ETT BESÖK I HAMNEN

Dimman skingrade sig lagom till morgonen!

Och tack och lov för det, för nu var det nära att gunsan kontaktade vårdcentralen för en remiss till psykiatrin.
Nej men skämt åt sido, typiskt jag när det har varit lite för mycket ett tag, både känslomässigt och kroppsligt, som tex när vi var upp till norrland och tömde i ett rasande tempo. Och som sig bör, kommer det efter som Arboga öl.
Har man som jag en kronisk autoimmun sjukdom, så kallar man det för skov och dessa uppstår ganska typiskt efter ca tre veckor. (Autoimmunitet är sjukdomar som orsakas av att immunförsvaret vänder sig mot den egna kroppen.)
I vilket fall som helst så behöver jag SOMMAR, SOL OCH VÄRME i synnerhet och en himla massa GLÄDJE. För det var ju det som min reumatenläkare i Umeå sa den där gången för typ 30 år sedan.
Vädret är ju inte något som jag kan påverka, men över glädjen, där har jag makten att bestämma när, hur och varför!
Och av en händelse, så är det bara 45 dagar kvar till mitt livs resa, till New York.

Så idag blev det en efterlängtad mjukglass i hamnen under tonerna av La Vie, L'Amour, La Mort "Precis som vanligt"

VADÅ DIMMA?

Nä man kanske ska ta sig ett glas mjölk och sedan krama kudden!

UMEÅ EN HELT VANLIG FÖRSOMMARKVÄLL

Strålande solsken ca 20 grader varmt och alldeles, alldeles underbart!!!
Förutom att det ligger åthelsike för högt upp i landet och har alltför långa och kalla vintrar!
Men nog lockar det att resa upp dit, om bara för ett par dagar eller så.
Och sagt och gjort, nu är det bokat en resa dit upp till jäntan min och naturligtvis X-et och gamla vänner.
Men jag kan ge mig fan på att just när jag kommer, så vräker väl regnet ner där också, en förbannelse som har drabbat mig. Vet inte vad jag har gjort, men något djävelskap måste det vara!

Eller så är det för att jag inte ska få maligna melanom eller annan skit som solen förorsakar, i synnerhet på sådana här rödhåriga och fräkniga individer som jag.
Så det är väl Erik som har ett finger med i spelet nu igen för att skydda gamla morsan.
Är det nu jag ska vara tacksam, eller???
Skit också!

TYDLIGEN FINNS JAG TROTS ALLT

Men oj oj oj vilket bråddjup jag råkat på!
Redan tidig morgon förstod jag att idag kommer jag att gå utanför mig själv.

Fokus på att, innan det var för sent, fika, läsa DN, duscha och skynda ut, ut, ut!!!
För annars hade jag säkert bara lagt mig ner igen och gråtit under täcket.
Bokade tvättstugan och sedan!
Utan mål och knappt känna vart jag sätter fötterna, som att trampa vatten, eller ännu värre, kvicksand!

En halvtimma senare infann jag mig i centrum, ofokuserat virrande omkring inne i butiker.
Minns inte vart och varför!
Ett oväntat möte med syrrorna och sedan återgick jag till träsket, kvicksanden och gråten i halsen.

Jag kom lagom hem, hur nu det gick till, till att vila en stund i soffan, fortfarande utanför mig själv.
Tvättstugan stod på tur och det var som vanligt ingen munter syn där inne.
Det var på vägen därifrån i foppatofflor som jag upptäckte mig själv, om ändock bara som en skugga!

Varför? Solen sken ju idag!

JAG ÄR MAMMA I DAG OCKSÅ!

Sådeså fast på jäkligt långt avstånd och idag kom det gröna kuvertet med posten.
Innehållande, grattiskort från ICA, signerat Sofia, ett litet fint skifferhjärta och en förpackning värmeljus med lavendeldoft, Sofia vet att gamla mamma gillar lavendel och hjärtan.
Apropå hjärta, det svider i mitt hjärta över att jag inte finns tillhands för henne lika självklart som tidigare. Dåligt samvete över att jag valde mig själv den där gången för drygt tre år sedan.
En provianttur till ICA strax efter lunch, a`131:-!


