SJ SJ GAMLE VÄN!

Så himla mysigt jag har det nu!
Sitter i en proppfull vagn, med allt inklusive.
Barnskrik, alltså då pratar vi "Barnskrik" med stort B.
Det är två barnfamiljer med i den här vagnen och deras barn är alldeles ovanligt otröstliga.
Föräldrarna går av och ann bärandes på dem och ändå gråter och skriker ung(jävlarna).
Men jag myser ändå och tänker tillbaka på det senaste dygnet tillsammans med Sofia och den alldeles helt underbara och magiska konserten vi var på i gårkväll.
Och som pricken över I:et, signeringen därpå.
En alldeles bedårande och generös och inte det minsta visade tillstymmelse till trötthet, Peter, sittande där i sin vita t-shirt med texten "I ❤️ MUSICALS" på bröstet.
Närvarande och hjärtlig signerade han Sofias album, som hon fick av sin mamma Gun..., med silverpenna "Till Sofia Peter Jöback.
Äntligen har hon fått möta hans underbara och varma ögon och hon såg uppriktigt otroligt glad och nöjd ut. Det värmde mitt arma modershjärta!

Så vad är en hel skock skrikande, jäkligt missnöjda ungar i en tågkupè en lördagkväll mellan Ö-vik och Stockholm central.
Inte nått!
Jag glider fram på små moln!
Tjingeling!

HÖGA HÖJDER

Nu har jag börjat förstå!

Pappas jänta! Det ligger i blodet, höjder, resa, musik och skapande!
Allt kommer tillbaka, vi ärver våra föräldrar, kanske inte enbart genetiskt, men det är tydligt att äpplet faller inte långt från trädet.
Pappa hoppade i backen här i Örnsköldsvik när han var ung. Häftigt va!
Jag älskar höjder!
Han var en riktigt atlet i unga år och musiker och konstnär. Han spelade "Månsken över Ångermanälven" med ena armen gipsad på storasysters bröllopsmiddag, bara en sån sak!
Jag ligger här på hotellrummet och väntar att det ska bli dags att möta upp Sofia vid tåget.
Tankarna snurrar runt som i en centrifug!
Det är absolut omöjligt att somna en stund, fast jag så väl skulle behöva det. Jag har ju trots allt varit igång sedan 03:30 och att sova på tåget går ju si så där.

Pappa ja, plötsligt är han med mig här i Ö-vik, konstigt det var ju så länge sedan vi rörde vid varandra!
I vilket fall som helst, om allt gått som planerat, så sitter Soffipropp på tåget nu.
Och jag längtar nått så ända in i helskotta efter att få träffa henne igen och pussa på hennes goa, varma och mjuka kinder.
Det är väl därför jag inte kan göra min skönhetssömn. Men vad spelar det för roll, skönheten kommer ju inifrån sägs det.
Hö hö hö hö!

I LOVE MUSICALS

Sådär ja, nu är jag på väg!
Jag sitter på tåget upp till Ö - vik.
Premiären går av stapeln på Fjällräven Arena och mina förväntningar på kvällen är skyhöga.
Några timmar helt för mig själv i stan innan jag mötter upp Sofia som kommer från Umeå med ett senare tåg, sedan rullar vi till konserten. Äntligen får jag träffa henne igen också och hon får gå på en PAJ-konsert med mamman sin.

SNOR!!!

Dagens inlägg ska jag tillägna snoret, något som var och varannan människa har så det räcker och blir över av just nu.
Jag är en av dessa!
Det är ju inte så att jag känner mig tussig fortfarande, så där tussig att jag upplever mig sjuk eller så. Nä, det är skapligt faktiskt, men det är det där jävla snoret som inte verkar ta slut någon gång.
Så jag tog och googlade på eländet, bara för att ta reda på om det är hjärnsubstans eller normal efterbörd som kommer ut ur min näsa.

"Varför har man snor?

