GOTT NYTT ÅR!

Kvällen skall avnjutas tillsammans med några av Sofias hjulbenat kompisar.
Knytkalas står på menyn och av en händelse har jag fått den stora äran och uppgiften att bidraga med VästerbottenPAJ!

Och med de enkla orden avslutar jag det här årets bloggande!
Därför säger jag redan nu, efteresom vi ska ut och åka buss om en stund och jag lämnar dagboken hemma.
Ett riktigt Gott Nytt År till alla som av någon anledning brukar komma in här och läsa om hur det är när livet bara rullar på!

SOLNEDGÅNG

Hej dagboken, det var ett tag sedan!

Det här hade jag alldeles glömt, att solen går ner så tidigt här uppe i Umeå.
Klockan var bara 13:40 när jag gick ut på Sofias balkong och tog den här bilden.
Fasiken också, vi hann aldrig ut!
Jäntan ville dra sig och jag passade på att städa permobilen medan den ännu inte var ockuperad av innehavaren, det blir liksom lite enklare då, helst när sittdynan behöver en rejäl städning.
09:25 gick solen upp!
Så när vi var klar med allt, ja då börjar solfan gå ner!

Va vare lönt!

GOD JUL!

Nu har jag varit uppe sedan 03:30 och jag är så där konstigt trött, ja nästan som den där gången när jag reste till New York och var vaken i 28 timmar i ett svep.
Nu har det visserligen gått bara lite drygt 18 timmar, men ändå!

Fakirpendeln-Centralstation-flygbuss-Arlanda-1 timmas väntan-flyg till Umeå- anlände 09:20.
Som att resa utomlands nästan. Sist jag flög var till New York föresten och ja, det var liiiite längre!

Men att lämna ett regnigt Stockholm tidig julaftonsmorgon var också en upplevelse.
Mysigt kanske inte är ordet jag söker, men nästan i alla fall. Allt gick i lite slowmotion, lagom folktomt och inte en tillstymmelse av trängsel eller jäkt och det bästa av allt, ca 1000:- billigare än om jag hade rest igår.

När jag landade på Umeå flygplats var det 8-grader och ett fint, alldeles lagom snötäcke som bäddade in landskapet. Ljuvligt!

En kvart senare kom jag till en sovande dotter som hade ugglat kvällen innan och vunnit hela 100:- på Bingolotto.
Min taxi upp till henne gick på, "fast pris 220:-", VA!!!, sa du 220:-? För en sträcka på ca 10 minuter!
Vart är vi på väg?
Jo, till Mariehem!
Julbord hos X-et, som föresten har fixat det riktigt fint i sin nya lägenhet.
Julklappsutdelning och paltsvimma!
En snabb, kalkig och blöt promenad över gatan hem och mach i säng!

Snön har regnat bort!
Skit också!
Men vi är friska, det är det enda som betyder något!
God Jul!

DAN FÖRE DAN, FÖRE DAN!

Solen visade sig idag, så istället för att sitt och vara förbannad på facebook som inte funkade till belåtenhet, så stängde jag av skiten, likaså morgon-TV som stått på sedan 07:55.
Bäddade, diskade undan, satte på mig kläder och ansiktet och tryckte i mig två övermogna bananer som låg och skämdes i fruktskålen.
Hörlurarna ovanpå mössan där P4 sände en lång fin intervju mellan Ulf Elving och Agneta Fältskog.
Ut!
Men under tiden jag gick där och lyssnade på hon Agneta Fältskog som lät så vanlig och när hon berättade om när hon skivdebuterade med egna låten "Jag var så kär" i november 1967.
Då började jag tänka tillbaka och minns alldeles tydligt den tiden och precis att jag såg henne uppträda på en festplats en sommar i min gröna ungdom. Hon hade sitt utmärkande diastema kvar, som sedan fixades till.
När intervjutimman var slut, växlade jag över till I ♥ MUSICALS, för jag behövde sällskap av någon välbekant röst och något jag kunde sjunga till.
Fast jag gick där i skapligt solsken, så såg jag mig själv som en ynklig och jäkligt ensam lite varelse, 80 mil från närmaste anhörig och mina systrar och svågrar en bra bit längre bort, närmare bestämt på Teneriffa.
Jag hänger löst!

Tur att solen sken och hamnens båtar hade klätt upp sig i julkläder, grönt och rött och framför allt att Peter sjöng duett med mig!

VINTERSOLSTÅNDET

Kära dagbok, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det blir nog det sistnämnda, för fy fan så tråkigt det är nu!
Snön lyser med sin frånvaro och regn och blåst har tagit över min vackra skärgårdsstad!
Om det hade funnits en ogillaknapp, så hade den varit intryckt med besked nu.
Jag vill ha en riktig jul, en vit jul!
Det behövs inga mängder av snö, bara så pass att det lyser upp och bäddar in landskapet i den där sköna rofyllda, vita isolerande filten.
Och inte verkar det hjälpa att jag ska resa 80 mil norröver om några dagar heller, ty där är det lika eländigt ser det ut som.
Skit också!

I morgon vänder det, alltså ljuset ska komma tillbaka så sakteliga!

"Nä julen vill vi fira här hemma med snön, kylan och mörkret", som dom säger i Trissreklamen!

BARA LOTTA OCH JAG ÄR HÄR

Lotta Bromè är mitt sällskap nu när jag ligger här hemma under elfilten och väntar på att det ska bli jul någon gång.
Väntan på att något som man inte vill ska hända, men som trots allt obönhörligen kommer att ske, oavsett man vill eller inte, den är irriterande lång!
Så här liksom. Men för helvete kom nån gång nudå, så att det är överstökat och jag kan gå vidare, eller lägga mig ner och tycka synd om mig.
Spänningen är olidlig inför julen, alldeles för många förväntningar som troligast blir grusade eller förminskade.
Anspänningen är ju som ett gympapass som man utför fel och där man helt glömt bort vad PT:n sa!

