Hur ska det här gå ?

Kvällarna bara rusar iväg och nu är det ju plötsligt ljust jätteläng oxå, så jag glömmer ju bort mej helt och hållet där jag sitter med min lilla pc. Det är myspace, facebook och PETER JÖBACK.com och alla möjliga sidor och bloggar som jag både vill och måste kolla in både 1 och 17 gånger, fram och tillbaka varje kväll. Det här har blivit som ett gift. Månadens räkningar är jag klar med tack och lov, nu är det bara deklarartionerna kvar, min och Eriks, Sofia och Stig får fixa sina egna tänkte jag faktiskt.

Idag har jag varit på Aula Nordica hela dagen med jobbet på en temadag om etik, intressant och tänkvärt, bra att ha som redskap både i vardagen och på jobbet.

Nu är det dax att göra kväll.

JAG HAR EN DJÄVUL PÅ HÖGER AXEL OCH EN ÄNGEL PÅ DEN ANDRA.

alla dessa år

Så var det dax igen!

Nu är det tråkiga miner igen, Sofias assistent ska sluta. Sofia tycker naturligtvia att det är jättetrist, Stig och jag tycker oxå det så klart, dom blir ju som familjemedlemmar dom där tjejerna. -96 fich vi ju vår första ass. Madde som målade vår namnskylt, sedan dess har vi haft otaliga tjejer som kommit och gått, en del riktiga stoplskott, men oftast bra och trevliga tjejer. Som mest har dom varit kvar här i ca tre år och det är tydligen en lång tid. När Sofia kom hem från skolan idag var hon jättelåg, så det tog säkert två timmar att trösta och försöka få henne att se en ljusning i mörkret och att det är början på något nytt och spännande, så jag tror att hon känner sej gladare och lugnare nu.

Imorgon kommer en ny dag med nya utmaningar och möjligheter.

alla dessa år

Måndag

Jag älskar måndagmornar när de blir precis som idag! Vaknade inte av Sofia och hennes assistent när dom fixade sej iordning här på morgonen, utan vaknade utvilad och utan huvudvärk strax före nio, underbart! huset var tomt och tyst och jag var i säkert förvar inlåst. Efter att jag fått på med den nytvättade morgonrocken,( oj va den doftade gott, den hade ju hängt på tork ute igår ), så bryggde jag en kanna kaffe, körde igång en tvätt medan perkulatorn bluddrade och satte mej sedan framför pc:n och tv:n vid köksbordet och drack en stor PAJ-mugg härligt starkt kaffe. Det är sådana här timmar som är livskvalité, det behövs så lite för att jag ska känna mej lyxig, nästan skyldig. Där kom den! "offerkoftan" som Erik kallar mitt fenomen för, att jag alltid ska ha dåligt samvete och be om förlåt för allt som händer, att inte tycka att jag är värd eller borde få eller göra. Dålig självkänsla, men jag jobbar på det varja dag. Ledstjärnan har jag alltid i mina tankar och lyssnar på alla stärkande texter och hans ljuvliga stämma så fort jag får möjlighet. Nu svävade jag iväg från dagen ämne märker jag ha ha ha ha. Jag satt ju i morgonrocken och njöt av min ensamhet en godan stund tills Erik ringde från Sundsvall där han bor och ville att jag skulle hinna skicka ett par gamla jeans till honom, herregud, dom är XXXLLL eller nått, han har gått upp i vikt nåt så in i helsike, väger väl drygt hundra kilo, stackars människa. Så lite där sprack min morgon, ändra strategi lite snabbt, för det tar ju en stund att leta brallorna, fara på ICA åköpa påse och skicka det innan jag ska åka till jobbet, men va fasiken den tiden måste jag ju självklart offra till honom.

Klockan har hunnit i kapp mej nu igen, det kommer en ny dag i morgon med nya möjligheter.

Alla dessa år

UTPLATTAD RUMPA!