Snor hjälper till att befria luften man andas in från främmande partiklar. Dammkorn, små smutspartiklar och liknande fastnar i snoret, och luften som dras ner i lungorna blir renare. I vanliga fall märker vi inte så mycket av vårt snor, men små mängder av det sipprar hela tiden ner i munhålan genom en förbindelse i bakre delen av munnen, och transporterar på så sätt bort de oönskade partiklarna.

Att man får så mycket snor när man blir förkyld beror på att slemhinnorna som producerar snoret blivit irriterade av infektionen. Ett annat skäl till ökad snormängd kan vara pollenallergier. Om luften omkring en innehåller irriterande kemikalier kan också stora mängder snor produceras för att hjälpa till att transportera bort det skadliga ämnet (av samma orsak kan ögonen börja rinna).

Snor består till övervägande del, runt 95%, av vatten. Resten utgörs av olika proteiner, lite kolhydrater, fetter, med mera. Mängden snor när man är förkyld känns ofta större än vad den är, en undersökning har visat att förkylda personer snyter ut cirka 14 gram snor per dygn i genomsnitt."
Ja, så nu vet jag varför jag gått ner i vikt den här senaste veckan.

Jag var i tvättstugan idag, därav extra mycket nysningar och snor, för det var alldeles förfärligt skräpigt, dammigt och skitigt. Så det blev som vanligt för mig, städa efter en massa lortgrisar och respektlösa hyresgäster i mitt bostadsområde.
"Lämna tvättstugan i det skick som du själv vill att den ska vara när du kommer!", står det på en skylt där inne.

HÖSTDAGJÄMNING

Och plötsligt så är det höst, bara så där!
För HÄROMDAN var det ju sommar, faktiskt senast igår!

Nu är det dags för höstdagjämningigen, dvs. dagarna och nätterna är (nästan) lika långa på hela jorden. Tittar man i olika almanackor så ser man att höstdagjämningen inträffar den 22 september kl. 22:44 svensk sommartid.
Alltså precis om 1 minut!

Hösten 2013 kommer att börja riktigt bra för min del, hoppas jag, ska jag väl tillägga.
Ta i trä!!!
Om endast fyra dagar har nämligen Peter Jöback premiär på sin publik- och kritikerrosade föreställning med samma namn på en andra turnéomgång under temat ”The Broadway Edition”.
Han tar med Stockholm Sinfonietta och stjärnsolister från Broadway och West End. Det blir stor turnépremiär för årets I Love Musicals i Fjällräven Center i Örnsköldsvik den 27 september, följt av ytterligare sex arenakonserter.
Precis som förra gången kommer Peter att bjuda på en exklusiv och stämningsfull konsert med det bästa ur världens musikaler. Med på årets turné är Ma-Anne Dionisio, Norm Lewis, Scarlett Strallen, Helen Sjöholm och Gunilla Backman.

Och av en händelse, så kommer jag att bevista några av dessa konserter, från norr till söder under två veckor.
Självklart kan man tillbringa två veckor på ett och samma ställe, men jag väljer att resa lite hit och lite dit.
Ombyte förnöjer!

Föresten idag är det precis två månader sedan jag kom hem från New York.

Vilken jäkla grej!!!

DAGENS INKÖP ♥

Jag älskar verkligen det enkla, lite nakna tilltufsade men ändock sirligt, fast rått och självklart och naturligt vackert.

