FETTISDAGEN!

Dagen började med en nätt promenad i den arla morgonstunden till syrrans garage, jag har nämligen fått lov att låna hennes bil när nöden är som värst och det var den både i går och idag!
Igår var jag på röntgen och gjorde en slätröntgen på höften och idag hade jag tid hos en sjukgymnast,

också nere på Vårdcentralen / Legevistten, redan klockan 08:00, det var en tid som jag på eget bevåg hade bokat, bara därför att få ytterligare utlåtande på hur jag egentligen mår!

Efter ca 45 minuters töjande och böjande åt alla håll och kanter, så kunde sjukgymnasten bara konstatera, att jag är hur rörlig och smidig som helst, ingen förklaring till min smärta i höften!
Så, precis som jag tyckte, så vill hon att jag får en ultraljudundersökning, alltså precis som jag tänkte alldeles från början!
Nu börjar vi från ruta 1!
Äntligen någon som tänker som jag!
Väntar på remiss!

Trots bil, så var jag helt slut när jag anlände min enkla boning en dryg timma senare och somnade i soffan under min värmefilt!
När jag vaknade insåg jag att det var Fettisdag och jag hade ingen semla hemma, buuuuuu!!!!

Och det fanns inte på världskartan att jag skulle orka ta mig ut en gång till för att inhandla densamma, buuuu!!!!
Skit oxå, jag som har kunnat vandra omkring obehindrat i timmar och nu kan jag inte ens tvärgå och köpa en semla!
Alltså, det här är inte jag!


Men så, efter att jag hade vilat i flera timmar, så tog jag mig ändå ut försiktigt, försiktigt, stannade på lämpliga ställen och vilade och stretchade, tills jag lyckades ta mig fram till närmaste butik som är Willy`s!

Jag är sååååå himla glad att jag tog mig till affären ändå, för vad är en Fettisdag utan semlor och Hänt Extra är veckans färskvara, ibland men mer sällan, bjuds även på Ögongodis däri, dessutom hade jag en trisslott x 2 som låg och trängdes i plånboken!
Lite så tröstade jag mig idag ändå!

TROKANTERIT!

Information om Trochanterit

Trochanterit

Trochanterit är en av de vanligaste anledningarna till att man får ont på utsidan av höften. Muskelfästet belastas kontinuerligt vid gång, löpning och stående. Vid tyngre eller ensidig belastning kan en överbelastningsskada i senfästet och underliggande slemsäck uppstå och ge mycket stora besvär. Vid trochanterit har man oftast smärta när man ligger på sidan med tryck direkt mot höften, smärta av att gå och stå, och av att sitta med det onda benet korsat över det andra. Om man är aktiv och har problem i löpning eller hopp så beror problemet i vissa fall på att man har breda höfter eller faller in i fotvalv och knän vilket belastar muskelfästet på utsida höft extra mycket.

Rekommendationer och prognos
•Prognosen för att bli helt återställd är god över längre tid.
•När du börjar uppleva symtom från höften, tänk till kring vad som kan ha orsakat överansträngningen och ändra på det, börja försiktigt att stretcha rumpmuskulaturen och utsida höft.
•Använd skor med bra dämpning och uppbyggnad i hålfoten. Om sjukgymnastik stretching, stötvågsbehandling och belastningsförändring inte hjälper kan man prova kortisoninjektion som ofta har god effekt på tillståndet.
•Det är alltid bra med rörelse som inte förvärrar smärtan. Cykling, simning och rodd tar bort belastning från höften och man kan fortsätta konditionsträna. Stretching och rörlighetsövningar för muskelfästet skall göras några gånger dagligen.

Smärtan går ofta i perioder och om du får mer ont är det viktigt att du notera i vilken situation du får det och var smärtan upplevs. Det är viktigt för att kunna utvärdera effekten av behandlingen och hur man skall gå vidare med behandling av din höft.

SJÄLVPORTRÄTT

Skulle kunna vara i alla fall, ty precis så här både såg och kände jag mig i morse när jag återigen tog mina första steg mot vattenkokaren i köket och sedan gick och satte på min tv!
Sliten, tussig och alldeles supervissen så till den milda grad och allt på grund av höften!