Hoppas verkligen att det där med att jag alltid går STEG FÖR STEG i trapporna på jobbet har god inverkan, för i morgon måste jag nog ta dom några extra vändor. Igår gick jag en promenad i ca en timma, men idag har jag bara suttit här hemma och gassat som den värsta soffpotatis. Att inte ens idas ta en sväng på trägårdsmässan, duschade, tvättade håret och hade tänkt fara dit men ballade ur och hamnade i solstolen istället. 180 trappsteg varje dag, från kulvert till 7:e våningen borde väl ha format rumpan till en stenhård, ej utplattningsbar muskelklump som man kan sitta på en hel helg utan att få ångest, men så enkelt är det nog inte den flasar nog ut ändå. För ett tag sedan så köpte jag ett grönt träningsgummiband som jag hade tänkt börja använda samt öka på mina promenader, men det är så otroligt svårt att komma igång, en spark där bak eller en personlig tränare, det senare alternativet tycker jag vore mumsigt. Det är bingolotto på tv4+ just nu och gäst är gamle Lasse Lönndahl, när jag ser honom tänker jag på pappa, dom har alltid varit så vansinnigt lika varandra ända sedan mycket unga år, lite kuriosa: pappa och mamma var i Stockholm en gång på 60-talet, inne i en butik så märker mamma att det är en man som toktittar på pappa och det var Lasse, han hade tydligen hittat sin dubbelgångare, i augusti fyller han 81 år, pappa skulle ha blivit 82 i juli.
Tack för den här veckan gunsan!

DU ÄR MED MEJ VARJE DAG

STRÅLANDE SOL OCH FRÄKNAR!

Herregud va ja älskar sol och värme och idag var det årets första dag som jag verkligen kunde sitta ute och bara lapa sol, jag har bara varit in å pinkat några gånger, just det där att sitta ner på "bryggan" med en PAJ-mugg kaffe i handen, strosa omkring på tomten, räfsa och ränsa lite i rabatten, käka ett äpple eller två och ta dagen som den kommer. När jag grimaserar så känns det faktiskt i ansiktet, så där solbränt och trångt, det var länge sedan, inte ens när jag var på Mallis i höstas fick jag så mycket färg. Stenarna har också kommit fram, jag som älskar mina stenar, jag är ju stenfetischist också, det är så himla skönt att hålla dem i handen och känna på dom mjuka släta ytorna. Tvätten hängde vi ute för första gången idag också, finns det något som doftar så underbart som tvätt som hängt ute? möjligtvis en svettig Peter efter en konsert mmmmmmmmmm

Apropå PETER! underbara PETER, igår fanns det redan en video på youtube från City Winery där PETER bla sjöng "Beauti in Stockholm", alltså " STOCKHOLM I NATT" på engenska. UNDERBART VACKERT. Sent på eftermiddagen i dag så tvärkörde jag ett varv med dammsugaren bara för ordningens skull och så hade jag ju spår från den där levandeplockade gåsen överallt i huset.

