DET ÄR BRA NÄR DET KÄNNS!

För det har jag fattat, att ont ska med ont drivas ut!

För om jag bara sitter på min stora röv, så inte mår jag bättre av det och det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, blev man ju inpräntad med redan som litet barn.
Nu kom den där flachbacken igen, när jag sög på isen från mina lovikkavantar för jag jag var törstig, när jag var i full färd med att bygga snögrottor. Det var tider de, långt innan jag skulle bli den här frusna skiten och begåvats med en, av många sjukdomar som klassas under autoimmunitet, en sjukdomar som orsakas av att immunförsvaret vänder sig mot den egna kroppen.
Så jag vandrar åter till provtagningsenheten för att lämna nya prover, igen och igen och igen!
När ska detta ge med sig, det röda strecket på dataskärmen?


Och när jag ändå var ute på tur, så hamnade jag på Friskis & Svettis för andra gången den här veckan.
Förresten mitt mål var att hinna dit minst tio gånger den här månaden, men det sprack, det blev endast nio, men bättre än ingen alls.

När jag gick där i snömodden mot gymmet med min ryggsäck, så kände jag mig nästan som den där lilla gunsan som byggde snögrottan igen, törstig, kissnödig och rödblommig.
Undra om det är skönt att plåga kroppen på gym för att det är "skönt", eller är det för att det gör ont och det blir lite av "där fick du ditt elaka, lata skrälle"! För kanske det kan bli som ett redskap för självskadebeteende. Jag tänker så mycket ibland, men varför förringa den tanken! För alltid när jag går hem därifrån så känns det så himla skönt och innan kan det värka i hela kroppen av olust.
Ja, iallafall så var det samma känsla idag igen, eufori på hemvägen i ännu mer snömodd.

MARIA SALONGEN

Det här är en underbar lyx, att gå till frissan!
Och när humöret inte är på topp och frissan har all tid i världen för mig, ja då är det den bästa själsliga yogan, näst efter att flyga, gå på gymmet och på fjärde plats kommer hygienisten.
Det var precis 12 veckor sedan jag besökte den här inrättningen, så nu var det på tiden, eftersom jag inte har för avsikt att spara ut till långt hår igen. Sist jag hade långt hår var i början av 70-talet, då rök min lååååånga rödhåriga fläta.
Där, är då jag koppar av som bäst och ingen kan nå mig.
Efter några dagars slit med demoner, ångest, skuld och skam, hoppas jag att Tulla på Maria Salongen har gnuggat bort det mesta och lättat på trycket under huvudsvålen.

I DEN ARLA MORGONTIMMAN

En helt onödig natt har passerat, med näst intill noll sömn. Jag tror tamefasiken att jag har legat och talat högt för mig själv och vridet och vänt på både mig, orden och kuddarna.
Kanske till och med gråtit en skvätt däremellan.
När klockan började närma sig fyra, var jag skitless på att ligga där i sängen.
Jag klev upp och fixade mitt morgonte, läste DN och väntade in Nyhetsmorgon på 4:an.
Ja, sedan hamnade jag i tv-soffan X antal timmar och somnade där också någon timma.
När jag vaknade igen, hade jag blivit "ett" med soffan och vägrade att röra mig, tänkte, här ligger jag idag, i min pyjamas fleecejacka och ullsockor under elfilten.
Nämen qvinna, det här går inte, skärpning, det är ett liv som pågår där ute någonstans och föresten är det nästan tomt i kylen och skafferiet.
När man inte vill men måste och inspirationen är på noll då spelar det ingen roll vad det är som måste göras.
Jag lyckades ta mig i kragen och hasa mig iväg till ICA med Dramaten i snömodden. Klapp på axeln!
Sedan ännu en klapp på axeln! Jag avverkade ett, två timmars pass på Friskis och Svettis.
Nu går jag i säng och hoppas att den här natten bjuder på skön sömn med härliga drömmar!

FORTSÄTTNINGEN KOMMER HÄR

Ja då anlände jag till Klarabergsviadukten, i visshet om att jag fortfarande har ett HB på 151, att jag fortfarande växer som korumpan, neråt och att det förmodligen visar sig som min viktnedgång, för om jag blir kortare, så naturligtvis blir jag lättare också.
Samt att min lungfunktion inte har försämrats något sedan sist, åtminstone inte som det "tvärsågut" så här mellan tummen och pekfingret.
Lättad och skapligt mätt av min sushimåltid, som jag i all hast käkade på kafeterian på KS, hade jag bara en timma kvar hem på pendeln, trodde jag!