Ja det var väl dagens höjdpunkt, för sedan har jag stått precis vid kanten av ett stort jävla slukhål, för himlen öppnade sig igen och deppen infann sig som vanligt. Beroende på vädret eller övertränad från igår på Friskis & Svettis, eller håller jag på att bli sjuk???

Snälla någon, om du sitter uppe på ett moln och dinglar med benen, eller sitter vid det stora vita blanka skrivbordet med en röd och en grön stor jävla knapp, ska jag hoppa ner i slukhålet nu eller finns det ett annat så kallade hopp?
Delete-knappen ligger nära till hands!

MIN EGEN DAG

Fy fasiken vilken skitdag, inte var det väl så här jag ville fira min morsdag!
Jag orkar verkligen inte göra någonting idag, deppar, har ont i huvudet, antagligen på grund av väderomslaget och längtar efter Sofia jättemycket.
Naturligtvis längtar jag efter Erik också, men det är bara att försöka slå det ifrån mig och som i det tidigare inlägget, intala mig själv att han finns med mig hela tiden ändå.
Kanske han delar lite prinsesstårta tillsammans med sin mormor idag.
I vilket fall som helst, så har de säkert mycket bättre väder än jag idag.

Tänk, jag längtar faktiskt efter ett mödosamt och kärleksfullt ritat och färglagt morsdagskort, sådant jag fick när barnen var små, deras dagisalster, istället för färdiga kort eller färdiga sms.
Men jag ska inte klaga, i morgon väntar jag en morsdagspresent med posten, ett grönt kuvert, spännande!
Tack för det i förskott Sofia, mammas lilla hjärtegull!

ALLA MAMMORS DAG

Första gången som jag inte skickar någon liten morsdagshälsning till min mamma.
Men det är väl som jag brukar intala mig själv,
de som gått vidare finns alltid med oss ändå på ett eller annat sätt.
Till dig mamma Kerstin, var än du är och gör just nu, det här tillägnar jag dig!
Ha det gott!
Älskar Dig!

EN DAG I STORSTAN

Lugnet har lagt sig på "plattan", det var annat för ca 8, 9 timmar sedan när jag var där!
Jag hade bestämt träff med ännu en av mina sedan länge internetkompisar. Ännu en Peter Jöback-fan som jag blev bekant med för ungefär fem år sedan på myspace, det första forum som jag fann likasinnade på. Sedan har vi naturligtvis hittat varandra på facebook.
Och idag var det första gången vi träffades live som vi säger inom musik och konsertlivet.
Härliga Maria stod där på trappan vid plattan, Sergels torg och väntade som avtalat. Jag kände igen henne direkt, fast jag aldrig hade sett henne, annat än "profilbilden" på dessa två forum.
En riktigt trevlig dag men fika på Sundbergs Konditori vid Järntorget i Gamla stan i strålande sol och sedan en stilla lunk till söderns folktätaste tillhåll Medborgarplatsen där vi delade ännu en stund på solen och sorlet tillsammans innan vi skildes åt och lovade varandra att återses igen.
Tusen tack fina Maria för en härlig dag, du gjorde mig riktigt glad!

OCH TIDEN LIKSOM STANNADE

Och ändå kan jag inte förstå vart den tog vägen, tiden!

Den där dagen för exakt 3½ år sedan, när den stannade, när jag inte kunde förstå att allt omkring mig fortfarande rullade på som om inget hade hänt.
Och jag satt i min säng och kunde inte ens få fram en endaste tår,
allt var tomt och jag knappt andades.

Ändå sitter jag här nu och andas, men känner en så otrolig saknad efter att han inte ens ringer och säger att allt är okej.
Saknar rösten, men den finns fortfarande kvar i mitt minne, saknar doften,
men kan ännu förnimma den.

FAMILJENS STOLTHET

Minns det väl, alltid till jul och nyårsafton dukade vi med familjens stolthet!
Två gånger per år!
Minns också vad mamma och pappa var rädda om servisen, det finaste de hade, ja förutom vi tre flickor då kan man hoppas.
Ja nu står jag här med stoltheten och vet inte vad jag ska göra med den.
Blocket är kanske en lösning, för loppis känns lite tråkigt med tanken på all den omsorg som jag faktiskt lagt ner på den.
För otaliga gånger har jag handdiskat och torkat den, med hjärtat i halsgropen,
och nu omsorgsfullt packat ner den i en flyttkartong. Usch, jag orkar nästan inte skriva ordet flyttkartong!
För det var ju trots allt det finaste de hade och nåde mig om någon av de 58-delarna blev kantstötta.
Tur att barn är hårdare än porslin och tål stötar lite bättre!

