Hör Peter Jöback sjunga sin nya popballad ”Call me by your name” - Nyhet...

ETT STORT PLÅSTER

För av en händelse, så hade jag bokat dubbla shower till lördagen den 24 november, ville liksom släppa det sorgliga datumet och göra något som jag mår gott av istället!
24 november, min son Eriks dödsdag, för nio år sedan!
Man talar ju om ett sorgeår, så det är väl dags att omvandla det till att hedra honom istället för den tid som jag ändå fick låna honom, för visst är det så, våra barn är bara till låns?
För min del även en ära att fått låna en annans kvinnas barn, fått älska och värna, värma och hålla om, om ändock alltför kort tid och så gott det gick!
Så jag har omvandlat dagen till något som blir liksom en Helgdag för mig själv!
Älskade unge!

Är jag galen, ja det är frågan?
Gå i mina mockasiner ett månvarv och känn efter hur det känns!

Peter Jöback - Recensioner

NOVEMBER !!!!

Orkar knapp logga in i datorn, än mindre skriva, för fy fasiken va jobbigt det är att frysa, frysa inifrån och ut!
Tröttheten håller på att ta knäcken på mig, för det tar så mycket energi att försöka hålla mig varm! Tvingar mig ut på promenader emellanåt, men det blir alltför sällan, eftersom det tar så lång tid att ta mig upp från soffan, vika undan elfilten, ta av mig alla varma kläder, så som täckbyxorna, fleeströjorna och sedan sätta på mig något respektabelt för att inte väcka alltför mycket uppmärksamhet!
Ja lite så kan det vara en trist och grå november!
Därtill min vanliga infusionsbehandling under tre dagar, läkarbesök, vaccination mot svininfluensan och lunginflammation som också gav lite biverkningar så som feber och allmänt obehag i kroppen, men som tydligen inte är helt ovanligt, men livsviktigt för en som jag med nedsatt immunförsvar!

Fy fan va jag klagar, men det måste bara ut!

Så däremellan har jag varit upp till Cirkus i Stockholm för att få lite värme inombords, "Med Hjärtat Som Insats"



Och passar på att tillåta mig lite lyx, det är gott för både kropp och själ!



Absolut bästa medicinen mot Systemisk Skleros!

ALLA HELGONS DAG

Minneslunden här i Nynäshamn!
Ja nu har jag varit dit igen, den här gången med två gravljus i handen!
Otroligt mycket folk som samlades där och ville hedra nära och kära som har lämnat dem!
Egentligen hade jag kunnat ha en hel drös med gravljus med mig, för med närmare eftertanke, så är det många i mitt liv som är borta nu!
Men de finns kvar i mina tankar och en del även i mitt hjärta!

Men den här gången var mina älskade barn de som kom i första rummet!
En förälders värsta mardröm gånger två och gud ska veta att jag hade gruvats för det här, faktiskt laddat i veckor inför det ofrånkomliga, men jag tänkte att, alla dessa högtider måste jag genomlida, det ingår ju i sorgeprocessen, annars tar det ju aldrig slut!

Fast vem säger att det måste ta slut, vem avgör när det borde vara över?
Min tes är, det går aldrig över, men man lär sig att leva med det!

I vilket fall, jag intalar mig att mina barn har återförenats!
För visst är det så?

Until then!