Trafikinformation: På grund av signalfel, är pendeltåget till Nynäshamn försenat och vi återkommer om ny tid.
Återkommande om och om igen i högtalaren och på informationstavlan, samma meddelande.
Mer och mer folk samlades på perrongen, trots det blev det inte ett dugg varmare från kropparna som trängdes runt mig. Gunsan höll faktiskt på att frysa ihjäl bokstavligen, för svinaktigare kyla får man söka sig efter, än Stockholmskylan, en blåsig vinterdag på en perrong på centralen.

När klockan var ca 16:10 rullade det äntligen fram ett tåg som det stod Handeln på och som ändå tydligen, enligt utrop, skulle ta sig ner till Nynäshamn. Snabbare än en oljad blixt var tåget fullproppat och "dörrarna stängs".
PHU!!!
Utmattad och stelfrusen, men ändå överlycklig, sjönk jag ner på ett säte och höll så när på att somna, när en röst i högtalaren meddelade att "tyvärr så går detta tåg endast till Farsta och sätts ut trafik".
Fan!!!
Av tåget i Farsta och vänta in ett tåg som skulle komma strax efter.
Samma procedur igen, stå och frysa, tåget rullar in, trängsel om platser, pusta ut och höll precis på att somna igen, när nästa meddelande kom.
"Tyvärr, men resande till Nynäshamn måste byta i Handeln, eftersom det här tåget måste vända direkt upp tillbaka Stockholm igen i Västerhaninge och där hinner ni inte byta till tåget som kommer strax bakom det här, eftersom det blir perrongbyte där"
Helvete!!!
Ut igen på perrongen i Sibirienkylan för att invänta nästa tåg.
Nu var jag heligt förbannad, trött och frusen.
När jag äntligen kom innanför min dörr, var klockan 17:40.
Då tog jag mig en redig whisky och sedan en till!
En nätt liten tur på två timmar i kyla och frusteration, som i vanliga fall tar ungefär en timma, kräver dessa drycker för att tina upp gamla gunsan.

PÅVÄG TILL SJUKAN

Idag var det dags för ännu en besiktning, lungfunktion!
Sist jag gjorde det var faktiskt ända sedan slutet av 2010, när jag precis hade blivit en Stockholmare inom sjukvården.
När jag bodde i Umeå, fick jag göra den här undersökningen vart annan år, men det är annat här nere.
Det är kanske inte konstigt att NUS/Norrlands Universitets sjukhus har blivit utsett till bästa sjukhus.
Och apropå det, hur knöligt kan det vara?
Att jag som bor ända nere i Nynäshamn ska resa ända upp till Karolinska sjukhuset i Solna för en rutinkontroll, när Huddinge är närmare.
Nå till nästa gång, när nu det bli, om jag behöver det då, eller om jag sitter där uppe och dinglar med benen över kanten på en moln, eller nått. Då kanske jag hamnar på Huddinge.
Nog om det!
Pendeln från Nynäsgård 11:25, anländer T-centralen 12:26, rusar upp till Karlaplansviadukten och tar buss 59, som går direkt till KS. En bussresa genom stan som inkluderade diverse sightseeing förbi betydande sevärdheter, som tex. Stockholms Stadsteater, där den kritikerrosade Sweeney Todd går nu föresten. Om det mot förmodan är någon som missat den, så rekommenderas den å det varmaste.
Men sedan höll jag nästan på att krevera när jag anlände sjukhuset.
Fan, dessa ombyggnationer, urusel skyltning, baracker, skitigt och helt galet. Och mitt i allt detta, där jag kommer, stressad, förvirrad och aningen förbannad, så dyker det upp en gubbe ur en liten kur, mitt ute i sörjan och kylan. "Hej, kan jag hjälpa dig, vart är du på väg?" Tänk att de finns flera sådana där utsända lite här och där placerade för att hjälpa oss, just när vi håller på att bryta ihop.
Han beskrev vägen för mig på en klingande norrlänska, mot en kram i betalning och naturligtvis fick han den.
När jag var klar med min lungfunktionsundersökning, som tog ungefär en timma, gick jag förbi norrlänningen igen och tackade för hjälpen och språkade med honom en stund och det visade sig att han var från Umeå och visste precis vad och vem och där och han och hon å att vi var årskamrater.
Därefter kastade jag mig på buss 59 igen, ner mot T-centralen.
Anlände 15:30.
Fortsättning följer.........................

EN LISA FÖR SJÄLEN

Strandvägen/Ringvägen!

Jag älskar verkligen en här delen av kustremsan här i Nynäshamns kommun!
Alla årstider har en tjusning här ute och alltid kan jag finna ro i sinnet här, även om havet är i uppror, så blir jag lugn här och alltid ser jag något som kan tyckas fnuttigt, men inget är för obetydligt för att inte hamna i min kameralins.
Som till exempel här, klipporna som glaserats av vågorna som sköljts över dem. Och med närmare betraktande, så blev det en "ta 3, betala för 2", som oftast.