MAGNOLIA

Tänk vad ett vackert nyplanterat träd kan ge ny energi och glädje.

En riktigt trög förmiddag med dimma som låg som en iskall blöt filt över hela Nynäshamn, ja till och med mistluren ljöd en stund igen.

Jag tänkte, nä jag går inte ut idag heller, över min döda kropp, jag säger upp mig!
Hamnade alltför länge framför morgon-TV, Malou von Sivers och sedan den Brittiska långköraren "Hem till gården". Det sistnämda håller verkligen på att ta död på mig, för där är det bara nattsvart, elände, otrohet och trassel så jag blir bara deppig.
Vanligtvis brukar jag kolla på "eländet" på tv4play någon gång på eftermiddag/kväll eller så.

Det är det här som är helt förödande, att bara slukas upp av tv:n och känna hur all kraft liksom rinner bort, den där som jag kanske hade när jag vaknade.
Det är tur att min ängel på vänster axel lyckades övertala mig att släcka tv:n, käka en välbehövlig lunch, packa ryggan och med bestämda steg ta mig ner till Friskis & Svettis.
Det var då jag upptäckte två nyplanterade Magnoliaträd i en park som jag passerade.
Trots att himlen fortfarande var alldeles grå, så blev jag riktigt glad.

Två timmar senare hemma igen, kaffe, "Kaktusblomman" på svt1 och solen kom äntligen fram igen.

BACKLURA

Hemma på min egen gata, där jag nu bott i snart ett år
och har talat med endast tre grannar än så länge.
Mannen mitt emot, barnmorskan.
Hon under mig, med permobilen och så damen ovanför mig, som flyttade förra helgen.
Nu har det dessutom flyttat in en kvinna bredvid mig,
där han som eldade under sängen bodde, tack och lov! Phu!!!
Hon bredvid verkar också vara en singelkvinna, modell något yngre än jag kanhända!
Helt själv är hon dock inte, utan ägare till en gammal Golden retriver.

Idag har jag haft en hemmadag eftersom gårdagens strålande väder tvingade mig till utevistelse ack så länge samt styrkepass också ack så länge. Typiskt jag, kan inte portionera med mina krafter!

Vad vill jag med det här nu då?
Jo den där gamla hunden här bredvid har skällt mest hela dagen, med små korta uppehåll.

Håller jag på att bli precis som alla andra här ner, så att jag inte bryr mig om det kanske ligger någon skadad eller död i samma trapphus?
Borde jag ha ringt på, eller ropat i brevinkastet?
Och det ger mig en ruggig känsla, tänk om jag plötsligt råkar ut för en olycka eller blir svårt sjuk och inte kan ge mig tillkänna!
Blir det doften då som uppmärksammar grannarna om att allt inte står rätt till?
För vem bryr sig!!!

VM-GULD I HOCKEY

Grattis Sverige till VM-GULDET i hockey!
Äntligen efter 27 år och på hemmaplan dessutom!

Jag är alldeles slut nu, för först har jag suttit och zappat mellan Mästarnas Mästare och hockeyn och hejat på Magdalena Forsberg. Till min stora glädje blev hon 2013 års Mästarnas Mästare.
Och sedan har jag nu sett den här matchen.
Jobbigt!!!
Nu går jag och kramar kudden!

DIMMA!

Mistlur, (från engelska mist, dimma) anordning för att avge ljudsignaler till sjöss, framför allt vid dimma (mistsignal).

Just i detta nu, huva va bistert!
Som om jag bodde ute vid Lofoten ungefär, men bra för växtligheten!