Från "Krukmakarens Trädgård"
All keramik är handgjord och designad av Kerstin Stensdotter.
kerstin.stensdotter@gmail.com , 070-2220833

Skapad av den bästa naturleran från Gotland

SKÖRDEFEST I NYNÄSHAMN

Nä, inte ska jag dit, aldrig i livet, det orkar jag inte!
Lite så har jag känt och tänkt de senaste dagarna och föresten så är det väl som vanligt bara en massa gamla vithåriga gubbar och gummor som går där med sina rullatorer bland utställarna.
Det är inget för mig!
Men som klockan tickade på här hemma och började närma sig lunch, ja, då började jag ångra mig och insåg att, fan det är ju just där jag hör hemma, bland alla dessa silverhår som stöttar sig på, än det ena, än det andra.
Tog två Ipren nu igen och gränslade min tvåhjuliga rullator, styrde ner till centrum och parkerade densamma utanför Coop.
Tog en stilla lunk ner för, för dagen omgjorda gårdsgatan till gågata. Loppis, loppis och åter loppis kantade gatan, som annars hade varit ockuperad av bilar.
Hejade på några vänner, utan alltför mycket gnussande av hänsyn, ty jag är väl fortfarande en vandrande förkylningshärd.
Nästa anhalt, hamnen!
Och nu ska jag citera Nynäshamns Posten!
"Temat "Det dukade bordet" ska locka matnördar och läckergommar i helgen. Tvådagarsfesten Nynäs skördefest är här!"
28 olika matproducenter från Södertörn, men främst Nynäshamnsområdet, sålde grönsaker, choklad, fisk, ost, bröd, sylt, honung, ägg och mycket mer.
Men några av de vanliga nararna trängsdes också bland käket.



Den riktigt stora begivenheten var dock att ett avsnitt av "Tareq Taylor`s Nordic cookery" spelades in på plats precis där nere med "Rökeriet" i bakgrunden.
Cirka 80 miljoner hushåll i 114 länder i Europa, Asien och Afrika kommer sedan att kunna se Tareq Taylor spontanlaga mat i Nynäshamn, gästhamn.

Jag hittade, som vanligt kanske inte helt otippat ännu ett hjärta bland stånden, som nu får pryda min enkla, lilla boning.
Nästa projekt blir att räkna alla mina hjärtan!

NÄR VILJAN ÄR STARK....................

Ja då kan jag övervinna även den här djävulska förkylningen som drabbat det här gamla kärringskrället.
Jag har precis en vecka på mig!
Min fasa är att sitta på tåg, X antal timmar och hosa.
Undra om det finns rökkupè i tåget, för när jag har hosta, sån där hosta så man nästan spyr, då finns det inget bättre än att ta några rejäla bloss. Flimmerhåren får spunk och bara lägger sig ner och dör för en stund.
Därefter, checka in på ett glassigt hotellrum och bara vilja krypa ner under täcket och sova.
När jag egentligen borde vara full av förväntan inför kvällens begivenhet tillsammans med jäntan min. "I LOVE MUSICALS" Fjällräven Center i Örnsköldsvik!
Så nu är det bara att tänka positivt, trimma rullatorn, packa lilla rullresväskan och hålla tummarna.

Alltså, nu blev det lite tokigt. Igår dramaten, idag rullator.
Och jag som trots allt fortfarande har barnasinnet kvar och vill ut på äventyr trots alla mina skavanker, men alla syns inte på utsidan tack och lov.
Sexig röst har jag i alla fall!

DEN OFRIVILLIGE MOTIONÄREN

Kylskåpet gapade tomt i morse, sista Provivan gick åt vid morgonfikat och bara några tepåsar kvar. Ja föresten så kunde jag inte ens se hur lunchen och definitivt inte middagen skulle lösas.
Så jag blev tvungen att rycka upp mig ur feberdimmorna, på med paltorna och lilla ansiktet.
Två Ipren i blodomloppet, två ordentliga drag i Bricanyl-inhalatorn, en puff i näsan och med hopp om att jag skulle orka ta mig den korta sträckan till ICA för att proviantera, åtminstone det viktigaste, så att jag inte skulle dö svältdöden i alla fall.
Skriva en lista på vad som fattades orkade jag inte, utan begav mig så sakteliga iväg på skakiga ben.
Stolt över att jag tog mig fram, gick jag min vanliga runda där inne.
Lyckades memorera allt som behövdes för vidare överlevnad och slängde även ner en Hänt Extra på toppen av min kundvagn. Lite korkat egentligen, Hänt Extra kommer ju ut på tisdagarna, så det som står i den är väl passè för länge sedan.

