HJÄRNGYMPA

Egentligen var det ju tänkt att jag skulle ansluta till mina systrar och svågrar ute på Kalvö koloniby, men vädret tilltalade inte mig, i synnerhet när det vankades uteaktiviteter, som pubbkväll i det gemensamma partytältet.
Jag hatar att frysa och ännu mer att "folk" ska engagera sig i mitt frysande, det gör att jag fryser om möjligt ännu mer.
Så jag tog det modiga beslutet av tacka nej till samvaro, samt att jag fortfarande har ont i den där jävla 26-an.
I vilket fall, jag kastade mig på cykeln runt lunch och for ner till centrum för att proviantera på apoteket och systemet, för lite trevligt vill jag ju ändå ha, en liten whisky eller två tex.
Passade också på att hämta en liten Samsung Galaxy Trend Plus, vit såklart, som jag fått av Tele2 för att jag har förlängt mitt abonnemang med dem, med ytterligare 24 månader.
Kan man kopiera sitt SIM-kort och sätta det i den nya lilla?

Nå, när jag ändå var på G, så köpte jag med mig lite huvudbry för att motionera hjärnan på kvällskvisten i min sköna lya framför tv-n.
Både kropp, knopp och själ behöver ju gymnastik och energi för att överlista ålderdomen och börja glädjas åt rynkorna istället för att förbanna dem!

I❤️MUSICALS

TIDIG MORGON

Och en jävla tandvärk, upptäckte jag när jag blev väckt av regnet som smattrade på fönsterbläcket!
Klockan var knappt 03:00 men ljuset hade återkommit skapligt, så jag tassade snabbt ut i bara mässingen, för det första jag tänkte på var att rädda dynorna ute på balkongen.
När jag kom tillbaka till sängen kände jag värken från 26:an igen, helvete!!!
Under en längre tid har jag haft problem med den, tanden 26, vänster uppe, en av "gäcklen", som vi säg upp i norrland!
Tandhalsen är betydligt blottad av ett alltför idogt borstande i kombination med skleridermin. Jag har fått penslat med Duraphat/fluor hos min tandläkare och hygenisten ett antal gånger, samt att jag har självvård med detsamma här hemma, men tyvärr verkar det inte funka till fullo, så nu måste gunsan tillbaka till tandläkaren för ytterligare utredning. Pyton!
Tur i oturen så ingår Sklerodermi i tandvårdsförsäkringen numera och jag har kommit upp till högkostnadsskyddet, så jag blir inte skinnad ekonomiskt i alla fall, oavsett!
Allt det här och lite till var mina tankar den tidiga timman innan värktabletten började värka.
"Plocka fram den där gamla gardinen som inte kommer till användning, sy nya överdrag till de där två fula kuddarna i soffan av tyget!
Måla loppishyllan i vitt, färg har jag ju!
Plantera murgrönorna som står i vatten på åran, de har så fina rötter nu!"

Somnade två timmar till, väntade in Nyhetsmorgon medan mitt te blev lagom ljummet för att drickas utan ilningar från 26:an.

Jag gjorde alla de saker som jag funderade ut under natten och somnade i soffan någon gång mitt på hållet.
Jag är i alla fall nöjd med mina tänkta uppdrag från natten, hyllan blev bra i vitt, kuddarna fick ett behövligt lyft och blev riktigt fina.
Murgrönan står nyplanterade i eco blomjord.
Nya murgröneskott i vatten på åran.
Och tandhelvetet värker fortfarande!

DAGENS UTSIKT!

Vaknade av ett mms från min granne under mig, med en bild på rönnen som växer sig ståtlig upp till min balkong nu. Härligt insynsskydd!
Vinden blev min vän idag, jag hatar vind!
Alltså finns det något värre än när det blåser, åtminstone när man är som jag, en Sklerodermikärring?
Absolut den värsta tänkbara kombinationen till en redan blåfrusen och helt utan underhudsfett, liten tant.
Så jag har bara varit inne, vilat och legat i tvsoffan.

När jag tittade lite åt vänster, såg jag min nyinköpta matta från IKEA i hallen och om jag tittade lite, men betoning på lite, åt höger, nästan rakt fram, skit på tv:n och ännu mer åt höger, vinden som slet i träden utanför mitt fönster.

EN DAG PÅ IKEA!