När jag så småningom kom hem hade jag vistats ute i drygt två timmar och kände mig nöjd med dagens gympapass både för kropp och själ.

Men nu till en daglig händelse som utspelar sig en våning, snett ovanför mig, mellan klockan 17:15-18:00 ca.
Det har nämligen flyttat in en familj av okänd ursprung, med en liten gosse, ca 2-3 år gammal.
Den lilla killen springer fram och tillbaka över golvet där upp, fort, envetet och utan minsta uppehåll och med hälarna taktfast i.
Nu har jag kanske tidigare tala om hundarna som skäller tätt som oftast direkt ovanför mig, men det är faktiskt en västanvind i jämförelse med detta kutande av ung...vu.eln.
I eftermiddags när han var i sitt esse, tog gunsan till sitt busvisslingsknep.
Jag har ju hört talas om att det kan väcka döda och ödelägga hörseln.
Så med hopp om att det skulle hjälpa mot marodören, visslade jag allt vad jag kunde, men nix!
Så då tog jag till mina röstresurser istället, men nix även då.
Men nu har jag förstått varför det inte funkar, jag kan bara skrika och vissla på svenska.
Så tänkte jag, vilken tur för dom där uppe att jag har varit ute och tankat god energi idag, annars hade jag nog inte kunnat behärskat mig, utan gått upp och busvisslat i brevinkastet, fortfarande på svenska.

Nu är jag här igen, klockan har nu 19:49 och ung...vulen har börjat kuta och hoppa igen, Nu jävlar tar det snart hus i helvetet!

Eric Clapton/Tears in heaven

SÅ HAR DET HÄNT IGEN!

Erik, någon gång när han fanns här!

Till minne av Erik och hans barndomsvän Micke! Helvets jävla skit, nu har det hänt igen!
Men nu träffas de där ute igen!
Erik går honom till mötes och dom får fira sin 30-års dag tillsammans någon annanstans.

Jag är fortfarande i chock och gråter till och från, det kommer bara så där!
Så fort jag släpper fokus på tv:n eller något annat ytligt, så gråter jag.

Jag råkade se mig i spegeln nyss inne på toan, ingen vacker syn!
Rödgråten och tuffsig!
Och allt spelar upp igen, den ohyggliga smärtan av när Stig, Sofia och jag förlorade vår älskade Erik, nu fyra år och två månader sedan i morgon.

Dagen började ju så lugn och fin, utvilad efter en bra natt, för ovanlighetens skull och lyckligt ovetande om vad som jag skulle bli varse senare efter lunch när jag loggade in på facebook.
Plötsligt ser jag RIP Michael, vila i frid Michael.
"Fy vilket jävligt dåligt skämt!", men vad vet jag om jargongen i hans kompisgäng, tänkte jag.
Tills jag skrollade ner, längre och längre och insåg att det verkligen låg till på just det sättet.
Micke har också gått bort!

Eriks bästa vän och barndomskamrat.
Jag som på något konstigt sätt har levt Eriks liv genom Micke, som att Erik ändå fanns kvar i Micke.
Det låter säkert jäkligt knäppt, men fanns Micke, så fanns Erik någonstans där ute.

Mina tankar går nu till hans föräldrar och syster och övriga släkt och vänner, som precis som jag och de mina, för drygt fyra år sedan, påbörjade den värsta resan i ens liv.
Att överleva och ta sig vidare och lära sig leva med smärtan!

Skört är ödet som vi fått oss givet,
Stor vår risk att trampa snett o skevt.
Farligast av allt är själva livet.
Det har ännu ingen överlevt.

RIP Micke!

KRAMDAGEN

World Hug Day - började i USA 1986 och har sedan dess uppmuntrat vänner och främlingar att mötas i en kram den 21 januari varje år.
Dagen firas för att uppmärksamma kramen och dess betydelse, både psykiskt och fysiskt.

Studier visar att fysisk kontakt med andra människor har många fördelar för hälsan. Kramar kan hjälpa till att öka immunförsvaret, minska risken för hjärtsjukdomar och ger framförallt kvinnor en lägre halt av stresshormonet kortisol.

Enligt Wikipedia finns det studier som visar att par som kramas i 20 sekunder ger högre oxytocin, och att de par som lever i en kärleksfull relation har de högsta ökningen av oxytocin i kroppen, enligt Wikipedia.


Tänk så typiskt svensk jag är ändå, jag som trodde att jag var modig nog att bryta mönstret, åtminstone för en dag, nähhäädå, samma tråkiga gunsan!
Och alla andra som jag mötte var precis lika svenska som jag trots att kanske hälften av medborgarna här i Nynäshamn har invandrarbakgrund.

Min dagliga promenad tog mig först ner till Intersport-butiken, jag är nämligen ute efter ett par vandra-runt-Ringvägen-kängor. Ingen napp och ingen kram, bara lite snack!

