RIKSMÖTETS ÖPPNANDE

Apropå fägring!

Det var inte bara högtravande bla bla bla bla av potentater och Hans Kungliga Höghet i plenisalen.
Nej, det bjöds också på ljuvlig öron och ögongodis av Peter Jöback, Charlotte Centervall, Rickard Nilsson och Ricard Nettermalm!

Tjingeling!!!

SEPTEMBERFÄGRING

Idag fick jag njuta av naturen från insidan av pendeltåget på min väg till Huddinge sjukhus.
Ty det var dags för ännu ett besök på fysiologkliniken och Lungfunktion - Spirometri.
För säkert 20:e gången instängd i den hermetiskt och ljudisolerade glaskuren.
Mina obefintliga läppar slutna över munstycket och näsklämma.
Därefter de obligatoriska in och utandningarna, snabba, sakta, motstånd och hålla andan så länge jag kan.
Efteråt är man ganska andfådd men det är okej!

Idag har det ju dessutom varit Riksmötets öppnande och där bjöds på sång och musik från bland annat Peter Jöback som sjöng "Annars vore jag inte jag", som en passande och direkt hälsning till SD:s Björn Söder. Samt "Stockholm i natt" och "Guldet blev till sand". Ett alldeles otroligt bra låtval en dag som denna och med tanke på det nyss avslutade valet. Hans medmusikanter var Charlotte Centervall, Rickard Nilsson och Ricard Nettermalm, som förövrigt är samma trio som följer med Peter till London 3-5 november! Tjjhhoooo!

ÅRETS SISTA SEGLATS

"Seglar ut om en timme å tar lunch, kom som du är!"
Okej, jag kommer ner! :)

Och på den vägen var det!
Härligt med sådana vänner, som helt spontant bjuder in till en seglats en helt vanlig måndagförmiddag, när jag annars inte hade tänkt göra någonting, bara ligga i soffan och lata mig.
Och för den del, vänta på meddelande från Sofia, som är i Turkiet och hade råkat ur för problem med missade viktigheter i packningen, nattkatetrar och tillhörande påsar. Något som hon absolut inte kan vara utan, inte ens för en natt!


Vilken tur vi hade med vädret idag.
Strålande sol från en klarblå himmel, med endast några molntussar därpå!
Vinden var precis så där lagom, så seglen hissades och motorljudet avlöstes av vågornas brus och vinden som slet i seglen.


Vi gick in och lade till vid segelbåtklubbens egna lilla ö Lacka, här utanför Nynäshamn.
En underbar liten ö med härliga klippformationer och strålande utsikt över havet.



Efter en skön promenad längst klippor och tallskog, käkade vi medhavd lunch, bestående av pölsa, potatis, rödbetor och knäckebröd, som smakade ljuvligt i denna vackra natur.



Sedan när eftermiddagen började nalkas, återvände vi hemåt igen, fortfarande med seglen hissade, kanske för sista gången i år!
Tack Mia och Hasse för en härlig dag till sjöss!

852

20 år sedan MS Estonia med 989 passagerare sjönk och 852 passagerare dog.


Alla har vi ett minne av vad vi gjorde och var vi var just den ödesstigna morgonen, när vi vaknade till de katastrofbilderna som länkades ut ur all media.

28 september 1994, en solig höstdag hemma i soffan tillsammans med Sofia och Erik framför tv:n, "precis som vanligt"!

Timmarna gick och vi satt som i chock och förtvivlan och en besynnerlig tystnad och såg tvutsändningarna.
Och under tiden fick vi fokusera på något annat än vår egne sorg och förtvivlan, att Sofia var under palliativ vård hemma!
"Ta hand om varandra nu och försök ha det så bra som möjligt under den tid som hon har kvar i livet"!
Tänk att det finns alltid de som har det värre än oss själv!
Endast 51 av de överlevande var svenskar.
Dessutom är Sofia, mot alla odds, också en överlevare av rang!