ALLA DESSA ÅR

BÄSTA FREDAGEN I APRIL

Sofia har elevhemshelg, det är jätteskönt! så när jag kom hem från jobbet i dag runt lunch så gick jag ut och satte mej i en solstol väl insvept och lyssnade på ljudboken, somnade lite emellanåt men njöt verkligen av frihetskänslan. Vilken tur jag hade föresten, för nu på kvällen så har V75 börjat här på Umeåker så det är ett himla oväsen därifrån, men det gör ju inte så mycket nu när jag ändå inte ska sitta ute och sova. Dom där hästarna är inget jag lägger ner någon tid på, rätt så korkade djur faktiskt har jag både sett och hört genom åren här ute. Trägårdsmässan startar också idag och pågår tom. söndag, den kommer jag däremot att besöka tror jag, måste väl köpa något nytt till min enorma trägård :), nä men skämt åtsido, det är ganska trevligt att gå där någon timma. Fast som det känns just nu så har jag ingen lust alls med något för jag har lite tendens till migrän, också lite typiskt när det blir (barn) ledig helg. Stig och jag fuskade med middan, det blev veggpizza, praktiskt och gott.
I morsen när jag kom ner till omklädningsrummet på jobbet så var det en tjej där som hade en sån där liten behändig rullresväska, hon sa att hon skulle fara till STOCKHOLM över helgen, jag sa att jag också ville åka dit, men helst av allt stanna där ett längre tag, hon ville precis som jag och så började vi att drömma och fantisera. En liten härlig etta med kokvrå, ballkong och ett fönster med ett generöst burkspåk högt upp, gärna en takvåning med utsikt över tex GÖTGATAN Vi skrattade och sa att man kan ju alltid drömma, det är ju varken förbjudet eller omöjligt. Lottovinsten lyser tyvärr med sin frånvaro fortfarande så det blir inget sabbatsår i Stockholm. Nu när jag snart har läst/lyssnat färdigt på alla Stieg Larsson´s Millenium-böckerna så börjar jag bli riktigt bekant med gatorna som den utspelar sej på och jag har ju promenerat omkring i dom kvarteren vid flera tillfällen också när jag varit till systeryster´s jobb på Hornsgatan. Jag har liksom en kartfetischism, sitter alltid med en kartbok i beredskap när jag läser böcker som utspelar sej på autentiska platser.
Herregud vilket dunka dunka det är från travet, idioter!!!! när det är travsport så finns det tydligen inga regler om tid på dygnet ljudvolym.

VINTERN RINNER UT !

bokstavligen, herregud va fort det går nu och som det verkar så kan jag tydligen hänga bort dunkappan för den här gången, nu har jag snackat tillräckligt om det gamla skrället föresten, sedan jag tvättade den förra helgen så har jag gått omkring som en levandeplockad gås, för det var fullt med små hål och revor i den och nu läker den något så in i helsiket så det ryker om mej bara jag rör mej det minsta lilla, ha ha ha jag kan tänka hur der ser ut på avstånd, puf, puf, puf där jag går. I helgen blir det bikini :), nä kanske inte det direkt, nu gäller der att ta det varligt med striptisen, man ska ju svettas in sommaren sägs det ju.

Ikväll ska Peter ha en konsert tillsammans med två tjejer i New York på ett ställe som heter City Winery, tänk om jag hade varit ledig och vunnit på lotto då vet jag precis var jag hade tillbringat den här kvällen, men tillbaka till verkligheten.

NU VAKNAR BLOMMORNA PÅ MARKEN, NU SMÄLTER ISARNA TILL SLUT, NU SJUNGER FÅGLARNA I PARKEN OCH VINTERN RINNER UT, det är också något att glädjas åt.

alla dessa år

I NATT SLÄPPTE ISEN PÅ UMEÄLVEN

Ok! allt for inte, men kanoten hade dragit iväg, jag såg den inte i vart fall när jag körde över Kyrkbron i morse på väg till jobbet. Det är härligt att följa alla dessa vårtecken som kommer nu i rasande fart. Bara för några dagar sedan så höll jag på att kasta in handduken, men nu händer det verkligen grejer i naturen. Fast den här femte årstiden som vi har här i norrland kan jag vara utan. Jag var ner till systeryster i Nynäshamn för precis en månad sedan och då höll gräsmattorna på att bli gröna där och vi hade en halv meter snö här. Att gå i dunkappa tills det är dax med bikini det tycker jag är träligt, när ska jag få användning av min nya fina skinjacka som jag köpt? det är just sådant jag saknar att få njuta av ett par fina vårmånader i lilla vårdräkten.

När jag kom hem från jobbet idag, så satte jag mej ute på altanen väl insvept och ljudboken i öronen och somnade och vakande att att jag snarkade till, så den cd:n måste jag lyssna om igen, det är hopplöst att sitta ner och lyssna på en bok, jag somnar direkt, annat är det om jag lyssnar på musik.

Nu håller Sofia på att plocka fram sina nattprylar hör jag, hon vill uppenbarligen komma i säng, så det är väl bäst att jag gör en insatts.