Jag har alltid en klump i magen inför julen.
Jag hade det i mitt förra kapitel också och även i kapitlet innan det.
Varför jag hade det som barn har jag svårt att sätta fingret på, men jag har mina aningar som poppar upp och som förmodligen har format den här känslan som ett skavsår som inte riktigt vill läka.
Min enkla och lite känsliga själ ville nog ha mer lugn och ro och i synnerhet trygghet inför julen, men som det tyvärr inte fanns tid för i ett hem där båda föräldrarna var egna företagare och jobbade till klockan 15:00 på julaftonen och med hårsprayen som konkurerade ut dofterna från ett hem som i all hast pyntats för julen.

Det är märkligt, men sådan saker som hur man blev präglad redan som barn, lätt hänger kvar, åtminstone i maggropen.

JULHÄLSNINGAR FRÅN FÖRR

Nu skäms gamla gunsan!
Jag har fått fyra julhälsningar på det gamla viset.
Jag blev lika paff men glad för varje ett av dem, när de låg nere på min dörrmatta.
Det kanske är så det blir när man blir riktigt gammal som jag, man gläds åt det lilla och oväntade, ja som ett oväntat besök från en länge sedan mött vän.

Nu i den nya tiden när internet och i synnerhet facebook finns, så skickar man ju sina julhälsningar snabbt och lustigt med ett litet klick på "sänd", "Enter" eller till och med "dela" redan färdiga julkort. Ruskigt opersonligt, men inte helt oväntat!
Därför uppskattar jag dessa personliga och organiska kort som jag kan ta på och nästan känna doften från huden som hållit i pennan!
Det är äkta omtanke och hälsning om en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!
Och jag har bara skickat ett riktigt julkort i år, skämmes tamefan gunsan!
Men än är det sex dagar kvar!

JULSTÄDNING

"Precis som vanligt"!
Tänk att jag nästan aldrig har och då betonar jag verkligen NÄSTAN ALDRIG, har haft det stora nöjet att få komma ner till dessa tvättstugor utan att behöva städa in mig.
Jag har tre stycken att välja mellan och varje gång drar jag en nitlott.
Hur noga jag än är vid bokningen, kikar in genom dörrfönstren för att försöka okulärbesikta lokalen, men nix!

Det hände nu igen, samma nitlott!

Så nu är det julstädat, åtminstone för en stund i tvättstuga 2.
"Lämna tvättstugan, som du själv vill att det ska se ut när du kommer hit!"

All mänsklig vishet kan summeras med två ord
- Vänta och Hoppas!

REGNET DET BARA ÖSER NER

Väderutsikterna för Umeå inför julen har dramatiskt förändrats från snöklädda, till regnvåta gator.
Skit också!
Och dessutom har dammsugaren hos jäntan pajat!
Plötsligt försvann lusten att resa dit upp om en vecka.
Kaninskrället får nog bo ute på balkongen!

Föresten så avskyr jag julen och hoppas att den kunde ta timeout det här året.
För mig är den bara en fantasi om en stor varm och lycklig familjehögtid där alla är samlade, dansar runt granen och sjunger flerstämt i kör julens budskap!
Jo pyttsan, jag får nog sjunga själv och dansen runt granen kommer att lysa med sin frånvaro.
Det enda jag kan önska och hoppas är att vi får vara friska den här julen åtminstone!

Igår är historia.
I morgon är ett mysterium.
Men idag är en gåva!

TREDJE ADVENT

En helt vanlig och inte helt oväntat, även regnig dag och tredje advent!

Precis som vanligt!
Suckarna avlöser varandra, så jag packar ryggsäcken och tar en rask promenad till gymmet, utklädd till tomte nu igen, eftersom mitt regnställ är tomterött, precis som mitt velourset som jag glassade omkring i igår!

Jag anlände gymmet strax före tretiden och redan då var det riktigt mycket folk där fast det öppnade klockan två.
Båda löpbanden var upptagna, så gunsan fick vackert förpassa sig in till Indoor Walking, som jag tycker är störttråkigt, men uppvärmning är ett måste.
Efter åtta minuter gav jag upp och anslöt mig till de andra muskelknuttarna.

Det var då det började, tuppfäktningen!
Två grå/vithåriga män utmanade varandra låtsas helt omedvetet.
Men jag såg att de inte hade följe dit och inte kände varandra.
Vilket skådespel!
Jag var så inne i mitt eget arbete, så jag märkte inte vad det egentligen handlade om.
Men till slut, när jag nästan var klar med mitt pass började polletten ramla ner.
Gubbarna hade följt efter mig hela tiden och fjädrade upp sig!
Jag säger då det, så har jag ingenting sagt!

MED HOPP OM EN VIT JUL

Endast med hjälp av webbkameran kan jag få till lite julstämning nu.
Hela jäkla dagen har det regnat här i Nynäshamn och det har medfört att gamla gunsan vägrade att lämna lägenheten, än mindre kliva ur nattsärken.
Över pyjamasen drog jag på mitt tomtefärgade velourset, fint ska det va!
Och över det min vita fleecejacka med texten I❤️MUSICALS.
Helly Hansen sockor och handledsvärmare. Och varmt ska det va!

Det här är frihet, att välja bort alla måsten och bara vara ofräsch och jäkligt ful för en dag, en helt vanlig sketen lördag, när jag egentligen borde vara på språng i centrumbutikerna och tränges med nalta shoppingsugna.

Nyss såg jag att det snöar uppe i Umeå, så jag tar nog med mig fleece, velour och Helly Hansen dit upp också till julen.

LUCIAKVÄLLEN !

Morgonens lucia skippade jag, fast lite fick jag mig till livs från tv:n tillsammans med Jenny Strömstedt och "Steffo" Törnquist!
Jo, föresten jag har sovit riktigt bra i natt, tack o lov!

