Igår var jag på Cloetta Center i Linköping och än en gång gav både kropp och själ påfyllning!
Kroppen, med att promenera mellan hotell Scandic City och arenan fram och åter, samt aplådera allt vad jag orkade.
En lite parentes därom! Jag brukar ju "busvissla", ja jag vet det är inte brukligt bland damer i min ålder, men vad fasiken, om jag nu inte kan och orkar aplådera så att vederbörande hör min uppskattning, ja då måste jag ju busvissla.
Men min bänkgranne uppskattade inte mig och mitt oväsen och hänvisade till hans dåliga öron.
Hm!!!
Vad jag däremot inte hade hjärta att säga till honom, var att han hade en alldeles bedövande dålig andedräkt, ja nästan så att hundar kunde dö.
Och eftersom jag var tvungen att vända mig lite åt hans håll, för att inte få nackspärr, ja då var min belägenhet nästan lika odräglig som hans.
Tack och lov, så var konserten alldeles underbar, så gamla gunsan struntade i tråkmånsen och njöt ändå och tårvätskan som framkallades i mellanåt gjorde att mitt luktsinne trubbades av en smula.
Stackars hundar säger jag!!!
Slut parentes!
Nå! Vad tyckte jag nu om kvällen, var den till belåtenhet?
Jaaaahhhaaaa, från börja till slut!
Jag anlände med tåg, inte helt oväntade ca 10-15 minuterna försenat.
Sedan gick allt enligt planerna!
Peter blir bara bättre och bättre för varje gång jag sett honom nu under den här resan och säker och trygg i sin utstrålning! Det är en fröjd att se och höra hur han tar sig ann den ena musikalslingan efter den andra.
En stor eloge även till alla de andra i ensambeln, såsom musiker och gästartisterna!
Ja, ståpäls genom hela föreställningen och som jag sa tidigare, även tårkanalerna fick jobba.
Gud så skönt det var! Alltså, jag älskar Gardell/Kempes "Annars Vore Jag Inte Jag" Det framkallar ju till och med tårar i Peters vackra bruna ögon. Och mina lite melerade gröna ögon!
Efter 3½ timmas konsert, samt signeringskö som inte var att leka med och eftersom inte bara Peter signerade, utan även hans gästartister. Kanadensiska musikalsångerskan och skådespelerskan Ma-Anne Dionisio.
Den brittiska sångerskan Scarlett Strallen.
Vår egen musikalartist Gunilla Backman.
Barathon-stjärnan Norm Lewis.
Och sist men inte minst dirigenten Julian Bigg!
Herregud, nu har jag varit såååå nära alla dessa celebriteter!
Ja då var vi tillbaka på hotellet strax före midnatt
Innan sänggående samlades vi några, både Svenska och Norska vänner i hotellbaren en timma, med skaplig utsikt, om man säger så!
Å nu är jag hemma igen och laddar inför nästa AA-möte där vi erkänner inför varandra att I((♥))MUSICALS