Som sagt!

"HUR HAMNADE JAG HÄR? "

NU ÄR STORSPOVEN HÄR!

men det är bara för att jag sitter inne på altanen (kuvösen) å så sitter jag i en vinkel så att jag inte ser snön utanför, jag låtsas att det är barmark och varmt fast egentligen så är det fortfarande skitkallt. Jag är tvungen att lura mej själv så att jag inte tappar modet för jävligare vinter och vårvinter har jag nog aldrig varit med om, det verkar som om det aldrig ska ta något slut. Förmodligen var det så här förra året också, men då hade jag en hel massa trevligheter inbokade, så då gick jag bara omkring och smålog och så ut som om jag var nyförälskad.
Idag är det precis 81 dagar kvar tills jag ska köra till Dalhalla igen och avnjuta PETER tillsammans med Sissel Kyrkjebö två kvällar i rad med goa vänner. Jag är så otroligt glad att jag åtminstone får det med mej den här sommaren, så nu gäller det att försöka samordna med assistenterna, fast jag kommer att fara om så det blir en jordbävning eller snöstorm.
15 maj så blir det en tripp ner till Nyland för då ska jag och syrrorna uppvakta gamla mor som fyller 80 år, det kommer att vara en överaskning för henne så att hon inte blir så uppstressad. Ja mer än så har jag ju inte i min agenda så långt, så nog gäller det att man lurar sej själv för att inte tappa modet.
Men nu jäsiken hörde jag sotrspoven! så nu är det dax att hänga upp namnskylten på dörren med en storspov på som vår allra första assistent Madde målade till oss -96. Nu såg jag en oxå :)
Yes!

UPPDRAGET SLUTFÖRT!

Så där ja nu har jag hämtat hem permon igen med det höga ryggstödet, tack för att det finns folk som är hjälpsamma och lyhörda och förstår problemet, nu är Sofia nöjd och belåten igen.

Idag måndag så jobbade jag eftermiddag, så då är det ju meningen att jag ska ha sovmorgon, men det sprack ju naturligtvis av flera orsaker som vanligt, det är alltid någon som sätter käppar i hjulen för mej.

Efter middagen i kväll så gick jag på en promenad igen, men fy fasiken va kallt, inte alls trevligt, nu måste det vända snart innan jag rymmer.Tänk att sitta på en solig och varm sandstrand, höra vågornas brus eller något ännu bättre

"DET HÄR ÄR PLATSEN"

I DAG HETER JAG LATA GUNSAN

Alltså ! I fredags hämtade jag Sofias permo på hjäpmedelcentralen, hon hade fått punka, vänster bak, när hon var på stan med en av sina assistenter på onsdagkväll.
Nu kommer det ett sidospår.
Tänk att det ska vara så vansinnigt mycke glas och annat skit, tex snus och spottloskor inne i stan pågågatorna och torget, hur kul kan det vara att som Sofia måsta sitta och titta ner hela tiden och kryssa runt allt äckel och elände, ändå GÅR DET JU SOM DET GÅR, punka! och hur kul är det att få in allt detta äckel på golven här inne. Äckelpottor!
Få se var var jag? Jo! När dom liks fixade punkan så byttes hennes höga ryggstöd ut till ett lågt som hon tillsammans med sin arbetsterapeut hade bestämt, så glad var jag att det var klart när jag hämtade den åt henne.
Ja nu kan man ju tycka att allt var frid och fröjd när hon åter kunde köra omkring själv och slippa bli skjutsad omkring i den manuella stolen, men NER NEJ! hon är hopplöst besviken över det nya ryggstödet och klagar över ryggsmärtor, så idag har hon vägrat att kliva upp ur sängen, hon har suttit där hela tiden, ätit ostbågar och druckit vatten och nyponsoppa, sett på tv:n och haft sin pc i knä.
I morgon ska jag ringa till hmc och fråga om dom kan montera om ryggstöden igen så att det blir lungt.
Så här har jag vandrat omkring som en osalig ande och krusat och krusat, tillslut så tog jag en promenad på en timme för att få annat att tänka på och passade på att påbörja " Luftslottet som sprängdes " (ljudboken förstås), ett otroligt bra sätt att tillgodogöra sej literatur på föresten.
Därför heter jag lata gunsan idag, jag har bara varit.
JAG HAR BLIVIT VAN, JAG KLARAR MEJ.