Proviantera var de ja, men inte på IKEA!
Men det är ju så himla tur att jag kan få vara lite spontan och öppen för förändringar även när det gäller det vardagsnära och inte bara i stora och livsomväldande saker, ty bryta upp från en väl invand tillvaro i norrland till något helt nytt och främmande 80 mil söderut på gamla dar!

"Precis som vanligt", stod jag och sminkade mig och Dramaten väntade troget vid dörren, då sms:ade Mia:
Hon ba: Ska du me till IKEA?
Ja ba: Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!
Hon ba: kommer om 30 min!
Ja ba: Toppen!

Så i vanlig ordning vid ankomsten smörjde vi kråset inför shoppingen.
Svenska klassiker:
Kyckling Wallenbergare med gräddsås, lingon, grönärts hummus samt potatismos. 39:-

Slutnotan för min del blev 498,24:-
Matta, värmeljus, halkmatta till badkaret, blommor!

I morgon blir det ICA!

HERREGUD SÅ VACKERT

Men i morgon tar jag det lugnt!
Skulle nästan önska att det regnar och åskar, men med ett litet uppehåll på ca en timma, så jag hinner till ICA och proviantera.

Återhämtning!

För igår, på morsdagen var jag ju på Friskis & Svettis några timmar och idag en tripp runt Ringvägen med min kompis Mia, sedan mötte jag upp min granne under mig och gick och strosaden med henne i nästan två timmar.
Hon älskar blommor och har en förkärlek att fota dem, så här har vi en likadan bild i våra mobiler, hon och jag.

Så nu behöver jag vila, vila och vila!
Gonatt och tack för idag och för alla vackra färger, vyer, D-vitaminer och goda samtal.

VAL TILL EUROPAPARLAMENTET

Jag har gjort mitt val och något som har legat varmt om mitt hjärta i detta val har varit miljön, rasism och att motverka diskrimenering av homo-bisexuella och transpersoner och funktionshindrade i synnerhet, som den tjatkärring som jag är!
Precis så här såg det ut utan för min port idag, sorgligt och alldeles otroligt onödigt att folk är så jäkla lata.
Och en följdmening i detta, arbeten!
Vem fan ska plocka upp skiten?

Men nu ska jag inte vara sån en så här fin dag som idag.
Morsdag firas ju i Sverige idag, solen sken på en klarblå himmel och jag böjde mig ner och plockade upp cigarettpaketet och la det i soptunnan.
(Vilken tur att det finns gamla kärringar som kan plocka upp efter de yngre nonchalanta medborgarna)
På väg till gymmet för att investera i mig själv och för att orka lite längre!

Firad av jäntan min med ett morsdagskort i vanlig ordning, med hennes egna lilla hälsning noga skrivit i dessutom, inte bara det vanliga förtryckta väl valda meningarna.
Det värmer!

LOPPISFYND

Ibland är det nog ödet ändå som styr, eller som i mitt fall, att det är Erik som viskar i mitt öra.
Idag stod han till och med på min vänstra sida när han viskade, den sidan som jag har min ängel på axeln.
Jag krånglade ut cykeln ur barnvagnsförrådet, där det förövrigt inte finns någon barnvagn utan bara några urgamla, trasiga cyklar och en dammsugare i.
Ska jag cykla åt vänster eller höger?
Äh, jag tar vägen förbi Gröndalsviken fast det är skuggigt där nu, med risk för att jag börjar frysa, men fort är det gjort!
Så närmar jag mig Estö idrottsplats och till min förvåning är det ett gigantiskt loppis där, så jag bestämmer mig för att ta en runda där bland borden.
Som om tiden har stått still!
Där i gruset och dammet står mitt lilla telefonbord "precis som vanligt" och väntar på mig.
För ett år sedan ganska precis var jag på den här loppisen med systeryster och kände, klämde och hade beslutsångest över fnuttiga 40:-!
Det slutade med, "precis som vanligt" ingen shopping för min del.

Hur många gånger jag har tänkt på det där lilla bordet och ångrat min snålhet, vet jag inte.
Det var liksom, som att jag vände ryggen åt något, som egentligen var menat för mig.
Hur otroligt det än må vara, så låg i alla fall bordet där i år igen och väntade på, just mig.
Samma gamla prislapp, en bit avriven maskeringstejp, 40:-!
Nu blev jag riktigt nöjd igen!