Fixade min te-mugg och den obligatoriska Lingongrova med räkost på, bläddrade igenom DN, samtidigt som jag funderade på hur jag skulle gå vidare med dagen, vilka telefonsamtal som jag måste göra, VC, sjukgymnast, kiropraktiker eller rent utav sätta mig på pendeln igen och åka till Huddinge akuten?

Först ringde jag till sjukgymnast och fick en tid tisdag till veckan!
Därefter fick jag av en händelse ett nummer till en kiropraktiker som lyckligtvis hade en ledig tid redan på förmiddagen, underbart!
Lyckligtvis fick jag skjuts dit och även hämtning när besöket var över!
Tyvärr så kunde kiropraktikern inte finna på felet eller med bestämdhet säga att det är ischias som jag lider av!
Så mitt nästa drag var att åka direkt till vårdcentralen, där jag lyckades få en läkartid med endast trekvart väntan!
Nu fick jag en ny diagnos på mitt besvär, Trokanterit / Slemsäcksinflammation!
Hur kunde jag glömma det, att jag, på grund av min grundsjukdom Systemisk Skleros, har en benägenhet för just spontaninflammationer och i synnerhet i slemsäckar, jag har t.om opererat bort två sådana just på grund av kroniska bursiter!
Första steg, remiss till slätrtg höftled om misstanke på artrossjukdom.
Med risk för att det här blir en lång följetång!
Men jag lyckades få tag på nya tulpaner i all hast mellan VC och apotek!

JAG NÅDDE INTE MÅLET!

Såååå himla besviken, förbannad och bortgjord!
Jag hann inte fram till avtalad tid hos sjukgymnasten!
Samtidigt, hur kommer det sig att jag får kallelse till en sjukgymnast till Karolinska i Solna och inte till Huddinge där jag hör hemma så att säga och faktiskt närmare än ända till Solna!

Med min ischias blev det verkligen en utmaning, ty nu är det om möjligt ännu värre och att färdas till och från olika färdmedel i isande kyla och dessutom inte ha en aning om hur jag ska ta mig dit, ja det kunde bara sluta med en förskräckelse!
Ner till pendeltåget i god tid, trodde jag, var en pina, trots endast sju minuters linkande!
Väl på tåget och vidare in till Stockholm central, hann smärtan lägga sig skapligt!
Sedan vidare upp till Klarabergsviadukten, där det skulle gå en buss vidare till Sjukhuset!
Där tog det STOP!
Inte fan gick det någon buss därifrån nu längre!
Och ingen kunde ge mig besked varifrån heller, fast jag t.om frågade en busschaufför i en annan buss, han såg ut som ett frågetecken?????
Helvete!
Jag gick tillbaka till Centralstationen och frågade där!
"Ta pendeln mot Märsta, kliv av i Solna och därifrån buss till Karolinska".
Toppen, det fixar jag!
Ner igen och vänta på tåget mot Märsta i 10 mintuter!
Äntligen, nu kanske jag hinner fram!
Framme i Solna! Frågar mig fram till en busshållplats!
Fel hållplats!
Frågar igen!
Blir hänvisad till en hållplats en bit bort och där inser jag att det inte kommer någon förrän om nästan en timma och det är nu endast fem minuter kvar till min tid hos sjukgymnasten!
Smärtan är outhärdlig i benet-ljumsken-rumpan, tar en Ipren som jag hittar i väskan och en klunk vatten!
Håller på att frysa ihjäl!
Ringer till sjukgymnasten och läser in ett meddelande på röstbrevlådan, "jag hinner inte fram, jag måste åka hem igen, orkar inget mer!"

Klockan 15:15 kliver jag innanför min dörr igen, helt slut och gråten stiger upp i halsen medan jag stoppar in kontakten till min värmefilt och till värmedynan för ryggen!

Hur jag går vidare med det här får morgondagen avgöra, just nu känns det jävligt hopplöst!
Tacka vet jag Norrlands Universitetssjukhus NUS och närheten till alla specialiteter inom samma hus!

Nu väntar jag dessutom på en avgift på 200 kronor för uteblivet besök, försent återbud, tack där Karolinska sjukhuset!
SL har också tjänat lite extra på mig idag!
Fan oxå!

SNÖKAOS

Vilket gjorde att det inte var alltför plågsamt att ta sig igenom sista dagen med droppet, dessutom brukar jag under dag tre, trots att man bara vill få den överstökad, inte må fullt så dåligt som dag två, jag har liksom vant mig med skiten och styrkan på droppet!