LONDON I NOVEMBER

St James Theatre, London-3,4,5 november

From the West End via Broadway to sold-out arenas in Scandinavia: Swedish superstar Peter Jöback has built an impressive career and an dedicated fan base.

“An Evening With Peter Jöback” offers the opportunity to see this amazing singer in an exclusive and intimate concert, performing his personal favourite songs from musical shows as well as modern classics from the world of pop, backed by a superb trio.

Having recently ended a stint as the Phantom on Broadway, Peter is one of only four actors to play the prestigious title role in both in the West End and on Broadway. He is also one of Scandinavia’s most celebrated artists, with album sales of over 1 million.

“[Jöback’s] new show is completely dazzling, covering over his entire career. There are few artists who can manage this kind of intimacy with his audience… The trio shines every second”. Aftonbladet (Sweden’s largest-circulation daily paper)
- See more at: http://www.stjamestheatre.co.uk/events/peter-joback/#sthash.JW93PrId.dpuf

UNDER STÖRSTA MÖJLIGA TYYSSSSTTNNNADDD

Jag fick låna en liten pocket av lillasyster HÄROMDAN!
Läste typ tolv kapitel igår mellan sömnattackerna och kapitulerade redan vid niotiden och kröp till sängs.
När jag vaknade i morse orkade jag inte starta upp laptoppen, ville liksom spy på den, som om att den tagit musten av mig.
Visst är det sunt att få känna så ibland?
Tog vid i boken idag däremot under tystnad, endast ventilationen hördes och Phantomenklockan inne i köket som tickade.
Först hade jag radion på, men där var det bara bla bla bla bla och jävligt dåligt musikval, precis som vanligt, höll jag nästan på att säga!
Så jag stängde av den och satte mig här vid fönstret på min vanliga plats och började läsa.
Det börjar bli kallt nu, handledsvärnare på, fleecetröja, och efter en stund även täckbyxor. Jo du läste rätt, täckbyxor!
Ibland när jag fryser som värst brukar jag dra på mig mina täckbyxor för de värmer sååå gott!
Samt ullsockor och Foppatofflor!
Man behöver inte så särskilt livlig fantasi för att inse min otroligt eleganta outfit!

Alltså jag ska inte börja läsa, ty då har jag en tendens att inte sluta och allt omkring mig förfaller, blommorna dör och undertecknad likaså.
Mikrad mat och snabbkaffe säger sitt tydliga språk!
Men nu vet jag att det är dags att börja planeran inför ålderdomen och bättre på min pensionsförsäkring, det gäller bara att hitta några likasinnade låginkomsttagare som inte vill tyna bort på något äldreboende.

Nämne alltså, vilken inspirerande bok för en gammal gumma som jag, som bara sitter och glor ut genom fönstret och tyst för mig själv kommenterar morsorna som sitter och röker och talar i mobilen medan ungarna skräpar ner och bryter sönder buskar och träd här utanför.

Bara ett litet smakprov ur boken som fick mina mungipor att ändra riktning för en stund!
"Håll upp armarna"
"Jaha ja! Jag kan förstås ha gömt något under armhålorna.
Men det ryms mycket mer under hängbrösten".
"Hängbröst är prefekt för stulna diamanter - även om det skaver lite"
Kvittrade Märtha och pekade på de två hängande reminiscenserna av en tid som flytt.

Jag slutade läsa när skymningen föll på och regnet började smattra på fönsterbläcket.

Jag har en plan! he he he he he

KALLT KAFFE NU IGEN!

Risken är i det närmaste mikroskopisk att jag ska bränna min tunga när jag ska dricka mitt trekaffe! Det slår nästan aldrig fel oavsett, så somnar jag in precis som jag sätter mig med muggen. "PRECIS SOM VANLIGT"
Jag är nog skapligt däckad, eftersom jag inte rör mig mer än absolut nödvändigt, typ till och från toan, en tripp in till köket, öppnar kylskåpet, låter ögonen vandra runt lite runt hyllorna, sträcker in en hand och tar något på måfå, vetifan vad det blev, men något!
Tar med mig "något" tillbaka till soffan och tv:n.
Slötittat, slumrar om och om igen!
Ja, precis som nyss, kaffet och somnar, vaknar och dricker pissljummet kaffe!
Alternativet är ju att gå in i köket igen och miccra kaffet, men ids inte!

Jag intalar mig själv att det är bäst att dricka ljummet kaffe, då känner man av aromen bättre, alla de där små vinklingarna som väcker oss till liv.

Skitsnack, struntprat och yrsel innanför pannbenet!

Och snart ska jag vara pigg och alert igen, bara fyra dagar kvar! PHU!!!

HUR KUL SOM HELST!

Den enda levande varelsen jag träffat de senaste dagarna och allt på grund av förkylningshelvetet som gjort att jag känner en viss samhörighet med den här snigeln som bär sitt hem på ryggen.

Den här lilla sötnosen har parkerar inne på min balkong!

Idag fick jag förresten en ny kallelse till hjärtkliniken Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge för att göra en högersidig hjärtkatetrisering.
Onsdag 22 oktober, kl. 10:00.
Jag ljuger om jag säger att jag längtar, men är samtidigt glad att det blev kl. 10:00 och inte 08:00 som den första tiden var, vilket hade inneburit att jag måste resa hemifrån redan 06:00.
Med tanke på restid och avstånd till sjukhuset, skulle man kunna tro att jag bor i norrlands inland.

Det var nog en mening ändå med att jag avbokade den första tiden, nu till den 22/9, jag menar, jag är ju förkyld, det är ju nog jobbigt ändå att ligga där på undersökningsbordet.

BLACK MONDAY!

Nämen allvarligt! I natt blev SD Sveriges tredje största parti. Därför utlyser vi en sorgedag för Sverige idag, med att klä sig helt i svart, från topp till tå.

Så nu ligger jag här i min svarta soffa, i min svarta myspysdress och för att inte försvinna helt och håller och tappa bort mig själv, så fick det bli vita prickar på sockarna.
Den här ställningen passar mig alldeles utmärkt medan förkylningen ska bestämma sig hur pass allvarligt den tänker utveckla sig.

Det var en tuff söndag, men i dag är en ny dag. I dag börjar vi om. Solen skiner och Sverige förtjänar mer. Upp med hakan. Vi är många fler. Vi kan bättre. Vi har fyra år på oss. Låt oss visa omvärlden varför Sverige inte är ett land bland alla andra. Tillsammans är vi oslagbara. Nu kör vi.

HÖSTFÖRKYLNING!

Vilken tajming, nästan på dagen en vecka innan jag ska åka upp till Umeå och hämta Sofia, som förövrigt också blev förkyld i går!
Så nu hoppas vi att han där uppe, alltså Erik, vår skyddsängel, fixar så att vi hinner bli lagom pigga innan dess.

Jag kände redan igår kväll under valvakan att det inte stod riktigt rätt till i näsa-hals regionen, lite sådär småsvidigt och allmänt olustigt, men tänkte att det är säkert bara inbillning och borta i morgon.
NIX!

Men till min lättnad hittar jag ett fullgott husapotek här hemma, så jag klarar mig säkert bra den här konvalescensveckan!
Sist jag var förkyld var i februari -13, så jag har trots allt klarat mig riktigt bra med tanke på mitt dåliga immunförsvar på grund av sklerodermin!
Bra där gunsan!!!

VALDAGEN 2014

Rättigheter och skyldigheter att värna om vår demokrati!
Vilket fantastiskt land vi lever i, solen skiner, rosorna blommar fortfarande i än så länge ej vandaliserade rabatter och tågen går skapligt i rätt tid.
Folk promenerar i sin lite finare stass till vallokalerna, som att fira och visa vördnad och tacksamhet över att få ta del av denna möjlighet att kunna göra sin röst hörd utan att riskera repressalier efteråt.
Varför inte allmän flaggdag en dag som denna?

Nå, jag har redan förtidsröstat och känner mig nöjd med mitt val, som för ovanlighetens skull blev lite spretigt men väl genomtänkt och det är ju huvudsaken.

Men nu till något helt annat! Äntligen ringde min granne, hon under mig!
Fem dagar efter operationen och hon ligger fortfarande på IVA!
Så rosen tillägnar jag henne, den har inget med om hur jag har röstat eller så och föresten är den ju rosa!
Mitt val har, inte helt oväntat, flera olika färger!

Nu är det bara en timma kvar innan vallokalerna stänger och rösträkningen börjar, spänningen är oliiiidlig!

Förresten, jag tror att jag håller på att bli förkyld, likaså Sofia! Nu gäller det att vi hinner bli återställda båda två innan Livet är en schlager den 24/9 och vi rullar in på Cirkus!

LIVET ÄR EN SCHLAGER

En helt vanlig fredagkväll på Cirkus? Å nej, långt ifrån!
I sällskap av goda vänner bänkade vi oss, förväntansfulla och beredda till tänderna.
Bänkrad 8, precis bakom fyra onödigt storväxta personer, sitter jag på min ordentligt hopknycklade dunjacka för att komma upp åtminstone en liten aning till, men förgäves!
Satan!!!
Men ändock, jag lyckades få med mig det mesta av föreställningen, tyvärr fick jag se de höga klackarna endast vid några få tillfällen.
MEN jäklar i min låda!
Briljant, Jöback!

När Jonas Gardells Livet är en schlager blivit musikal bjuds publiken på godis både för ögon och öron.
Det största godiset i hela påsen är Peter Jöback som transpersonen Candy Darling.

Peter Jöback är nämligen fullkomligt magisk i rollen som Candy. Så fort Peter intar scenen så bränner det till, Han är uppsättningens stora stjärna och motsvarar de tunga förväntningarna med bravur. Candy är en glad och skämtsam person men med mycket svärta och sorg i bagaget, den svärtan förvaltar Jöback mycket bra och lyckligtvis får han behålla livet, vilket tyvärr inte orginalversionens Candy får, utan dör i AIDS. Jöbacks stora nummer "Annars vore jag inte jag", är den sång som gett mig den högsta ståpäls någonsin. Om man inte ryser eller fäller en tår här, så är man gjord av sten. Peter Jöbacks leverans är av Broadway-klass. Dessutom är han snygg som fan och rör sig proffsigt feminint i höga klackar...

Fredrik Kempe och Gardell har fått till många underbara låtar som verkligen berör långt in i hjärtat: Som t.ex "Annars vore jag inte jag", den otroligt starka "Ingen är där", schlagerpärlan "Livet är en schlager", vemodiga duetten mellan Mona och Candy "När jag faller" och framförallt, avslutande "Som skapta för varann" som är en sådan låt som varje musikal i hela världen borde avslutas med. Magiskt bra!

Skratt, tårar och vemod kännetecknar kvällens känsloregister och inte bara för min del!
På min högra sida satt en ytterst parant man i ca 40-års åldern och torkade tårarna (utan handskar) ömsom skrattade.

Rekommenderas å det varmaste!
Löp å köp biljetter!

HUR SKA DET GÅ OCH BLI?

En liten sammanfattning av de senaste dagarnas grubbleri!

Hur kul är det egentligen att skriva om att jag känner oro över hur det går för min granne, hon under mig, hon som behöver mig ibland och förhoppningsvis har fått sin operation genomförd idag som planerad.

Eller, hur ska det gå för X-et, som skulle få göra en bypass-operation nu på fredag, men det har blivit avbokat/uppskjutet på obestämd tid på grund av att han måste passera psykiatrins beroendeenhet först. Vilket för mig inte alls är förvånade!
Men en klapp på hans axel ändå, han har slutat att röka på inrådan av sjukvården!
Ikväll är det 47 år sedan vi hade vår första date på biografen i Nyland förresten. Jag minns naturligtvis inte vad vi såg för film, men spännande var det oavsett!
Undra vars han tog vägen förresten?

Eller, kommer jag att fixa alla mina turer fram och åter till "Livet är en schlager" med Sofia vecka 41?

Men det är ju glädjeämnena som gör att jag inte väljer "Ättestupan"!

I valtider som dessa är det ganska lätt att vänja sig vid tanken på en brant klippa istället för att hamna under åldringsvård och umbärande, som det innebär att vara en sjukpensionär.

Å så tänker jag på Sofia, hur ska det gå för henne, hon ska ju utomlands snart, direkt efter att hon och jag har förlustat oss på Cirkus.
Får hon med sig bra assistenter, sådana som inte enbart facebookar hela tiden, och att de ser resan som ett jobb och inte bara som betald semester.
Hoppas att hon håller sig frisk först och främst.
Kanske jag ska tipsa henne om att ha med sig penicillin utifallatt!
Gud vad tankarna snurrar i huvudet på mig, kanske därför jag känner mig yr ibland.
Eller är det syrebrist på grund av mina hjärt-och-lung-besvär som ska utredas i höst.

Och hur otajmat kan det bli?
En exclusiv spelning med Peter Jöback & trio, Charlotte Centervall, Rickard Nilsson och Rickard Nettermalm. De gästar St James Theatre studio i London den 3, 4 och 5 november.
Ja det kan jag ju glömma, Soffipropp fyller ju 27 år den 4 november och med tanke på rådande omständigheter, så känner jag att jag måste ta flyget till henne istället för till London.
Åååååå som jag har längtat tillbaka till London med anledning av Peter Jöback!



Tänk om någon kunde styra upp allt det här som stökar runt i mina tankar.
Det är mycket nu!
Fan va ja blir less!
Ta mig i handen och led mig till en lugn vrå där endast ljuv musik ljuder!

På fredag är det iallafall min tur att se "Livet är en schlager" och vad jag har förstått, så blir det också en jäkla berg-och-dal bana, skratt och gråt om vartannat, men jag kommer garanterat inte att tänka på min egen vardag just då!

FREDAMIDDAG!

Det gäller att göra det enkelt för sig!
Som idag till exempel, fast det satt långt inne innan jag fick tummen ur, så att säga!
Jag fattar inte vad som har flugit i mig, men latheten har taget överhand och jag har svårt för att ta beslut, bestämma mig, jag velar på och ångrar mig mitt i steget!
Ska jag gå år höger eller vänster, eller ska jag till och med ta cykeln, vilka kläder, skor, behöver jag vantar? Och just ja, det får jag inte glömma, mobilen och hörlurarna!
Ja så där kan jag hålla på i en evighet till klockan är hundra och tillslut är det dags att krypa upp i soffan och ta trekaffet, som jag "precis som vanligt" somnar ifrån.

Idag kom jag halvvägs upp för backen på väg till svåger Ove, som jag tänkte tvärheja på.
För plötsligt, på min väg dit, precis vid "Oves bänk", ser jag några små, små söta blommor, ljust violett, blomman var som en orkidè/ lejongapformad och jag kunde inte låta bli att plocka dem. Självklart var jag också tvungen att gå hem med dem och sätta dem i vatten.
Ett nytt försök!
Ut och uppför backen igen, men ser att Oves bil inte är hemma, så jag vänder igen och går vidare nerför backen utan mål.
Tvärstannar och känner att, gud va jag vill ha Thaimat ikväll, men det blir för långt att gå till Sushibar Thai Take Away fram och tillbaka nu.
Så jag vänder igen och börjar gå uppför backen hemåt ännu en gång, nu för att hämta cykeln.
Jag kollar mig omkring så att det inte kommer några vårdare från psyket för att omhänderta mig, "den där förvirrade gamla tanten som går upp och ner för backen och inte kan bestämma sig".

Men till slut så, efter många om och men, så fick jag skörda dagens virrande och slit med en alldeles superb middag i min enkla boning tillsammans med me, I and myself!
Jäklar va gott!
I morgon blir det uppvärmda fiskbullar med kokt potatis, babyspenat och körsbärstomater, för det har jag hemma!

NATURENS SMÅ UNDER!

Jag tog cykeln till syster och svåger ute på Kalvö Koloniby idag, för va fan, jag kan ju int bara hamna nere i hamna å sitta på brygga och käka mjukglass varje dag som solen skiner.

Jag kanske är lite eljest, men att se de små, obetydliga men ändå alldeles nödvändiga små guldkornen, som gör att livet går vidare, är min fascination!
Bara som de här alldeles underbara små smyckena som pryder cypressen! Hur fick "hen" till det?
Samma som det där med krumelurerna i öronen!

Men visst är det fantastiskt och allt och alla, liten som stor och till syner helt obetydlig, är viktiga för att kropp och själ ska fortleva!



Ja, bara en sån sak som att löken var dags att skördas och vi med gemensamma krafter hjälptes åt att fixa det inför Kalvös skördemarknad nu på söndag den 7/9!
Kom å köp, ekologiskt odlad lök, med mera, med mera!

KALLA FAKTA

Det är så sorgligt att se programmet "Kalla Fakta"!
Som det känns nu är det dags att skriva i det "Vita Arkivet" och det illa kvickt!
Vad händer om jag råkar cykla omkull igen eller halkar på ett bananskal och bryter lårbenshalsen, hamnar jag då på något sjukhus i 08-området och slussa omkring som en annan grönska då?
Jag blev alldeles knottrig när jag hörde om den gamla mannen som under en tid på 16 månader slussades omkring på 60 olika vårdplatser innan han dog.
Viktminskningen var dramatisk och ingen tog någon anamnes på honom när han kom till sjukhuset från början och heller inte hade någon uppföljning.
Jag kan se mig själv i samma situation!
Gamla magra gunsan rullas omkring och dör av undernäring i vården!

Och sjukvården, oavsett avdelning och profession har samma undermåliga vård.

"mamma, det här är ingen vård, det är bara förvaring"
Eriks ord under tiden han var intagen på behandlingshem och inlagd på psykiatrin i Umeå och på RPK i Sundsvall.

Vad är det som händer inom vården, varför sitter läkarna med administration istället för att möta patienterna och vårda?
Skärpning tamefan!

Hoppas att jag dör knall och fall och slipper hamna på sjukhuset i livets slutskede som en grönsak som rullas omkring i en sjukhussäng och kanske dör ensam i en korridor!


Och tack gode gud, än en gång för att Sofia fick förstklassig vård på Norrlands Universitets sjukhus, Barn 3, Barnonkologen för 25 år sedan!

EN BUKETT RÖDKLÖVER

Septembers intåg och kanske de sista blommorna som jag plockar, det här året, ska jag väl säga, annars låter det väl alltför definitivt!
Men nog var de vackra där de stod utmed gångvägen, på väg hem från min promenad ner till centrum.
Med risk för att dom var alldeles nerpinkade av hundar, duschade jag av buketten när jag kom hem.
Jag hoppas och tror att september blir en alldeles strålande och innehållsrik höstmånad.

Jo det var så sant, jag gick in till Hemtex och köpte tre stycken kuddar till soffan idag!" Köp 3, betala för 2", medlemserbjudande!
Ett enkelt och smidigt sätt att uppdatera och förändra åtminstone lite i inredningen! Skapligt nöjd, för nu!