Så då trodde jag ju att det skulle vara lätt som en plätt att uträtta något vettigt idag, men nix pix!
Hangover från igår kanske, vilodag efter huvudvärken menar jag naturligtvis.

Jag tog mig i den berömda kragen i alla fall och gick till min återvinningsstation runt hörnet och slängde veckans DN mm.
Och det var då det hände!
Jag råkade vända på huvudet där bland containerna och såg de sista solstrålarna.
Beslutsamt tog jag min tomma kasse och begav mig mot ljuset, som att jag drogs med av en osynlig hand.

In i skogen, upp för ett berg, fotade, ner igen, fotade och så vidare och himlen blev vackrare ju längre jag gick.

En helt vanlig lucia och till på köpet fredagen den 13:e och jag ramlade inte ner från berget eller råkade vricka en fot eller något annat tokigt.
Kom jag på just nu! Tjhooooo!
PHU!!!!

HEADACHE

Sovmorgon, jo pyttsan!
Hela natten har varit ett jäkla funderande hit och dit och allt har handlat om installation av mitt nya bredband och TiVo-boxen!
Bredbandet var väl klart förstås, men det snurrade fortfarande i huvudet.
Så när det äntligen var dags att avsluta våndan i sängen och kasta mig över verkligheten som låg som ett enda trassel på bordet, ja då insåg jag att det var en sån dag, huvudvärksdag som ett brev på posten!
Apropå brev på posten! Kanske jag ska skicka några sådana där *JULKORT*, riktiga *JULKORT*, som man slickar på ett frimärke, till!

Spänningshuvudvärk eller migrän, ont i alla fall!

Svåger Ove kom som lovat till undsättning, men vi lyckades inte, trots att vi slog båda huvudena ihop, att få igång tv:n tillsammans med TiVo-boxen.
Sagt och gjort, jag ringde com hem support och blev guidad av en otroligt sympatisk man från norrland.
Ljuvlig, förtroendeingivande och trygg stämma!

Så redan vid lunchtid var jag igång med TiVo och tv:n, men huvudet har fortsatt att göra sig påmind hela dagen och ännu i skrivandes stund.

I morgon är en annan dag och förhoppningsvis pigg och fräsch.

13 DAGAR FÖRE JUL

Hur händelserikt kan en helt vanlig onsdag i december vara?
Jo så här!

Alltså när man är en pensionär ringer vanligtvis inte väckarklockan 06:30.
Men livet har överraskningar även då.
Läkarbesök på VC hos min Ahmed redan kl. 08:30 pga att det förmodligen har med min Thyroidea att göra.
Proverna ska tas på morgonen innan man tar sitt Levaxin.
Ahmed är ju skapligt svår att förstå, så inför mötet vässade jag mina mångkulturella förståkunskaper.
Men ack, han var sjuk och jag blir tilldelad en annan läkare med namnet liknande ett mjöl, typ Majzena, eller nått!
Proverna fick jag tvärta i väntan på att mjöldamen fick tid för mig.
I väntrummet funderade jag på om hon var svensktalande med liiiiite brytning, eller om hon kanske till och med var svenskfödd men ett "taget" namn för att vara cool.
Det var det förstnämnda, men utan, liiiiite!
Skärpning gunsan!

Eftersom vi aldrig hade träffats tidigare, så gjorde hon en skaplig förstagångsundersökning.
Oj vilket långt ord!
Blogtryck, 140/80, godkänt!
Lungorna, ok!
Längd, som jag befarade, som korompa, växer neråt med åldern.
Vikt, nu har jag plats för julmaten med råge!
En sväng till apoteket för att hämta mer Levaxin och sedan hem och hämtade ryggan och gick till gymmet ett par timmar.
Så långt så lugnt!
Ett sms om att det fanns paket att hämta från Com hem!
Så jag traskade till COOP direkt från F&S.
Fel, det var inte på COOP, så jag fick traska hem igen, hämta min Dramaten och gå till ICA kvantum.
Tänk om jag hade läst mitt sms bättre, då hade jag sluppit undan från en jäkla omväg.
Är huvudet dumt får kroppen lida.

Att packa upp paket är ofta trevligt och i synnerhet i december, men tekniska prylar och dess instruktioner är inte min cup of tea om jag säger så.
Ändå har mitt levebröd handlat om just det, röntgenaparatur, teknik och instruktioner.

Nå nu sitter jag äntligen här och har kommit en liten bit på väg och har ComHem i väggen, trådlöst nätverk (WiFi).
Resten tar jag sen!
I morgon tar jag sovmorron!
PHU!!!!

FÄRGGRANT & SVETTIGT

Snön regnar bort och jag tappade lusten att gå ut!
Dessutom har jag fastnat framför tv:n ända sedan arla morgonen, ja ända sedan 06:40 i väntan på "Musikhjälpen" på svt2.
Ingen närmare förklaring om detta behövs!
Så där blev jag kvar med morgonfika och tidningen.
Klockan 10:00 knäppte jag över till 4:an och det var då det började, Minnesceremonin för Nelson Mandela.
Den pågår fortfarande!
För en timma sedan började det krypa i gamla gunsan, så jag började botanisera bland mina egna redskap som jag skaffar under ett antal år.
Snopen blev jag när jag insåg att jag har ett smärre gym undanstoppat.
Så därför har jag tränat en stund framför tv:n och till Mandelas ära.
Han var säkert betydligt fräschare och smidigare än jag när han var i min ålder, så därför!
Vilken kille han var!

Tanken slog mig, kan jag skippa Friskis & Svettis när mitt halvårs säsongskort går ut? Ja, varför inte, då sparar jag ju 1600:-!
Men sedan började jag förstå vitsen med att gå på gym. Gemenskapen och atmosfären som gör att det är så himla trevligt, även fast jag oftast har egen musik eller Lotta Bromè i öronen.
Men därför förkastar jag inte mitt eget färggranna och svettiga gym.