Därefter tog jag mig in till centrum och till eurosko, lika magert där!

Men det är ju upp till mig om det ska bli några kramar, oftast i allfall, så här sitter jag nu i sena timmen helt okramad.

Jag får ge mig själv en extra go och hjärtlig kram på sängkanten om en stund istället!

ACCEPTERA DITT DRÖMLIV

I en mycket liten vrå av livet står klockan.
Att vara här och nu är att acceptera mitt liv.
Kan jag acceptera hur mitt liv ser ut precis nu?
Om jag inte gör det, kämpar jag emot nuet och om jag kämpar emot,
spänner jag mig och om jag spänner mig, får jag inte kontakt med mina känslor
och kan därför inte njuta av nuet och därmed mitt liv.
För att verkligen kunna njuta av livet, behöver jag alltså acceptera mitt liv som det är just nu.

Jag behöver inte vilja ha det så här resten av mina år, men jag behöver acceptera hur det ser ut just precis nu.
Helt enkelt se på mitt liv, just nu, med lite kärlek och överseende.

KVÄLLSPYSSEL

Nu tror jag att jag har det!
Jag har inte kunnat lägga in bilder från min dator den senaste tiden, men nu tror jag att jag har listat ut varför.
Blogger har omdirigerats till en ny webbläsare, nämligen Google Chrome.
Om jag hade varit tillräckligt uppmärksam för ett tag sedan och läst vad som stod på den där lilla rutan som ständigt och jämt dök upp och jag lika ständigt klickade bort, jag då hade problemet för länge sedan varit ur världen.
Man ska aldrig förringa nog så små meddelanden, ty de kan betyda stora förändringar och mycket irritation i onödan!

Nu ska jag publicera det här inlägget och hoppas att det funkar med bilden, för det var ju det stora hela i kråksången.

BACKLURA 25

Nynäshamns bostäder ska sälja ut en stor del av sitt hyreshusbestånd, närmare bestämt 521 lägenheter till IHF Bostad.
Överlåtelsen beräknas till mars.
För ett år sedan var samma affär på gång, men då kunde inte parterna enas om priset.

Spänningen har varit olidlig ännu en gång för undertecknad, eftersom dylika affärer tenderar en omvandling av hyresrätterna till bostadsrätter är stor risk och jag har absolut ingen möjlighet att låna till en bostadsrätt.
Men som det i dagsläget ser ut så kanske jag kan sitta kvar i "orubbat bo" än ett tag. Phu!
Husen här på Backlura som Nybo vill sälja är nämligen 27, 29, 31 & 35, sammanlagt 140 lägenheter.
Undra om inte min Guardian Angel Erik har ett finger med i spelet nu igen!

Så idag, istället för att gå på Friskis & Svettis och lyfta skrot, så fick jag en så himla lust att storstäda som en glädjeyttring över att jag kanske få bo kvar i min härliga lägenhet.
Men helt lugn kan jag aldrig vara och en plan två måste alltid finnas i bakfickan!

SPÄNNINGEN ÄR OLIDLIG!

Jag sitter och käkar en sen lunch efter att ha varit nere i tvättstugan några timmar.
Lyssnar på Lotta Bromè på P4 Extra och funderar på vad jag mer ska orka göra idag, för efter ett pass nere i tvättstugan är jag ordentligt slut, jag ska ju både städa in mig och ut mig därifrån också.
Känner mig nöjd och belåten med dagens värv och längtar nästan redan till att krypa ner i min nybäddade säng.
Manglade sängkläder är en gratis lyx som jag alltid tillåter mig nu för tiden.
En tur till återvinningscontainerna möjligtvis, när kroppen har fått lite energi och kaffet slunkit ner, tillsammans med Lotta.

Tittar ut från mitt matbordsfönster på den mycket charmiga husgavel och dörren som leder in till tvättstugorna som jag har tillgång till.
Hur ända in i helskotta hamnade jag här?
Från mitt fina radhus, längst därute på ängarna i Umeå, med min alldeles egna tvättstuga i. Till, av alla ställen på jorden, Backlura i Nynäshamn, där jag måste plocka bort långa svarta hårstrån från vasken och sopborsten och alltid tömma filtret i torktumlaren till att börja med.
Var det bättre förr ändå?
Ja kanske en del delar av förr, men jag ville ju ha en förändring och då ingick ju inte det förflutna.
Även min identitet har förändrats.
Från en yrkeskvinna, mamma och hustru, till hon där, knappt!!!
Men allt är mitt eget val och jag ångrar ingenting.
Nu är nu och då var då, med eller utan egen tvättmaskin!

MIN SNUTTE!

