ETT BESÖK I HAMNEN

Dimman skingrade sig lagom till morgonen!

Och tack och lov för det, för nu var det nära att gunsan kontaktade vårdcentralen för en remiss till psykiatrin.
Nej men skämt åt sido, typiskt jag när det har varit lite för mycket ett tag, både känslomässigt och kroppsligt, som tex när vi var upp till norrland och tömde i ett rasande tempo. Och som sig bör, kommer det efter som Arboga öl.
Har man som jag en kronisk autoimmun sjukdom, så kallar man det för skov och dessa uppstår ganska typiskt efter ca tre veckor. (Autoimmunitet är sjukdomar som orsakas av att immunförsvaret vänder sig mot den egna kroppen.)
I vilket fall som helst så behöver jag SOMMAR, SOL OCH VÄRME i synnerhet och en himla massa GLÄDJE. För det var ju det som min reumatenläkare i Umeå sa den där gången för typ 30 år sedan.
Vädret är ju inte något som jag kan påverka, men över glädjen, där har jag makten att bestämma när, hur och varför!
Och av en händelse, så är det bara 45 dagar kvar till mitt livs resa, till New York.

Så idag blev det en efterlängtad mjukglass i hamnen under tonerna av La Vie, L'Amour, La Mort "Precis som vanligt"