Skönt ändå att komma hem till sin lugna vrå!
Kanske dags att försöka ta sig till en butik där det finns nya tulpaner, av förklarliga skäl har jag inte haft ork eller tid att åtgärda detta, skärpning gunsan!

Till helgen kanske!

DAG TVÅ OCH FÖRSTA BAKSLAGET

Väderbakslaget menar jag naturligtvis!
Å jag har bara väntat på det och nästan på dagen samma som för ett år sedan, snö, när man som minst behöver det!
Så när jag gick ner till pendeltågstationen i morse så var det ordentligt moddigt!
Jo, tack den som frågade, jag hade precis lika besväligt från min ischiasnerv!

Läkemedelsbehandlingen var förskräcklig idag, värre än någonsin och tröttheten höll på att ta död på mig!

Så vilken tur att min kompis, hon med "jaggan" och hennes man råkade ha ett ärende också på Huddinge sjukhus, så jag fick åka med dem hem, ända till porten i det närmaste och jag kunde i lugn och ro få sova i deras baksäte!
Det är bra med goda vänner när nöden är som störst!

ILOMEDINDAGS!

Dags igen för kärlvidgning intravinöst!
Och som jag brukar tänka, "undra om det hjälper, eller är det som att skjuta mygg med älgstudsare?"
Det blev i alla fall inte mycket promenad idag, endast till och från pendeltåget, med det var alldeles tillräckligt och knapp!

Passade på att nämna mitt tillstånd för min sköterska och hon framförde det till en läkare, som dessvärre inte tyckte att han hade med saken att göra, utan att jag ska ta det med sjukgymnasten på torsdag!
Hoppas verkligen att han kan hjälpa mig, för det här är såååå jäkla trist, jag som älskar att gå på långpromenader här i Nynäshamn!

TA DIN STOL OCH GÅ!

För att slippa råka ut för samma elände som igår, så tog jag med mig min smarta stol idag!
Det gick sådär, alltså, jag gick en sträcka på, i vanliga fall ca 20 minuter, på ca 45 minuter, på grund av alla mina stopp!
Tack o lov att jag hade något att sätta mig på!
Min gamla svartvinbärsstol fick bli min räddare i nöden idag!

Plötsligt känner jag mig oerhört gammal och skröplig och troligast ser jag sådan ut också, där jag går omkring haltande och linkande, stödd på en alldeles otroligt knepig käpp och emellanåt stannar kärringen och sätter sig på den en stund också och sedan haltar vidare!
Alltså hon måste ju vara någonstans mellan 80 - 100 år eller så!

RÄDDARE I NÖDEN

Dagens promenad!
Tio minuter, sedan var det stopp, det gick helt enkelt inte, såååå fruktansvärt ont i min rumpa-ljumske-höft och ända långt ner i benet!
Det gick inte att ta ett enda steg till, så jag satte mig ner på en betongsugga och stretchade länge och väl, tänkte "hur ända in i helskotta ska jag ta mig härifrån och vidare hem igen?
För det jag egentligen skulle göra såg jag som helt uteslutet, typ gå ner till centrum och småshoppa m m!

Vem kan komma och plocka upp mig?
Jag ringer min vän, hon med "jaggan"!
Lyckades fiska fram mobilen med möda och fick tag på henne!
"Jag kommer!!!"
Tack gode gud, hon kom efter ca en kvart och räddade mig i min nöd!
Därefter for vi vidare till en av mina favoritrestauranger här i Nynäshamn, Sushi Bar Thai Take Away!

Behöver jag säga, att jag behöver inte äta något mer idag/kväll!
Ensam är inte alltid stark, starkt är att erkänna att man behöver hjälp ibland!
Tack kompis för att du fanns där för mig idag!

PÅVÄG TILL FRISSAN

Vilken tur att jag fann legitima pausplatser på min väg, ställen där jag kunde krypa ihop lite ogenerat och t. ex ta en bild så där i förbifarten!
För fy fan så ont jag fick i går redan och lika jävligt ont idag, i min höft-ljumske-rumpa/ kan det vara Ischias?