JOHANNESBURG VS RÖBÄCK

En stor mans minnesceremoni i Johannesburg!
95 år gammal, varav han tillbringade 27 år i fängelse och ändå efter frigivningen gå rakryggad ut psykiskt och fysiskt och känna försoning inför framtiden.
900000 människor väntas till ceremonin för att hedra Nelson Mandela och regnet vräker ner över FNB stadion.
Regn betyder lycka i Sydafrika!

Röbäcks begravningskapell 23/12-2009!
En ung man i början av sitt liv, endast 25 år gammal.
Ca 40 sörjande vänner och vi tre från familjen, men ändå är alla lika inför döden, sörjd och saknad!


Därför tänker jag såhär.

Bara det här "firandet", ja för det är ju så de gör i Sydafrika, där firar man den döde med sång och dans, så kommer Nelson Mandela och Erik att få tid att kunna sitta ner och tala om livet, orättvisor och försoning!
Förhoppningsvis sitter mina saliga föräldrar också, inte allt för långt bort, så att de kan höra på deras resonemang.
Apropå försoning och allas lika värde både levande som död, oavsett färg och sexualitet!

JULMARKNAD 2013

Igår var det den årliga julmarknaden här i den lilla skärgårdsstaden.
Det var en utmaning för mig att ta mig dit med min onda tå,
men när viljan är stark så går det!
Hela hamnsområdet är belagt med halm och faktum är att det hjälper mot kylan, det liksom isolerar som annars den avsaknade snön skulle ha gjort.
Nå, jag gick omkring där en stund och lyssnade på en lokal sångkör iklädda likadana tomteluvor.
Nasarna ögonshoppade jag bara hos, även den här gången ska jag väl tillägga!
Korvar, godis och annat krimskrams får vara för min del nu när kassan är skral och julen knackar på dörren.

På vägen hem gick jag en värmeslinga, som i mitt fall handlar om att gå in i den ena söndagsöppna butiken efter den andra för att värma mig, för hujeda mig så kallt det blev nere i hamnen.
När jag kom in till en damekipering Tess, blev jag kvar lite längre än i de andra butikerna, för där vankades det även värme från högtalarmusiken. Med den ovanligt goda smaken av val av julmusik ljöd "Jag kommer hem igen till jul"!
Expediten, hon ba, "är det något du funderar på, behöver du hjälp med något?" Ja ba, "nä jag står bara och njuter av den vackra musiken." Hon ba, "va trevligt, fortsätt med det du"!
Jag lämnade butiken varm ända innefrån och ut och det räckte ända hem!

Väl hemma hängde jag på mig, den redan färdigpackade ryggsäcken och gick till F&S några timmar.

ANDRA ADVENT

Det är andra advent och idag kom första snön.
Jag reser i minnet genom allt som varit glömt.
Bilder av mig i ett helt annat liv, men för alltid en del av den jag kom att bli.
Jag minns första julen när jag mötte dig, du gav mig världen i ett stort paket.
När jag tänker på det, så känns det som en dröm.

ÅRETS JULKORT

Här gick jag omkring haltande, eller för det mesta låg jag i tv-soffan och vilade min onda tå!
Ja, den är fortfarande ond och kanske mycket för att jag utsatte den för promenad i finstövlarna på onsdagkväll.
Men det var det värt!
Jamen till saken, vadå!
Jo jag tyckte att dagen var riktigt pest, jag kunde ju inte gå ut och Sven började titta fram lite runt knuten.
Plötsligt hörde jag det där rasslet i brevinkastet, reklam?
Jag ides inte ens gå och kolla direkt, utan fortsatte att käka upp mina mikrade lunchrester från igår.
Tittade håglöst ut genom fönstret på Sven där utanför och frös, precis som vanligt!

Jag diskade undan och sedan gick jag och hämtade posten, som visade sig inte alls va reklam utan ett kuvert med en välbekant handstil på.

Från jobbet!
Så glad jag blev när jag öppnade och såg julkortet från mina kära gamla arbetskompisar på Oral Diagnostisk Radiologi i Umeå!
Ja, jag fick faktiskt en liten tår i ögat och insåg vad jag saknar dessa underbara människor där upp.

SWEENEY TODD PREMIÄREN

Stockholms stadsteater 4/12-2013!

Halsbrytande och ruggigt redan innan jag anlände till teatern på grund av min onda tå.
Men med järnvilja och tjurighet så lyckades jag få ner foten, som var åtminstone en halv storlek större än vanligt, i mina nyinköpta kängor.
En liten lapsus, jag har köpt dom av lillasyster som råkade köpa lite för smått.

Så mötte jag upp storasyster på pendeln och så begav vi oss till Hufvudstaden!
Med raska steg gick vi till ett väntande bord på restaurang Barcelona, alldeles i direkt anslutning till Stadsteatern.
En till vän anslöt inom kort och vi käkade en vitlöksdoftande måltid, (hur tänkte vi där?) innan det var dags att inta vår platser på Stora Scenen.
Alltså, vi satt inte "på" Stora scenen, nä vi satt i salongen, närmare bestämt i en av logerna!

Häftigt, läskigt, blodigt och alldeles förtjusande njutbart att åter igen få se ännu en av alla talanger som Peter Jöback besitter.
Vilken fullträff!
Alltså, den mannen kan inte bara sjunga, det ska gudarna vet!
Vilken begåvning, vilket skådespel och vilken inlevelse, mamma mia!
Även Vanna Rosenberg gav mig sån där skräckblandad njutning och en glad överraskning över hennes talang som skådespelare och sångerska.

Ibland kom jag på mig själv med att bara sitta och häpna över härligheten som hela ensemblen bjöd upp till!
Kanske jag satt med öppen mun och bara stirrade, vem vet, syrran kanske!

Stående ovationer från en fullsatt salong och blommor och blader till alla mördade och återupplivade skådespelare!
WOW!!!
Vilken himla tur att jag har några fler biljetter som ligger i sin linda till den här skräckupplevelsen, för det gjorde riktigt gott!