Jag ser det som en morsdagspresent från Erik!
Idag den 24:e är det en månad innan han egentligen skulle fylla 30 år.

NEVERFORGETTOVOTE

Jag tar ställning för ett nazistfritt Europa!

Den 25 maj är det val till Europaparlamentet och som den europamedborgare jag är, så tog jag reda idag min medborgliga rätt att förtidsrösta.
Så jag tog mitt röstkort och id-handling och gick till min närmaste lokal för förtidsröstning.

WALKING IN CENTRAL PARK

Och gata upp och gata ner, gata hit och gata dit på Manhattan, Time Square, Broadway, Central Park and anywhere i 40 graders värme!

Vad säger det här om mig, jag plockar fram sommarskorna och börjar snacka med dom?
"Tänk att ni har varit i New York, visst är det häftigt"!
Undra om småstenarna under sulorna kommer därifrån?
Kanske jag ska pillra lös dom och spara som ett minne!
Ja, jag vet, jag är knäpp!

Minnen är något som ingen kan ta ifrån mig, om det så må vara ett par sköna skor som varit mina dagliga kompisar under en vecka i New York.
Vi delar något speciellt och jag önska att vi kunde sitta ner och snacka om just där och då, när det var så jäkla varmt så att jag till och med blev alldeles varm om fötterna (och det är sällsynt).
Hon som jag reste med till New York är som bortblåst och uppslukad av jorden, så henne kan jag ju inte tala gamla resminnen med, knepigt!
Både glädje och sorg vill man ju dela med någon, nu blir det något/skor och bilder i datorn och i huvudet.

WHO AM I?

Levande charader, eller vad det nu var hon sjöng, Arja Saijonmaa!

Tänk att en peruk kan göra så mycket!

Att Qvinnan i mig äntligen kom fram, åtminstone för en liten stund.
För hur jag än försöker dölja henne, eller inte fattat att det är just det jag kanske är, ja, när jag plötsligt fick på mig den här solhatten med tillhörande hårsvall, så ser jag ju att det är just det jag är. Den du! Snopet gunsan!
Jag som har börjat ställa mig i ledet hos HBTQ-rörelsen, med betoningen Q som i Queer.

Men där står jag trygg ändå!

"RFSU definierar queer som "Ett brett begrepp som kan betyda flera olika saker men i grunden är ett ifrågasättande av heteronormen. Många ser sin könsidentitet och/eller sin sexualitet som queer. Queer kan innebära en önskan att inkludera alla kön och sexualiteter eller att inte behöva identifiera/definiera sig."

Nu har jag krypit tillbax till min androgyna, trygga gamla gunsan igen, utan sängkammarhår. Gonatt världen!

Vem är du vem är jag levande charader?

PENSIONSUTBETALNINGSDAGS!

Och jag har en inköpslista till ICA som är hiskligt lång!
Den här månaden har jag försökt mjölka ut det mesta ur verkligheten, utan att behöva nalla ur mitt sparkonto.
Att den 18:e råkade vara på en söndag blev ytterligare en utmaning.

Så nu hade jag förberett mig med näbbar och klor för att proviantera.
Dramaten står vid dörren, jag är sminkad och klar och så börjar det ösregna och jag skiter i att gå till ICA!
Det är de som jag kallar lyx och rikedom, att kunna skita i att gå på affären, trots att jag egentligen måste.
Men jag måste ingenting, jag klarar mig ännu en dag!
Det här är nästan kul och jag har ju tak över huvudet.

Nu kan jag luta mig tillbaka i tv-soffan och se på "Hem till gården" istället och ta en mugg kaffe kanske!
Låt det regna!

ERIK

Namnsdagsbarnet Erik borde ringas idag, om, om inte hade funnits!
Men nu är det fjärde året i rad som jag bara kan göra det i tanken och försöka minnas hans lite hesa röst, glatt svarade ett "tack".
Eller om vi fick ha honom hemma och jag kunde få krama om honom och pussa honom på kinden och känna doften av honom också.

Varför brukar jag vara så snar att alltid säga att han inte tog sitt liv, utan att det var ett enda stort misstag, att han inte alls ville avsluta sitt liv, utan längtade hem och hade hopp om att få fira jul med oss igen, "precis som vanligt"!

Ett skydd för att inte orka ställa frågan, Varför!
Eller är det skammen av att han inte orkade kämpa längre?
Men egentligen, vad spelar det för roll, han saknas mig oavsett.

Malik Bendjelloul tog sitt liv för snart en vecka sedan. Hans beslut att avsluta sitt liv kom som en chock, en blixt från en klar himmel för dem som levde ­honom ­nära.
Varför är frågan som de efterlevande ältar, nöter, som kommer att värka i bröstet resten av deras liv. Kunde vi gjort något? Varför såg vi inte? Varför?

Ofattbart att vi inte pratar om det här? Varför är självmord fortfarande, trots att det är så vanligt i vårt land, så tabubelagt? Jag undrar också över det helt absurda i att självmord av väldigt många ses som skamligt, fegt och egoistiskt. Som ett miss­lyckande.

I Eriks fall fanns det en missbruks och neuropsykiatriska diagnoser som bakgrundsproblematik sedan många år, men med hopp från psykiatrin/missbruksvården komma till rätta med. Hur fel vi hade och med en titt i backspegeln, så är det inte alls förvånande.

Erik, hoppas att det finns lite smörgåstårta kvar sedan Mickes 30-års fest igår.
Älska dig och saknar dig!

SYTTENDE MAJ

Gratulerer med dagen, Norge!

Norska "syttende mai" är alltid en hejdundrande folkfest i rött, blått och vitt som får den blågula svenska nationaldagen att framstå som en blek kopia.

Norges nationella yra når oanade höjder idag när man firar 200-årsdagen av sin grundlag!

Men att det skulle ta ända till 2008, innan jag såg vårt vackra grannland som, just det endast vackert och med massor av trånga slingriga tunnlar för att ta sig genom bergen och runt fjordarna.
Och att det inte fanns allemansrätt där, utan det vara bara att betala för minsta lilla fikapaus.
Det var på det glada 1980-talet, när vi kuskade runt med tält i bagaget.

Ty det var ju då jag reste till Norge på konsert för första gången och för att bo hos en för mig helt okänd kvinna och hennes man.
Och på den vägen är det!
Gästvänliga, generösa och helt galet förtjust i Peter Jöback.
Norrmännen upptäckte ju Peter i samband med hans samarbete med Norges stolthet Sissel Kyrkjebö. "Jag Kommer Hem Igen Till Jul" albumet 2002/2003, lades till en extra låt, en Irländsk folksång som Ulf Sagerström skrev en svensk text till ¨Gå Inte Förbi¨.
Sången blev en stor succé liksom julskivan.

Så Peter har även vunnit många norska hjärtan.
Vilken tur för mig förresten, för nu får jag möjlighet att återvända dit för härlig samvaro när vårt gemensamma intresse bjuder upp till sång!

TID FÖR EFTERTANKE

Tre dagar före månadens förolämpning dimper ner, sitter jag nere i hamnen och matar änderna med medhavd kaffetremos, två stycken damsugare och ett kokt ägg.
Jag behövde ta det lite lugnt efter sista träningspasset på Friskis & Svettis, så en långpromenad i går och en lagom idag fick duga.
Nått måste jag ju göra annars blir jag ju alldeles blå om händerna om jag sitter hemma bara.
Faktiskt, men fast det var över 15 grader varmt ute när jag gick, så hade jag vantar på och mest för att det ser förjävligt ut med de där 9½ blå pinnarna som sticker ut från jackärmen och naturligtvis värmer vantarna.

Nere vid hamnen vankade jag omkring en stund innan det var dags att plocka fram härligheterna ur min ryggsäck.
Skönt att sitta i solvärmen och bara vara en timma.
Nackdelen mad att tillåta sig att vara så egoistisk och bara sitta och vara, är skam och skuldkänslorna som har en förmåga att knacka mig på ryggen.
Min ängel och djävul på axlarna, kämpar febrilt med mig, att försöka borsta bort dessa ovälkomna tankar och känslor.

Hur mycket står jag i skuld till allt som hänt, vad hade jag kunnat gjort bättre, vad var det jag inte såg och fattade, eller ville se och förstå?

MAMMAS OCH SOFIAS DAG

Den dagen i Maj månad som värmen äntligen kom tillbaka efter att ha lyst med sin frånvaro i flera veckor.
Och vilken passande dag, min gamla mamma skulle ha fyllt 85 år idag och min härliga och alldeles otroligt starka och tålmodiga jänta Sofia har namnsdag idag.


Grattis Sofia på namnsdagen!
Älskar dig!

Och du mamma, dig önskar jag en härlig dag tillsammans med pappa, Erik och alla våra hundar, var ni nu än är någonstans! Hoppas att det finns Prinsesstårtor där i alla fall!
Saknar er!

En solig dag i Maj!

FULLMÅNENS INVERKAN?

Ett blipp från läsplattan i vardagsrummet, orkar inte!
Kollar klockan och kan konstatera att den är strax före halv tre!
Egentligen hade jag kunnat gå upp och kollat om det var något viktigt meddelande, eftersom jag ändå inte kunde sova.
Så jäkla irriterande när det är absolut omöjligt att sluta snurra in sig i täcket, byta kuddar och resonera med mig själv om saker som oroar mig och som jag ändå inte kan påverka.

Någonstans där gled jag tydligen iväg ändå i drömmarnas land och vaknade av ännu ett blipp från vardagsrummet.
Kollar klockan, 06:40, dags att kliva upp och ta min levaxin och sedan krypa ner ett par timmar till. Men förts kolla läsplattan!
Expressen: Hollywoodstjärnan och Oscarsvinnaren Malik Bendjellouls är död! Han blev endast 36 år.
Sorgligt och alldeles otroligt förfärligt och onödigt när så unga människor inte orkar leva längre och beslutar sig för att avsluta livets resa.
Jag lyckades somna om en timma till märkligt nog!

Och allt hade kunnat varit alldeles underbart och inspirerande! Gamla gunsan vaknar utvilad och full av lust, efter en god natts sömn och en glädjande inbjudan!
Supereffektiv, kasta jag mig på pendeln!

Två timmar senare sitter jag och äter en alldeles delikat frulle med den absolut bästa tänkbara "utsikten"!

Men inte då, stapplande, dödstrött till tvättstugan, med insikten om att det har varit fullmåne i natt och att fantasin hjälpte mig att måla med den breda pensel och de vackraste färgerna för att pigga upp de gråvitskitiga väggarna där ner.

EUROVISION SONG CONTEST 2014

Conchita Wurst - Rise Like A Phoenix (Austria) 2014 Eurovision Song Contest



Sådärja, nu börjar det, Eurovision song Contest från Köpenhamn!

Vår egen Sanna Nielsen kommer att få hård konkurens från Österikes Conchita Wurst med sin "Rise like a Phoenix".
Och för första gången hoppas jag verkligen att vårt bidrag inte vinner, bara för att #Jag gillar olika. Och framför allt att för att ge Putin och Co en knäpp på näsan.
Scenariot nästa år, när Eurovision sänds från Österike och alla länder ställer solidariskt upp för HBTQ och alla människors lika rätt till friheten att älska vem man vill och för ett samhälle utan hat och diskriminering i synnerhet!
Mitt hjärta säger ja.
Jag är säker på att många hjärtan säger ja till öppenhet och kärlek!

Det blir en spännande batalj mellan öst och väst!

EN HELT VANLIG FREDAG PÅ PLATTAN

Och precis som vanligt den här tiden kommer det människor ut från Stadsteatern.
Vad som utspelat sig där inne nu, sedan Sweeney Todd är slut, har jag ingen aning om, men tydligen något som dragit skapligt med folk. "Sista minuten" med Yvonne Lombard, Meg Westergren och Meta Welander kanske.
I vilket fall som helst är det lite ödsligt när jag inte längre har någon biljett som ligger på lut.
Ett presentkort till Stadsteatern på 395:- har jag i alla fall, utifallatt!

Just nu, hemma i tv-sofforna pågår den rafflande finalen av Let`s dance, mellan Benjamin Ingrosso Wahlgren 16 år och Steffo Törnquist 58 år.

Spänningen är ooollliiiidddlig!
Äsch, spela roll föresten!
Om jag hänger kvar här en liten stund, så kommer resultatet alldeles strax..............................................................

Nu är klockan 22:51
Grattis till Benjamin!!!

NORMAL?

Vem kan stå upp och säga att just hon eller han är normal?
Vem bestämmer vad som är normalt och inte?

Och vad har nu det här med Malou och Mark Levengood att göra?
Veckans tema hos Malou handlar om "att komma ut"!

Mark berättade om hur det var när han som ung kille kom ut och hur svårt det var i det lilla samhälle han bodde i. Hur hans mor reagerade och om misshandeln som han utsatts för, just på grund av sin sexuella läggning.
Vilket mod det krävs av den som beslutar sig en gång för alla att ta steget ut, för att sedan kunna leva i sanning mot sig själv.

När jag satt där och lyssnade på Mark och Malou, slog det mig än en gång vilket mod min son hade, som trots sitt redan utanförskap som adopterad, tog mod till sig att erkänna sin läggning för mig och hans pappa.
Att släppa garden inför oss under en helt vanlig vardagsmiddag!
Med risk för att åter igen göra oss ledsen, att han inte var den vi hade hoppats på och förväntat oss av vår son. Han hade ju sina missbruksproblem att kämpa med redan och var ofta omhändetagen enligt LVU.
Att vi inte hade lyckats reproducerat oss som alla normala människor tar för givet och istället taget beslutet, som för oss inte alls var något svårt beslut, att adoptera.
Att ändå hoppas på att få glädjen av att njuta av ålderns efterätt, barnbarn.
Där rök även den chansen och förhoppningen, om han nu var gay!
Stackars son, som var så modig ändå och kämpade så!

Och helt utan anledning behövde han känna skam och skuld för att han inte kunde gå oss till mötes i den önskan.
För vi älskade honom lika mycket ändå och var lyckliga för hans skull att han vågade ha tillit till oss och vår kärlek till honom trots sin läggning och sina nederlag.
Jag kan undra ibland hur mycket han skuldbelade sig själv och hur dåligt han kanske mådde över att han var så "onaturlig" i hans egna ögon.
Tyvärr så fick vi inte ha vår son kvar i livet många år till efter det. Barnbarn är en gåva och bonus i livet som inte är alla för givet.

Lyckligtvis är det numer inget hinder att reprodusera sig som samkönade och många lyckligt lottade barn kommer till världen hos stolta regnbågesföräldrar.

Och många stolta mor-och-farföräldrar blir det!

PREMIÄRTUREN

"Häromdan", närmare bestämt igår, tog jag min premiärtur på min nyskrubbade och fixade cykel!
En liten rättelse härom! Cykeln är inte min egentligen, ingen äger någon och i synnerhet inte cykeln, som jag egentligen endast är fosterförälder till, eftersom den egentliga ägaren bor i London.
Ja lite så är det, så vem vet, ett tu tre, dyker hon upp igen och vill ha tillbaka cykeln.
Men innan dess, cyklar jag vidare!

Idag visades det sig, att det var alltför länge sedan jag gnuggade sittknölarna, när jag återigen svingade mig upp på sadeln för en tur ner till centrum och tandhygienisten.

Aaaaoooooo, shit!!!

Nästan hela turen, stod jag på pedalerna och vågade knappt nudda den ädla kroppsdelen, cykelsadeln.
(Jag har kollar, men det syns inga blåmärken, otroligt!!!)
Det påminner mig om att jag måste köpa ett sadelskydd med gel.

Ty, sadeln är alltför oergonomisk mot min gamla "sckärpa"= västerbottninka och betyder ungefär, vass, benig, tunn, nada fett i, rumpa.

GUN VÄRLDSFÖRÄLDER !

Därför har jag bestämt mig för att gå ur Hyresrättsföreningen!

Pensionärer må ju prioritera, i synnerhet om, som jag lever själv och allt hänger på hur just jag prioriterar.

Som Världsförälder är jag med och kämpar för ALLA barn i hela världen!

Jag är en viktig länk i en otroligt stark kedja av människor som har valt att göra någonting åt att så många barn i världen far illa.
Genom att ge pengar regelbundet och långsiktigt är jag med och kämpar för barnen på alla möjliga sätt.
Jag är med vid katastrofer och jag är med och hjälper barn med de mest grundläggande under deras uppväxt.
Samtidigt är jag med och påverkar världens makthavare så att barnen prioriteras när lagar stiftas och beslut fattas. På så sätt skapar vi bestående förändringar, inte bara för några barn i en by eller i ett land - utan för ALLA barn i hela världen.

Enligt barnkonventionen har alla barn samma rättigheter. Och därför kämpar vi för att varenda unge i hela världen ska få det bättre. För vi vet att det alltid finns ett sätt.

100 kronor i månaden, 3 kronor om dagen, det borde gå, om jag går ur Hyresrättsföreningen som kostar mig 80:-/ mån.
Drar ner på mina "bag in box" och whiskyn och ser till att min cigarettask räcker länger än en månad.
Alltså, jag skäms när jag tänker på vilket skräp jag lägger pengar på, när världens barn behöver min hjälp.
Men liiiitte kul måste jag ha ibland!

ÄR JAG EN DÅLIG MÄNNISKA?

Ja kanske, jag har precis ätit tre stycken kalla grillkorvar till middag!
Men det är väl så när man faller för egoism, när jag gör som jag vill!

Som idag tex. Nyhetsmorgon på tv4!
Och min husgud, Peter Arne Jöback medverkade i studion och berättade om hösten när han spelar den transsexuelle Candy Darling i Jonas Gardells och Fredrik Kempes musikal "Livet är en schlager", som bygger på filmen med samma namn.
Om hur han ska dressa sig som tjej och gå ut i Stockholm för att känna på hur det kan vara att leva som transsexuell inför rollen som Candy Darling.
I uppsättningen kommer Peter att spela mot Helen Sjöholm - en återförening för dem båda efter "Kristina från Duvemåla".
Dessutom berättade han om sin resa till Tokyo nu i Maj och den glada nyheten, att han för två dagar sedan blev tvåbarnsförälder till en liten dotter.
Precis som jag anade "häromdan"! *Blink*

Jaha, där fick gamla gunsan ny luft under vingarna igen!

Så varför inte segla på den vinden en stund till!
En hink med hett skurmedelvatten, skurborste, trasa och cykelnyckel.
Ut med min cykel, som är alldeles luden av damm, smuts och hundhår, eftersom den har stått under trapporna i trapphuset hela vintern.
Fräscht!
Sedan sprutmålade jag mitt lilla ärvda halvmånebord med guldfärg, som jag inhandlade "häromdag"!
Riktigt nöjd!
Ja lite så blev den här dagen, egoistiskt så det förslår, mys och lite lagom fix och tre kalla grillkorvar till middag!
Nä, jag är ingen dålig människa, jag är vuxen nu och gör precis som jag vill!

BEHÅLL EN GOD VANA

Månadens första pass!
Jag har ju satsat 1000 spänn för tre månader, så det gäller att suga ut det mesta av det, inget får gå till spillo!
Jag är ju uppfostrad sån, "lämna ingenting på tallriken"!

Jag hamnade här vid strax före 13:00, en bra tid och lite folk, framför allt en klämfredag.
98% män i lokalen, typiskt!

Och nu till något som faktiskt kan störa mig, just det här med den överrepresenterande kategorin!
I tid och otid, pillar, rättat till och drar dom i sitt klockspel, utan minsta genans.

Skärpning killar!
Vänd er åtminstone om, utifallatt prylarna inte hamnade där ni ville efter senaste lyftet!

Som om jag inte fanns!

Hur skulle det se ut om gamla gunsan stod och rättade till troskanten eller tuttarna helt ogenerat mellan redskapen på gymmet? Förskräckligt pinsamt och inte ett dugg upphetsande!
Respekt!

DET ÄR DET HÄR SOM ÄR SKILLNADEN!

Ibland glömmer jag bort ljuset uppe i Umeå, när ljuset återkom till norrland redan i slutet av februari och att jag trots det kunde sova inne i min lilla kammare, utan rullgardin eller persienner.

SKÖNA MAJ VÄLKOMMEN!

Ja, så har vi då kommit oss till den härliga månaden Maj, som inleds i vanlig ordning med 1 Maj-demonstration.
För min del går det bort i år, ligger i tv-soffan och gosar mig med "Hem till gården/Emmerdal farm" och "Glamour" som jag missade igår.
Och lyssnar på vinden som sliter och drar i prylarna som jag har på balkongen.
Det där fåniga leendet från igår, sitter förmodligen kvar också, men suddas väl ut så småningom när abstinensen sätter in.

Sverige är onekligen ett avlångt land.
Kollade nyss på webbkameran och upptäckte att min dotter och X-et har snö uppe i Umeå, men
Umeälven flyter sakta fram i Majsolen.