Gamla vanor kan vara svåra att sluta med, framför allt om det när något som man gjorde redan som mycket liten och att det var något som gav lugn och trygghet.
Jag har min gamla "snuttefilt" kvar, till min stora glädje!

Helt omedveten om det, så sitter jag och tvinnar min hårslinga "precis som vanligt", precis som "häromdan" när jag var en liten lockig och rödhårig flicka någonstans i Nyland, Ångermanland, Sverige.
Så underbart oskyldig och omedvetande om den stora världen där ute, då!
Och så mjuk och trygg hårslingan var!
Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess och mycket har förändras, både på gott och ont!
Jag kan inte minnas att jag hade vare sig napp eller en riktig snuttefilt som liten, vad jag minns var min gamla nalle å så toffsen.
Nu vet jag dessutom att världen är betydligt större och vidunderlig än vad jag någonsin kunde ana.
Och nu behövs hårslingan mer än någonsin.

Vilken himla tur att det var just den högra pekfingerbiten som fick stryka på foten den 30/10-07, för jag kan ju fortfarande snurra hårslingan runt vänster pekfinger, precis som vanligt!

TILLKNYCKLAD OCH UTTJÄNAD

Vaknade halv tolv av att "Somebody" ville ha uppmärksamhet från mig!
Det tog någon sekund innan jag fattade vad det var frågan om och innan jag hade lyckats slita loss tungan, som i sin vanliga ordning hade fastnat i gommen.
Mobiltelefonen, var det ju som spelade min ringsignal!
"Vem ringer så här tidigt på morgon?" hann jag tänka, tills jag såg klockslaget när jag svarade!
Hej det är syster Ingrid från reumaten i Huddingen, provsvaret är klart och det ser något bättre ut, MEN! Dessa jävla MEN!!!
Vi vill ändå att du tar nya prover igen om tre veckor.
Jaha, vad har jag för val, bara att gilla läget och.
Jag har en inflammation på levern och det upptäcktes på min rutinkontroll i november. Ett rött streck på skärmen som inte skall vara där.
Min första tanke var, rödvinet!
Men så enkelt var det inte!
Inflammation = Sklerodermi!
På lervern?
Hm!

Ja så har det sett ut nu efter varje fjortonde dag sedan i mitten av november, när det har varit dags för nya prover.
Men i dag fick jag trots allt skapligt besked, "det ser något bättre ut"!
Dags att attackera dagen, frukostte istället för lunch och...............
Sedan blev det inget mer!
Skit också, idag som det var en alldeles underbart vacker vinterdag där ute och jag sumpade den med hästlängder.

Fast egentligen, om jag räknar med de timmar som jag var uppe i natt och lägger dom till morgonen i stället, ja då ser det ju inte fullt så jäkligt ut!

I DEN SENA NATTEN

Står och tittar ut på gatlyktorna här utanför fönstret och knaprar i mig den tredje av mackorna, Leksands Knäcke brungräddad med ett ordentligt lager med Kavli Räkost på!
Nu är det en sån där natt igen som jag inte kan somna, men istället för att ligga där i sängen och vrida mig som en mask på kroken och ge upp med ett glas rött i handen istället, så blev det knäckemackor!
Å jag som hade borstat tänderna så noga nu igen, fan också!!!
Men det är faktiskt ganska skönt att stå här lutande mot en av stolsryggarna och knapra och bara låta det smula hejvilt, det är ju jag som städar det här stället.

Så tänker jag, tänk om!!!
Att just nu händer det, att jag sätter en smula i halsen, nä, jag bara skojar! Bättre upp!
Tänk om morgondagen blir just den dagen då DET händer!
Nä nu ska jag sluta att fantisera och inse att tåget har gått och gå å
borsta tänderna igen!
Men fasiken, jag har ju inte ens lyssnat på en CD-skiva under tiden jag knaprade i mig mackorna!
Jag får nog gå och ta tempen innan jag kryper tillbaks till sängen och kramar kudden!*LER*
I LOVE YOU anyway!❤️

FILMTAJM!

Nu var det ett tag sedan jag beslöt mig för att gå på vår lokala biograf, Bio Vågen, här i Nynäshamn. Äntligen fick vi, jag och kompis Mia med man, tag på biljetter till 100-åringen! När det var premiären, var jag uppe i Umeå och då var det inte läge att böka och krångla med biobiljetter, buss och bök. När jag kom hem hit var det slutsålt till sista föreställningen, men turligt nog blev det två extra föreställningar kväll.
För några år sedan köpte jag den som pocket och skrattade nästan halvt ihjäl mig åtminstone 3/4 av boken, så jag hade höga förväntningar på filmen.
Till min lycka grusades dom inte, förväntningarna alltså! Efter knappt två timmar lämnade vi biosalongen proppfulla av glädje i bagaget. Det var såååå himla skönt att få tokflabba så där ända nerifrån tårna och upp till hårfästet, ty det var alltför länge sedan.