MINNENAS TELEVISION

Inte blir det något vettigt idag inser jag.
Det tog på alldeles förskräckligt det där sångprogrammet i går kväll.
Så idag har jag gjort en repris på detsamma, alltså suttit och bara kollat på reprisen.
Och nu ser jag på Melodifestivalen från 1974, det året när ABBA vann med Waterloo.
Helt underbart att se kläderna och frisyrerna på de olika deltagarna, som tex Sylvia Vrethammar.
Å tänk på den tiden hade de olika bidragen sin egen dirigent, det var då det, för länge länge sedan "I annorlunda land" med Glennmarks.
Apropå mellon, den hade ju sin debut 1956. Familjen Persson hade inte någon television då, den fick vi inte förrän -58. Men jag hade något mer hår och en rosett hårt ditknuten av min saliga mors fasta hand och lyckligt ovetande om mitt alltför spännande liv framöver!

RIGHT FROM THE START!

Före färgfotograferingens tid???
En liten rundkindad, rödhårig Gun, finklädd och en väl tillrättalagd tuppkam mitt på hjässan.
Bilden är efterhandsfärgad har jag fått veta, hur det ligger till med det, vet jag inte riktigt, men det kan nog stämma.
Så gjorde man ju på medeltiden!
HÄROMDAN NÄR JAG VAR UNG

I SENA NATTEN

Nyss hemkommen efter att ha tillbringat pingstaftonen tillsamman med Pia, Ove och en Stefan.
Grillat och gott tillbehör som sig bör.
Och eurovision song Contest, där Danmark med sin förhandstippade Emmelie de Forest tog hem hela schabraket med "Only teardrops" och Robin Stjernberg slutade alltså på en fjortondeplats.
Grattis Danmark!

Och Peter Jöback som just in denna stund genomför sin för den här veckan sista föreställning på Majestic Theatre, Broadway och som nu väntas en välförtjänt ledig söndag.
God natt världen!

PINGSTAFTON 18:e 2013

Hänryckningens tid är här, men det ger jag 17 i.
Apropå 17, igår var det ju Norges nationaldag och jag glömde alldeles bort att hurra för mina nabovänner över där. Då gör jag det i dag istället, hurra hurra hurra för er dag igår!
Jo, jag har faktiskt många vänner i naboland och alla tack vare vår gemensamma idol Peter Jöback. Så tack för dem Peter!

Nu är jag i fas igen.
Pingsten firas väl inte mer nu än tidigare och dessutom har vi ju förlorat annandagpingst som en röd dag, så ibland var det bättre förr. Fast vad spelar det för roll för min del nu, mina dagar är ju i regnbågens alla färger, eller jämngrå, som idag till exempel, grått och kyligt från havet, nu igen!

Föresten, jag förlovade mig en pingstafton för 44 år sedan, på Hallstaberget i Sollefteå förövrigt. Herre min gud, hur gick det där till, jag är ju bara ca 30 år eller så, /i huvet möjligtvis, knäppis!/

Och nu, just i denna stund har Sverige besegrat våra ärkefiender och grannar Finland med 2-0 i kvartsfinalen i VM-hockey. Klar för finalen final. Jiiippiiiii!!!
Kvällen bjuder på ännu mer tävling, Eurovisions song Contest finali Malmö. Fast man kan ju inte tävla i musik sägs det!
Favorittippade är trevligt nog även skandinaviska länder, nämligen Norge och Danmark.
Och då kommer jag ooossökt att tänka på Peter igen, som i dag framför sin bejublade tolkning av "The Phantom" på Broadway för 23:e och 24:e gången, ja han har en two show dag idag igen, Pingstafton till trots.
Fasiken vad jag är mallig över honom, så otroligt ödmjuk, begåvad, målmedveten, hårt arbetande och så välförtjänt. Vilken strålande musikalartist vi lånat över till USA.
All lycka och välgång till honom i fortsättningen! Stående ovationer!!!

Min salige och älskade Erik har dessutom namnsdag idag.
En helt vanlig Pingstafton!

