JULDAGEN

Nå hur blev det nu då, julen alltså?
Jag hamnade på Cypern, tack vare syster och svåger, som tyckte att jag borde prova på något annat, framför allt nu när jag inga barn hade längre och ingen anledning att resa upp till Umeå för att fira julen, "precis som vanligt"!
Så tidig morgon den 20:e december, så tog vi oss till Arlanda, vidare till Cypern och Ayia Napa och anlände vårt hotell på Sunwing Sandy Bay Beach tidig kväll, typ tio timmar senare!

Tänka att jag kan få tillåta mig att göra något helt annat än förväntat, bara för att jag kan och vill!

Det är ett halvår sedan som Sofia egentligen skulle ha rest hit, hon hade en bokad resa till den 18:e juli, men den blev jag tvungen att avboka av förklarliga skäl! Nu gör jag hennes resa och hoppas att hon hänger med mig under tiden därifrån hon nu är!

Vi, alltså syster Eva och svåger Per, aktiverar oss i lagom takt med promenader åt höger och vänster, här där vi befinner oss finns det inga höga berg och djupa dalar, fast ändå mycket att upptäcka och en alldeles underbar horisont! Otroligt vilket underbart klart hav, vattnet är alldeles kristallklart!

Hittills har vi avklarat julaftonen med ett julbord på hotellets restaurang tillsammans med ett stort antal silverfärgade likasinnade åldringar som flyr julstressen, rutinerna, julklappshysterin och framför alla måsten, det som jag hade gruvat mig inför, "hur gör man nu, när allt är så annorlunda"?
Men innan julmiddagen, så gick vi ner till stranden och tittade på de icke frusna, Eva inkluderad, som deltog i tomtedansen, burrr!
Min underbara syster hade, inte helt förvånande, fixat med risgrynsgröt "tomtegröt" som vi kallade det som små, så jag gick den långa vägen, typ 10 meter, till deras balkong och åt den som jullunch!



Vilken tur att jag blev räddad undan min ångest över julen och nyåret!
För jag kommer att stanna över nyåret också!
En ny tradition måhända, om livet och hälsan vill mig väl!
För gunsan får bestämma själv nu!

TIDEN RUSAR IVÄG

Tiden, den är inte evig, så det gäller att ta vara på varje sekund, även om den ibland känns tung!
Skärp dig nu gunsan, du har väl inget att klaga på, det går väl ingen nöd på dig, du har ju allt att glädjas åt, inget att oroa dig över, eller hur?
Fast är det verkligen sant, har jag inget moln på himlen?

Och helt plötsligt har tiden runnit iväg och Andra Advent har varit, jag hann knappt med!
För, för att orka med tristessen och överrösta suckarna, så ränner jag fram och tillbaka, ständigt och jämt till Cirkus på Djurgården i Stockholm och omsluter mig med "Med Hjärtat Som Insats"!

Där har jag nu varit generande många gånger, hittar dit med förbundna ögon och har mina rutiner!
Såsom, tar trapporna upp till Scandic Hasselbacken, hälsar på Bellman i förbifarten, ytterligare trappor, innan jag står där uppe och kan blicka ut mot Cirkus Arena!
Och nu till det där förbjudna, men "Gun, du är vuxen nu, du bestämmer själv hur du vill göra", cigaretten och den där lilla 29 kronors Chapel Hill Brut!

Och tiden rusar mot Jul och Nyårsfirande, de högtider som jag har fasta för under hela det här året!
Och som av en händelse, så har jag beslutat mig för att göra något helt annat, jag sticker utomlands, för nu blir det ju ingen resa upp till Sofia i Umeå, som annars har varit min tradition de senaste åtta åren!
Nu ska jag skapa nya traditioner!

Men först blir det finallördag med "Med Hjärtat Som Insats", sedan Ilomedinbehandling på Reumatologen i Huddinge!

Jo det var så sant, nu finns Humanology som LP också, så sist jag var på Cirkus så köpte jag en och fick den signerad av Peter him self!