EN HELT VANLIG LÖRDAG!

Precis så här, från börja till slut:

Det blev gräsligt sent natten tills i dag, den där PAJen gör ju att jag inte kan somna, sitter ju å lyssnar på honom till långt in på småtimmarna, glömmer liksom bort tiden.
Vilken tur att jag har ett eget sovrum så att jag inte behöver känna att jag stör.
Morgonrutinerna efter att jag försöker sova så länge som möjligt, fika, läsa VK och sedan börjar jag med att få upp Sofia i permon för nu är det dusch som gäller, så nu är en timma räddad framöver för det tar sin modiga stund innan hon sitter tillbaks i permon, ren och fräsch.
Har jag tur så hjälper maken till med att servera henne frukost.
Tvättmaskinen igång och dammsugaren fram och det är i det här läget som mp3-spelaren kommer igång, nu är det bara att köra på så svetten lackar.
Alla som tycker att det är tråkigt borde testa god musik på hyfsat hög nivå under dammsugning, då går det som en dans och jag glömmer tid och rum igen.
Sofia sköter sig själv riktigt bra och skulle hon behöva hjälp med något så finns jag bara ett rop ifrån.
Nu sitter jag ute i kuvösen och njuter av kvällen, solen håller just på att gå ner och klockan är 20:23, sångsvanarna och canadagässen flyger i sträck här utanför och jag lyssnar på ljuvlig musik.
Sofia är hos sin kompis Ella och beräknas inte hem förrän ca 22:15 så jag har några timmar kvar att bara slappa.

" DET HÄR ÄR PLATSEN".

Ska försöka släcka lite tidigare i kväll :) men av erfarenhet så vet jag att det kommer att spricka för jag backar tillbaks till "Glömskans Tåg" och " Gör det Nu " typ 14 gånger.

ALLA DESSA ÅR!

EN LITEN PRESENTATION :-)

Mellanjäntan, pojkflickan som var mer uppe i träna och täljde fina pinnar, ramlade ner i brännässlor och hade skrubbsår på knäna.
Tjuvrökte bakom härchsetroen och sov i hö mmmmmmm, gud jag kan nästan minnas hur det luktade.
Killar fanns det väl oxå ibland som jag hånglade med i någon gammal bil och lillsyrran var ute och spejade på mej och skvallrade för morsan eller klamrade mej fast bak på någon lättviktare.
Lagom provat på det man ska och borde så att jag inte känner att jag har missat något, men heller aldrig gått över gränsen.
Redan som 15-åring träffade jag den man som jag fortfarande är gift med och det har blivit några år nu.
1971 flyttade han och jag för att jag skulle utbilda mej ( samma år som PAJ föddes:))) då var jag 19 år och hade hela livet framför mej.
Efter min utbildning blev jag kvar och fick jobb direkt och är fortfarande på samma jobb.
Det är ett "strålande" arbete, trivs som fisken i vattnet, det är en gåva att känna att det blev rätt redan från början.
Jag har två underbart vackra barn och det kan jag säga för jag har inte gjort dem själv.
Min dotter Sofia har ett rörelsehandikapp så hon är rullstolsburen, världens finaste tjej som tar studenten nu i juni, hurra för henne!!!!

Men hur det kan bli!
Efter ALLA DESSA ÅR ,uppväxt, hitta rätt, villa, vovve och volvo, skaffa barn, sjukhus, vårda, oroa, sjukhus, vårda och ännu mer oro SÅ! hittade jag något som "LYSER UPP MIN VÄRLD".