söndag 23 september 2018

PREMIÄREN AV "MED HJÄRTAT SOM INSATS


Nu har jag varit hemma i en vecka och jag tror aldrig att jag har varit med om en sån intensiv vecka tidigare!
Som jag skrev tidigare, så provianterade jag och sedan har det rullat på! Onsdagen därefter var jag till Karolinska i Solna för ett gångtest på PAH-avdelningen hos Fysioterapimottagningen och därefter läkarbesök! Ja där gick den dagen!

Torsdag 20 september!
Premiärdags för "Med hjärtat som insats" med Peter Jöback på Cirkus i Stockholm!
Jag och storasyster hade biljetter och begav oss i god tid upp till huvudstaden, checkade in på Hotell Hasselbacken, bara ett krypavstånd till Cirkus, skööööönt!
Lite av en svit, men väl tilltagen luftkonditionering!
Vi vilade en stund innan vi intog middagen som vi hade bokat hos densamma!
Lagom till öppningen av entrèn på Cirkus, så gled jag vant fram på den röda mattan, hm hm!
Jag hade ju faktiskt varit på premiären av The Phantom of the Opera, men Syrran hade faktiskt aldrig varit på en premiär tidigare!
Nåväl, vi skiljdes åt vi ingången till respektive platser, jag hamnade i loge 1, riktigt bra och Eva fick också en helt okej plats!
Kvällens show var en berg-och-dalbana av känslor, starkt, vackert och i synnerhet modigt av Peter Jöback att omfamna sin historia och bära den som en krona på sitt huvud!

Den som hade väntat sig en helt vanlig glammig historia, så som det oftast visar sig på shower, var beredd på något helt annat, här handlar det om känslor, resa genom ett liv från börja tills nu, ett sjuhelsikes mod att blotta sig och bjuda på en totalupplevelse med hjärtat som insats!
Egentligen ska jag inte utveckla det här närmare, utan däremot uppmana till att ta tillfället i akt att inte missa århundradets modigaste och kreativaste show!
En stark musikalisk berättelse om livets hårda och om en stark längtan efter sitt jag och att bli älskad!

När showen var slut, hyllades Peter och hela ensamblen med stående ovationer och hurrarop och blommor och blader!
Eva och jag gick ut och samlades tillsammans med några vänner till det obligatoriska eftersnacket om hur vi tyckte, upplevde och känslorna som berörde oss under showen, för den gick ingen förbi!
Därefter sa jag till Eva, "nä nu måste jag ta en cigarett", innan vi skulle gå i på vårt hotell!
"Okej, jag följer med, vi går nerför backen här"!

Och plötsligt var vi inne på efterfesten, för speciellt inbjudna, tror vi!
Alla va där, och då menar jag ALLA kändisar, OPS!

Vi lockades till att ta ett glas vin och sällades oss till kändigskaran, OPS!
Kolla där, hon där, vad är det hon heter?
Å han, ja just ja och där är ju han och hon, ja jävlar, hur hamnade vi här?
Efter att vi försökt placera alla kända och kanske några fortfarande för oss okända i denna trängsel, så kom huvudpersonen själv till efterfesten!
Han tog micken och tackade alla för att de var där och för all uppskattning och kärlek!
Därefter klev han fram till allmän omfamning och hyllning! Eva plogade sig fram, som den norrländska hon är och drog med mig fram till Peter!
Älskar alltid att han ser mig och minns mig, även vid namn, ibland Gun, ibland Gunsan!
Och att han tar sig tid och ger mig en go kram som känns genuint ärlig!
Även tar sig tid för en selfi!

Kvällen slutade med ett leende å läpparna på ett hotellrum på Hasselbacken!