Until then
Nu är jag helt säker, Sofia och Erik är med mig, ty precis när jag hade skrivit mitt inlägg klart, så började det snöa, som ett tecken om att det kommer att bli ljusare!

Hör Peter Jöback sjunga sin nya popballad ”Call me by your name” - Nyhet...

ETT STORT PLÅSTER

För av en händelse, så hade jag bokat dubbla shower till lördagen den 24 november, ville liksom släppa det sorgliga datumet och göra något som jag mår gott av istället!
24 november, min son Eriks dödsdag, för nio år sedan!
Man talar ju om ett sorgeår, så det är väl dags att omvandla det till att hedra honom istället för den tid som jag ändå fick låna honom, för visst är det så, våra barn är bara till låns?
För min del även en ära att fått låna en annans kvinnas barn, fått älska och värna, värma och hålla om, om ändock alltför kort tid och så gott det gick!
Så jag har omvandlat dagen till något som blir liksom en Helgdag för mig själv!
Älskade unge!

Är jag galen, ja det är frågan?
Gå i mina mockasiner ett månvarv och känn efter hur det känns!

Peter Jöback - Recensioner

NOVEMBER !!!!

Orkar knapp logga in i datorn, än mindre skriva, för fy fasiken va jobbigt det är att frysa, frysa inifrån och ut!
Tröttheten håller på att ta knäcken på mig, för det tar så mycket energi att försöka hålla mig varm! Tvingar mig ut på promenader emellanåt, men det blir alltför sällan, eftersom det tar så lång tid att ta mig upp från soffan, vika undan elfilten, ta av mig alla varma kläder, så som täckbyxorna, fleeströjorna och sedan sätta på mig något respektabelt för att inte väcka alltför mycket uppmärksamhet!
Ja lite så kan det vara en trist och grå november!
Därtill min vanliga infusionsbehandling under tre dagar, läkarbesök, vaccination mot svininfluensan och lunginflammation som också gav lite biverkningar så som feber och allmänt obehag i kroppen, men som tydligen inte är helt ovanligt, men livsviktigt för en som jag med nedsatt immunförsvar!

Fy fan va jag klagar, men det måste bara ut!

Så däremellan har jag varit upp till Cirkus i Stockholm för att få lite värme inombords, "Med Hjärtat Som Insats"



Och passar på att tillåta mig lite lyx, det är gott för både kropp och själ!



Absolut bästa medicinen mot Systemisk Skleros!

ALLA HELGONS DAG

Minneslunden här i Nynäshamn!
Ja nu har jag varit dit igen, den här gången med två gravljus i handen!
Otroligt mycket folk som samlades där och ville hedra nära och kära som har lämnat dem!
Egentligen hade jag kunnat ha en hel drös med gravljus med mig, för med närmare eftertanke, så är det många i mitt liv som är borta nu!
Men de finns kvar i mina tankar och en del även i mitt hjärta!

Men den här gången var mina älskade barn de som kom i första rummet!
En förälders värsta mardröm gånger två och gud ska veta att jag hade gruvats för det här, faktiskt laddat i veckor inför det ofrånkomliga, men jag tänkte att, alla dessa högtider måste jag genomlida, det ingår ju i sorgeprocessen, annars tar det ju aldrig slut!

Fast vem säger att det måste ta slut, vem avgör när det borde vara över?
Min tes är, det går aldrig över, men man lär sig att leva med det!

I vilket fall, jag intalar mig att mina barn har återförenats!
För visst är det så?

Until then!

ALBUMSLÄPP HUMANOLOGY

Nu är väntan äntligen slut, förbeställt och signerat album kom med posten idag, precis som väntat, men man vet ju aldrig med Postnord!
Så otroligt vackert och stämningsfullt album som tar mig tillbaka till New York i mångt och mycket och i synnerhet till showen på Cirkus "Med Hjärtat Som Insats" som går nu och fram till 15 december!
Många av låtarna från albumet får man med sig live under showen!