Så ont, så jag kallsvettas, illamående och nära att svimma!
Benet går nästan inte att förflytta framåt, var tionde meter måste jag stanna och stretcha, böja mig djupt framåt i knäböj, sätta mig ner vid första möjliga tillfälle!
Min promenad ner till frissan, som i vanliga fall tar ca 10 minuter, tog det dubbla, med mycket möda och besvär!
Hur kommer jag ut ur det här?
http://ischias.se/11-mycket-effektiva-losningar-mot-ischias/
Tur att det finns Google så att jag kan vara min egen "läkare" och försöka diagnostisera mig själv, för att gå till min husläkarmottagning är ju absolut ingen ide!

INTERNATIONELLA BARNCANCERDAGEN

Min egen hjältinna, min dotter Sofia, som här, någon gång i början av 1990-talet, stolt tar hon några trevande steg med hjälp av sin rullator!
Hennes rullstol står direkt där i bakgrunden, i väntan på att hon alldeles strax ska sitta upp i den igen efter avslutad träning på egna ben!

Tyvärr så blev det ingen lång period i hennes liv som hon kunde gå hjälpligt med stöd, innan hon fick recidiv i sin cancersjukdom och allt höll på att sluta med en förskräckelse!

Numera kryssar hon vant och elegant omkring i sin permobil sedan 20 år tillbaka!
8 av 10 barn överlever cancer nu, men många lever med en bestående funktionsnedsättning av något slag, mer eller mindre!

För Sofia blev det mer!

ALLA HJÄRTANS DAG

Många hjärtan blev det, av många anledningar dessutom!

Vaknade tidigt efter en alldeles hopplös natt, massor av tankar höll mig vaken mestadels!
Min dotter Sofia hade tid hos en läkare idag på Andningsenheten på Norrlands Universitetssjukhus NUS bland annat och spänningen var olidlig både för mig och i synnerhet för Sofia!
Redan när jag kom hem till henne i jul, så märkte jag en oerhörd försämring i hennes allmäntillstånd, något dramatiskt hade hänt under hösten, sedan sist jag var upp och hälsade på henne!
För mig är det helt obegripligt att ingen annan som vistas i hennes närhet och vardag, märkt något, eller åtminstone påtalat den uppenbara försämringen!
Nåväl, därifrån och tills nu har det gjorts en utredning om Sömnapné och idag skulle hon alltså få det slutgiltiga beskedet om omfattningen!
"En aggressiv sömnapnè"
80 andningsuppehåll / natt!
Sned nässkiljevägg samt polyper bakom näsan!
Hjälp finns, tack o lov!
CPAP blir den första åtgärden, sedan tar vi resten vad det lider, typ Septumplastik, då blir vi lik, alltså Sofia och jag, eftersom jag gjorde en sådan i mitten av 80-talet, just på grund av tätt i näsan och munandning som orsakande ständiga halsinfektioner!
Så snart är jäntan på banan igen hoppas jag!
Det sista som lämnar oss är hoppet!

Och apropå Sofia, jag fick blomsterbud på dörren idag!
Hon är väl för härlig min jänta, tänker på sin gamla mamma!
Och trisslotten som följde med, var det vinst på, 90:- / tre nya lotter!
Plus en till ny lott på min förra som låg i börsen och glödde!

Det blev en händelserik hjärtandag, som jag firade med att bjuda mig själv på lunch nere i hamnen,
Fisksoppa på Nynäs Rökeri!

SKÖRDAR GOSAKERNA

Så var det dags igen att skörda ännu en mina investeringar för mitt välmående idag!
Jag kollade på biljetten och den inköptes den 1/3 - 16, alltså för nästan precis ett år sedan!

Det var lite spännande innan jag var på plats och kunde se vilka som spelade idag, om det var någon ur orginalensamblen som var utbytt, men tack o lov så var ordningen återställd ända uppifrån och ner!

Min favoritfantom har ju varit lite krasslig den senaste månaden!
Först fick han ju ont i halsen och var borta några föreställningar!
Nyligen fick han även magsjuka och blev tvungen att vara hemma och kurera sig, men som sagt nu var ha åter i ensamblen och bättre och vassare än jag någonsin sett och hört honom!
Kanske det var orsaken till varför jag lipade mer än vanligt, jag blev liksom bergtagen av hans skådespel och sångröst!
Självklart var alla de övriga i ensamblen lika bedårande som alltid, det är en fröjd få ta del av detta mästerverk från första till sista tonen och som sagt få en genomspolning av tårkanalerna och känna att man lever!