JINGLEBELL!

Eller Kettlebell, menar jag!
Gårdagens träningspass på F&S bjöd på en liten malör som jag fick känna av ordentligt.

Med en 8 kilos Kettlebell gör jag en övning där jag svingar den från knäböj till stående och självklart även igår.
3 x 10 rep!
Men när jag hade gjort 2 x 10, tvärtog jag en liten paus och ställde ifrån mig kettlebellen på en bänk precis bredvid mig medan jag pustade ut.
Och då var olyckan framme, fanskapet ramlade ner och landade precis på min stortå!
Aooooooo, nått så jävla ont det gjorde!
Jag satte mig ner på bänken och försöket utan att dra uppmärksamhet till mig, kämpa emot att inte skrika, eller svimma av smärtorna.
Men eftersom jag bara hade kommit halvvägs in i mitt träningspass försöket jag bita ihop och borsta av mig obehaget och fortsätta passet haltande mellan resten av övningarna.

Jag lyckades trots smärtan i tån genomföra allt och även halta hem.
Men sedan, kvällen och natten var ett inferno av smärtor och sömnen obefintlig trots Voltaren tab och Flexile Ice, långtidsverkande kylande gel och omslag
Så nu är det vila på programmet och åter vila, för på onsdag ska jag försöka komma in i ett par respektabla skor!

SCHYSTA KILLAR!

Skål och grattis Leffe, han som körde vattenscooter ända upp till Umeå! Ha ha ha ha ha ha
Och Håkan, livsnjutaren!
Tack för ett trevligt möte och att ni lyckades lägga krokben på min vita vecka högt i det blå!

FORTFARANDE 1.a DECEMBER

Och hur osannorligt är det inte att bli bjuden på champagne uppe i gamla vattentornet en helt vanlig, eller ovanligt blåsig, men med strålande sol, första december.

Ty, på min väg till gymmet, tog jag en liten avstickare igen men utan någon plan. Kanske en bit på Strandvägen, men tvärnitade när jag gått en bit och tittar till höger mot Trehörningen. Vänder om till brofästet till och går med beslutsamma steg mot tornet.
Härligt med den friska luften och det vackra gamla vattentornet i blickfånget.
Väl framme, pillrade jag upp haspen till dörren och traskade upp i en slingrande trappan upp.
Tur att jag inte är alltför maffig, för trappgången var ca 50 cm bred.
Ja då kommer jag till champagnen då!
Jag han knappt upp, så kom det två män med ruggsäck. Den ena säger till en andra, "vilken tur att vi har tre glas med oss"!
Och ur ryggan tar de upp en champagneflaska och mycket riktigt tre glas.
Flaskan öppnas och den bubblande drycken hälls upp i varsina glas.
Ja, där står vi och skålar för Leffe, han med vattenscootern som fyllde jämt nu igen och tillsammans med hans kompis Håkan, brandschefen! Jättetrevliga killar och ett ovanligt trevligt sätt att fira 1: advent på.
En kommentar om vinden kanske passar sig nu!
Det blåste så att vi var tvungna att hålla i glasen, och utsikten var magisk!

Men till slut började jag frysa riktigt ordentligt och bestämde mig för att vandra vidare.
Killarna kramade om mig hjärtligt och tackade för sällskapet och önskade mig en fortsatt fin dag och jag dem detsamma.

Klockan tre checkade jag in på Friskis & Svettis och där lämnar jag dagens händelse med en liten cliffhanger och med tunga steg hemåt ytterligare några timmar senare.

1: A ADVENT PÅ BACKLURA

Nu är det pyntat till tänderna här hemma, nä, jag skojar nu igen!
Men de viktigaste prylarna är framme, som tex. Peter Jöbacks bok som han släppte förra året med titeln "Jag Kommer Hem Igen Till Jul" samt Julalbumet med samma namn.
Det är förövrigt 11 år sedan den släpptes och 11 år sedan jag köpte min absolut första jul-CD, som av en händelse råkande vara just den här.
11 år sedan jag blev "frälst"!
Den här på bilden är jubileumsutgåvan som släpptes förra året också.

Självklart har jag hängt upp de traditionella adventsstjärnorna i fönsterna, så nu är det snart jul igen och julmusiken strömmar ut ur min CD-spelare.
Bara så ni vet!!!

ADVENTPYNTAT

Hemma på min gata! Nä jag bara skojar, hos mig på den multikulturella gatan, där är det inte pyntat, där slåss parabolantennerna med varandra och en och annan adventsstake som äntligen har fått tändas, efter att ha stått släckt bakom gardinerna sedan sist.
Fast kanske jag överdriver något, för visst finns det också fönster som pyntats för just nu.

Men från det ena till det andra, fasiken vilken märklig kyla det är här och då tänker jag inte bland folket på min gata utan här nere i Nynäshamn. Isvindarna från havet riktigt klöser sig in under huden och när den väl kommit in, så släpper den inte taget.
Min dagliga promenad sved, fast jag var klädd för antarktisk. Så nu förstår jag verkligen vad Stockholmskyla kontra Umekyla är.
Snön lyser ju fortfarande med sin frånvaro och jag tror att det kanske är just det som är orsaken till den här fuktiga kylan. Som om snön liksom isolerar på något sätt. Bara en tanke!
Men inte klaga nu gunsan, det var ju det här jag ville ha när jag flyttade ner till sydligare breddgrader. Eller är jag grundlurad? Troligast!
2-grader här är som 10-grader i Ume!

Den vackra adventsdekorationen på bilden är förövrigt fotad nere i hamnen, närmare bestämt utanför Rökeriet, Kök, butik och restaurang. Ett bra val att besöka om det kurrar i magen och man är sugen på en riktigt varm och mustig fisksoppa och vill känna doften av havets läckerheter året om.

PROPPMÄTT!