Spellista:

Shape Of You
How Great It Is
Rushing In To Love
The Mask
Addicted
I Want To Know
What If Tomorrow Never Comes
Dancing
Call Me By Your Name
Believer

Jag har hunnit lyssna igenom den några gånger redan, inte helt oväntat och jag har redan några favoriter, bland annat What If Tomorrow Never Comes och Call Me By Your Name, fast egentligen är det tio stycken underbara guldkorn som bara måste lyssnas på! Peters röst har aldrig varit så fulländad som nu, han använder hela sitt röstomfång och känslor som är helt magiskt!

Har ni inte sett Peters show redan så tycker jag att ni ska göra det, för att se de här låtarna framföras live är helt magiskt!

Många förknippar Peter med julen, eftersom de älskar hans numera klassiska julskiva ocj i är kan vi fira jul redan nu, för Humanology år inget annat än en tidig julklapp, kanske rent av årets julklapp!

HÖSTEN I ALL SIN PRAKT

Det är liksom som att det vackra i naturen nu, tar all plats för skrivandet, eller kan det vara alla mina resor upp till Huvudstaden, Djurgården och Cirkus Arena & Restaurang!
Det drar i mig, som en osynlig kraft från ingenstans!

Vid den här tiden, brukar jag alltid ha bokat ett flyg till Sofia, för att uppvakta henne på födelsedagen och även en flygbiljett i antågande inför jul och nyårsfirandet, som alltid!
Så det känns faktiskt väldigt märkligt, som om det är något jag har glömt att fixa, att jag är sent ute med bokningarna och strax därpå slås jag över att jag inte ska dit upp igen!
Förvirrande!
Häromdagen fick jag i alla fall ett foto på hur det ser ut vid graven och hur gravstenen blev efter tillägget med Sofias namn!
Höst och vinterplanteringen var tyvärr inte gjord ännu, men det blir nog bra med det!
En rofylld plats i Röbäcksskogen!

Tanken på barnen där upp finns alltid närvarande och även mitt gamla X, barnens pappa naturligtvis, vi levde ju trots allt i över 40 år tillsammans och nu sitter han där helt ensam, förutom att folk från hemtjänsten kommer till honom två gånger om dagen och hjälper till med ditt och datt!
Å då var det de då, vad gör han till jul, vem finns till för honom då och fixar med julmat och några paket att öppna?

FRÅN DEPP TILL PEPP!

För varför deppa, okej, det är inte alltid så lätt att roa sig när kroppen säger nej dessutom!
Ty "häromdan" så ville den inget mer, jag fick helt enkelt lägga mig ner på grund av oförklarlig feber och allmänt kass!
Så igår fick jag lov att besöka Vårdcentralen, där det visade sig att jag hade ett alldeles för högt CRP! Läkaren fick ett antal rynkor i pannan och kliade sig på hakan, märkligt???
"Jag kan inte förstå det här, för jag varken ser eller hör något avvikande, det här måste jag gå vidare med"!
Typiskt jag, alltid ska det vara något ovanligt, som t.ex Systemisk skleros, kan det vara den som spökar och slänger ut en massa villospår, nu igen?
Jag lämnade VC med ett recept på ett penicillin bredspektra till att börja med, samt ultraljudundersökning inom kort!
Mycket kan hända med min diagnos dessvärre!

Så, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!

Och som ett under, så kändes det nästan helt okej redan i morse, så jag kunde bege mig upp till Stockholm, Cirkus, Peter Jöbacks "Med Hjärtat Som Insats", nu igen!
Tack o lov, för jag behövde verkligen påfyllning av "Världens bästa medicin"!
Toppenplats i dag på matinèn, full koll och scennärvaro, ingen skymd sikt så att säga, hm hm!

Nu mår jag toppen igen, Tusen tack Ludde, (min älskade storpudel, vila i frid), för att du lämnade över stafettpinnen till Peter den där gången!

BARA LE, LÅT INGEN SE!

För varför vara den där jobbiga typen som bara klagar och drar ner stämningen i salongen?
Som för länge sedan, när vi miste vår son Erik, så jobbigt det var att mötas, eller tala med oss om det som hade hänt!
När folk bytte sida på gatan för att slippa konfrontera elefanterna i rummet!

Nu har jag varit inomhus i två dagar, pga trötthet, allmänt frusen, febrig utan förkylningssymtom, ja helt enkelt jävligt tussig, troligast pga av min ovanligt tråkiga sjukdom, som i vanliga fall inte syns på ytan, mer än att jag förmodligen ser jävligt sur ut, eftersom mina läppar är i stort sett helt utplånade, bara några smala streck kvar!
Så därför tränar jag framför spegeln på ett någorlunda icke tillgjort leende, fy fan va jobbigt det är och vilken energi det tar och energin räcker inte till att hålla värmen!
Fick häromdan låna ett element av storasyster, som jag skulle ha som komplement, för 20-21 grader som nu uppmäts här hemma, är alldeles för låg temperatur för mig, men det har ingen effekt heller, eftersom jag fryser inifrån!
Ut och gå, rör på dig gunsan, men va fan, jag orkar ju inte gå hela tiden, jag måste ju få vila ibland och då fryser jag!

Så fråga inte hur det är, för tiden räcker inte till, ingen har tid att lyssna, alla har nog med sina egna bekymmer och det blir bara jobbigt att måsta le hela tiden och låtsas som att allt är helt okej!
Du har ju inget mer att bekymra dig över, alla orosmoln är ju begravda nu, älta inte!

Le gunsan, låt ingen se, det sprider bara ringar på vattnet och dålig stämning!
Och för allt i världen, håll tyst, nämn inget om då, nu eller framtiden!
Det stinker och skaver av skadat gods!
Det finns de som har det mycket värre, eller?

I NEED SOME HEAT

Nämen alltså, det här är inte klokt!
Måndag till och med onsdag förra veckan hade jag mina infusionsdbehandlingar på Reumatologklinikens dagvård, Huddinge sjukhus, tre dagar fram och tillbaka, skitjobbigt, men med hopp om att jag skulle få upp temperaturen i kroppen, men tji fick jag!
Endast torsdag till och med lördag funkade det och det var när jag var på Cirkus, "Med Hjärtat Som Insats", ja du läste rätt, tre dagar efter varandra!
Bästa medicinen mot Systemisk skleros!

Jag behöver mer medicin, snarast!

Den här veckan:
Måndag: Tvättstugan, blomvattning, dammtorkning, fix på balkongen, tack o lov att jag bara har en balkong numera! Och proviantering "grande" på Willys!
Tisdag: Lunch och fika med min kompis Mia, a två och en halvtimma, PHU! Idag, onsdag, tokvila, ringde till och med och avbokade mitt tandläkabesök, orkade inte, det kändes alldeles för jobbigt och vinden utanför mina fönster sa, "gå inte ut idag gunsan, du kommer att frysa ihjäl"!
Och mycket riktigt, idag var det riktigt kallt, innefrån och ut!
Det finns verkligen ingenting som kan få upp värmen i mig, förutom hårt arbete, eller en värmande konsert!
Så jag satt och tokfrös och vilade i soffan fram till lunch, sedan bjöd jag upp min kavaljer, dammsugaren till dans i nästan två timmar, då blev jag varm men utmattad och hamnade i soffan igen och började frysa igen!
Så två lager fleesjackor, långkalsonger, jeans, täckbyxor och elfilten, men ändå fryser så ända in i helvetet, alltså kommer kylan innefrån!
Inte förrän fyra timmar senare i samband med min middag och en liten whisky och en liten Norrlands Guld 3,5, så återkom värmen och fingrarna ändrade färg från blått till svagt röda!
Jag hatar det här, att alltid måsta tokjobba och bli alldeles utmattad, eller att ta ett järn för att få upp värmen i kroppen!
Fuck Systemisk Skleros!

Imorgon åker jag till Cirkus igen, tack o lov!
Bästa medicinen!

PREMIÄREN AV "MED HJÄRTAT SOM INSATS

Nu har jag varit hemma i en vecka och jag tror aldrig att jag har varit med om en sån intensiv vecka tidigare!
Som jag skrev tidigare, så provianterade jag och sedan har det rullat på! Onsdagen därefter var jag till Karolinska i Solna för ett gångtest på PAH-avdelningen hos Fysioterapimottagningen och därefter läkarbesök! Ja där gick den dagen!

Torsdag 20 september!
Premiärdags för "Med hjärtat som insats" med Peter Jöback på Cirkus i Stockholm!
Jag och storasyster hade biljetter och begav oss i god tid upp till huvudstaden, checkade in på Hotell Hasselbacken, bara ett krypavstånd till Cirkus, skööööönt!
Lite av en svit, men väl tilltagen luftkonditionering!
Vi vilade en stund innan vi intog middagen som vi hade bokat hos densamma!
Lagom till öppningen av entrèn på Cirkus, så gled jag vant fram på den röda mattan, hm hm!
Jag hade ju faktiskt varit på premiären av The Phantom of the Opera, men Syrran hade faktiskt aldrig varit på en premiär tidigare!
Nåväl, vi skiljdes åt vi ingången till respektive platser, jag hamnade i loge 1, riktigt bra och Eva fick också en helt okej plats!
Kvällens show var en berg-och-dalbana av känslor, starkt, vackert och i synnerhet modigt av Peter Jöback att omfamna sin historia och bära den som en krona på sitt huvud!

Den som hade väntat sig en helt vanlig glammig historia, så som det oftast visar sig på shower, var beredd på något helt annat, här handlar det om känslor, resa genom ett liv från börja tills nu, ett sjuhelsikes mod att blotta sig och bjuda på en totalupplevelse med hjärtat som insats!
Egentligen ska jag inte utveckla det här närmare, utan däremot uppmana till att ta tillfället i akt att inte missa århundradets modigaste och kreativaste show!
En stark musikalisk berättelse om livets hårda och om en stark längtan efter sitt jag och att bli älskad!

När showen var slut, hyllades Peter och hela ensamblen med stående ovationer och hurrarop och blommor och blader!
Eva och jag gick ut och samlades tillsammans med några vänner till det obligatoriska eftersnacket om hur vi tyckte, upplevde och känslorna som berörde oss under showen, för den gick ingen förbi!
Därefter sa jag till Eva, "nä nu måste jag ta en cigarett", innan vi skulle gå i på vårt hotell!
"Okej, jag följer med, vi går nerför backen här"!

Och plötsligt var vi inne på efterfesten, för speciellt inbjudna, tror vi!
Alla va där, och då menar jag ALLA kändisar, OPS!

Vi lockades till att ta ett glas vin och sällades oss till kändigskaran, OPS!
Kolla där, hon där, vad är det hon heter?
Å han, ja just ja och där är ju han och hon, ja jävlar, hur hamnade vi här?
Efter att vi försökt placera alla kända och kanske några fortfarande för oss okända i denna trängsel, så kom huvudpersonen själv till efterfesten!
Han tog micken och tackade alla för att de var där och för all uppskattning och kärlek!
Därefter klev han fram till allmän omfamning och hyllning! Eva plogade sig fram, som den norrländska hon är och drog med mig fram till Peter!
Älskar alltid att han ser mig och minns mig, även vid namn, ibland Gun, ibland Gunsan!
Och att han tar sig tid och ger mig en go kram som känns genuint ärlig!
Även tar sig tid för en selfi!

Kvällen slutade med ett leende å läpparna på ett hotellrum på Hasselbacken!

Jo det var så sant, vi åkte hem med pendeln runt lunch!
På eftermiddagen kom en kompis till mig, Maria, som skulle kinesa över natten!
Vi åkte sedan till Cirkus och jag fick med mig ännu en show "Med hjärtat som insats"!
Så av förklarliga själ, är jag en sliten liten Gunsan!
Men det är inget emot vad jag kommer att vara om en vecka!
Veckan börjar med tre dagar på dagvården på remuatologen i Huddinge, sedan tre kvällar på Cirkus, gör om det , den som vågar och orkar!
Jag lever här och nu och jag vågar!