Jo det var så sant, vi åkte hem med pendeln runt lunch!
På eftermiddagen kom en kompis till mig, Maria, som skulle kinesa över natten!
Vi åkte sedan till Cirkus och jag fick med mig ännu en show "Med hjärtat som insats"!
Så av förklarliga själ, är jag en sliten liten Gunsan!
Men det är inget emot vad jag kommer att vara om en vecka!
Veckan börjar med tre dagar på dagvården på remuatologen i Huddinge, sedan tre kvällar på Cirkus, gör om det , den som vågar och orkar!
Jag lever här och nu och jag vågar!

tisdag 18 september 2018

OCH DÄR TOG DET SLUT!


Sista glaset höjdes på Gran Canarias flygplats i lördags och temperaturen var precis lika hög som under hela vistelsen!
Nu är jag hemma igen, anlände Mitt Mysiga Krypin halvtvå i söndags!
Packade upp resväskan och det mesta hamnade i tvättpåsen och något ute på balkongen för vädring, så som t.ex den tomma resväskan, man vet ju aldrig vad för sorts fripassagerare som följt med!
Storasyster hade ju haft uppsikt över mina blommor och posten, med den äran, så jag behövde bara sätta mig ner och sprätta kuvert, ögna över reklamen, man kan ju annars missa något supererbjudande!
Dagens Nyheter-bunten, fick bero tills i går!
Efter tidningsbläddrandet, så kom jag på att jag borde ringa några samtal och bekräfta att jag var hemma igen, utifallatt vederbörande villa ha kontakt med mig!
Så jag började med X:et upp i Umeå, hade ju inte talat med honom på över två veckor!
Där stod det okej till, han lever åtminstone!
Sedan ringde jag till min kompis, hon med jaggan, hon var inte hemmavid, satt i jaggan och allt var helt okej med henne!
Sist men inte minst, ringde jag ner till min granne, hon i premobilen, som jag brukar hjälpa med diverse saker ibland och hålla kontakten med i största allmänhet, grannar emellan!
"Det nummer du önskar nå är inte i bruk, var vänlig kontrollera numret och försök igen"!
Sist jag hade kontakt med henne, hade hon åkt in på sjukhuset med ambulans tidigt en morgon, jag ringde till henne och hon bekräftade det!
"Jag är på SÖS, de ska kolla vad det är för fel på mig. Kram Anette"
Jag hoppade in i mina foppatofflor och gick ner och ringde på hennes dörr, inget svar från hennes dörrtelefon!
Jag ringde på hon hennes granne mittemot!
Hon öppnade efter en stund och sa att Anette hade avlidit, viste inte riktigt när, men någon gång under de två veckorna, eller kanske till och med strax efter att jag talade med henne sist!
Nu fick jag förklaring på varför jag inte hört hennes lyfttravers under mitt sovrumsgolv!

Knepig tystnad och tomhet i huset, bortsett från vi övriga hyresgäster som talat med varandra om det som hänt och att någon från hyresvärden håller på att tömma lägenheten!

Idag har jag tokprovianterat, lånade till och med syrrans bil för transporten, tack o lov för det!
När jag hade återvänt med bilen till hennes parkering och mödosamt rullade hem min toktunga dramaten och precis kom hem här utanför, upptäckte jag att, inte nog med att det var helt tomt i Anettes fönster, så var även "våran" gemensamma rönn borta!
Så nog märks det att Anette är borta! Sorgligt!
Men livet rullar vidare, med inte för henne och Sofia, dom springer omkring på bara fötter i gröngräset ovan där!

måndag 3 september 2018

MINST 10000 STEG OM DAGEN

Att bestämma sig åt viket håll jag ska gå,  det är den stora frågan,  inte krånglan till det,  ta dagen som den kommer,  släpp ner axlarna och bara gå!
Gunsan vänder ännu ett blad, gå vidare i livet och var göra man det bättre, än på Gran Canaria några veckor!
Det var här det började tidigt 60- tal med mor och far och lillasyster,  nu tillsammans med lillasyster endast!
Tack älskade Sofia  för att du fanns och gjorde det här möjligt!
Jag vet att du ser mig och unnar mig det här! 🌴❤❤❤