Endast två kassor öppen och massor av kunder som står med välfyllda vagnar, men okej, jag hinner säkert hem, fixa lunch och vila lite innan P4 Extra med Lotta Bromè börjar klockan 13:05.
Lugn, bara lugn!!!
Så blev det äntligen min tur!
Jag packar upp så där plikttroget som alltid, alla sterckkoder åt rätt håll, för att underlätta för kassapersonalen, ordning och reda ska det vara!
Lägger dit den där lilla pinnen och ska precis ta fram min portmonnä.
Helvete!!!
Jag har ingen väska över axeln, ingen portmonnä alltså!
Jag hade glömt det viktigaste!
Jag fick packa ner mina varor i min Dramaten, lämna den hos kassören, skynda hem igen efter mitt kontokort och ICA-kort.
Tillbaks till affären, betala och utmattad släpa mig hem.
Hemma igen, när det bara var en halvtimma kvar till Lotta skulle börja.
Och jag som inte skulle motionera något under tiden jag är förkyld.

Jag lägger hela den här fadäsen på förkylningskontot!
Eller en begynnande demenssjukdom???
PHU!!!

PHANTOM MUG

Apropå varma drycker till min sargade hals!

Inte visste jag att den här muggen, som jag också köpte på Majestic Theatre, Broadway, hade denna magiska förmåga att växla från svart till vit när man häller het vätska i den.
Men varför inte!
Phantomen var/är ju magisk!

Det blir mycke varmt te nu!

EN MUGG TE KANSKE LINDRAR

Nu får jag användning av min riktigt stora och härliga Phantomen-mugg.
För nu behövs det ordentligt med varmt te till mitt förkylda väsen.
Det är tätt i ena näshålan, trots näsdroppar, piprinner i den andra, så där behövs en bomullsrulle, en sån där som tandläkaren har i omslagsvecket och under tungan.
Dessutom börjar det trassla nere i svalget, så både näsa och hals omfattas av min förkylning nu. Strålande utsikter!

Den här alldeles underbara muggen köpte jag förövrigt i presentshoppen på Majestic Theatre 245 West 44th Street, Broadway, New York, Jag gillar den jättemycket, som allt annat där borta.

Nu ska jag känna efter om mitt te har dragit färdigt och är lagom drickvänligt.

FILMTIME

"Ådalen 31"!

Här ligger jag och kan inte mycket annat, andra dagen på min höstförkylning, som jag sköter om som ett litet barn.
Så jävla irriterande när jag nyser 5-6 gånger i sträck och jag måste knipa, så jag inte pinkar på mig samtidigt.
Och för att inte tala om, att hinna ducka undan från PC-skärmen så den inte blir alldeles nerstänkt.

Apropå Ådalen 31! Inte så långt från mina barndoms hemtrakter.
Jag minns väl när det filmen låg i sin linda och filmskaparna och rekvisitajägarna var ute i trakterna och sökte rekvisita inför filmen.
Jag hade hittat en gammal dagstidning "NORD-SVERIGE" från 1931 och om just den aktuella händelsen, i ett vindsutrymme i vårt gamla hus där vi bodde i Nyland. Det var väldigt spännande att krypa omkring i dessa små, trånga och obelysta skyffen.
I vilket fall som helst, så dök det plötsligt upp några herrar hem till oss och ville se min lilla skatt.
Kanske pappa hade tipsat dem, om det vet jag inte, kanske!
Männen ville naturligtvis ha min tidning och i utbyte fick jag, en gammal skinnkeps och ett par solglasögon av tidstypiskt snitt för bilburna eller dylikt.
Okej, tänkte jag, då en ung tonårstjej, vad jag nu ska ha det till!
Och av någon anledning har de följt mig i alla dessa 50 år.