LACKADE TÅNAGLAR

Vilken tur att jag hade lackat tånaglarna, för jag fick äntligen premiära på balkongen i eftermiddag, precis som jag önskade och var i stort behov av i går när allt var tungt och nattsvart.
Och vilken tur att jag tvingade mig ut på förmiddagen med ryggan på, utifallatt.
För redan efter 20 minuters promenad ringde Sofia mig och sa, "dåliga nyheter, jag fick avslag på utökade assistanstimmar till min utlandsresa".
Jag blev otroligt upprörd men mest ledsen, ledsen för hennes skull, eftersom jag vet hur mycket hon hade sett fram emot den här resan som hon skulle göra med sin bästa kompis, som också har ett funktionshinder.
Tjejerna hade hittat en sistaminuten resa med all included till ett riktigt bra pris och de väntade bara på klartecken från Sofias handläggare på kommunen.
Jag fick behärska mig allt jag kunde för att inte börja gråta där jag stod mitt inne i centrum bland fredagsglada pensionärer och A-lagare. Ja det är väl mest sådana man ser en fredagförmiddag runtomkring Coop och systembolaget.
Luften och lusten gick liksom ur mig och jag blev mer och mer förbannad ju mer jag tänkte på eländet.
Alltså, någon handläggare på socialtjänsten i Umeå kommun påstår att de behöver minst två månader på sig att handlägga ett sådan ärende. Fy fan säger jag bara! Diskriminering av funktionshindrade, är vad det är!
En funktionshindrad, med endast handikappersättning har alltså inte möjlighet att boka en sistaminuten resa, som oftast är ett billigare alternativ dessutom och passar deras ekonomiska situation bättre.
Sofia har vanligtvis endast en assistent närvarande på hemmaplan, men när hon ska resa på en längre tripp, måste hon ha två assistenter med sig och nu kan inte kommunen bevilja extra timmar till en ytterligare assistent inom ett relativt kort varsel, ynkligt!!!
Så vilken tur att jag hade ryggan med, för just vid sådan här tillfällen behöver jag verkligen få ut all ilska och frusteration och vad gör man inte det bättre än just på ett ordentligt styrkepass.
Och sedan sitta på balkongen och doppa småkakor i kaffet med ett dåligt samvete över att jag inte är hos Sofia.

ANSTRÄNGNING OCH ÅTERHÄMTNING

Träna inte en muskelgrupp förrän efter 48 timmar vila, står det i en folder på Friskis & Svettis.
Okej det ska väl inte vara så svårt att leva upp till, det är ju bara att aktivera någon annan del av kroppen den tiden emellan.
Men om psyket är överaktiverat, vad finns det då för riktlinjer innan man blir överhettad i hjärnan, eller kalla det själen om du vill.
Att hitta balansen mellan ansträngning och återhämtning för kropp och själ är verkligen inte lätt, framför allt när man glömmer att lyssna inåt och bara kör på.
Skygglapparna på!
Men tillslut är det så finurligt att kroppen själv fångar upp oss i ett skyddsnät, förhoppningsvis innan den går upp i rök och blir utbränd.

Mitt ynkliga väsen har utvecklat ett signalsystem som stoppar mig med onaturlig trötthet. Som idag!!!
Helt ofattbart, hur ända in i det glödheta kan man bli så här jävligt trött?

Gamla gunsan fick till och med skjuts till och från butikerna idag, ja då är det dåligt!
Egentligen är det ju inte kroppen som är trött, ingen träningsvärk eller så, utan det trötta sitter i knoppen.
Nu behöver jag riktig värme, sitta på balkongen och läsa boken "Bålberget" och doppa småkakor i kaffet.
Idag, så när som på två dagar, är det tre år sedan jag flyttade till Nynäshamn och va mycket som har förändrats i mitt liv sedan dess.

Och hur det blir med Eurovision Song Contest i kväll, det vet endas gudarna!

15: e MAJ

Å jäntan min Sofia har namnsdag.
Min saliga mor skulle ha fyllt 84 år idag.
Det är precis 2 månader innan jag reser till New York.

Tre anledningar att pryda med något vackert!

PIKNIK I DET GRÖNA

Eller säsongens första mjukglass på havstrappan.

Nämen skämt åtsido, men nu kommer jag att ta tid på hur länge den här sophögen får ligga kvar!
Men nu ska jag inte var sån, det finns ju så himla mycket fint att vila ögonen på den här årstiden, så lite piknikrester kan väl aldrig skada, eller?
Strax efter fotograferingen släppte jag skiten i alla fall och vandrade vidare med ryggsäcken på, utifallatt ett gympass skulle hägra.