Efter ett långt och händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på ett ålderdomshem i tron att det blir hans slutstation. Problemet är bara att hans hälsa fortfarande är utmärkt och dagarna blir därför alldeles för trista. När firandet av Allans hundrade födelsedag närmar sig, vilket Allan själv inte är det minsta intresserad av, tar han chansen och flyr sin tråkiga vardag.

En rad händelser drar istället in Allan på en galen och oväntad resa kantad av ett gäng kriminella, mördare, en väska full av pengar, en elefant och en inkompetent polis. För vem som helst hade detta varit ett livsäventyr, men med Allans bakgrund är det ungefär som vanligt. Inte bara har han bevittnat några av historiens viktigaste händelser, han har även spelat en nyckelroll i dem. Vi får följa Allans tidigare eskapader och dess otroliga påverkan på historien, hur han bland annat hjälpte till att uppfinna atombomben samt blev god vän med allt från amerikanska presidenter till ryska tyranner.

En underbra rolltolkning av Robert Gustavsson.
Men alla de andra underbara skådespelarna såsom
Iwar Wiklander, Mia Skäringer, Ralph Carlsson,
Johan Rheborg och David Wiberg gjorde att filmen fick en stark 5:a från mig.
Och ett extra + i kanten för att jag fick skjuts hem i snålblåsten och snöytan!

EN SMAK AV SOMMAR

Igår var jag och tränade på Friskis & Svettis igen!
Det har inte blivit fler än två gånger hittills i år, men snart hittar jag nog flytet.
Jag har skapligt med träningsverk, framför allt i bröstmusklerna, men det gör bara gott, sådär skönt ont.
Men vad som inte är skönt, är att jag är nått så in i helskotta trött!
Jag fick svar på senaste sköldkörteln (tyreoidea)-provet igår också och till min glädje visade det helt normala värden den här gången, fast att jag hade på eget bevåg ökat dosen. Där ser man, jag hade rätt den där gången i somras att det saknades något ändå!

Jag tog en rask promenad ner till stan idag för att få hjälp med min läsplatta som hade hängt sig.
Tack o lov att det finns kunnigt folk inom gångavstånd, som snabbt och trevligt kunde hjälpa mig och dessutom visa hur, om det händer igen.

På hemvägen rullade sommaren förbi! Ett lass med ÖL!
Nu är det bara att bita ihop, om 3-4 månader är det dags igen att sitta nere på någon av krogarna i hamnen och dricka en god öl, jag kanske till och med ska våga mig på att prova någon annan än endast Landsort Lager!
Eller är jag alltför övermodig nu?
Nämen, va fasiken, förra sommaren vågade jag ju resa till New York, snacka om mod!
Jag provar nog en Bedarö Bitter!

HJÄLP SÖKES

Nu sitter jag förväntansfull och ser på en musikal på svt1, av Björn Ulvaeus, Benny Andersson och Kristina Lugn!
Föreställningen har pågått i snart en halvtimma och än har jag inte hört en enda musikslinga sjungas, hm! Det var ju inte det jag hade väntat mig när det står musikal i tablån.
Men jag får väl ha lite tålamod, det kommer nog inom kort!

Häromdan var det ju The Sound of Music och det kallar jag musikal! Ljuvliga toner och många starka känslor väcktes i mig av olika orsaker och minnen!

Apropå "hjälp sökes"!

Min läsplatta Samsung Tab 2 har tvärdött, så den måste jag gå ner till Phonehouse med imorgon, jag har ringt och föranmält mig!
Bilderna till bloggen laddas inte ner från mitt fotoalbum, skit också. Jag har kontaktet vår lokala datordoktor om hjälp.
Hundarna en trappa upp skäller ständigt och jämnt!
Men värst av allt är, nagellacket flagnar längst ut på topparna!
Visst har jag en massa världsliga problem som är skamliga och alldeles förskräckliga?
Skämmes tamefan gunsan, det spöregnar ute och jag har tak över huvudet!

EN DAG UTAN SAMTAL

Visst kan det hända mig att jag har dagar när jag inte träffar en enda människa, inte ens under mina promenader, än minder talar med någon ens i telefonen.
Igår var det en sådan dag, jag hörde inte en mänsklig röst som talade direkt till mig!
Radiopratare och musik så klart, men thats it!

Men tankarna fick plats destomer och därför blev det alldeles fullt där upp och där inne.
Så vad göra för att lätta på locket och pysa ut lite av orden som stockade sig i bröstet?
Jo, jag satte mig ner och skrev ett långt brev och det var ställt direkt till mig själv.
Sedan när jag hade de två fullskrivna A4-arken, skrivna med bläck, framför mig och läste igenom vad avsändaren skrivit, började jag se ett mönster och bilden klarnade om mig själv.
Tänk att det var så enkelt att luska ut vilken liten bluff jag ändå är, i mina egna ögon i alla fall.
Så nu väntar jag bara på att bli avslöjad av resten!
Hon är nog inte så tuff och modig ändå den där tanten som bor där på gaveln. En liten konflikträdd stackare och som vänder kappan efter vinden och ja-sägare.
Har hon några konkreta åsikter om något, jag menar, eftersom hon aldrig säger något?
Eller är hon en som "bara" är en lyssnare, eller kalla det för slasktratt och avfallskvarn?
Hon säger ju inget!

Jag reflekterar, summerar och håller tummarna att det funkar!

You`ll Never Walk Alone

TRETTONDAGSAFTON

Att summera en helt ovanlig trettondagsafton med några väl valda ord ska väl inte vara så himla svårt kan man tycka, men herregud!!!

Sovmorgon igen, men rimlig! För hur svårt kan det vara att ligga kvar och bara njuta av min egna kroppsvärme under täcket och krama kudden? Inte svårt alls, framför allt när jag hade upptäckt att dimman låg tät över hela Nynäshamn.
"Jag kliver inte upp idag!"
Men skam den som ger sig, sist jag var på Friskis & Svettis var den 18 december, alltså nästan tre veckor sedan, så kärlekshandtagen och grevinnegardinerna behövde få sig en omgång!
Tillsammans med den lilla systern, så intog vi lokalen med bestämda steg, som tydligen halva Nynäshamn också tänkte.

Med VG, gick vi nöjda därifrån efter en och en halv timma.
Eller rättare sagt, vi fick skjuts!

Kvällen avslutades med det sista julbordet hemma hos syster och svåger och Welkom to Knohult på tv:n!

Med dagens bild, så är det en av anledningarna till att detta är en ovanlig trettondagsafton, för mig veterligen har jag aldrig varit med om gröna gräsmattor och svällande knoppar den 5/1!
Föresten, min plan för i morgon är, bort med julen!

NEDRÄKNINGEN TILL VÅREN

Inget blev som jag hade tänkt mig idag!
Men va fasiken, jag sov ju till klockan 10:50, alltså tio minuter i elva!
Varför då då?
Jo, jag hade en sån där svår insomning igen, när jag sitter på sängkanten och grubblar, kliver upp och vandrar fram och tillbaka, lyssnade på en CD, tog mig ett, förhoppningsvis avslappnande glas rött, men det funkade föga, så det blev ett till där på sängkanten.

Strax före två på natten, lyckades jag äntligen somna in.
Det var mycket att sortera upp och fundera över den här gången tydligen!
Men nu hoppas jag att jag har storstädat bland mina demoner och ouppklarade tankar för den här gången.

Nu är vi äntligen på rätt sida om året och ljuset återkommer så sakteliga och jag firade det idag när jag äntligen kom mig ut.
Egentligen hade jag ju tänkt gå till Friskis & Svettis för första gången det här året, men det sket sig!
Öppet lördag 4/1, 09:00-12:00!
Skit också!
Då hade jag ju knappt druckit upp mitt morgonte, än minder fått på mig kläder och packat ryggsäcken.
Så det fick bli en proviantrunda till ICA istället!
Och det var då jag äntligen fick tillbaka hoppet om en vår!
Tulpanerna stod där i sina uttorkade papperskartonger och bara skrek på mig, "Ta mig"!!!
Och jag var inte ett dugg svårflörtad!
Så på toppen av min Dramaten, tornade en bukett tulpaner.
Because I'm worth it!

METEORREGN

Jo tjenare!

Nyårsraketerna har knappt hunnit sluta lysa innan nästa fenomen kommer att pryda himlen.
Nu väntar nämligen meteorskådespelet kvadrantiderna med upp till två "stjärnfall" per minut.

Hyllningsraketerna tar aldrig slut!
Först var det blixtrar och dunder, magiska under, raketer och "festligt värre" strax efter midnatt mot den 1/1.
Nu i kväll kommer lite efterdyningar på det!
"stjärnfallsregnet" synas bäst kring 20.30 och några timmar framåt!
Jag som hade bäddat så fint ute på balkongen med liggunderlag och sovsäck och ställt fram kikaren, därtill placerat ett champagneglas utmed för att än en gång fira detta fantastiska år. Att jag än en gång lyckats rita ett kritstreck på svartatavlan.
Men vilket år!!!
WOW!
Här i Nynäshamn ligger dimman så tät så det droppar som regn, himlen lyser med sin frånvaro så stjärnfallet får jag väl fixa själv med mina gamla tomtebloss!

INGEN RAST INGEN RO!