Ja då har jag varit och ätit "julbordet" och nu känns det som om jag verkligen har ätit julbordet, alltså hela jävla bordet!
Mätt som ett tok och 400:- fattigare!
Tänk, nästa hela veckodramaten, så när som ca 80 spänn!
Detta är inte klokt!


Nä, det blir inge mer julbord för mig, ett räcker och blir över. Fan, jag kan ju inte äta för så mycket pengar på en och samma gång. Och inte kan man konvertera till hamster bara för ett tag heller.

ISTÄLLET FÖR INDOOR WALKING

En riktigt härlig omväg till gymmet istället för Indoor Walking som annars står på programmet.
Då, för snart ett år sedan, när jag började på Friskis & Svettis fick jag rådet att börja uppvärmningen med just Indoor Walking i ca 5-6 minuter åtminstone.
Skittråkigt!!!
Löpbandet fick överta min lekamen istället.
Men helst av allt när humöret och vädret tillåter så tar jag en riktigt härlig och uppfriskande promenad, eller om man vill, omväg till gymmet. Som tex igår!
Så när jag väl kom fram hade det gått en timma med ett litet uppehåll ner vid hamnen.

Pssst! Säg det inte till någon, det är jag som går omkring och sjunger, kanske lite för högt ibland! Jag brukar försöka komma ihåg att titta mig omkring för att försäkra mig om att jag inte har någon publik, men kan råka glömma bort mig när jag kommer till "Why God Why", "The Phantom Of The Opera", "Music Of The Night" OSV.
Och avslutar med "Annars Vore Jag Inte Jag".
Så har min konsertpromenad bara svischa iväg och jag är framme redan uppvärmd och kanske lite hes!

Idag har jag tagit en välförtjänt vilodag, för det tog mig tre timmar från dörr till dörr en helt vanlig dag i november!
Föresten helt vila blev det inte, jag har botaniserat i klädkammaren efter mina adventsgrejer och fixat lite inför söndag och 1:a advent!

Snart är det "Jul Nu Igen"!

TILL MINNE AV ERIK

Fyra år har gått sedan Erik gick bort!
Då, när vi satt hemma i vårt kök och skulle just äta middag och det var en helt vanlig tisdagkväll runt fyra, halvfem och inte ett ont anande om att hans hjärta slutade att slå i en sjukhussäng i Sundsvall, just då!
Och att vi dessutom inte fick vetskapen förrän halvtolv på natten. Skämmes tamefan!!!
"Här kan inget ont hända honom" var det tröstande besked vi fick när han blev tvångsintagen på Rättspsyk för sitt självdestruktiva beteende.
Jo pyttsan!!!
Ännu en i statistiken och som föll mellan stolarna och inte fick adekvat hjälp för sina diagnoser och hamnade dessvärre inlåst bland mördare och grovt kriminella.

Ofattbart och fullständigt obeskrivligt hur detta kan få hända och händer fortfarande trots mer upplysning och kunskap om just psykiska sjukdomar och självskadeproblematik i synnerhet.
Lås in dom bara, så är problemen ur världen!

Gråt inte för jag är inte död, jag finns inom dig alltid.

I VÄNTAN PÅ NÅGOT

Det är så jäkla vackert, så jag blir nästan arg!
Skit också, hur gick det här till?
Hur länge har jag kvar att uppleva det?
Det var väl själva fan också, att jag lyckades öppna alla sinnen först i elfte timman!
Eller, att den där bubblan krackelerade så sent i livet.

Fast tänk om det inte hänt då det hände, den där gången. Hur hade jag då lyckats ta mig ända hit?
Ödet är min tro och att allt har en mening.

Idag för fyra år sedan, var jag ovetande om att hela mitt liv och tillvaro skulle förändras i morgon.

Vilken himla tur att man inte vet något om morgondagen och vilken himla tur att jag redan då hade fått lite mod under vingarna.
För jag vågade flyga och jag hoppas att landningssträckan är oändligt lång!

ATT GÖRA FRAMSTEG

Jag är stark, eftersom jag är sårbar.

Jag är klok, för jag har gjort massor av misstag.

Jag är lycklig, eftersom livet har gjort riktigt ont ibland.

Jag älskar, för att jag vet hur det känns att förlora någon nära.

Jag har medkänsla, eftersom jag har upplevt lidande.

Jag skrattar, för att livet har varit tufft ibland.

Jag lever, för att livet inte är någon självklarhet.

/av Jesper Caron

YOU`LL NERVER WALK ALONE

Idag har jag färdats fram och tillbaka till sjukhuset i Huddinge för min årliga besiktning.
Tänk att det tog mig drygt fem timmar inklusive en välgörande lunch, bestående av den årliga laxpuddingen.
Pendeltåget var i det närmaste knökfullt på vägen dit med till 95% mobilstirrande resenärer och alla hade lurar i öronen, jag med! *LER*
Väl framme i Flemmingsberg traskade jag upp till sjukhuset och reumatologavdelningen. Gratis idag, vilken tur, en vecka kvart på frikortet!
Fortfarande med lurarna på!

Ett kort, "precis som vanligt", möte med för dagen en ny ST-läkare, som sa att hon hade läst på, så jag behövde inte dra hela historien igen, sköööööönt!!!
Jag gick, så när som, genom besiktningen.