HÖSTFÖRKYLNING!

Nu har den oundvikliga höstförkylningen knackat på min dörr.
Den kom igår kväll, efter att jag hade vinkat av min vän som chillat med mig några timmar.
Natten till idag var inte precis angenäm, så det kändes tryggt när jag kollade in hur det stod till i mitt medicinförråd.
Jag ska försöka se det lite positivt och att tiden är lämplig för lite snuva.
För nu har hösten anlänt med regn och rusk.
Jag behöver få sitta inne och kura och fixa med att kopiera videoklipp från min DVD:s hårddisk till skivor.
Ett omfattande och tidsödande jobb, som jag dragit mig för alltför länge.
Nu hoppas jag också att jag hinner bli lagom återställd innan jag beger mig ut på "I LOVE MUSICALS" -turnèn, som går av stapeln om exakt tio dagar. En helt vanlig förkylning brukar ju klinga av inom den tiden, om min Gardian Angel vill!

OCH PLÖTSLIGT HÄNDER DET

Söndagmorgon och åter på språng, eller rättare sagt på väg med cykeln hem.
Men jag kom inte länger än till parkeringen på Kalvö koloniby där jag parkerat min cykel enligt ordningsreglerna, jo det är ordning och reda där nämligen.
Cykelkorgen med ryggsäcken i, hängande bak på pakethållaren och ca tre varv på pedalerna senare, så hakar min häl av cykelkorgen med packning, som damp i backen.
Jag tvärnitade för att kliva av och hämta detsamma.
Sätter ner vänster fot, ska lyfta höger fot över ramen, fastnar med foten i ramen, faller handlöst baklänges och drar med mig cykeln över mig eftersom jag krampaktigt fortfarande håller i styret för att hindra fallet, som tyvärr är oundvikligt.
Där ligger jag på rygg på grusplanen med handväska under mig, glasögonen ligger en meter ifrån, packningen ca tre meter bort. Ingen vacker syn!
Som en sköldpadda som hamnat på rygg och allt bohaget utspritt runt omkring!

Upp och hoppa, fort som fan, pinsamt, tänk om det kommer någon och ser eländet.
Men risken är obefintlig, det var ju bartömning igår!
Med min vita fina I LOVE MUSICAL fleecejacka, alldeles skitig på ryggen, cyklade jag vidare hemåt, lite omskakad men inte rörd!
Jag kom mig lyckligt hem igen och vilade i soffan några timmar, sedan tog jag cykeln ner till centrum och gick på bio, lite skadad men ändock nöjd med helgen.

En riktigt bra film! Tyvärr alltför vanligt öde och kanske just för kvinnliga artister för att våga och orka räcka till i konkurransen om berömmelse och samtidigt vilja leva sin dröm, trots som ensamstående mor.
Nostalgitripp och igenkännande på hög nivå förövrigt av rekvisitan.
Alltså, hur gammal är jag egentligen?

LÖRDAG MED ÖGONGODIS PÅ NK

Så vilken tur att jag höll mig upprätt och inte råkade ut för någon farsot eller olyckshändelse igår.
Ty, lördagen var vigd till trevligheter från tidig morgon till midnatt!
Nyhetsmorgon på TV4 och DVD-spelaren i beredskap.
Sedan snabba ryck ner till pendeln, för att ta mig till NK, där jag och en vän möttes upp inför Peter Jöbacks signering av hans senaste album I LOVE MUSICALS.
Alltid lika fin och ödmjuk, så gunsan fick valuta hittills av dagen.
En fika på cafè innan jag vände åter hemåt!
Beräknad hemkomst ca 16:00!
Tyvärr blev det 45 minuter försening på grund av obehörigt på spåret mellan Segersäng och Ösmo.
Hemma klockan 16:45! Snabb som en vessla,packa ryggsäcken med sängkläder och lilla nattsärken, kasta mig på cykeln och vidare till Kalvö koloniby för att spela bingo och dricka vin med syster yster.
Sussa klockan 0:05!
Syster yster snarkar!!!

