Men oj oj oj vilket bråddjup jag råkat på!
Redan tidig morgon förstod jag att idag kommer jag att gå utanför mig själv.
Fokus på att, innan det var för sent, fika, läsa DN, duscha och skynda ut, ut, ut!!!
För annars hade jag säkert bara lagt mig ner igen och gråtit under täcket.
Bokade tvättstugan och sedan!
Utan mål och knappt känna vart jag sätter fötterna, som att trampa vatten, eller ännu värre, kvicksand!
En halvtimma senare infann jag mig i centrum, ofokuserat virrande omkring inne i butiker.
Minns inte vart och varför!
Ett oväntat möte med syrrorna och sedan återgick jag till träsket, kvicksanden och gråten i halsen.
Jag kom lagom hem, hur nu det gick till, till att vila en stund i soffan, fortfarande utanför mig själv.
Tvättstugan stod på tur och det var som vanligt ingen munter syn där inne.
Det var på vägen därifrån i foppatofflor som jag upptäckte mig själv, om ändock bara som en skugga!
Varför? Solen sken ju idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar