SUCK SUCK SUCK!!!

Det började redan när jag vaknade i morse, den där klumpen växte sig större och större i magen. Först forstod jag inte vad det var för något, kände mej bara orolig, men efter att jag landat vid köksbordet med en mugg kaffe och en rostad mack, så insåg jag att idag skulle mina andetag ackompanjeras med suckar så jag näst intill svimmar av syrebrist, panikångest- panik + ångest= hjälp mej härifrån- jag vill bara ligga kvar i sängen under täcket- säg till mej när allt är över.
Ta dej i kragen, ryck upp dej kvinna, sätt tänderna i något! OK, en rostad till och sedan hjälpa Sofia upp i permon.
Vika ihop hans sista tvätt som hänger på tork från igår och sedan tryck ner så mycket som är möjligt i en resväska inför trippen om två veckor och det blev precis 20 kg. Resten av dagen blev ingen glädjehöjare direkt.
Nu lyfte jag just blicken och hans vackra bruna ögon möter mina trötta gröna från ett fota framför mej. Gud om han kunde säga något, eller blinka till, men inte ett enda tecken. FAN!
En riktig skitdag egentligen med andra ord.

EFTERLÄNGTAD :-))

Tänk att jag blir så varm inombords när jag tänker på att jag är såååååååå efterlängtad av mina nära och kära.

Efter ännu en arbetsvecka och ett helvetets snöoväder och nu en otrolig köld dessutom, så känner jag trots allt en otrolig värme när jag tänker på att efter vintern kommer en vår och hopp om en ljusare framtid även för mej. Just nu står jag med flyttkartonger upp över näsan. Så var jag än vänder mej så tornar det upp sig, snö eller kartonger. Hur omtiverat kan det inte kännas att veckostäda i detta kaos,nu gäller det bara att försöka överleva en vecka i taget. Eriks tillhörigheter vandrar fram och tillbaks mellan oss och det känns som värsta loppisen utspelar sig. Efter trettio år i samma hus och samma saker runt oss, så upptäcker jag vid närmare granskning att det bara är en massa gammalt skrot som vi vant oss med och aldrig reflekterat över att det kanske skulle ha bytts ut till lite mordernare.

Om två veckor får jag äntligen ett litet avbrott från den här knoget och bergen runt mej, för då, äntligen, äntligen, äntligen är det dags för en tripp ner till Stockholm, Nynäshamn, SYSTRAR och svågrar och framför allt Bergwaldhallen och PETER. Om jag får sova på en rumssoffa är bonus, hade kunnat sova på golvet om så vore.

INVÄNTAR SNÖSTORMEN!

Den kommande natten är det högsta beredskap över så gott som hela landet om en analkande snöstorm/snöoväder, spännande! Så inför det har jag varit till graven och riggat upp med ljuslyktor och gravljus eftersom det troligast inte är läge att åka dit i morgon. Idag har jag även varit och lämnat nycklarna till kvartersvärden där Erik bott, så nu är det defenitivt slut där.
Konstigt! Hur litet ett mäniskoliv ändå är, att allt omkring mej ändå rullar på som om inget är förändrat, ser ingen att han fattas, att luften som han andades inte används av honom längre, hans Buffaloskor gör inga märken på marken mer, eller askan från hans ciggarett inte svärtat snön. Jag kommer i vart fall aldrig mer att höra hans röst när han kommer innanför dörren och ropar "hallå, nu är jag här!", aldrig mer krama honom eller känna doften av honom, aldrig mer vika hans tvätt eller städa efter honom. Så till alla som suckar och klagar på sina stökiga, slarviga och allmänt struliga söner och döttrar, krama på dem, snusa, dra in doften av dem och försök minnas den, spara en hårlock i smyg. Man vet aldrig hur länge man får låna dem.
NOW THE DROGS DON´T WORK THEY JUST MAKE YOU WORSE BUT I KNOWE I´LL SEE YOUR FACE AGAIN.

TVÅ MÅNADER SENARE!

Ja idag är det precis två månader sedan det ofattbara som inte fick hända, ändå hände.
Det går inte en timma på dagen som jag inte har honom i mina tankar och undrar vad han tycker att jag ska göra med resten av mitt liv, om han ingriper om jag handlar fel eller knuffar mej i rätt riktning som den skyddsängel han nu måste vara till mej.
När vi skulle utforma vår dödsanons och välja vart man kunde skänka pengar för att hedra Erik ,så valde vi "Läkare utan gränser" och hur rätt det blev med tanke på den ohyggliga katastrofen som sedan inträffade på Haiti.
Tänk att han får hjälpa till postumt vår härliga kille. Varje klädkasse och annat som kommer från honom som vi skickar till hjälporganisationer är en hälsning till alla nödställda från honom också. Det känns fint trots sorgen och saknaden!
Idag har vi äntligen gjort färdigt och avslutat hans lägenhet och massor av hans tillhörigheter från den tar Sofia över, det är ju också en gåva till henne från honom på sätt och vis.

ATT VARA EFFEKTIV I DVALAN!

Nu för tiden så har jag inga aktuella bilder att lägga in i bloggen och förklaringen är hur enkel som helst. För hur kul är det att titta på en massa flyttkartonger, sopsäckar och klädhögar och annat matnyttigt som hyenorna är ute efter. Plötsligt så blev Erik intressant igen efter några års bortglömd, när han som bäst behövde dem, sina så kallade vänner, hm!
Posten numera består mest av rekalm från olika gravstensföretag samt eftersänd post från fordringsägare, men dom får stå där med lång näsa tyvär.
Vi har den här månaden på oss att avsluta Eriks lägenhet och det kommer att funka med gemensamma krafter. Som det ser ut nu, så kommer jag även att avsluta resten på mitt högra pekfinger inom kort. Har varit till handkirurgen idag och visat upp skrället och kommer att få besked imorgon efter ytterligare konsultation mellan några kollegor till dagen lite oerfarna fingeramputationsläkare.
Ännu ett spännande samtal i morgon blir hos en leg. psykoterapeut som jag har bokat mej hos.
Det måste bli bra för hon tar många pengar, 700:-/45 min, burrrrrrr.
Men till lite trevligt så här i slutet av det här inlägget. Sofia får låna pengar till sin lägenhet, så i månadsskiftet april-maj får hon flytta in i sin jättefina tvåa. Mycket av bohaget får hon nu ta hand om efter brorsan, vilken tur, jag tror att han är glad över det.

WHEN IT´s TIME FOR A NEW BEGINNING

Vilket gigantiskt sammanträffande. Jag blir alldeles matt när jag sätter mej ner och försöker titta lite bakåt. Man ska ju inte se tillbaks, utan lyfta blicken och se framåt, men med allt som hänt mej den sista tiden, så kan jag inte låta bli. Allt har en menig, både motgångar och glädje.
När jag började blogga här för ganska exakt nio månadersedan, så hade jag ingen aning om att allt skulle förändras för mej, jag menar verkligen allt! Då skrev jag att jag skulle skriva om alla glädjeämnen i mitt liv.
Nu ser jag att det var en himla tur att jag verkligen hade en massa glädje i livet, för hur skulle jag annars klara mej nu. Så vad jag menar med sammanträffanden är just det! Någon/något, kalla det vad man vill, Gud kanske en del skulle kalla han, den, det för, jag kallar det rätt och slätt för ödet.
YOU NEED FAITH, THAT THINGS WILL BE BETTER, YOU NEED STRENGTH AND YOU´LL FIND IT WITHIN. YOU NEED PATIENCE AND PERSISTENCE. YOU NEED HOPE AND YOU NEED TO KEEP IT CLOSE TO THE CENTER OF EVERYTHING THAT MEANS THE MOST TO YOU.

FREDAKVÄLL!

Jag har tyvär hamnat i en rejäl svacka i mitt bloggande.
Med risk för att bli allt för privat, eller för tjatig om hur jäkligt taskigt jag mår, både till kropp och själ, så är det svårt nu.
Men för att återgå till där jag var sist. I gårkväll, så kom det igen, taggtråden gjorde sig ordentligt påmind, så min läkare från vårdcentralen hade rätt, jag skulle ha ett annat penicilin. Tidigt i morse ringde jag och bad om ett nytt recept samt sjukanmälde mej.
Men när allt känns som mest jäkligt, så finns dom ändå där, de där som gör att jag får den där kraften och modet. Jag menar ju naturligtvis mina älskade systrar, min familj och inte att förglömma, Peter och hans magiska utstråling och röst.
Just som jag klagar som mest, så ser jag på nyheterna om Haiti, fan vad jag skäms som bara klagar och klagar.

Drömmar är aldrig stillastående och om dina drömmar simmar motströms, så är det förmodligen i den riktningen du ska bege dig.

DET ÄR MYCKE NU!

Kompositkronan på 14 har lossnat, den som Bengan satt dit innan jag skulle fara på julkonsert.

Fingerstumpen har snart sett sin sista stund här på jorden. En remiss till handkirurgen är på väg och det är brådskande.

Jag är trött som en tok, fick föresten telefon från läkaren på VC idag, precis när jag var på reumaten och visade upp stumhelvetet. Provsvaret på odlingen av mitt pink visade att jag skulle ha haft ett annat penicilin den här veckan, hm! konstigt, det känns ju bättre nu!

Sofia, ass och jag var ju å tittade på en lägenhet i fredags (till Sofia), idag hade hon kontakt med bank och mäklare, så nu är det bara att hålla tummarna. "Min make" har kommit hem i kväll efter en weekend i Östeuropa och det sätter väl fart på resten av mitt liv får jag hoppas.

OCH VISST ÄR DET TRÖSTERIKT ATT VETA ATT DU HAR ENORMA KRAFTRESURSER I RESERV OM DU NÅNSIN SKULLE BEHÖVA DEM!

TRETTONDAGSAFTON

Själen är din bästa GPS

Själen är ditt sinne (som vill ha en finare tittel och större plasma-tv).

Sinnet, eller egot, är dina tankar och känslor.

Sinnet består av erfarenheter och minnen.

Sinnet, tankarna och känslorna är ganska lätt för andra att manipulera , men inte själen.

Egot lyssnar på vänner, kollegor och reklam och vill ha mer-mer.

Egot ökar kraven på dej, du ska hinna med. orka och prestera.

Det är egot som bränner ut dej.

Vill du nå ditt drömliv ska du istället sätta själen i förarsätet.

Själen är din bästa GPS

ETT NYTT DECENNIUM-2010

Precis som vanligt! Jag vaknar först av alla den här jäkla dagen och till min förvåning ;) *ler* så hittar jag en djupfryst prinsesstårta, en sån där grön en, i frysen och en skvätt kaffe kvar i perkulatorn som jag häller upp i min MUGG och miccrar på en minut. Under tiden hinner jag på toa och göra ettan. Tänder ett ljus hos Erik igen och sätter mej för att med vånda och ilande tandhalsar försöker få i mej lite av tårtan, för jag fyller ju trots allt år idag. Hur i h-vetet tänkte mina föräldrar där.
Sedan finns det inte mycket mer att skriva om den här dagen förutom att jag fick en present av Sofia när hon behagade vakna och ett grattis på födelsedagen av "maken".
Snön har också formligen vräkt ner den här nyårsdagen, så det blev inget besök på graven av riks för att vi skulle köra fast med lillskorven=gammgolfen.
Men en sak är säker, det kommer att bli ett intressant och spännande år det här!

GIV MIG KRAFT OCH MASSOR MED PETER STUFF!