FREDAGEN 13:e

Fredagen den 13:e gled alldeles smärtfritt förbi. Jag höll i mig hårt i allt jag gjorde, så att inget ont skulle hända mig.
Först tänkte jag, " håll dig hemma, rör dig inte hur fläcken, så kommer det nog att gå bra".
Men det funkar inte på mig, då kommer det ångest som på ett brev på posten.
Gå till Friskis & Svettis, eller bryt ihop!
Det blev det förstnämnda!
Och glad i hågen gick jag sedan därifrån efter ett väl uträttat pass även den här gången och utan blessyrer!
PHU! Jag klarade även den här fredagen den 13:e!

EN GLÄDJENS DAG!

Men vad väger jag upp denna sorgen dag med? Jo, med ett glädjande paket från svenska postverket!
Idag släpptes Peter Jöbacks senaste album "I Love Musicals" och jag hade ju, kanske inte helt otippat förbokat den från Bengans.se

Så när jag kom hem, efter ett väl uträttat styrkepass på Friskis & Svettis, ja då låg den där innanför dörren och bara väntade på att få bli spelad, om och om igen.
Mitt signerade album
Han är verkligen begåvad den där mannen.
Ännu ett mästerverk till hans samlingar!
Spring å köp!!!
http://www.bengans.se/Product.aspx?skivkod=599352§ion=music

9-11-2013

En sorgens dag!
tolv år sedan tvillingtornen rasade efter en terrorattack
Förstörelse efter terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001. Attacken krävde nära 3 000 döda och 6 200 skadade.

Dessutom är det precis tio år sedan Anna Lind knivhöggs av Mijailo Mijailović den 10 september 2003 på varuhuset NK i centrala Stockholm och avled morgonen den 11 september på Karolinska sjukhuset. Vid tiden för dådet arbetade hon med folkomröstningen om införande av euro som valuta. Anna Lindh sågs som en av de främsta kandidaterna att efterträda Göran Persson som partiledare för socialdemokraterna.

Men det var då och tiden läker alla sår.
Eller som jag brukar tänka, man lär sig att leva med sorgen, det går bättre då!

FIXAT OCH KLART FÖR NU

För hur svårt kan det vara att låta det få se ut så här för jämnan. Tänk så mycket pengar vi sparar och kanske inte SL biljettpriset behöver höjas på ett tag.
Och att den där gamla mormodern kan få sitta en kort stund bara, i en vindskyddad busskur, eftersom pengarna helt plötsligt räcker till snöröjningen, så att bussarna kommer i tid, trots snökaos.
Ja tänk om!
Men det är i en annan tid, i ett annat liv, när vi värnar om varandra och kärleken har segrat över ondskan.

SUCK

Nu tänker jag skriva något som kanske inte är helt okej, men jag måste bara få ge uttryck för min frusteration över den ovanligt meningslösa vandaliseringen som vårt vacker samhälle utsätts för.
Alltså, det är inte bara här i lilla Nynäshamn som det ser ut så här, det förekommer överallt och tyvärr så är det ju vi skattebetalare som får betala räkningen, för det ska ju återställas.
Eller vi kanske ska skita i det, vi kanske ska sitta på halvt uppbrända plankor i snöslasket, snålblåsten eller störtskurar.
Nu kommer jag till det som kan låta stötande!
Men jag önska att dessa skitungars gamla sjuka mormor skulle bli sittandes där i snöstormen och frysa i väntan på en buss, som är inställd på grund av snökaoset och oframkomliga vägar, på obestämd tid.
Sedan när gamla mormor äntligen kommit in i värmen, så är det försent att rädda henne från farosoten lunginflammation och hon dör, på grund av att hennes "Älskade och omtänksamma barnbarn" krossat glaset på busshållplatskuren.