Nämen nu blev det så där igen, jag kunde inte sova i natt.
Sofia ropade på mig 03:45, jag tvärilade in till henne och hjälpte henne med en manöver och sedan var det käpp åt helvete att somna om igen.
Jag låg och vred mig som en mask på metkroken, klev upp igen, tog varm mjölk. Tji fick jag!
Gick ut på balkongen och tjuvrökte, tittade ut över ett regnigt och fullständigt dödstyst och stilla Mariehem, som speglade sig i gatlyktorna och ett flertal ljusslingor på balkongerna runt omkring.
Gick in igen och försökte på nytt, men gav upp vid sextiden och fixade till mitt te och två hårdbrödmackor med ost, körde igång tv-n som sällskap.
Sofia snarkade tryggt och kaninen sov sött i sin bur.

Sofias assisten kom och avlöste mig klockan 10:00 och då kilade jag in till Sofia, hon var nu vaken så jag kunde säga "hejdå, vi ses snart igen, kanske till påsk eller nått"
Den här gången blev det inge 220 spänn till taxi, nix pix, nu tog jag buss ner till city och därifrån flygbuss, summa summarum 69 spänn!
Bra där gunsan!

Väl ute på Umeå Airport gick det som smort, trots att det var knökfullt med folk, som precis som jag hade valt att lämna ett regnigt Umeå för den här gången.
Mycke packning och trötta barn var med, så jag befarade det värsta under flygresan.
Men gunsan var nu nått så in i helsike trött, så sömnen infann sig ändå de 55 minuterna vi var i luften.
Nu gällde det att ta vara på varje sovstund som tilldelades under resans gång.
På flygbussen var det också tänkt, men där sprack det!
Två stycken världsvana Östermalmsbratts satt precis bakom mig och skröt för varandra om i vilka världsstäder de hade varit och firat Nyår, (av mamma och pappas pengar förmodligen) och det var inte i Säffle om jag säger så, utan typ Miami, New York, Sydney! Slynglar!
Jag har minsann firat i Umeå och på Gran Canaria, slå det den som kan!

Bredvid mig satte sig en "lite tant", säkert i den tidigare delen av sextioårsåldern.
Kärringskrället satt och grävde i sin handväska och prasslade med en jävla massa kvitton ända till bussterminalen på Centralstationen.
När vi klev av, blockerade hon min framfart till pendeltåget, så jag hann precis på håret med 14:34.

Sen sov jag ner till Nynäshamn och gör det fortfarande, tror jag i alla fall!
Idag har det varit torsdagen den 2/1 2014 och blommorna är nyvattnade!

FÖRSTA JANUARI

Nyårsaftonen firades inte som vanligt i år heller "precis som vanligt"!
Ingenting är som vanligt nu för tiden!

Firade den tillsammans med Sofia och hennes kompisar samt lika många assistenter, stillsamt och nyktert så det förslår.

När det var dags för Nyårsklockorna att klämta, ja då rullade vi till närmaste busshållplats för att återvända hem igen.

På den turen var den supercharmiga reggaechauffören, som alltid spelar hög reggaemusik i bussen, så det var ett härligt avslut på en kanske lite väl ordentlig nyårsfest, om ändock bara fem hållplatser bort.
Förra året satt jag ju här hos Sofia och då var vi sjuka båda två, hon var magsjuk och satt hela tiden i sin säng halvnaken med dubbla blöjor och på ett sängunderlägg, beredd på nästa byte och jag dyngförkyld i soffan framför tv:n helt ensam, utan champagne!

Men vem vill ha repriser på eländet? Inte jag!

Hemkomst 00:30, nattning av Sofia, bädda upp åt mig själv och sedan fick jag äntligen öppna min födelsedagspresent från Sofia, en champagneflaska!
En liten, alldeles behändig storlek, som jag utan problem lyckades dricka upp, så när som på ett glas, helt allena!
Skönt att ännu en stor högtid är avklarad, ty jag är ju inte så glad i högtider som sagt.

Födelsedag:
Hur ända in i det glödheta kan man fylla år på nyårsdagen?
Alla som är i tillverkningsstadiet av barn, tänk er för väldigt noga!
Avslaget, trött, trist, äta rester från den medhavda pajen som blev över.
Jag har inte ens sett backhoppningen från Garmisch-Parkenkirchen, än mindre Nyårskonserten från Wien, som brukligt är.
Då var det dags att ladda tvättmaskinen efter att jag duschat Sofia, städa hos mitt barnbarn, kaninen Electra, samt gå med sopor, fixa käk och inse att det redan blivit mörkt.
En helt vanlig, sketen dag!
Nä, nästa år loggar jag ut och gömmer mig på en öde ö!

Nu käkar jag lite ALADDIN som tröst, innan det är dags att borsta tänderna och avsluta årets första onsdag!