Innevånarna här i Nynäshamn måste vara av ett alldeles särskilt tjockhudat släkte i alla fall. Lättklädda, kortbyxor, sandaler, t-shirt, ja jag har då aldrig sett på maken.
Temperaturen låg på ynkliga 10+ och isvindarna från havet gjorde att jag drog upp dragkedjan på både fleecejackan och jackan, samt vantar på. Ja jag vet, jag är inte som andra, men ändå!

Jodå det blev en runda på ca 4½ timma, inkl ett styrkepass, mjukglass och "Livet, Kärleken och Döden" och en himla massa D-vitaminer!

JAG ÄGER

Fjärrkontrollen alltså!!!
Jepp den är bara min och jag kan zappa runt hur jag vill mellan kanalerna. Eurovision song Contest eller Hockey-VM.
På 4:an kämpar Sverige mot Danmark på isen, dessvärre ligger Sverige under just nu, men det är ju tack och lov en period kvar.
På 1:an sjungs det för full hals och jag känner mig otroligt oengagerad i vilket som. Skitsamma helt enkelt!!!


Fast jag kan fortfarande inte förstå hur svenska folket röstade den där gången 2010 när Peter Jöback deltog i Mellon med "Hollow". Ofattbart att han inte gick vidare till Eurovision song Contest i Oslo. Och i nästa tanke, om han hade vunnit hela fideritten det året, hade han då stått på Majestic Theatre på Broadway nu? Allt har en mening!
Han har trots allt visat vilken som är bäst när det gäller oavsett röster, eller icke röster från omusikaliska svenskar.

Fast egentligen tror jag att jag skiter i TV:n helt och hållet och går i säng. För det var ju så sant, jag är fortfarande trött efter den tidiga morgonen.

OPS! Sverige leder med 3-2 nu!

TIDIG MORGON

Typiskt, men ibland kan jag liksom känna på mig att det är något vackert på gång,
som jag bara inte får missa, oavsett tid på dygnet.

Som i natt, efter ca fem timmars sömn, tvärvaknade jag och såg det här vackra gryningsljuset.
Och av en händelse, så tvättade jag fönsterna i går, så jag behövde inte öppna fönstret för att få en bra bild utan gamla intorkade ränder från den gångna vintern.

När jag ändå var vaken, passade jag på att kolla min mobil och där såg jag något om möjligt ännu vackrare, guess who!!!

Ja sedan gick det ju inte att somna om, så jag kommer troligast att somna framför Eurovision song Contest i kväll!

ABSTINENS X 2

Den senaste natten fick gamla gunsan god sömn och länge dessutom och i morse vaknade jag pigg och utvilad efter allt rumlande på båten.
Fast egentligen blev det inte särskilt mycket rumlande, mer än att jag föll handlöst för en dam som jag dansade med. Nej, nej nu skojade jag allt, vi föll på dansgolvet, tror att hon tappade balansen och fick med mig i fallet. Skador??? Jepp gamla gunsan gjorde illa sig i nacken, det sa bara kras, som en stenkross och sedan var det bara att på vingliga ben försöka hitta till hytten och tvätta bort ansiktet och försöka sova och be till min skyddsängel att det inte blev någon bestående skada.

Så idag fick jag den där abstinensen efter att gå på gym igen, trodde väl aldrig att jag skulle uppleva detta, har bara hört talas om det.
På min långpromenad dit, lyssnade jag på en av mina första CD som jag köpte med Peter Jöback, en dubbel - CD. Abstinens nummer 2

"Flera Sidor av Samma Man" från 2006.
Länge sedan sist och ett kärt återhörande som gav mig en riktig nostalgitripp och glada minnen.
Och för att inte tala om, vilken återblick på Peters långa musikaliska karriär från 1990 med
"En Sensation" och modet att våga utmana sig själv till nya höjder, som nu
Fantomen i "The Phantom of the Opera" på Broadway i New York.


En härlig promenix efterföljt av ett skönt styrkepass som om möjligt hjälper mig med den eventuella skadan i nacken.

TA TRE, BETALA FÖR TVÅ!