På vägen hem i pendeln var det ommöjligt ännu trängre än ditvägen!
Mittemot mig satt det en kille och hans tjej och hånglade hejvilt ända ner till Hemfosa.
Då tänkte jag, "tänk om det hade varit ett HBTQ-par som hade gjort detsamma" då hade det säkert blivit protester i vagnen!
Tyvärr!
I Segersäng var pendeln nästan tom och just då kändes det lite ödsligt, kanske till och med sorgligt och ensamt och tänkte, "hur hamnade jag här?" där jag satt och såg ut på en tom perrong och ett tomt mötande tåg.
Men samtidigt "rullade" just in i mina öron, som på beställning, YOU´LL NERVER WALK ALONE, direkt följd av CLIMB EVERY MOUNTAIN från CD-n I❤️MUSICALS och ensamheten försvann.
"ANNARS VORE JAG INTE JAG"

HUAWEI

Idag är det första dagen på mitt nya mobila bredband HUAWEI och kan man tänka sig, inte en enda gång har jag blivit "utslängd" från internet, otroligt!!!
Under 24 månader har jag varit bunden till Telenor och det har varit ett rent helvete här på min adress.
Jag har hela tiden legat i en "mastskugga" fick jag veta när jag ringde och klagade på uppkoppling.
Tyvärr kunde de inte göra något åt det, utan bara beklagade att försäljaren hade sagt att det skulle var helt okej för min del att teckna ett abonnemang med dem.
Skit också!
Men till min lycka så verkar det här funka så här långt!
Man ska inte lita på att det finns

SMS:a TYFON TILL 72900

Jag är så ledsen över att se förödelsen från Typhoon Haiyan i Filippinerna. Vi vet att landet kämpar för att få det stöd de behöver just nu, och vi vill hjälpa till på något sätt.
En av de stora saker vi kan göra är att visa vårt stöd och solidaritet med de många människor som drabbats av denna fruktansvärda tragedi.

Okej, nu hör vi att hjälpsändningarna har börjat komma fram, men långt ifrån är faran över och efterdyningarna av sjukdomar och undernäring kommer att fortsätta under en lång tid framöver.

Vad har nu detta med Tupperware att göra?
En helt vanlig lördag och jag har nyss kommit hem från ett Tupperwareparty, ja just ett sånt där, när man sitter i någons vardagsrumssoffa, känner förväntansfullt att det luktar gott från det närliggande köket, av något som vankas under kvällen och blir förevisad den ena produkten som man absolut inte kan vara utan, efter den andra. Bytta hit och bytta dit!
Pyslock!!!
Men under tiden jag satt där, började jag få sååååå dåligt samvete.
Det här kändes inte okej för mig!
När jag började titta i katalogen hittade jag en Snacksbägare 1,2 dl som kostade 119:-, det var en av få produkter som kostade runt hundringen endast, då stockades det i halsen för mig.
Så mitt beslut, där och då blev, sms:a TYFON till 72900 när jag kommer hem.
Sagt och gjort!

FRISKIS & SVETTIS

Hjälp!!!
Jag behöver en PT!!!
Två dagar sedan jag sist var och styrketränade och jag har fortfarande träningsvärk, eller vad det är.
Skittrist, att kärringen inte kan ta det lite lugnt.
Men herregud, när det känns så bra just då och det bara flyter på.

Rutorna på magen lyser med sin frånvaro, trots 90 situps och räknar till 30 på plankan och precis som Kristin Kaspersens överarmar, rygg och nacke, för visst är det snyggt?
Fast hur dum är jag egentligen? Hon är väl typ nästan 20 år yngre än jag och förmodligen helt frisk.
Ja, där har vi mig i ett nötskal.
Alltid jämför mig med de som är mycket yngre och fräschare än det här gamla skrället, som dessutom tror att tiden står stilla, ända till jag kommer med mitt lilla face strax intill en spegel och inte så här lite på avstånd.

SKOGSRÅET!

"Häromdan när jag var ung", då minns jag alldeles tydligt att mina föräldrar skojade med mig och sa att jag var ett skogsrå, något som de hade fått på halsen att förbarma sig över.
Jag minns att jag tyckte att det lät lite suspekt och inte helt bekvämt faktiskt.
Och kanske att jag till och med trodde på det för en kort stund.
Ty, om jag inte missminner mig, så hade jag just som "skogsrået", ett stort och yvigt rött hår, (som täckte hålet bak på min rygg).


Nä men skämt åtsido! Men jag var nog som ett skogsrå också eftersom jag för det mesta befann mig i den närliggande skogen och klättrade på allt som var högre än jag och skuttade omkring som, just ett skogsrå.

Skogsrået är skogens kvinnliga härskarinna över de vilda djuren, som hon ibland skänker till dem hon behagar.
Hon lockar vandrare vilse och förför män som hon fattar tycke för.
Framifrån är hon skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd.
Längre norrut, har hon istället en rävsvans som ibland sticker ut under klänningen. Den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig – hans själ har stannat hos henne.

Inte blev det bättre när min lärare på låg och mellanstadiet kallade mig för rödrumpan eller rävrumpan.
Så det fanns nog lite sanning i det ändå, att mamma och pappa hittade mig någonstans.

Jag hamnade mitt i en John Bauer skog häromdan, som påminde mig om min barndom, eller åtminstone kändes det som den, för allt var ju så stort och vidunderligt då.
Och så sant jag hade, livet är fortfarande stort och vidunderligt och lika vackert som då, om man bara omfamnar det och öppnar hjärtat!

NO COMMENTS!

Nämen uppriktigt, behövs det sägas något mer om denna storslagna utsikt?

Vilken lycka att jag har ögon som ser allt det vackra i min omgivning och har möjlighet att ta tillvara på dessa underbara dagar.
Samtidigt så finns det något vackert i allt här ute oavsett väder och årstid!
Jag tror att den här är en av Sveriges absolut vackraste platser och jag önskar att alla fick chans att åtminstone en gång få komma hit.
Jag har det inom promenadavstånd, vilken gåva!

Egentligen skulle jag gå till Friskis & Svettis idag, men va fasiken, snacka om friskis och svettis!
Tids nog hinner jag dit, nu gäller det att ta tillvara på alla D-vitaminer dessutom inför den kommande solfattiga och mörka vintern.
Okej, D-vitaminerna finns även på burk, men det här känns bättre så länge jag orkar.

SÅ MYCKET BÄTTRE!

I kväll var det Ken Rings dag!
Jag har absolut ingen anknytning till honom eller ens hört några av hans låtar, tror jag, ska jag väl tillägga!
Det var inte alltid jag kunde urskilja musiken som ljöd ut från Eriks rum där hemma på Bigarråvägen.

"Vi kommer aldrig att dö" tolkades av Titiyo

Och då kunde jag inte längre hålla tillbaka tårarna!

När Ken berättade om hur den låten kom till och när han knäböjde vid sin väns grav, då var jag förlorad och släppte på garden för en stund!

Herregud vad jag saknar Erik och om jag åtminstone hade varit där då och fått hålla honom i min famn när stunden var inne!
Nä, vi fick veta det nästan åtta timmar senare av två uniformerade poliser som väckte oss en sen novembernatt!

Helvetes jävla skit!

DROTTNINGVIKEN

En av mina favoritställen här utmed Strandvägen! Drottningviken.
Men idag fick jag lite skrämselhicka just som jag gick ner till den här stenstranden.

Jag har ju lite problem med mina glasögon som åker upp och ner från ögon till huvudknoppen, ett irriterande synfel, eller? Ja i vilket fall som helst, så hade jag under min promenad hit tagit av och på glasögonen typ 100 gånger för att fota, "precis som vanligt"!
På grund av vinden hade jag dessutom haft dom nere i ena fickan för att jag ville dra upp jackhuvan över huvudet.

Nå, till saken!
Jo, när jag nu äntligen kom ner här på stranden och kronglade på mig glasögonen igen för 101 gången så trodde jag att, nä nu håller jag på att tappa synen helt och hållet, eller så är det en akut hjärntumör. Hur jag än försökte fokusera och hitta horisonten så att den blev skapligt vågrät, så var det alldeles omöjligt.
Men smarta gunsan tog en liten koll på glasögonen och tänka sig, ena glaset saknades! Tror väl fan att jag såg dåligt!
Och till min tur och lycka, låg det lösa glaset i fickan. PHU!!!
Slutfotat för den här gången och med raska steg tog jag mig tillbaka till civilisationen igen och min optiker, ah Optik, som snabbt och gratis fixade mitt dilemma!
Gratis är gott!

STRANDVÄGEN

Vilken tur att jag har det här vackra scenariot inom gångavstånd!
Jag såg på väderleksrapporten i morgontv och insåg att nu är det snart slut på härligheten.
Men en snabbt ihopfixad omelett med makrill och en halv avokado, ett glas tranbärsdryck, så var jag precis lagom mätt för att anta utmaningen att traska runt Strandvägen. En nätt liten promenad på ca två timmar + 30 minuter för fotografering och eftertanke i den helt otroligt natursköna omgivningen och närheten till livet och havet.
Herregud vad det är vackert här ute, det tar nästan andan ur mig!
Fast den är ju som sagt, redan tagen!

Mäktigt att samtidigt lyssna på CD:n I ❤️ MUSICALS, det liksom förhöjde det storslagna och gav det en musikalisk inramning!

Nu har jag, från det ena till det andra, gjort en Carola Häggkvist, eller om man vill, en Anders Borg, som den androgyna gamla gunsan jag är.
Förändrat min frilla!
Nu var jag modig igen! Tjjhhoooooooooooo!!!

"LIVET ÄR EN SCHLAGER"

Jonas Gardell samlar ihop sin drömensemble när "Livet är en schlager" blir musikal på Cirkus i Stockholm. — Det är modigt, ambitiöst, svårt och dyrt, säger Jonas Gardell som dock vägrar att känna av någon press eller oro inför mastodontprojektet.

När Jonas Gardell tar sitt eget manus upp på musikalscenen tar han med sig den kanske mest imponerande ensemblen i svenskt mannaminne. På scen står namn som Helen Sjöholm, Peter Jöback, Johan Glans, Katarina Ewerlöf och Måns Möller.

Och, som inte det var nog, bakom kulisserna jobbar Fredrik Kempe med nyskriven musik, Christer Lindarw med kostymer och för scenografi står ingen mindre än Oscarsvinnaren Anna Asp (Fanny och Alexander, 1983).
Det här verkligen dreamteam för alla våra första val har tackat ja, avslöjar Jonas Gardell.

Men med stora ambitioner kommer stora risker.
Visst, det här kostar miljoner och det är nu som våra producenter pantsätter sina hus, säger Jonas Gardell och skrattar.

Faktum kvarstår dock att pressen kommer vara oerhört hög på att en denna ensemble ror projektet i hamn. Men sådana tankegångar vill inte Jonas Gardell kännas vid.
Jag har en fantastisk förmåga att förtränga det. I stället är jag bara lycklig.

På torsdagen presenterades för första gången skådespelarna i föreställningens bärande roller. Men att uppsättningen förenar Peter Jöback och Helen Sjöholm för första gången sedan "Kristina från Duvemåla" är känt sedan länge.

För Helen innebär rollen som den schlagertokiga Mona ett avbräck från rollerna hon brukar spela.
Jag har jämnt spelat "sympatiska-det-är-synd-om-mej-karaktärer" - varför vet jag inte. Mona däremot är taskig och ganska egoistisk och gör en hel del tvivelaktiga val. Och därför är hon intressant.

Några likheter mellan Mona och Helen finns dock inte.
Haha nej vi är inte lika. Och jag kommer aldrig ställa upp i Melodifestivalen. Jag är livrädd för det där. Att gå in och maxa på 3,5 minut är inte min grej.



Även Peter Jöback får i rollen som transsexuella Candy något nytt att bita i - trots att han vid det här laget har gjort det mesta.
Men jag har aldrig spelat transsexuell och det ska bli skitspännande att spela en karaktär som bejakar sitt utanförskap och som känns viktig för mina egna värderingar. Dessutom blir det en grym kontrast till mina senaste roller som Sweeney Todd och "Fantomen på operan".

TT

Premiären är utsatt till den 11 september 2014

Biljettsläpp den 19 november hos ticnet.se eller 0771-707070!
Löp å köp!!!
http://www.livetarenschlager.se/