I skrivandes stund, så sitter jag och titta på QX-galan på tv4, härlig gala förresten som förövrigt sändes från Cirkus, med dess vackra dekor från The Phantom of the Opera som omger scenen!
Så jag är lite kvar där fortfarande!

KYLSKÅPSMAGNETER

Samlingen börjar få ett gediget värde, The Phantom of the Opera-magneter från West End i London, Broadway New York och nu senast Cirkus, Stockholm den lilla ovala med guldfärgad ram, typ som en spegel!
Och jag har köpt dem på respektive teatrar, all by me self!

För att inte tala om "programmet" till den här svenska uppsättningen, det har också ett gediget värde nu, långt mer än de fnuttiga hundra kronorna som det egentligen kostar!
Undertecknad har nämligen nästan alla i ensamblens autografer, sånär som på fem stycken, samt en hel massa från besättningen bakom scenen, som tex, redåhalare, han som fixar med dimman, han som styr båten och många många fler, för alla har sitt värde och gör ett viktigt jobb om än backstage!

I morgon är det dags igen förresten!

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!

Storvinst 30 kronor!
Det var verkligen länge sedan jag vann något, så 30 kronor är bättre än ingenting, dessutom är det alldeles för liten summa att ta ut i kontanter, så det får bli en ny lott istället vid något annat tillfälle!
Så chansen finns kvar till storkovan!
Äsch, jag är glad ändå!

Du har väl inte missat att det snart är Alla Hjärtans Dag?
Jag tog en promenad i isande kyla idag, ner till ICA MAXI, där gick det absolut inte att ta miste på vad som firas härnäst i alla fall, gelèhjärtan, chokladhjärtan, hjärtankort, ja det var hjärtan vart jag än vände mig, så kommersen blomstrar bokstavligen även runt Alla Hjärtans Dag!
Ja just det, min trisslott var också täckt med hjärtan!

EN GAMMAL TROGEN VÄN!

Min gamla skolatlas anno 1965 och den hänger med mig än!
Fast egentligen skulle det väl vara flottare med en såndär jordglob med belysning inuti!
Jag hade en sån en gång också, men den råkade hamna nerför trappan under ett vredesmod och därav blev den inte sig lik så att säga!
Alltså det var inte jag som kastade den, jag lovar!
Lite så var det att leva med en anhörig med ADHD och lite annat som grädde på moset!

Äsch, den får fortsätta att duga, om jorden är rund eller platt spelar ingen roll, det viktigaste är att alla krig och konflikter får ett slut och alla gränser och murar planas ut!

65 ÅR SENARE

Egentligen var det planerat att jag skulle födas i hemmets lugna vrå, mina föräldrar hade tänkts sig så, men jag skulle börja krångla redan då visade det sig!
Bortbjudna till släkten på Nyårsfest på Dannero, mamma, pappa och syrran och jag låg och vände mig huller om buller, kanske för mycket mat som jag skulle samsas med, vem vet, så jag ville väl pysa ut lite snabbare än tänkt!
Vilket fall som helst, strax efter avslutad middag så fick jag nog och pressade på och voltade!
Så det där med en hemmaförlossning under uppsikt av barnmorska det var inte att tänka på!
Taxi tillkallades och i ilfart de tre milen upp till Sollefteå BB blev lösningen istället!
Tur att det fanns, ty gunsan bjöd på sätesbjudning!

Nu sår sätesbjudning för något helt annat, har politikerna bestämt, omskrivet till bilförlossning, alltså föda barn i bilsätet!
Skämmes tamefan!

Professionen i Sollefteå och befolkningen i Ådalen har blivit överkörda. Politikerna har varit totalt tondöva och oempatiska inför medborgarnas protester inför denna slakt, skriver representanter för föreningen "Sollefteå Framtidens Akutsjukhus".

