det var i viltsvinsskogen ändå, totalt omöjligt att gå på gångbanan, jag fick kliva upp en bra bit upp i terrängen, trots broddarna!
Det var en kille som kom och knallade förbi mig, där isen tog vid efter asfalten och jag stod och tog på mig broddarna, han hade endast gympadojor på sig, han kom inte långt, ska jag tillägga, han gav upp efter en stund och jag knallade förbi honom istället!
Min tanke var att gå samma väg tillbaka, när skogsstigen var avklarad, men efter den där våghalsiga utmaningen, så omvärderade jag riskerna mot säkerheten och tog den enklare asfalterade vägen hem istället!
Så nu ligger resväskan på sovrumsgolvet och diverse persedlar däri!
Men än kan mycket hända!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar