söndag 30 september 2012

STENBOCKEN


Mitt stjärntecken!
Idag vandrade jag runt Strandvägen igen, fick sådant dåligt samvete igår när vi blev hämtade av Hasse, Mias gubbe, när vi skulle på surströmming. Han tog en extra sväng med oss i "Jaggan" och då längst Strandvägen. Insåg då att det var ett tag sedan sist, så därför styrde jag min lekamen den vägen idag i det vackra höstvädret.
Morgonen började ju med en härlig energikick, Jöback i Nyhetsmorgon tv4, så med påfylld energi traskade jag glatt iväg och dessutom utmanade mina gamla talanger, att klättra.
Varför inte försöka se allt lite mer från ovan, tänkte jag och vips, var jag på väg att klättra uppför ett berg.
Det var en vidunderlig utsikt därifrån som nästan tog andan ur mig, fast den var ju redan tagen egentligen, där på morgonen framför tv4!

FULLMÅNE


Äntligen har jag käkat höstens delikatess, den här gången hemma hos min vän Mia!
SURSTRÖMMING!*ler*
Så jäkla gott och i synnerhet tillsammans med goda vänner som sagt.
Naturligtvis är jag så pass självständig nu att jag mycket väl hade kunnat öppna någon av de två gamla 1/4-burkar som jag har liggandes i mitt kylskåp, kokat några potatisar och käkat själv, men delikatesser smakar alltid bäst tillsammans!
Och naturligtvis bäst ute i en kuvös! Det är vid sådana här tillfällen jag verkligen saknar min kuvös uppifrån Umeå, så otroligt härligt det var ute i den och vad vi utnyttjade den och förlängde utevara-sesongen, minst en månad åt vardera hållet! Men det var då, nu är det nu och nytt vatten rinner under broarna!
Och trots regnet, eller tack vare regnet var det en skön kväll där ute och fullmåne och det doftade så där alldeles, alldeles ljuvligt gott!

lördag 29 september 2012

THE TRUE STORY OF A GUN


Scientists at NASA built a gun specifically to launch standard 4 pound dead
chickens at the windshields of airliners, military jets and the space
shuttle, all traveling at maximum velocity. The idea is to simulate the
frequent incidents of collisions with airborne fowl to test the strength of
the windshields.

British engineers heard about the gun and were eager to test it on the
windshields of their new high speed trains. Arrangements were made, and a
gun was sent to the British engineers.

When the gun was fired, the engineers stood shocked as the chicken hurled
out of the barrel, crashed into the shatterproof shield, smashed it to
smithereens, blasted through the control console, snapped the engineer's
back-rest in two, and embedded itself in the back wall of the cabin, like an
arrow shot from a bow.

The horrified Brits sent NASA the disastrous results of the experiment,
along with the designs of the windshield and begged the U.S. scientists for
suggestions.

NASA responded with a one-line memo --

"Defrost the chicken." (True Story)

fredag 28 september 2012

HÖSTBESTYR


Tänk, nu har jag bott här i snart ett år och tre månader!
Och va skönt att bara ha en balkong när jag idag tog mig ann höstbestyren utomhus!
Inom en timma hade jag städat undan sommaren där ute.
Vilken skillnad mot när jag bodde i Umeå där jag hade garanterat minst en hel helgs arbete med gräsklippning och allt annat som hör till inför vintervilan av en, än så liten radhustomt.
Så nu kan hösten komma på riktigt, jag är beredd!

onsdag 26 september 2012

MY PRAYER


Why do we close our eyes when we pray?
When we cry?
When we dream?
Or when we kiss?
Beacause we know that the most beautiful
things in life are not seen but felt by heart!

Mina tankar går just nu till min gamla mor som just nu i denna stund sluter sina ögon och överväger om hon ska släppa taget och återförenas med sitt livs kärlek som lämnade henne och oss för 15 år sedan!
Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ

tisdag 25 september 2012

CALATHEA ???


Nu har jag löst gåtan och det tack vare vår lokala blomsterbutik Bellis här i Nynäshamn där jag fick en ledtråd som jag kunde gå vidare med i Google.

Så nu har Nattens Drottning fått sitt rätta namn nämligen Calathea Triostar, tror jag, ska jag väl tillägga.
Slutet gott, allting gott!


Eller är det Calathea Lvs Prayer?

Det finns nämligen hundratals olika Calathea att välja mellan, men dessa två stämmer bäst in på min skönhet.

måndag 24 september 2012

NATTENS DROTTNING


Eller vad heter den, min gamla kära följeslagare?
Min vän som jag talar med på nätterna när jag inte kan sova.
När det börjar skymma, eller allra helst, just på natten, är den som vackrast, när den inte får något ljus alls. Då lyfter den sina mörka vackra blad, som om den försöker sträcka sig upp efter ljus. Vad jag förstår, så växer den vildt djupt inne i djungeln i till exempel Nya Zeeland.
Jag önskar att någon kan säga mig vad den egentligen heter, för "Nattens Drottning" är bara ett namn som jag har döpt den till och för att det är ett passande namn för min del, vill ju att mina vänner ska ha ett namn dessutom. "Gud va knäpp hon är!" tänker väl du!
Minnet sviker mig om hur länge jag har haft den, men säkert minst femton år. De första åren var det lite knöligt, men med tiden acklimatiserade den sig eftersom den blev större och jag blev tvungen att ta den ifrån fönstret och placera den längre in i rummet.
Nu sedan vi hamnat här, har den verkligen visat sin prakt och i synnerhet om natten.

söndag 23 september 2012

SÖNDAKVÄLL


Sitter och ser på Beck, "Levande begravd" från 2009!
Och då fick jag för mig i reklamavbrotten att kolla vad som hände mig den här dagen, då 2009. Vilken tur att jag kan gå tillbaka här i dagboken och läsa vad jag skrev då!

Lyckligt ovetande om vad som komma skulle!
Peters dokumentär från hans tid i New York, HAPPY HANDSOME AND UNKNOWN hade dagen innan visats på tv:n. Jag hade börjat att gå klasser på IKSU i Umeå och var en glad ägare till ett guldkort där. Erik levde fortfarande, men bara två månader till!

Det är tur man inte vet något om framtiden!

lördag 22 september 2012

TILLÖKNING I FAMILJEN! :)))


Då har jag äntligen blivit mormor, Sofia har adopterat en liten flicka från 4H-gården på Nydala i Umeå. En kaninflicka närmare bestämt, som heter Electra. Ett mycket bra alternativ till hund som egentligen har varit hennes största önskan, men som är av förklarliga skäl betydligt svårare att praktiskt klara av de vardagliga bestyren. Den här lilla tjejen kommer dessutom att bo hos Sofia bara över vinterhalvåret och sedan återbördas till sina kompisar ute på 4H-gården till sommaren. Så egentligen är hon bara fodervärd och det passar väl himla bra.
Närmare än så här kommer jag inte mormorsrollen, men det får duga, det är bättre än inget alls.
Naturligtvis är det upp till Sofias assistenter att det funkar framöver, för det är ju de som är Sofias armar och ben, men de har antagligen gjort en överenskommelse i detta ärende.
Nu vet jag en som kommer att bli bortskämd, kaninen Electra, 6 trappor upp på Mariedahl!

fredag 21 september 2012

EN HÖSTDAG I STAN

Å där satt jag framför morgontv:n i mysdress och fleecesockor under filten och degade och tänkte, att idag ska jag inte göra någonting, på sin höjd borsta tänderna och dra en borste igenom håret också.

Klockan började närma sig halv elva när jag fick en känsla av att, nu eller aldrig den här hösten!
Sagt och gjort! Släckte tv:n och laptopen och med beslutsamma steg snabbt in i duschen, bäddade sängen och på den paltorna och ansiktet.
En timma senare satt jag på pendeln på väg upp till huvudstaden.
Det var ju så länge sedan och vädret blir ju inte lämpligare ju längre fram jag väntar med mitt storstadsbesök tillsammans med mig själv.
Jag stannade på centralstationen och gick direkt upp till Drottninggatan och in på "Bengans" för att hämta ut en konsertbiljett som jag köpt genom ticnet. Tidigare kunde man hämta ut dessa hos Atg-ombud, men de har inget sammarbete längre.
Nog om det, nu har jag min biljett! :))

Så var det dags för lunch, så jag köpte en tunnbrödsrulle och en läsk hos KlaraGrillen ett stycke därifrån. Satte mig på en bänk och käkade, men jäklar va kallt det blev om händerna, så snabbt gick det.
Men som jag satt där och käkade och kollade på människorna som gick förbi, så såg jag plötsligt ett ansikte som såg så bekant ut, men innan jag hann tänka tanken färdigt och tuggat ur, så var hon försvunnen! Måste forska vidare på det där!
Ja sedan strosade jag omkring ut och in i butiker för att värma mig, för inte kunde jag resa hem igen redan, nu när jag äntligen var i stan.
En värmande kaffe latte i händerna och sedan iväg igen mot nya mål!

Nu i skrivandes stund vräker regnet ner utanför mitt fönster och jag känner mig riktigt nöjd med dagen och att jag hann hem precis innan det började regna.
Nu myser jag!

torsdag 20 september 2012

KONSTRUNDA


Idag fick jag ett tips av kompis Mia!
"Gå till Konstpoolen http://www.konstpoolen.se/ här i Nynäshamn och kolla in Ardy Strüwers utställning!"
Sagt och gjort!
Efter mina morgonpysslor var undanstökade och dagens avsnitt av "Hem till gården/ Emmerdale farm" var avklarat, så begav jag mig på en skön promenad som dessutom innefattade ett utställningsbesök på ovannämda konsthall.
Jag behövde inte trängas om man säger så, jag var den enda besökaren och det passade mig alldeles utmärkt.
En färgsprakande upplevelse, kurviga kvinnor med yppiga bröst, ögon och fåglar i spännande variationer.
http://www.ardystruwer.com/
Utställningen pågår till tor 4 okt.



På hemvägen fortsatte jag min konstrunda, närmare bestämt i Nickstaskogen, där vildsvinen härjar.

onsdag 19 september 2012

BOKTIPS INFÖR HÖSTMÖRKRET


För visst har alla tänkt läsa åtminstone "Femtio nyanser av honom", alla kvinnor i allafall!
Jag såg Malou von Sivers intervju med författarinnan EL James i morse i "Efter Tio".

En erotisk och närgående skildring av en ung kvinnas passionerade sexliv med en äldre man, som hon inte kan använda nej-ordet till.
Till saken ska sägas att EL James ombads att läsa några rader ur boken, men avböjde rodnande.

Nej skämt åtsido, jag blev verkligen inte sugen att läsa om hur en ung kvinna låter sig underkastas och utnyttjas i sin okunskap om sitt eget värde.


Den direkta motsatsen till denna bok är väl däremot "Happy, happy" som handlar om skilsmässor, lycklig dessutom!
Bilden av den romantiska, sexuella kärleken bombarderar oss dagligen och äktenskapet är det som ska kröna kärlekssagan. Tills döden skiljer oss åt, så har det predikats i evighets evighet amen. Håller det?

En skilsmässa på tjugohundratalet borde knappast vara något skamligt, ändå upplever många som skiljer sig att de ikläds en offerroll, att de inte tillåts vara lyckliga över sitt beslut.
Det är berättelser om skilsmässor som positiva och berikande erfarenheter. En bok som vill stärka och inspirera alla som tagit steget - och alla som kanske funderar på att ta det?

tisdag 18 september 2012

Peter Jöback - PETER JÖBACK - FLEECE, I LOVE


Peter Jöback - PETER JÖBACK - FLEECE, I LOVE: Brodyr bröst: I LOVE Brodyr vänster ärm: Peter Jöback Tour

Härligt, härligt, härligt!
Idag fick jag påfyllning i min portmonä och nu har jag shoppat på nätet!
Och vad passar inte bättre än en värmande fleecetröja till frusna gunsan!

http://shop.textalk.se/se/shop.php?id=19050

måndag 17 september 2012

HOW LUCKY


Så där ja, nu är det dags att krama kudden, har städat i dagarna två, så nu är gunsan trött. Kanske det blir lite mer städning i morgon, jag måste ju dela upp nöjerna numera, så att det räcker länge.

lördag 15 september 2012

15:e SEPTEMBER -84

Planet tvärbromsar och Duns så är vi nere.
15 sep-84 lokal tid 14:00.
Efter en liten stund får vi kliva ur planet.
Äntligen står vi på flygplanstrappan och andas in de varma tropiska vindarna, vi går in i ankomsthallen för nu skall vi genom passkontrollen, hämta ut vårt bagage, växla pengar osv.
Men vadå?! inget bagage?! inte en enda väska.
Mamma håller på att bli snurrig, gråter nästan!
Vi får hjälp av en kille som jobbar där, vi fyller i ett stort papper, sedan var det bara att vänta och hoppas att det skall dyka upp.
Det här missödet hade nog med strejken på Arlanda att göra.
Trött och besviken går vi ut och söker rätt på våra kompisar som väntar på oss tillsammans med en kille som har kommit för att möta oss. Han heter Roy och kommer från Guest House där vi skall bo.
Roy och de andra tröstar oss och säger att det säkert ordnar sig och att vi får låna kläder och andra förnödenheter av dem tills vi hunnit skaffa nytt.
Vi klämmer in oss i Roys lilla buss. Nu följer en 1½ timmas lång bussfärd som vi aldrig skall glömma.
Slingriga vägar, massor av trafik huller om buller, folk överallt, växtlighet och värme.
Roy signalerar några gånger, kör fram till en stor järnport och stannar. Genast öppnas porten från insidan av en kille, vi kör in, nu är vi framme där vi skall bo i tre veckor.

Oj va vackert det var där inne!

Plötsligt är vi omgiven av en massa bruna, vackra män och kvinnor som välkomnar oss och bjöd oss på kall läskande dryck.
Detta var personalen som skulle sköta om oss den här tiden.
Så kom Mr. Niel, han välkomnade oss och sa att vi skulle få fara och träffa er barn redan den här första kvällen.
Först kunde vi gå till våra rum och vila en liten stund, duscha och byta om, sedan komma ner på tea och smörgås innan det var dax att åka.
Barnhemmet där du bodde låg ca 4 km bort, så det var bara att hoppa in i Roys buss igen.
Efter ett tag signalerade Roy igen och en ny stor järnport öppnade sig.
Nu var det spännande må du tro!
Vi var framme på barnhemmet, ett underbart vackert ställe med massor av mörka söta flickor i vita rockar som log och skrattade mot oss med sina vita fina tänder.
Vi fick sitta ner i ett rum och vänta en liten stund.
Mr.Niel kom och sa att Samanthas föräldrar kunde komma med.
Vi kom in i en liten barnkammare med fyra små spjälsängar med överhängda moskitnät i rosa och blått.
Mr. Niel gick fram till Din säng och lyfte upp dig och överäckte dig till mig.
Du var så vacker och jag så lycklig så jag grät av lycka.
Pappa hade besinningen kvar, så han knäppte några kort.
Kan det vara underbarare och finare än så här att få barn?
Så fick vi ta dig med oss ut till sofforna, de andra föräldrarna kom också med sina pojkar efter en stund.
Oj vilka stolta föräldrar vi var alla.
Klockan är nu 6 på kvällen, så det är matdax för er.
Sköterskorna kom med vällingflaskor till oss. Det måste erkännas att det kändes lite bak-och-fram att ge välling, ingen av oss hade ju gjort det förr. Va du var liten att hålla i och sprattlade gjorde du också. Men efter en stund ordnade det sig och du drack upp din välling.
Vi var hos er ett par timmar den kvällen, sedan åkte vi tillbaka till Guest House. Vi satt en stund och pratade med de andra om allt som hade hänt denna händelserika dag. Den kvällen gick vi i säng tidigt för mer än så här orkar man inte under ett dygn.
Ner med moskitnätet och i säng!

14:e SEPTEMBER -84

14:e september.
Om vi har sovit något den här natten är svårt att säga, men på något sätt har ändå natten tagit slut och nu är det äntligen dagen D.
När vi hör på morgonnyheterna får vi höra att markpersonalen på Arlanda har gått ut i strejk. Första chocken!
Kort därefter ringer det, det är från resebyrån som ordnat vår resa. De säger att de ska boka om oss till ett, en timma senare plan. Andra chocken! Pappas nerver behöver luft, så han kastar på sig joggingoverallen och far ut och kutar.
Vi andra sitter i köket och lyssnar på radion om de ska säga något nytt angående strejken på Arlanda.
Då ringer det igen! Det är från resebyrån igen, de säger att vi kan åka som det först var bestämt, alltså kl. 11:45 och att de hade istället bokat om anslutningen mellan Arlanda och Kastrup. Tredje chocken!
Nu börjar det dra ihop sig!
Vi skall vara på Alvik flygplats om !½ timma och pappa är fortfarande ute och springer, men mamma tar trappan upp till duschen i fyra kliv, har aldrig duschat och klätt mig så fort någon gång.
Pappa kommer in och får höra det senaste, nu blir det fart på honom också!
Mormor lagar lite mat, men det är hopplöst att äta något. Morfar kör fram bilen, sedan hjälps vi åt att bära ut allt bagage, hoppar in i bilen och lämnar Bigarråvägen 93.
Väl framme på flygplatsen checkar vi in bagaget och går och sätter oss för att vänta på vårt plan. Plötsligt går vi ut till planet, vinkar åt mormor och morfar.
Klockan är 11:45. Nu du Erik är vi på väg!
Om 55 minuter kommer vi att landa på Arlanda. Vi tar en kopp kaffe och försöker lugna ner oss.
Nere på Arlanda.
Nu gäller det att snabbt springa från inrikes till utrikesflyget.
Vi har bara 20 minuter på oss!
Ett Sabenaplan skall föra oss till Kastrup, vi beräknas vara där 13:30.
Vi hann med PHU!!!
Nu blir det lunch, det smakar riktigt gott faktiskt, den värsta nervositeten börjar nog gå över nu.
Så var vi framme på Kastrup. Nu börjar en lång väntan, för det slutgiltiga planet går inte förän 19:30.
Vi sitter och väntar, går och väntar, söker efter utgången för vårt plan.
Försöker se om vi kan finna våra nya vänner och reskamrater.
När det är ungefär en timma kvar, går vi och sätter oss i vänthallen för vårt plan. Vi är ensam men snart kommer det första paret, det är Kåre och Marita.
Det syns genast att de är ute i samma ärende som vi. Vi hälsar på varandra och börjar småpratar. Snart kommer det mer folk, Vi är nu samlade alla fyra paren!
Vi tittar ut och ser hur kabinpersonalen äntrar flygplanstrappan, nu är det inte långt kvar.
Klockan 19:00. Nu ropar det i högtalaren att det är klart att gå ombord på planet.
Vi blir hänvisade till våra platser som vi skall ha som vårt hem i 14 timmar.
Det var en förunderlig flygresa, underbar uppassning från börja till slut. God mat och våta handdukar avlöste varandra, kanske lite svårt att sova, men annars toppen!
Vi mellanlandade i Athen mitt i natten, sedan i Dubai när det var ca 4 timmar kvar av resan. Där gick vi av och sträckte på benen.
Vilken värme! PHU!!!
In i planet igen!

De sista timmarna gick väldigt sakta. Men snart började planet sakta sjunka.
Plötsligt flyger vi över "Din ö".
Palmerna står tätt tätt, men ibland ser man ett litet hus här och där, folk och kreatur ute på fälten och barn som leker.

FÖLJ MED TILLBAKA I TIDEN

Närmare bestämt till just nu för 28 år sedan!
Men vi börjar väl från början, direkt ur min dagbok från då det begav sig!


5 september 1984. Pappa har sin lediga dag och mamma ligger hemma i förkylning.
Vid lunchtid ringer telefonen, pappa svarar och efter en stund kommer han upp till mamma i sovrummet, säger, "grattis mamma" och säger att det var från Piteå och att de sa att vi hade fått en son som var född den 24/6-84 och heter Samantha.
Hur det kändes i det ögonblicket när man ligger i sängen och är jätteförkyld och knappt orkar tänka på barn och resor överhuvudtagit det är svårt att säga, men efter en stund börjar det klarna och då börjar tankarna sväva hit och dit.
Plötsligt hade Du blivit verklig, en levande varelse med snopp och allt.
De följande dagarna som återstår före avresa gäller det att försöka inhandla de sista sakerna från listan som vi fått från adoptionsförmedlingen Sri Lanka Barns vänner, samt kläder till dig som du ska ha vid domstolen och kläder inför hemfärden och passande blöjor.
Det är under sådana här veckor man kan bli gråhårig.
Som tur var kom mormor och morfar redan den 12 september, så de fick hjälpa oss med mat och andra livsnödvändiga detaljer som vi inte kunde tänka på.
Mormor och morfar skulle ju bo här hemma hela tiden medan vi var borta.

fredag 14 september 2012

FREDAGSMYS!


Från early in the morning till late evening!
Det blev inte så himla jäkligt väder som jag befarade, eller hoppades på.
Men nu var det ju så att jag hade bestämt mig för att de skulle bli så, så jag körde på det ändå, softa och lie back!


Och till middag är det alltid gott med lite potatis i någon form!
Hälsningar från en riktig soffpotatis som knappt har gjort rätt för lite salt till pären idag, men det var ju så jag hade tänkt mig!

torsdag 13 september 2012

BESÖK AV LESLIE


I morgon välkomnar jag ett besök av Leslie!
För troligast är det enda sättet för mig att vila med gott samvete, att just en orkan dyker upp bakom knuten.
Regnvädret som kommer in under den tidiga fredagsmorgonen kommer under förmiddagen att breda ut sig över hela Sverige. Enligt SMHI är det resterna av orkanen Leslie, som rört sig över Atlanten under slutet på augusti som kommer att dra in över Sverige.
Värmlänningar och bohusläningar kommer att vara de första som tvingas dra på sig regnställen.
– Regnvädret kommer in från nordväst, och drar till en början in över Värmland och Bohuslän. Över norra Västkusten kommer det att regna 15-20 millimeter under hela dagen.
Regnvädret kommer att ha spridit ut sig över hela Sverige redan under förmiddagen, och solchanserna är i princip obefintliga. I västra Götaland och östra Svealand kan det dessutom komma att blåsa upp ordentligt.

Redan under lördagen spricker dock molnen upp, och med temperaturer strax över 15 grader i Götaland och Svealand kan den som vill njuta av värmen passa på att vända ansiktet mot solen: då ska det nämligen vara strålande sol i större delarna av Götaland, Svealand och sydvästra och mellersta Norrland.

Det senaste dagarnas vackra septembervädret har lockat ut mig, trots att jag egentligen borde vila.
Men va fasiken, man måste ju passa på medan det är sol, tanka D-vitaminer och solenergi/värmen inför den stundande hösten mörkret och vintern.
Men som sagt, i morgon vilar jag inomhus med gott samvete!

onsdag 12 september 2012

SUCKARNAS DAG!


Alltså jag blir så less på mig själv!
Igår var det ju en riktigt bra dag, solen sken och det var skapligt lätta fötter som bar omkring mig. Natten har väl varit skaplig också, så egentligen borde jag inte vakna upp med en massa ångest som stegrade sig som vilda hästar i magen.
Men så började den här dagen!
Så för att motverka ångesten, begav jag mig ganska så genast ut ur lägenheten, inte för att jag otrivs här inne, utan för att jag behövde proviantera diverse från ICA och gå till återvinningen med en bunt DN m m.
När jag sedan mödosamt baxade upp min tunga dramaten uppför de 14 trappsteg till min lya, så var jag näst intill svimfärdig, men bestämde mig ändå att gå ut igen efter jag tagit hand om mina varor och käkat lunch.
Jag tog med mig ett gravljus och begav mig till kyrkogården!
Det var varmt och fint och bänken vid minneslunden var ledig, så jag slog mig ner där en lång stund.
Jag tänkte att här kan jag väl sitta och sucka en stund och se vart det bär, om det var den här platsen som ropade på mig!
Mycke tankar hann komma under den timman som jag tillbringade där, som till exempel!
Herregud, jag är ju gammal nu och snart är det min tur att lämna det här dimentionen!
Var ska jag ligga, eller hur går det till, vem tar hand om mig när det är dax?
Det finns ju ingen naturlig lösning på det för min del. Min egen familj består ju egentligen bara av Sofia nu sedan jag avslutade mitt äktenskap och Erik gick bort.
Knepiga tankar man kan få så där på en bänk i en minneslund en vanlig sketen onsdag.
Det blev alltför kompliserat, så jag satte i lyrarna till iPoden och lyssnade på ¨La Vie, L'amour , La Mort¨, en mycket passande CD även den här dagen, som alltid!
På hemvägen gick jag som i trans, trött i kroppen och somnade direkt på soffan när jag kom in.
Något är kanske på gång ändå, typ en förkylning eller nått, måste nog ta det lite lugnt ett tag, jag är ju gammal nu. :)

tisdag 11 september 2012

11:e SEPTEMBER


En ödestigen dag, då jag kanske borde stanna under täcket och bara ligga och krama kudden, så att inget ont händer mig, men vad fasiken!
Det värsta har ju redan hänt mig och inget kan överträffa det! Så upp och hoppa och på med goskona inför dagens rundan. Idag blev det hamnen och ett möte där med min kompis Mia som var med mig till London.
Vi hade inte träffats sedan sist vi skildes åt natten mot måndagen den 3:e september när vi kom hem från resan.
Mia har legat däckad i förkylning och jag, har som vanligt legat under en filt och försökt landa så sakteliga. Men idag kunde vi stråla samman igen på Havstrappan i den härliga septembersolen.

Egentligen så är 11 september för evigt förknippat med mörker.
Många tragiska händelser har inträffat just detta datum genom årens lopp.
Men från och med i dag är datumet också förknippat med en positiv nyhet.
I dag kunde journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson äntligen andas ut som fria män.

Flera stora, dramatiska och tragiska händelser om inträffat just detta datum genom historien.
Händelser som jag minns var till exempel,
1978 när formel 1-stjärnan Ronnie Peterson avled i sviterna efter kraschen på Monza i Italiens Grand Prix dagen innan.
2001: Terroristattackerna mot World Trade Center och New York. Omkring 3 000 människor dödades.
2003: Anna Lindh Sveriges utrikesminister som avled i sviterna av den knivattack hon utsattes för dagen innan på NK i centrala Stockholm. Mijailo Mijailovic greps för mordet, erkände och dömdes till livstids fängelse.

Men nu hoppas jag att den negativa trenden äntligen har vänt och att försonigens tid är här.



måndag 10 september 2012

SKOGSVANDRING


Rustade mig med diverse teknologi, så som iPod, kamera och min nyinköpta Samsung Galaxy S III, den sistnämda är jag under läro i ännu.
Jag har appen instagram installerad och behöver träna i bildtagning och överföring och vad är inte lämpligast att göra det än ute i det fria.
Jag ställde kosan mot Nickstaskogen, den som härbärgerar viltsvinen här i trakten.
Därför beslutade jag mig för att bara ha ena örsnäckan i, utifallatt!
Jag avvek från promenadvägen där inne i skogen och vandrade uppöver på små slingriga, knapp synliga stigar, kanske i hopp om att även finna en liten kantarell eller två.
Som jag gick där hörde jag ett knakande och brakande på avstånd, ja även flåsande!

Hjärtat hann slå några extra slag och pulsen steg betydligt och jag stelnade till, just som jag stod och fotade en gigantisk myrstack.
Plötsligt kom det en man kutande och hade en hund springande lös precis förbi mig där jag stod med bultande hjärta och myror som började klättra upp på mina skor.

Någon svamp blev det inte, endast några övermogna blåbär slank ner där i farten för att skaka av mig obehaget.
Dessutom hann jag ta några bilder med både kamera och mobil.
Och Peter sjöng för mig hela tiden i ena örat, så välbekant och tryggt!
En helt vanlig måndag i början av september!

söndag 9 september 2012

MINA VÄRMEKÄLLOR!


Premiärar ikväll med elfilten som jag fick av Pia och Ove i julklapp i fjol!
För nu är det dax för mig med lite extra tillskott av värmekällor.
Ganska mysigt ändå att tända några värmeljus, dra på mig handledsvärmarna och krypa in under den varma goa filten.
Nu kommer den att vara min kära vän här i soffan de närmaste 6-7 månaderna!

ENSAM HEMMA!

I dagarna två, har  jag försmäktat i denna position framför tv:n och sett på " Ensam Hemma" filmer!
Underbart att få skratta högt och ljudligt igen, behövde det verkligen.
Lite märkligt och om det var en tanke från tv4, så är det två dagar till " nine eleven". Tänkte på det i dagens film som utspelades i, just New York och att Kevin var uppe i en av tvillingtornen och beskådade den vidunderliga utsikten därifrån.

Nu är det precis en vecka sedan Mia och jag satt på en pubb i Covent Garden och firade en lyckad tur till  London och ett överaskande och underbart möte med " Världens  Bästa Peter" i 11:e timmen.

Men om sanningen ska fram, så har jag faktiskt varit ute i det vackra septembervädret i två timmar.
Minnet sviker mig inte, det var vackert väder den här tiden 2001 också!


fredag 7 september 2012

ÄNTLIGEN FREDAG

ღ¸☆´,
(¯`♥´¯) .♥.•*¨`*♫.
´*.¸.•´♥ღ¸☆´
_________/)_____./¯"""/')
¯¯¯¯¯¯¯¯¯\)¯¯¯¯¯'\_„„„„\)ღ¸☆´G​OD HELG..:)♥

Jo så är det, även för mig, fast jag alltid har helg, så är det ändå lite särsklit när fredagkvällen faller på.
Då lutar jag mig tillbaka lite extra i soffhörnet och myser. Pustar ut efter en omtumlande vecka med både glädje och sorg.
Det är ansträngande att åka roller coaster, fast man står med båda fötterna på jorden.
Å vad det går fort!

LIVET - TIDEN


Livet är som en bok. några
kapitel är ledsna, en del är
lycklig, och vissa är stora.

Men om du aldrig vänder sidan,
kommer du aldrig att få veta
vad nästa avsnitt innehåller

torsdag 6 september 2012

MISSBRUKSVÅRDENS OFFER


Ja nu har det hänt igen!

Det var i lördags som riksdagsledamoten William Petzäll hittades död i sin mammas lägenhet i Varberg.
I flera år hade han sökt hjälp för sitt missbruk av opiater och lugnande medel, och gått igenom flera tolvstegsprogram utan resultat.
Han ville kämpa för att leva, han ville absolut inte dö, säger hans mamma Annika Petzäll.
Under det senaste året förvärrades hans missbruk, och Petzäll väntade in i det sista på vård på substitutionsenheten i Falkenberg. När de inte kunde ta emot fler patienter på grund av läkarbrist tvingades han istället hitta han egna lösningar.

– Det är ju så att de kommer åt knark, medicin och olika preparat (på svarta marknaden), och när han fick tag i det som skulle kunna blivit hans legala behandling så mådde han ju bra. "Nu känner jag mig som William, nu känner jag mig stark", men det var ju tyvärr svart han kom åt det...

Så kallad subtitutionsbehandling, där ett läkemedel med narkotika ersätter drogen, började praktiseras i Sverige redan på 60-talet. Metoden är och har varit kontroversiell - kritiker vänder sig emot att staten eller vården står för drogen och att en drog ersätts med en annan.
Annika Petzäll är djupt kritisk till dagens missbruksvård som hon menar i hög grad styrs av eget tyckande och den ideologiska principen: "drogfrihet till varje pris".
Människor som vill bryta sitt missbruk ska inte behöva slåss för sin rätt till vård menar hon och frågar sig också hur tillgången till medicinsk behandling kan vara så olika i landet. Nu vill hon ställa både ansvariga politiker och myndigheter till svars.

– Min fråga, som jag kommer begära ett svar på, är om de anser att deras fundamentalistiska åsikter är värda Williams död? Det är den policyn som styr i Sverige, det är den som gjort att William inte fick vård. Vem är de att döma vad min son har för behov av medicin?

Kanske detta blir startskottet för att en ordentlig utredning görs om missbruksvården i Sverige.
Att Williams död inte var förgäves och att det leder till något gått för de som befinner sig i denna kaotiska och oftast omöjliga situation och då även de anhörigas maktlöshet under den missbrukes kamp.
Starkt av Williams mamma Annika att orkade tala om detta hos Lotta Bromé idag.
Jag som mor till en son som gått samma öde till möte, välkomnar verkligen en översyn och lagändring om hur dessa patienter ska ha rätt till rätt vård i tid och inte som Erik sa till oss föräldrar, "Jag får ingen vård, det är bara förvaring", medan han var tvångdsomhändetagen på behandlingshem, gång efter gång!
Eriks öde är en direkt kopia av Williams, men Erik var ju bara en i mängden, obetydlig person.
William däremot, var en känd profil, så nu kanske det händer något.

onsdag 5 september 2012

EN MÄRKLIG DAG


Att resa i tid och rum, bokstavligen!

På min färd med pendeltåget till Järfälla kyrka idag!
Något spänd inför min dag, försökte jag skingra tankarna med musik som vanligt, "Livet, Kärleken och Döden - La Vie, L'Amour, La Mort".
En passande tittel för dagen.

Snett framför mig sitter en ung kvinna som med säker hand lägger en helt oklanderlig makeup från grunden. Det som skulle ha tagit mig minst en timma med skakig hand och förstorningsspegel hemma i mitt badrum där golvet är stilla, tog en kvart för henne.
Fascinernade!
Men för de flesta i vagnen var det mobiltelefonerna som glödde i händerna på sin väg till "Livet" där ute.

Efter två timmars resa med tåg och buss, anlände jag så till Järfälla kyrka där lugnet och tystnaden ackompanjerades av suset från träden som omslöt kyrkan med sina gröna vida armar. Jag uppsökte minneslunden en stund i väntan på att de övriga, närmaste sörjande skulle anlända.
Egentligen hade jag ingen aning om i vilken fas jag var i mitt eget sörjande efter Erik, det var ju så länge sedan nu, snart tre år sedan.
Men mycket smärta och sorg översköljde mig där inne i kyrkorummet under begravningscermonin.
Sorgen över min egna förlust av Erik, men även över att se sorgen och förtvivlan bland dessa nära anhöriga och kära vänner.
Det påminde mig starkt om när jag var i just den situationen, när jag trodde att mitt hjärta skulle stanna och andningen upphöra.

Utmattad och rödgråten somnade jag i en busskur trekvart senare. Ja, jag somnade och missade en buss till och med. Men det var bara en parentes och världslig sak, för "livet bara rullar på" ändå och jag är ju hemma nu!

Vilken tur att jag har varit och fått livgivande energi i London, apropå "Kärleken", som hjälper mig och lär mig att handskas med "Döden" och smärtan som den lämnar efter sig.

tisdag 4 september 2012

LANDNINGSSTRÄCKAN!


Nu har det hänt igen, jag är helt slut, eller kanske så proppful av god energi, så att det spiller över kanten på glädjebägaren och att jag inte vet hur jag ska fånga upp de gyllene dropparna, så att det inte går till spillo inför de kommande sju veckorna inför nästa påfyllning.
Vilken tur att jag bara har mig själv att sköta om!

I morgon kommer en ny dag och den kommer att väcka många starka känslor och minnen. Ett sista avsked av min vän Eva!

måndag 3 september 2012

TACK FÖR DEN HÄR GÅNGEN LONDON


Tänk vad fort det gick och som jag hade längtat och väntat till den här Londonresan tillsammans med Mia så länge och det kändes som en evighet, tills nu.
Men nu är jag alltså redan hemma och det är över!
Vilken lyckad resa och vad trevligt vi har haft och vilka fina möten med härliga människor.

Staden visade mig äntligen sin fina sida med vackert väder och festligt värre.
En sådan här gång är det även skönt att jag har skapligt lokalsinne, eftersom Mia och jag bara hade varandra att lita till och jag var den enda av oss som hade varit till London redan, om än dock i följe med andra.
Men med karta i högsta hugg och var sitt Oyster card tillhands, så tog vi oss galant fram med både tuben och dubbelbäckare. Och om vi hade haft stegräknare på oss, så har vi säkert tillryggalagt bra många mil också, för kära hjärtanes vad vi har vandrat.






Lördagkväll var ju resans höjdpunkt med ett sista besök på Her Majesty’s Theatre, där Peter Jöback hade sin sista föreställning som The Phantom of the Opera.
Vilken kväll, vilken värme, vilken kärlek både från publik och inte minst hela ensambeln men framför allt The Phantom, Peter! Stående ovationer som nästan lyfte taket på denna anrika teater. Jag säger bara det, Vemod och ståpäls!!!
Naturligtvis infann blogginehaverskan sig vid Stage Door även den här gången, men med ett behagligt lugn. Till skillnad från tidigare, så var det massor av beundrare som hade sökt sig till denna dörr den här gången och när Peter kom ut hyllades han av folkskaran med applåder och glada tillrop.
Och som alltid, så var han lika generös och ödmjuk som vanligt och delade med sig av både signeringar, fotograferingar och kramar.

Det är schysta killen de!






Söndag var det dags för hemfärd och även då gick allt som på räls!
Efter ännu en utsökt frukost, både mycket och länge, så lämnade vi hotellet Hilton Paddington med buss ner till Victoria station, där vi lämnade in vårt bagage till förvaring under dagen.
Ett sista besök på Covern Garden stod på agendan och det var ett mycket lyckat val! Folkligt, festligt och strålande sol och ett och överaskande och glädjande möte i trängseln.

En sen lunch, ett glas rött på en klassisk english pubb innan vi sakta vandrade vidare på de trånga gamla gatorna och sedan hoppade vi in i en Black taxi ner till Victoria station igen för vidare färd mot Gatwick och Stockholm.
En trött men lycklig och nöjd gunsan somnade på Backlura ca 02:30!
London, jag kommer tillbaka!
☆♫LOVE♫☆