Det är dags att prata om solidaritet. Solidaritet mellan människor i stad och på landsbygd, mellan inland och kustland. Röda Ådalen är fortfarande rött, men Socialdemokraterna i Medelpad håller på att ändra färg. Till vilken? Alla partier (utom SD) gick till val med löfte om att länet skulle ha kvar tre akutsjukhus: i Sollefteå, i Örnsköldsvik och i Sundsvall.
Men majoriteten i landstingsfullmäktige i Västernorrland (S och MP), som vann valet, svek snabbt sina väljare genom att lägga fram sparförslag på 160 miljoner kronor inom specialistvården med fokus på att bit för bit nedmontera Sollefteå akutsjukhus. Detta genom att först stänga akutortopedin och nu senast BB/förlossning. Nästa vecka befaras ett beslut om att stänga akutkirurgin, hjärtat i ett akutsjukhus, och allt detta för att centralisera så mycket som möjligt till Sundsvalls sjukhus.
Man har infört en dysfunktionell länsklinikorganisation där 17 länsverksamhetschefer sitter i Sundsvall och fjärrstyr de två andra sjukhusen i länet. Man gick alltså från 5 till 25 chefer i toppskiktet, till en kostnad av 40 miljoner. Men i landstinget finns inga pengar till vårdpersonal, prioriteringen är höga chefslöner. Professionen i Sollefteå och befolkningen i Ådalen har blivit överkörda och ignorerade. Man har varit totalt tondöva och oempatiska inför medborgarnas protester inför denna slakt. Majoritetens förakt för sina väljare har varit chockerande.
Det är ett hån mot Ådalens befolkning att höra regionrådet Erik Lövgren (S), Eva Andersson (MP) och Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Ewa Back (S), prata om ”jämlik vård med god kvalité och hög säkerhet” och att vården ska komma ”närmare invånarna”. En stängd förlossning samt stängd ortopedi- och kirurgakut är inte god tillgänglighet.
Idag transporteras patienter, ibland i undermåliga fordon på obekväma liggbårar, kors och tvärs över länet och mellan sjukhusen. Sträckor på mellan 10-20 mil enkel resa på bitvis dåliga vägar och utan mobiltäckning. Detta gäller nu för snart all akutverksamhet och även för kroniskt sjuka, då de trots att det finns kompetens på Sollefteå sjukhus måste åka till Sundsvalls sjukhus för enkla behandlingar. Det är inte en värdig vård för gamla multisjuka. Det är inte etiskt försvarbart.
Det är ett fattigdomsbevis för välfärdslandet Sverige när vi inte längre anser oss ha råd med en patientsäker vård för kvinnor och barn. Stängningen av BB/förlossning och akut kvinnosjukvård strider helt emot den nationella satsning som det egna partiet (S och MP) nu gör på 511 miljoner per år på just BB/förlossning och kvinnovård. En skattehöjning på 60 öre beslutades för 2016 för att hjälpa upp ekonomin. En satsning på endast 3 öre av dessa skulle rädda BB i Sollefteå om viljan fanns.

Gamla och sjuka far illa idag i Ådalen. Blivande föräldrar är oroliga för att deras väntade barn ska komma till världen i en bil. Detta är inte värdigt en befolkning som har precis lika stor rätt till en säker, jämlik och nära vård som alla andra.

Det kokar i Ådalen, nu får det vara nog!

FÖRSTA FEBRUARI

Det är nu det händer, videkissarna börjar titta fram!
Kanske i tidigaste laget, för ett bakslag lär ju med all säkerhet komma, fast de här små tuffingarna klarar det säkert ändå!

Gårdagens vedermödor tog jag tag i, det där med taggtråden och Husläkarmottagningen!
Inte helt oväntat gick jag därifrån med en ny kur antibiotika, den här gången en annan sort! Fast det kändes lyckligtvis mycket bättre idag när jag vaknade, så min ide med att fortsätta med medicinen var helt rätt!

Lättad över att det inte var en alltför ful urinsticka den här gången och att jag mår bättre, så efter att jag hade hämtat ut min nya medicin, bjöd jag mig på Asiatisk mat igen!
Och som alla vet, så är det den Nationella vegetariska dagen idag!
Ja ja ja, jag vet, det ligger en hel drös med kyckling där på tallriken och inte ett uns med grönsaker, men inget fyrbent iallafall, jag är bara nästan vegetarian, av medicinska skäl väljer jag bort rött kött, för någonstans har jag läst att rött kött ökar risken för inflammationer! Så om man har en autoimmun sjukdom, vilket innebär att immunförsvaret angriper den egna vävnaden. Kroppens minsta del är celler, som i sin tur bildar vävnader. Det finns olika vävnader i kroppen, till exempel muskelvävnad, slemhinna eller bindväv. I vilket Systemisk Skleros omfattas! Grönsakerna fick också stryka på foten idag, för jag bara ällssskkkar nudlarna!