Eller, en galen vecka kanske skulle passa bättre som rubrik.
Vecka 19, 2013.
Bil upp till Nyland, tömma mammas hem.
Åter hem till Nynäshamn, för att i princip packa upp och packa om och vattna en blomma eller två.
För i går tog lillasyster och jag en sån där galen båttur med Cinderella tur och retur över till Mariehamn, bara sådär!

Men när vi ändå skulle återse vår vackra huvudstad, som legat i vinterdvala alltför länge, tog vi pendeln upp i god tid för att hinna besöka Kungsträdgården som verkligen stod i full blom av Japanska körsbärsträden.
Vi njöt av fägringen och en god lunch innan vi tog oss till Stadsgårdskajen och vår väntande båt.

Kan tyckas rått att från ett både känslosamt och fysiskt ansträngande arbete, kasta sig in i dansens virvlar strax därpå. men vi tror att mamma sitter däruppe tillsammans med pappa och Erik och gläds åt vårt infall i alla fall. "Det är bra jänter att ni roar er, det har ni gjort er förtjänta av"!
Å nu sitter jag här och ger en liten nätt sammanfattning av den här gala veckan och är tröttare än trött och ska genast gå i säng och KRAMA MIN KUDDE!

TILLBAKS TILL URSPRUNGET

HÄROMDAN NÄR JAG VAR UNG!

Precis vid sidan av spåret, utan skyddsnät, men tydligen en inbyggd självbervarelsedrift redan då, stapplade jag omkring mina första år vid spåret.

Att jag över huvudtaget såg dagens ljus den där nyårsdagen är enligt utsagor också ett under. Men det är inget att gräva i för en maskros som jag.

Mitt första hem, där min saliga mor tänkt föda mig dessutom.

Men redan då hade jag egna planer för både entrè och finalen tydligen.
Nyårsnatten tvärvände jag mig och spjärnade emot med fötterna, så det blev en sen taxi upp till Sollefteå istället.
Utan att då veta, så blev mitt liv onödigt spännande med spik i foten, brännässlor och bergsklättring i Nylandsberget.

Nå, nu har gamla gunsan varit upp till Nyland, det lilla municipalsamhället vid Ångermanälvens strand där jag började min levnadsbana.
Vår mamma Kerstins, eller som hon en gång sa till oss, "Ärstin, K:t då? lite grann", har ju tagit emot pappas utsträckta hand och vi syskon har tagit hand om hennes kvarlåtenskap under dagarna tre. En epok är över och nu är det vi som tar över stafettpinnen och väl utvalda minnen från vår gemensamma barndom.

SATKÄRRING

Här i eftermiddag flög fan i mig!
Allt började ju så bra, 1 timmas promenad med Pia, alltså lillasyster och sedan 1 timmas styrkepass på Friskis & Svettis.
Klockan tre hade jag bokat tvättstugan och jag kom precis lagom hem till det.
På klockslaget tre var jag där, det var då jag först blev förbannad.
Halva golvet var blött från en av två, dessutom den stora maskinen, som visade sig vara trasig!
Skit också!
Jag hade beräknat fyra maskiner, alltså 2x2 och klar på tre timmar.
Där sprack det direkt, jag fick skynda mig att boka en till tvättid direkt efter och i en annan tvättstuga.
Men medan jag satt hemma och väntade på att första maskinen skulle bli klar, det var då gunsan blev riktigt arg.
Utanför mitt fönster hörde jag någon som stod och slog på något hårt och länge.

Fan, jag gick ut på balkongen och såg en liten kille som slog med en skiftnyckel på en ICA kundvagn här utanför.
Ja det är så, det har kommit en ny kundvagn hit igen och av någon konstig anledning så hamnar de alltid utanför mina fönster. Det måste vara någon riktigt lat och urkorkad jäkel som bor precis häromkring.
I vilket fall som helst, så gav jag honom en riktigt ordentlig och elak busvissling. Han tvärvände sig om och såg mig och jag fräste till och uppmanade honom om att omedelbart lägga av med det där. "Har du lite att göra, så kan du ju gå ner till ICA med kundvagnen" Gunsan var riktigt arg och sa ifrån, minns inte när jag fräste till så där sist och jäklar vad skönt det var.
Med risk för att bli kallad för satkärringen på Backlura, men det var det värt. Skitunge!!!