Gunsan är och förblir heligt förbannad på detta meningslösa saboterande av våra gemensamma tillgångar i samhället, som vi "alla, hm?" betalar skatt till och värnar om.
Den uppmärksamme kanske ser att det ligger en cykel längst in i ena hörnet. Så troligast är det den som har i första hand stulits och sedan används som slägga efter användning.
"Allt ditt är mitt och det jag rår om det ger du fan i!!!"

Skämmes tamefan!

FRÅN MITT FÖNSTER

Under min lunch, BroccoliPAJ, sallad och ett stort glas tranbärsdryck.

Så kommer han och går igen, nu på sommaren har han hatt, vintertid en stor björnmössa. Han svänger med sin käpp på sitt vanliga sätt!
Han kommer fram till husknuten och viker av mot bänken. Går sakta fram och liksom kisar med ögonen för att se om bänken trots allt har hamnat på hans favoritställe, där vid väggen bredvid källardörren som leder ner till tvättstugorna bland annat.
Så upptäcker han att den fortfarande saknas och han blir tvungen att gå och sätta sig vid den här som står mitt på gräsmattan i stället.
Jag vet att han är besviken nu och kommer inte att lika länge som annars.
Han börjar plocka i sina fickor!
Är det radbandet som han söker, eller en ciggaret?
En cigg blev det!
Det går förbi en man med en engångsgrill och en säck grillkol.
Han med hatten fortsätter och gräver runt i sina fickor, förmodligen efter något att tända ciggen med.
Inget napp!
Men herregud, tänker jag, ska jag måsta gå ner och tända åt honom, eller varför ropar han inte efter han med grillen om eld, för han har ju garanterat en tändare.
Nähädå, han ger upp och går därifrån, fortfarande grävande i fickorna.
Och fortfarande inget radband i den lediga handen.

Va fasiken bryr jag mig för? Och det där med bänken, när ska han få den på plats igen, stackarn!

HISTORISKA HÄNDELSER!

Typ, HÄROMDAN NÄR JAG VAR UNG, fick jag uppleva en historisk händelse. Apollo 11 var den första bemannade månfärden som landade på månen, det skedde 20 juli 1969.
Gunsan var ung nyförlovad och full av förväntan inför livet.

Nu, 44 år senare fick jag uppleva ännu en historisk händelse. En Amerikansk president besöket Sverige för första gången i historien.
Barack Obama har kommit, vinkat och rest vidare!
Det är skapligt med ett långt och händelserikt liv.

Hallå! Hur gick det här nu till? Jag är ju bara ca 30 år sisådär!
Gonatt!

KAPRIFOL!

Jag hade faktiskt aldrig sett en Kaorifol innan jag flyttade hit ner till Nynäshamn.
Så otroligt vacker, som mycket av den andra växtligheten här ner som man aldrig fick se uppe i Umeå.
Apropå Umeå!
Nu börjar jag äntligen kunna släppa ner axlarna för mitt X där upp.
För trots allt har vi levt i 40 år tillsammans och bryr oss om varandra och vill varandra allt väl. No hard feelings!
Efter snart tre och ett halvt år har han äntligen hittat en, enligt honom, jättefin lägenhet som till på köpet ligger endast ett stenkast från vår dotter och kan man tänka sig, på bottenplan.
Så nu kan far och dotter träffas hos varandra, bara sådär!
Nu känns det mycket bättre för gamla mamman, som bara drog och lämnade fältet som en svikare och oansvarlig förälder. Eller?!?

"Du kan väl komma upp och hjälpa mig att styla någon gång framöver, ha ha ha"
Det ska bli mig ett nöje!
För vi är ju fortfarande världens bästa vänner, fast på var sitt håll!

TRÄNINGSVÄRK

Å hej å hå, var det så här det kändes?
Och jag som trodde att det inte skulle bli så farligt.
För när jag klev upp i morse, med tuppen dessutom, eftersom jag bokat tvättstugan till kl. 07:00, då kändes det inget särskilt i kroppen.
Men det kom efter, som Arboga öl!
När jag var klar i källarvalvet tre timmar senare och gått emellan ett antal gånger, så höll jag knappt på att ta mig ner i tvsoffan för att se när Barack Obama landade på Arlanda flygplats.
Huvudvärk, magmuskelvärk, bröstmuskelvärk, sätesmuskelvärk, m m och ju längre tiden gick, ju jäkligare blev det.
Så när tvsändningen på 4:an avslutades kl. 11:00, fick jag rulla upp ur soffan.
"Hur gör jag nu då?"
Rulla tillbaka, eller försöka fixa till mig och komma mig ut?
Det blev det sistnämda!
Stapplande tog jag mig ner för trappan ännu en gång och ut i det vackra vädret.
Efter en stunds vandring började det kännas bättre i kroppen.
Jag tog sikte på hamnen och landade mödosamt på Havstrappan.
Alltså, det gör mest ont när jag ska sätta mig och kliva upp igen.
I skrivandes stund, undrar jag hur jag ska komma upp ur soffan när det är dags att krama kudden senare ikväll.

NYSTART!

Alltså, jag har inte tränat på hela sommaren, sist jag var på F&S var den 30/6.......
Kroppen har självklart fått lite lagom vardagsträning, som tex promenader och några cykelturer, men alltför lite för att jag ska må bra.
Både kropp och själ ska ju ha påfyllning och själen har ju verkligen fått så den klarar sig en stund efter den här varma och soliga sommaren.
Och vecka i New York var ju grädden på moset.
Men kroppen har börjat skrika efter att få ha lite träningsverk så där lite skönt och lagom ont, ja så att jag känner att jag lever liksom.

Och som vi alla vet!
Både kropp och själ måste få näring för att må bra.

SOMMARENS AVSKED

Och en hittills vacker inledning på hösten!

Ja herre min tid vilken sommar det har varit, det var verkligen länge sedan jag har fått så mycket sol och värme och äventyr att inte förglömma.
Där i ligger min otroligt härliga resa till New York, mitt livs äventyr på egen hand.
Resor innefattar ju så mycket, inte bara själva målet utan planeringen förväntan och längtan och sedan minnena efteråt.

Min promenad idag började med en sväng i skogen, där vildsvinen härjar.
Men min vana trogen hade jag musik i öronen som jag kunde sjunga till och det gjorde jag skapligt högt för det fanns inga fler än jag där i skogen, men väldigt mycket nybökad mark efter vildsvinen.
Därför sjöng jag högt!

Nu hade jag ju för avsikt att försöka fånga det vackra i min närhet innan vintern lägger sitt obönhörligt iskalla, vita täcke över allt, för en lång tid framöver.


Mitt första stop blev precis alldeles utanför ett dagis i min bostadsområde.
Ingen vacker syn!
Men sedan fick min kameralins äntligen vila på den vackra utsikten över Nickstavikens inlopp.

Ja, det var ju då och där jag upptäckte att det troligast varit vildsvin och bökat och jag började sjunga för full hals.

Mitt letande efter det vackra, tog mig vidare ner till centrum där jag näst intill somnade på Havstrappan efter ca 1½ timmas vankande.

Lite nyvaken beslutade jag mig för att ta mig hem igen genom ett stängt och igenbommat centrum.

Utanför COOP fick jag dessvärre ännu en trist bild på kameralinsen.
Där vaknade min lilla djävul, den viskade, "skicka den här bilden till Nynäshamns Posten".

En kvart senare kom kamera fram igen.
Nynäshamn är en vacker liten skärgårdsstad men renhållningen är otroligt eftersatt.