VID SIDAN AV VÄGEN

Gröndalsviken några dagar efter "sista april" och döm av min förvånad, men nästan allt glaskross efter marodörerna var nästan bortsopad, men bara nästan!
Pia och jag gick här 1:a maj och då var det en sorglig syn och jag tackade min älskade Guardian Angel att jag inte skaffat hund.
Men tyvärr är inte faran över för våra fyrfotade vänner häromkring.
Veterinärerna häromkring måste skära guld med täljkniv, mycket glas blir det ur hundarnas
tassar!
Tack och lov att jag fortfarande har lite vidvinkel där jag går och inte bara BLUNDAR I SOLENS SKEN.

SKAVSÅR I SJÄLEN

Plötsligt känner jag en märklig trötthet, den sitter i huvudet, inne i huvudet!
Det känns ostrukturerat och virrigt, glömmer vad jag ska göra, får börja om, gå tillbaka, blir förbannad på småsaker, irriterad!
Jag har känt av det här de senaste dagarna, fast ignorerat det.
Häromdan fick jag besked om att mitt senaste sköldkörtelprov visade normalt, så däri ligger inte boven nu.
Självklart finns det en naturlig förklaring till tröttheten, men den kan ligga långt bak i tiden och fått nytt bränsle på grund av att min gamla mor nyss gått bort.

Många undantryckta tankar och kanske obearbetade känslor dyker upp som små spöken hela tiden. Som att klösa på ett ännu inte helt läkt sår, om det någonsin kan läka helt.

Om några dagar reser jag och mina systrar upp till vår barndomsby och ska ta hand om mammas kvarlåtenskap. Ett naturligt avslut och skönt att vi är tillsammans, men ändå jobbigt både fysiskt och psykiskt.
Men ändå en lättnad för oss alla att mamma är befriad från sjukdom som plågat henne i alltför många år.
Ett dåligt samvete över att jag inte har varit tillräckligt närvarande med henne de sista åren, skaver och förmodligen är även det en stor orsak till min trötthet. Att jag inte hann!

Att jag inte var närvarande när pappa, Erik och nu mamma gick bort.
Huvudet är proppfullt av tankar och jag blir så trött, för jag vet inte vart jag ska placera dem.
Ett stenhårt pass på Friskis & Svettis hjälper för stunden, tack och lov!

SKÖNA MAJ VÄLKOMMEN

Idag marscherade jag stolt igen tillsammans med lillasyster.
Strålande sol men bitande vindar från havet.
Himla svårt att klä sig lagom den här årstiden och framför allt i år när våren liksom kom av sig.
För att vara en ledig och himla röd dag, så var det ovanligt lite folk i farten där ute på Ringvägen bland klipporna och det glittrande havet. Men förklaringen var väl att Nynäshamn har ett Socialdemokratiskt styre sedan 1914, okej tillsammans med Folkpartiet. Så innevånarna stod väl redo att marschera i demonstationståget inne i stan, medan vi njöt av lugnet och odlade ännu mer fräknar och investerade i oss själva. Osolidariskt?
Men nej, det finns väl inget mer solidariskt än att jag sköter min hälsa, så att jag inte blir ännu mer belastning för samhället i form av ytterligare sjukdomskostnader.
Så tänker jag!!!
Nå, efter knappt två timmars tågande avnjöt vi en alldeles underbar lunch ner vid hamnen, Nynäs Rökeris utsökta bakpotatis med skagenröra, insvepta i fleecefiltar. Alltså det var inte bakpotatisen som var insvept i fleecefiltar, utan vi!

Tänk, att i fjol var jag i London den här dagen och skulle återigen på Her Majesty`s Theatre, West End och se The Phantom of the Opera med Peter Jöback i huvudrollen som Erik, ja Phantomen heter faktiskt Erik. Idag har han en "two show day" på Broadway, häftigt!!!
Å nu är jag ju där igen! En av Peters nuvarande "Christine" heter faktiskt Samantha, vilket är min Eriks andra namn. Snurrigt? Ja det är bara förnamnet, ha ha ha ha.

Sköna maj, välkommen
till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
våra lekars vän!